Studien syftar till att genom kvalitativ metod, undersöka hur fyra historielärare upplever ochförstår antisemitism hos sina elever och hur de tillämpar olika didaktiska strategier för attförklara, förebygga och motverka antisemitism i sin undervisning.Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra historielärare verksamma i olikadelar av landet och analyserades utifrån teoretiska utgångspunkter kring värdegrundsarbete ihistorieundervisning, kontext och berättelsers betydelse i historieundervisning. Analysenutgick även från definitioner av antisemitism som begrepp och fenomen samt antisemitismensroll i en historiedidaktisk kontext.Analysen av det empiriska materialet visade på att de medverkande historielärarnadelade en syn på antisemitism som negativa föreställningar om och hat gentemot judar, som iolika sammanhang kan ta sig olika uttryck. Historielärarna delade även en syn på attvärdegrundsarbete bör ske integrerat i ordinarie undervisning, men förhåller sig lite olika tillvärdegrundsarbetetsroll i förhållande till kunskapsutveckling. Medan vissa lärare uttryckte attde såg värdegrundsarbete som en konsekvens av kunskapsutveckling, antingen som bieffekteller som mål, uttryckte andra lärare i större utsträckning att de såg värdegrundsarbete som ettverktyg för kunskapsutveckling.Lärarnas förhållningssätt till värdegrundsarbete tycktes i sin tur korrelera med vilkentyp av historiska berättelser och perspektiv som respektive historielärare huvudsakligen arbetarmed i undervisningen. Även förståelsen och upplevelse av antisemitism som lärarna gavuttryck för tycktes påverka de didaktiska val och strategier som lärarna beskrev i intervjuerna.Studiens resultat och slutsatser är inte att anse som representativa för historieläraresförståelse och upplevelse av antisemitism generellt eller vilka didaktiska val som är lämpligaför att motverka antisemitism generellt. Den kan dock bidra med att belysa svårigheterhistorielärare kan konfronteras med i relation till elevers antisemitism, och ge förslag påmöjliga strategier och förhållningssätt för att hantera dem. Den kan även ge perspektiv på hurolika förhållningssätt till värdegrundsarbete i en historiedidaktisk kontext kan ge olikaförutsättningar att kunna motverka antisemitism i undervisningen.

Denna studie syftar till att med hjälp av kvalitativ metod undersöka hur antisemitism kan ta sig uttryck i skolan och hur historielärare kan arbeta för att motverka detta. Studiens utgångspunkt är att ett arbete mot antisemitism är i linje med såväl skolans övergripande värdegrund som histo-rieämnets syfte och mål. Den kvalitativa undersökningen bestod av semistrukturerade intervjuer med fyra informanter som var och en arbetar med antisemitismfrågor på myndighet, organisation och projekt. Intervjuerna analyserades sedan utifrån teorier om antisemitism som begrepp och fenomen samt historiedidaktiska teorier. Det empiriska materialet visade en övergripande samstämmighet i vad antisemitism innebär som fenomen och hur detta kan yttra sig i skolmiljön. Manifestationerna av antisemitism i skolan kan säkerligen tacklas på olika sätt och historielärare ska inte bära detta ansvar ensamt. Däremot utgår denna studie från att historieämnet lämpar sig för en undervisning mot antisemitism. Infor-manterna har därför fått resonera över vad en historielärare bör undervisa om för detta syfte. Em-pirin visar att informanterna mångt om mycket tar upp samma eller liknande resonemang. En av de mest utmärkande slutsatserna från studien är att undervisningen kräver att antisemitism sätts in i en större historisk kontext, detta gäller både historisk och nutida antisemitiska yttringar. Även undervisning om antisemitism utifrån ett kontinuitets- och förändringsperspektiv framkommer som en viktig del av detta. Fynden överensstämmer med den tidigare forskning som finns om undervis-ning mot antisemitism och Förintelseundervisning. De resultat och slutsatser som studien presenterar kan inte ses som fullt generaliserbara för undervisning mot antisemitism. Studien kan däremot peka lärare i rätt riktning i att både känna igen antisemitism i skolan och vad som kan undervisas om för att motverka den. Men även med de svårigheter som kan uppstå, och den komplexitet som läraren kan uppleva, i undervisningssi-tuationen. Studien kan utöver detta ge indikationer på vidare forskning inom ämnet.

