Abstract Nils-Otto Ahnfelt: Apotekarprofessionen före och efter förstatligandet av de svenska apoteken 1971. Uppsala universitet: Inst. f. idé- och lärdomshistoria, C-uppsats, Höstterminen 2013.   Syftet med undersökningen är att studera om apotekarprofessionen förändrats i samband med förstatligandet av de svenska apoteken 1971. Då jag inte har hittat någon adekvat genomgång som inte utgör en partsinlaga på något vis valde jag att studera apotekarprofessionen genom att kombinera Aktör-Nätverks-Teori (ANT) med professionaliseringsteorier för att besvara mina två huvudfrågor: ”Vad var det som gjorde att apotekaryrket förändrades?” samt ”Hände det i samband med förstatligandet av apoteken?” Jag vill påstå att den första frågan kan besvaras med att apotekaryrket förändrades både som en effekt av industrialiseringen av läkemedelsindustrin men också att förstatligandet av apoteken innebar en likriktning av verksamheten över hela landet. Monopoliseringen av apoteken ledde till en centralisering av beslut och hur verksamheten skulle bedrivas. Lokalutformningen kunde ges en ny skepnad då många nya apotek etablerades och behovet av lokaler för tillverkning minskade kraftigt. Fokus för verksamheten lades på distribution och rådgivning till kunderna på bekostnad av kompetens kring hela läkemedelskedjan från inköp, tillverkning och kontroll. Beträffande den andra frågan så vill jag påstå att förstatligandet i sig medförde att deprofessionaliseringen påskyndades då apoteksmonopolet både kunde påverka utbildningen, styra personalrekrytering och lönesättning utifrån sin monopolställning. En reallönesänkning inträffade under perioden 1970 – 1990 delvis beroende på en accentuerad feminisering av yrket. Enligt en professionaliseringsteori så kan detta också tolkas som att det upprättats ett informellt kontrakt mellan de professionella och staten där professionen förblir autonom och upplever sitt yrke som ett kall. Motprestationen blir en låg lön och därmed en lägre status. Slutligen så framtonar en bild av en individ nämligen apotekaren Rune Lönngren. Jag vill påstå att utan apotekaren och ”aktören” Rune Lönngren, så hade inte detta kunnat orkestreras så framgångsrikt som det gjordes. Rune Lönngrens kännedom om branschen, hans partitillhörighet, hans deltagande i flera statliga utredningar samt sist men inte minst att han blev Apoteksbolagets första styrelseordförande under tiden 1970 – 1977 ledde till att han blev en mycket större maktfaktor än vad som framgår av tidigare historiska skildringar.   Keywords: aktör-nätverks-teori, ANT, apotekare, apotek, deprofessionalisering, förstatligande

Background: The topic of pharmacist prescribing in Sweden hasn’t been widely talked about or implemented like in the UK, New Zealand or Canada. The implementation of pharmacist prescribing has shown both benefits and drawbacks in different settings over the years.  Aim: The aim of this study was to develop a questionnaire to explore pharmacists’ views on pharmacist prescribing in Sweden and their perception of potential facilitators and barriers with pharmacist prescribing.  Methods: This study was divided into 3 parts to develop the questionnaire. The first part consisted of semi-structured interviews with pharmacists with diverse knowledge and work experience in the field. The questionnaire was tested by pharmacy students in the second part. In the last part of this study, the questionnaire was tested on pharmacists with diverse knowledge and work experience. The two latter steps focused on the validity of the questionnaire and were the pilot studies in this study. Results: The most frequently altered questions had to do with education and different situations the respondents would like to use pharmacist prescribing. The results from the interviews indicated that pharmacists have different opinions about pharmacist prescribing and the different type of pharmacist prescribing that should be implemented in Sweden.  Conclusion: The participants found most of the questions in the questionnaire easy to interpret. However certain wordings were considered unclear to some extent. Thoughts about the type of prescribing rights and where pharmacist prescribing should be adopted are still not definite.

Abstract Elective urological patients’ medication usage at the time of admission Author: Nygren. J. Supervisor: Gillespie. U. Examiner: Nielsen. E. Department of Pharmaceutical Biosciences, division of pharmacokinetics and drug therapy. Faculty of pharmacy. Uppsala University, Sweden.   Background and Objective: Information about the patient’s current medication treatment before elective urologic surgery has been based upon a prefilled self-reported health declaration or a patient provided medication list. A new work procedure has recently been adopted where a pharmacist performs a medication reconciliation in order to increase the patient safety, receive deeper insight into the patients ongoing treatment and to reduce the physician’s workload. The objective of the study was to map out how well the patients could account for their medication usage at the time of admission and to identify discrepancies between the health declaration/patient’s medication list and the medication list after medication reconciliation. Design: The study population consisted of adult men and women scheduled for elective urological surgery.  A clinical pharmacist performed a medication reconciliation and stored appurtenant patient data and medication lists in anonymised forma. Data was then analysed by a student undertaking his degree project (MSc Clinical pharmacy). The population and discrepancies were divided into sub-groups and a t-test was performed to identify any statistical difference between selected sub-groups of the population. Setting: Urology department, Uppsala University Hospital Main outcome measures: The proportion of patients having at least one discrepancy were studied. Distribution of discrepancies per patient was compared between sub-groups; number of medications, age and county of residence. Results: At least one discrepancy (range 1-7) was observed in 51 (66%) out of the 77 patients included in the study. Patients using >5 medications at the time of admission had more discrepancies per patient than those using 0-5 medications (3.2 vs 1.0; p=5.6x10-6) and there was a trend towards Uppsala patients having more discrepancies per patient than those residing outside the region (2.4 vs 1.5; p=0.057). There was no significant difference observed between the age groups. Conclusion: The health declaration/medication list presented at the time of admission did not provide enough information to determine the patient’s complete medication usage.

