No description available.

Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva arbetsterapeutiska interventioner för barn och ungdomar med ADHD (6-18 år) och interventionernas effekter på exekutiva funktioner och aktivitetsutförande. För att besvara studiens syfte genomfördes en litteraturöversikt med grund i analys av kvantitativ forskning. Litteratursökningen genomfördes i fyra olika databaser, varav tolv artiklar inkluderades då de motsvarade studiens syfte. Elva av tolv artiklar genomförde interventioner som syftade till att förbättra exekutiva funktioner. Interventionerna bestod av multimodal tidsrelaterad intervention, cognitive-functional intervention, hästassisterad self-management intervention, tyngdvästar, lekterapi-interventioner, interactive metronome träning och vestibulärt rehabiliteringsprogram. I resultatet från åtta artiklar framkom att interventionerna hade signifikant effekt på exekutiva funktioner. Fyra av tolv artiklar genomförde interventioner som syftade till att förbättra aktivitetsutförande vilka var multimodal tidsrelaterad intervention, cognitive-functional intervention och hästassisterad self-management intervention. Resultatet visade att de ovannämnda interventionerna hade signifikant effekt på aktivitetsutförande. Denna litteraturöversikt kan vara användbar för yrkesverksamma arbetsterapeuter inom området och för professionens fortsatta utveckling.

Syftet med studien var att beskriva vilken uppfattning seniora medborgare har angående möjligheten att ta hjälp av en robot i hemmet. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer gjordes med hjälp av en intervjuguide med öppna frågor. I studien deltog 14 personer mellan 65 och 75 år. Bekvämlighetsurval och snöbollsprincipen användes vid urval. Insamlade data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och resulterade i tre kategorier: Robotar kan bidra till ökad delaktighet i aktivitet. Robotar kan bidra till ökad integritet och autonomi samt Robotar kan orsaka rädslor och känslor av obehag. Resultatet visade att deltagarna kunde se stora möjligheter att självständigt kunna genomföra viktiga aktiviteter med stöd av robotar. Robottekniken ansågs av deltagarna kunde bidra till kvarboendet genom att underlätta de nödvändiga dagliga aktiviteterna. Resultatet visade också att deltagarna hade uttalade rädslor, i samband med tankar på framtida robotinsatser och befarade att mänsklig kontakt kommer att ersättas med robotteknik. Resultatet av studien kan bidra till en ökad insikt om seniora medborgares perspektiv på aktivitet och insats av robotar i hemmet, vilket kan ses som en förutsättning för att kunna bemöta seniorernas individuella behov. / The aim of the study was to describe the perception of robotic assistance at home among the senior sitizens. The study design was qualitative, semi-structured interviews were performed using open questions. 14 participants between 65 and 75 years old were included. For selection of participants, the convenience sampling and snowball sampling method were used. Data analysis was qualitative and resulted in three categories:  robots can contribute to increased participation in activity; robots can contribute to increased autonomy and integrity and  robots can cause fear and discomfort. The results showed that the participants saw a large potential in being able to independently perform important activities with the help of robotic assistance. By facilitating daily activities, the robot technique could support the senior population to live and age in their homes. But the study also showed that the participants feared that robots might replace personal contact. The results of this study can contribute to an increased insight into the senior sitizens view about the use of robotic assistance at home. This is a requirement to meet the individual needs of the senior population.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Barn med Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) kan ha kognitiva svårigheter och svårt att anpassa sig och kan behöva individuellt stöd. Tekniken förändras och utvecklas snabbt vilket kan, när det används, ha en inverkan på det dagliga livet för barn med kognitiva funktionsnedsättningar i skolmiljö. Ny teknik ingår i stor utsträckning i dagens samhälle vilket kan stödja barns utförande i skolmiljö och studier visar på positiva effekter av teknik. Arbetsterapeuten kan med teamsamverkan i skolan erbjuda kompensatoriska åtgärder med olika tekniklösningar för att möjliggöra barnets aktivitet i det dagliga livet.  Syfte: Att beskriva hur teknikstöd ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv kan underlätta för barn med NPF i skolan. Metod: En litteraturöversikt genomfördes för att besvara syftet. Datainsamling gjordes i databaserna Pubmed, Cinahl, Psycinfo och Svemed+ samt i Google scholar, fritextsökning och snowballing. Efter en kvalitetsgranskning och kvalitativ innehållsanalys inkluderades åtta studier i litteraturöversikten.   Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra kategorier: “Tidshjälpmedel” som visar på att barn med NPF kan ha bra stöd av elektroniska tidshjälpmedel på grund av svårigheter med tidsuppfattning. ”Videomodellering”, innebär att presentera information på en skärm med en instruktionsfilm för att sen utföra uppgifter i dagliga aktiviteter där barnen blir bättre på att förstå socialt beteende. Datorbaserade träningsprogram” för barn med nedsatt arbetsminne där de kan träna upp detta genom att spela ett spel. Sista kategorin var “Elektroniskt skrivhjälpmedel” där barn  med finmotoriska svårigheter kan få problem med att skriva och få hjälp av ett digitalt skrivhjälpmedel för att öka lusten att skriva.  Resultatet i litteraturöversikten visade att olika former av teknikstöd stödjer barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i skolmiljö.   Slutsats: Tekniklösningar kan vara ett bra stöd för barn med NPF samt öka delaktigheten i skolmiljön  där arbetsterapeuten kan ha en viktig roll genom att erbjuda möjligheten till detta.