Peu connu aujourd’hui en France en dehors des cercles orientalistes, le nom de Giuseppe Tucci est en revanche en Italie toujours associé à l’Orient. Sa figure apparaît ainsi comme celle d'un médiateur entre l’Italie et l’Orient, objet de définitions concurrentes. Agent de la politique extérieure italienne en Inde, organisateur des séjours en Italie des nationalistes indiens, mis en scène par le régime fasciste, intellectuel instrumentalisé par le fascisme de Mussolini, théoricien reprenant des idées conformes à celles des intellectuels fascistes ? La question est de savoir dans quelle mesure Tucci s’est rallié au régime, dans quelle mesure il l’a soutenu. L’orientalisme tourné vers l’Inde a en outre été le terrain d’instrumentalisations particulières, liées aux théories « racistes ». Une bonne part de ce courant entretient avec l’antisémitisme nazi et fasciste des liens complexes. L’approche historique de l’itinéraire de Tucci ne se limite pas à ses actions au service du régime, telles que l’organisation du voyage de Gandhi, elle implique une analyse des textes qui font allusion aux questions raciales. La question de la quête de l’origine est bien présente dans sa démarche de voyageur et de savant. L’intérêt précoce pour les langues anciennes comme l’hébreu et le sanscrit confirme le caractère central de cette quête dans la démarche de Tucci. Fut-il porteur des théories racistes cherchant dans la linguistique des arguments opposant les peuples « aryens » aux peuples « sémitiques » ? A cet égard, il importe d’étudier précisément ce qui peut rapprocher et différencier Tucci de Julius Evola (1898-1974), en se fondant sur leurs écrits respectifs et sur leurs prises de position publiques et privées. / Hardly known today in France except among Orientalist circles, Giuseppe Tucci is in Italy associated with the Orient. He still appears as a mediator between East and West. Indeed, as an actor of Italian Foreign Policy in India, he organized travels to Italy for leading nationalists Rabindranath Tagore and Mahatma Gandhi, in propagandist action in favor of Fascist Italy. Was he really a supporter of the Regime ? Was he only motivated by opportunistic reasons ? As a matter of fact, Indian Orientalism has been linked to racial theories that display complex links with Nazi and Fascist Anti-Semitism. An historical approach of Giuseppe Tucci’s life does not only deal with political actions for the regime, it implies to some extent an analysis of writings linked to “Race” as a topic of investigation. The Quest for the Origin was to be seen in his travels and in his scholarly approach of the East which shows his interest for old languages such as Hebrew and Sanskrit. Was he in favor of Race Theories seeking in linguistics, arguments opposing “Aryans" against "Semitic" people ? Did he share any common points with esoteric philosopher Julius Evola (1898-1974) ?

This essay offers a thematic analysis focusing specifically on antisemitic motifs, in Jascha Golowanjuk’s novel Främmande fågel (1944). The Jewish identity of the protagonist is analyzed as a parallel development to his other identity processes, in which his artistry as a violinist is especially emphasized. This analysis is mainly achieved by using Jean-Paul Sartre’s theory of the anti-Semitic Jew, as well as Frantz Fanon’s writings about racism. By reason of the insufficient previous research on Jascha Golowanjuk, a brief introduction to the author and his Swedish authorship is provided, along with its reception during the 1930s and 40s. I argue that the protagonist’s development of a Jewish identity is essential to his artistry. Finally, this essay explores the contrast between the discussion of Jewish identity within Golowanjuk´s novels, and the complete disregard the literary establishment had for this very same discussion.