I samband med att den äldre populationen blir en större andel av jordens befolkning ökar även sväljningsproblematiken i befolkningen. Dysfagi är ett tillstånd som försvårar både födo- och vätskeintaget, följden av detta är att administreringen av fasta orala läkemedel (tabletter/kapslar) försvåras. Genom läkemedelsmanipulering, det vill säga krossning och delning av tabletter/kapslar kan läkemedelsadministreringen underlättas till dessa patienter. Riskerna med att krossa/dela fasta orala läkemedel kan bland annat ge upphov till irritation i magslemhinnan, obehaglig smak och i värsta fall förstärkt eller utebliven effekt. Syftet med detta fördjupningsprojekt är att få kunskap om olika professioners (läkare, logoped, klinisk farmakolog och klinisk apotekare) erfarenheter kring sväljbedömning, förskrivning och uppföljning av peroral läkemedelsbehandling till patienter med sväljsvårigheter. Denna kvalitativa intervjustudie utformades år 2021 och analyserades med en manifest innehållsanalys, där åtta studiedeltagare rekryterades.   Resultatet visar att bedömning av sväljförmågan kan utföras av läkare och annan inblandad personal men att logopeden anses ha den centrala rollen. Vid förskrivning ser läkarna över läkemedelslistan med avseende på sväljsvårigheter och möjlighet till krossa/dela om det framkommer att patienten har sväljproblematik. För att inhämta information kring krossning/delning och alternativa beredningsformer utgår läkarna från ungefär samma källor och som stöd finns kliniska farmakologer och apotekare. Samtliga nämner att det kan finnas risker med krossa/dela som exempelvis ökad risk för biverkan.  Det framkom även att uppföljningen av läkemedelsbehandlingen till patienter med dysfagi är bristande. Slutsatsen som kan dras är att det finns förbättringspotential kring sväljbedömning, förskrivning och uppföljning av peroral läkemedelsbehandling till patienter med sväljsvårigheter, detta genom exempelvis tillämpning av rutiner, utbildningsinsatser och ett tydligare teamsamarbete.

Denna studie syftar till att utveckla kunskap om utländskt utbildade farmaceuters lärande. Särskild uppmärksamhet riktas mot deras upplevelser av den svenska arbetsmarknaden. Detta är ett aktuellt ämne i dagens samhälle och en förutsättning för en resursstark arbetsmarknad är att alla kompetenser tillvaratas. Med hjälp av sociokulturella perspektiv riktas särskild uppmärksamhet mot lärande som en aspekt av farmaceuternas upplevelser. Materialet består av fyra kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma apotekare som tidigare deltagit i Uppsala universitets kompletteringsutbildning för utländskt utbildade farmaceuter. Forskningsfrågorna som ställs är: I vilka avseenden skiljer sig den kunskap om apotekaryrket som behövs i Sverige från farmaceuternas hemländer? Vilka lärsituationer uppger farmaceuterna uppkommit i deras arbetsliv? samt vad i kompletteringsutbildningens utformande och innehåll anser farmaceuterna varit särskilt utmärkande? Några av de mer framträdande resultaten är att det som främst skiljer apotekaryrket i Sverige från informanternas hemländer är lagregleringen av yrket, att nya system och hjälpmedel upplevs som utmanande samt förekomsten av nedsättande kommentarer från både kunder och kollegor. Sammantaget kan sägas att informanternas lärande i huvudsak är relaterat till skillnader mellan å ena sidan svensk yrkes- och professionskultur och å andra sidan den kultur som varit bärande i deras ursprungsländer. / The purpose of this study is to expand knowledge about foreign educated pharmacists’ learning. More specifically, this study aims to look at their experiences of the Swedish labor market. To utilize all competences is essential in order to maintain a profitable labor market. Special attention is paid to the pharmacists’ experiences of learning, viewed from socio-cultural perspectives. The results of the study are based on four qualitative interviews with working pharmacists who have completed the complementary programme at Uppsala University for pharmacists with a foreign degree. This study focuses on the differences in the profession between Sweden and other cultures, what learning situations the pharmacists experience in their working life, and aspects of the complementary programme. The results show that the law regulation and working routines in Sweden are what mainly differs from the respondents home countries. Furthermore, they regularly meet customers who act offensive towards them. The essential aspect of the respondents learning seems to be to understanding the Swedish working culture, which differs from that of other cultures. Learning is context-dependent and, depending on how much this is understood, learning situations can become more or less adapted.

Syftet med detta projekt var att identifiera om en implementering av en standardisering för receptbelagda läkemedelsförpackningar, skulle kunna bidra till en minskad risk gällande feldosering eller felmedicinering av patient. Resultatet av studien konstaterar att en standardisering för ordinationer har större effekt. / The purpose of this project was to identify if an implementation of a standardization for prescription drugs packaging, could contribute to a reduced risk of error when medicating a patient with prescription drugs and dosage. The outcome of the study states that a standardization for prescriptions has a bigger impact.