Bakgrund: Andelen äldre i Sverige ökar och därmed samhällets vård- och omsorgskostnader. Det medför ett ökat behov av att främja ett hälsosamt åldrande i det egna hemmet. Samtidigt råder det brist på bedömningsinstrument som dels identifierar problem i aktivitetsutförandet utifrån hela aktivitetstriaden, person, uppgift och miljö, men även utvärderar effekten av interventioner i den fysiska miljön. Dessa faktorer gör In-Home Occupational Performance Evaluation (I-HOPE) till ett intressant alternativ. Syfte: Syftet med studien var att beskriva om aktivitetskorten i I-HOPE motsvarar äldre personers aktiviteter i hemmet utifrån svenska förhållanden samt identifiera behov av att komplettera med ytterligare aktiviteter. Metod: En tvärsnittstudie med en kvantitativ ansats valdes. Totalt deltog 21 personer i studien, 13 kvinnor och åtta män. Den genomsnittliga åldern var 70, 1 år med standardavvikelse 2,7. En elektronisk enkät skapades för att besvara frågor kring aktivitetskorten samt om deltagarna önskade tillföra ytterligare aktiviteter till I-HOPE. Deskriptiv analys av data har tillämpats där tre kategorier togs fram för förtydligande av resultatet som presenterats i löpande text, figur och frekvenstabell. Resultat: Samtliga deltagare upplevde sig självständiga i aktiviteter och majoriteten självskattade sin hälsa som god eller mycket god. Totalt behövde tolv aktivitetskort revideras, åtta på grund av kulturella skillnader och fyra på grund av aktivitetskortens otydlighet. Vidare önskade deltagarna addera totalt tio ytterligare aktivitetskort. Konklusion: Om de tolv aktivitetskorten kan revideras för att tydligare beskriva typiskt svenska aktivitetsformer och de tio önskade aktiviteterna adderas, har I-HOPE ett brett spektrum av aktiviteter att tillgå vid arbetsterapeutiska utredningar i Sverige.

Syfte: Beskriva om och i vilken utsträckning arbetsterapeuter som arbetar med långvarig smärtproblematik arbetar med sexualitet i Sverige. Metod: Kvantitativ enkätstudie med induktiv ansats. Deltagarna rekryterades genom ett bekvämlighetsurval och bestod av 35 arbetsterapeuter som arbetade inom olika smärtverksamheter i Sverige. Resultat: 25 deltagare ansåg sexualitet som ett arbetsområde inom arbetsterapi och att de kände sig bekväma att diskutera sexualitet med sina patienter. 25 deltagare hade relativt sällan tagit upp frågor relaterat till sexualitet med sina patienter och det var vanligare att patienterna själva tog upp frågor gällande sexualitet. 22 deltagare upplevde att de inte hade tillräckligt med kunskap för att arbeta med sexualitet. Det var 20 deltagare som aldrig utfört någon intervention och 15 stycken som någon gång utfört intervention relaterat till sexualitet. Slutsats: För att främja arbetsterapeuters arbete kring sexualitet hos patienter med långvarig smärtproblematik behövs mer kunskap i ämnet, implementering av riktlinjer, introducering av verktyg, ett multiprofessionellt arbete samt användning av bedömningsmodeller som PLISSIT modellen, ALARM- bedömningsmodell och Schovers värderingsmetod.