This thesis deals with the relations between Czechoslovakia and Israel in 1967-1971. It is specifically concerned with anti-Zionist policies of the socialist regime, which reflected themselves not only in the anti-Israeli stance of Czechoslovakia, but also in the relations of state authorities towards Jewish minority, and bore antisemitic characteristics. Contrary to lasting rigorous refusal of antisemitism since 1940s/50s, Czechoslovakia manifested its hostility towards Israel on regular basis. Struggle against Zionism was one of the aims of the Czechoslovak ideological war against alleged or real adversaries. For the regime, Israel represented West, and West was full of so called centres of ideological diversion. One of such centres was also Radio Free Europe (RFE). Author of the thesis assumes that RFE not only reflected the ideological struggle concerning Jews and "Zionists," in Czechoslovakia, but also played a role of a counter-balancing force in the matter. By means of analysis of RFE situation reports, the thesis evaluates the extent of RFE counter-balance of the Czechoslovak anti-Zionist ideology. After theoretical introduction (chapter one), changes in the relations of Czechoslovakia towards Israel and local Jewish community in 1945-1967 are described. Second chapter also debates tension...

Cette thèse se concentre sur les développements de la société juive belge dans la période avant 1940. La communauté juive belge, telle qu'elle s'est développée au cours des XIXe et XXe siècles, est le résultat d'une succession de "vagues migratoires juives". Contrairement aux autres communautés juives d'Europe occidentale comme celles de France, d'Allemagne, de Grande-Bretagne ou des Pays-Bas, la population juive belge n'avait pas de racines historiques fortes ni de tradition historique établie. Un premier " mouvement de migration juif " (1815-1880) a créé les bases du Judaïsme Consistorial belge. Ces migrants juifs de France, des Pays-Bas et d'Allemagne se sont installés en Belgique et ont créés les fondations institutionnelles du Judaïsme belge. Les élites du Consistoire, partisanes de l'acculturation du rite et de la culture juifs à la société européenne non juive, ont préconisé une intégration profonde de la population juive et ont refusé toute forme de particularisme juif en dehors de la sphère religieuse. Cette idéologie patriotique restera la pierre angulaire d'une petite population juive bien intégrée, estimée à environ 4 000 personnes en 1880. Jusqu'à une bonne partie du XXe siècle, ce petit groupe de "juifs belges" restera le "gardien" de la communauté religieuse juive officielle de la capitale, la Communauté Israélite de Bruxelles.Une nouvelle vague d'immigrants juifs à la fin XIXe siècle pousse la trajectoire historique de la communauté juive belge dans de nouvelles directions et va entraîner une énorme diversification de la société juive belge. A partir des années 1880 et surtout après 1906, des milliers d'immigrants juifs d'Europe de l'Est s'installent en Belgique, attirés par les opportunités économiques ou comme " escale temporaire " sur leur chemin vers l'Amérique. Ce processus s'est répété après la Première Guerre mondiale, lorsque le mouvement d'émigration des Juifs d'Europe de l'Est a repris après la fin de la guerre. Le "premier" (1982-1914) et le "second" (1914-1930) mouvement migratoire juif d'Europe de l'Est a entraîné une croissance énorme de la population juive belge. En 1930, la population juive en Belgique était estimée à environ 50.000 personnes.L'arrivée de migrants juifs d'Europe de l'Est a entraîné une transformation radicale de la société juive belge. De nouvelles formes de religiosité juive, de nouvelles visions culturelles et politiques ont émergé. Une " classe ouvrière " juive urbaine s'est installée dans des métiers artisanaux semi-industriels tels que l'industrie du diamant, ou a trouvé du travail dans des emplois flexibles et mal payés dans l'industrie de l'habillement et dans diverses branches de l'industrie du cuir, souvent dans de petites entreprises dirigées par leurs coreligionnaires déjà établis. Des partis ouvriers juifs et un "mouvement syndical" juif ont tenté d'organiser ces "masses juives", de défendre leurs intérêts, de les intégrer dans le mouvement ouvrier belge et de promouvoir de nouvelles formes d'identité juive laïque. Un fort mouvement national juif a tenté d'élever le sionisme et le projet national juif en Palestine au rang de point d'ancrage d'une nouvelle identité juive, mais il s'est heurté à la résistance à la fois du "Judaïsme belge" établi, de la forte section juive du parti communiste belge et d'une grande partie de l'orthodoxie religieuse juive. Néanmoins, au cours des quatre décennies qui ont précédé le déclenchement de la Seconde Guerre mondiale, le sionisme a gagné en importance. Toutes ces différentes tendances au sein de la société juive belge ont tenté de gagner de l'influence et de l'autorité dans la rue juive ou dans les institutions officielles du Judaïsme belge. Avec l'installation des immigrants juifs d'Europe de l'Est, le difficile processus d'intégration dans la société belge a également commencé. Leur bagage idéologique, transplanté du monde juif d'Europe de l'Est, a été progressivement adapté et configuré pour apporter des réponses aux circonstances et défis spécifiques rencontrés par la communauté juive en Belgique. La crise économique des années 1930, la montée du national-socialisme en Allemagne et l'émergence concomitante d'un antisémitisme local organisé dans la société belge dans la seconde moitié des années 1930 ont secoué la société juive. L'appauvrissement croissant de larges pans de la population juive, combiné à l'afflux de milliers de réfugiés juifs d'Allemagne et d'Autriche, a fait exploser les contradictions au sein de la communauté juive.Ce sont ces processus de formation de l'identité juive "belge" et la manière dont les différents acteurs de la communauté juive ont réagi à des événements historiques spécifiques de la première moitié du vingtième siècle que cette thèse explore. / Doctorat en Histoire, art et archéologie / info:eu-repo/semantics/nonPublished

Syftet med föreliggande studie var att undersöka den didaktiska potential som finns i romanen Molnfri Bombnatt i syfte att arbeta med skolans värdegrund i svenskämnet på gymnasiet. I studien har en tematisk och narratologisk analys gjorts, vilket visat att det finns flera didaktiska infallsvinklar att använda sig av i sin undervisning för att motverka antisemitism och för att arbeta med värdegrundsfrågor. Romanen innehåller en komplex narrativ struktur och behandlar flertalet motiv som kan kopplas till temat antisemitism. Som elev finns flertalet möjligheter för igenkänning i romanen, vilket kan skapa en inkörsport till en förståelse för andra människor. Romanen har stor didaktisk potential för värdegrundsarbetet i svenskämnet i gymnasieskolan.

Bibliography: pages 366-388. / Historians of South African Jewry have depicted antisemitism in the 1930s and early 1940s as essentially an alien phenomenon, a product of Nazi propaganda at a time of great social and economic trauma. This thesis argues that antisemitism was an important element in South African society long before 1930 and that the roots of anti-Jewish outbursts in the 1930s and early 1940s are to be found in a widely-shared negative stereotype of the Jew that had developed out of an ambivalent image dating back to the 1880s. By then two embryonic but nevertheless distinctive images of the Jew had evolved: the gentleman - characterised by sobriety, enterprise and loyalty - and the knave, characterised by dishonesty and cunning. The influx of eastern European 'Peruvians' in the 1890s and the emergence of the cosmopolitan financier at the turn of the century further contributed towards the evolution of an anti-Jewish stereotype. By 1914, favourable perceptions of the Jew, associated mainly with the acculturated Anglo-German pioneer Jews, had eroded substantially and the eastern European Jew by and large defined the essence and nature of 'Jewishness'. Even those who separated the acculturated and urbane Jew from the eastern European newcomer exaggerated Jewish power and influence. Herein lay the convergence between the philosemitic and the antisemitic view. War-time accusations of avoiding military service, followed by the association of Jews with Bolshevism, consolidated the anti-Jewish stereotype. In the context of the post-war economic depression and burgeoning black radicalism, the eastern European Jew emerged as the archetypical subversive. Thus the Rand Rebellion of 1922 could be construed as a Bolshevik revolt. As eugenist and nativist arguments penetrated South African discourse, eastern European immigrants were increasingly perceived as a threat to the 'Nordic' character of South African society as well as a challenge to the hegemony of the English mercantile establishment. Nevertheless antisemitism in the crude and programmatic sense was rejected. The 1930 Quota Act ushered in a change and heralded the transformation of 'private' antisemitism into 'public' antisemitism. While this transformation was clearly related to specific contingencies of the 1930s, this thesis argues that there is a connection and a continuity between anti-Jewish sentiment, as manifested in the image of the Jew prior to 1930, and anti-Jewish outbursts and programmes of the 1930s and early 1940s. In short, anti-Jewish rhetoric at this time resonated precisely because a negative Jewish stereotype had been elaborated and diffused for decades.

Judeförföljelserna i Tyskland eskalerade efter nazisternas maktövertagande i mars 1933, och en officiellt sanktionerad bojkott mot tyska judar anordnades i april. Under samma månad infördes även antisemitiska dekret som förbjöd majoriteten av statligt anställda judiska tjänstemän att utöva sina yrken och ämbeten. Denna mikrohistoriska uppsats undersöker hur dagstidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter samt Svenska Dagbladet framställde och förklarade judeförföljelserna och den tyska antisemitismen under den avgränsade perioden. Syftet är även att avgöra huruvida antisemitiska föreställningar kom till uttryck i pressmaterialet. Antisemitismen tillhörde det vardagliga under mellankrigstiden, men en viss polarisering kan förväntas under 1930-talet i samband med de ständigt ökande våldsamma tyska judeförföljelserna. Uppsatsen utgår från att antisemitiska föreställningar varit hegemoniska i Sverige under mellankrigstiden, samt att en undermedveten antisemitism kunde komma till uttryck i det offentliga till följd av seglivade judefientligheter i västerländska ideal. Därmed undersöks med hjälp av en diskursanalys hur antisemitiska drag utmärks i pressmaterial om judeförföljelserna. Uppsatsen fann att sporadiska inslag av antisemitiska föreställningar återfanns i alla tidningar, men att samtliga uttrycktes tydligast i Aftonbladet. Tidningen framställde och förklarade även tyska judeförföljelser och delvis den tyska antisemitismen utifrån ett tyskt narrativ. Dagens Nyheter förhöll sig kritisk till det tyska narrativet och ansåg att den tyska antisemitismen huvudsakligen var ett resultat av den nazistiska politiken. Svenska Dagbladet framställde antisemitismen som inneboende det tyska folket, och det tyska narrativet om judeförföljelserna upprätthölls till viss del.

1 Abstract The diploma thesis deals with the establishment of a settlement zone in the Russian Empire. This is an interesting topic, because there was no such thing in other states. It is difficult to compare the Pale of settlement with the ghettos that existed in Europe. The first chapter describes the origin of Pale of settlement itself. The second chapter discuss the general definition of Pale of settlement and the issue of translation of this term into the Czech language. The third chapter focuses on the historical context, the main emphasis is put on the legislation in Russia that was enacted in relation to Jews. It is also very important to mention the attitude to Jews of each tsar and official, because then their attitude was reflected in the laws. The last chapter presents an attempt to formulate the causes of Pale of settlement. The work is based mainly on contemporary literature and contemporary legislative activity, which gives the opportunity to best understand the attitude of the Russian government to the Jews of the Russian Empire. As a result, it can be assumed that Anti-Judaism, which went through its own age development, but from the beginning played only a small role, was very widespread in Russia. Therefore, it had little effect on the establishment of Pale of settlement. The main reason...