Bakgrund: Autismspektrumtillstånd utmärker sig främst genom bristande verbal- och ickeverbal kommunikation, nedsatt social ömsesidighet och en oförmåga att skapa samt bibehålla relationer. Detta innebär en aktivitetsproblematik inom; ADL, fritid, skola och arbete. Syfte: Att undersöka vilka arbetsterapeutiska interventioner som finns för ungdomar och vuxna personer med autismspektrumtillstånd. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes med sammanlagt 23 artiklar som inkluderades. Databassökningen utfördes i de fyra databaserna; PubMed, AMED, CINAHL och Scopus. Resultat: Det framkom fyra teman; 1) skapa förutsättningar för aktiviteter, 2) träna sociala färdigheter, med två underteman; 2.1) träna sociala färdigheter med datorprogram, 2.2) träna sociala färdigheter med rollspel, 3.) träna motoriska färdigheter och träna i aktivitet samt 4) handledning. Konklusion: Det framkom att sociala färdigheter är fokus för arbetsterapeutisk intervention. Även att teknikstöd och rollspel var vanligt förekommande för unga vuxna och vuxna med AST.

Artros är den vanligaste kroniska ledsjukdomen i Sverige. Symptomen bidrar till nedsatt aktivitetsförmåga i vardagen, ökade sjukskrivningar samt stor vårdkonsumtion. Syftet med denna litteraturstudie var att se om aktivitetsförmågan förändrades hos personer med handartros efter behandling med värme och/eller rörelseträning. Sökningen utfördes i två steg med två sökordssträngar. Databaser som användes var PubMed, Cinahl, Amed, PsycInfo samt Academic Search Elite. Sex kvantitativa originalartiklar som publicerats mellan år 2010-2018 har analyserats och sammanställts i fem kategorier: bedömningsinstrument som mäter den upplevda aktivitetsförmågan, behandlingsmetoder, värmebehandling, rörelseträning och kombination av värme och rörelseträning. Sammantaget föreföll kombinationen värme och rörelseträning öka aktivitetsförmågan hos personer med handartros. Bäst långsiktig effekt uppnåddes då värme och rörelseträning kombinerades. Då det finns få studier gjorda om värme och rörelseträning, vore det värdefullt med ytterligare studier för att få större kunskap om behandlingseffekterna.

Det blir allt svårare för personer med funktionsnedsättning att beviljas statlig assistansersättning.Arbetsterapeuten är en del av processen vid ansökan av rätten till assistansersättning, och utför ADL-bedömningar till grund för ADL-intyg. Syftet med studien var att kartlägga arbetsterapeuters arbete med ADL-bedömning och tillhörande intygsskrivning för assistansersättning, inom barn- och ungdomshabiliteringen. Kvantitativ metod användes och data samlades in via en webb-enkät samt analyserades i SPSS. Enkäten besvarades av 40 arbetsterapeuter. Alla arbetsterapeuter i studien använde ADL-taxonomin vid bedömning, och det vanligaste sättet att utföra bedömningen var via observation i barnets hemmiljö. Majoriteten av arbetsterapeuterna i studien upplever sig kunna möta det krav som ställs på dem som intygsutfärdare, men mer tid och rutiner efterfrågas till uppdraget.I resultatet syns genomgående att uppdraget kring ADL-bedömningar och tillhörande intygsskrivning utförs olika över landet och beroende av arbetsterapeut. Det finns behov av vidare forskning inom området och studier av kvalitativ karaktär skulle passa, för att gå djupare in på uppdragets komplexitet.

<p>Sammanfattning:</p><p><strong>Bakgrund:</strong> Demens är en sjukdom som ger kognitiva nedsättningar och leder till svårigheter att utföra och delta i vardagliga aktiviteter. Arbetsterapirelaterade insatser syftar till att främja aktivitetsdeltagandet och grundar sig på kunskap som utgår från att aktivitet är något människor mår bra av.</p><p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte var att undersöka arbetsterapirelaterade insatsers påverkan i form av deltagande i vardagliga aktiviteter och i form av socialt deltagande för personer med demens.</p><p><strong>Metod: </strong>I form av en systematisk litteraturstudie sammanställdes resultat från vetenskapliga artiklar. För att hitta studier som svarade på denna studies syfte gjordes sökningar i olika databaser med kombinationer av sökord. Artiklar inkluderades utifrån resultatets relevans och studiernas kvalitet vilket fastställdes med hjälp av resultat- och kvalitetsgranskning.</p><p><strong>Resultat: </strong>Det har visat sig att arbetsterapirelaterade insatser förekommer inom olika aktivitetsområden för personer med demens, bestående av områdena personligt ADL, instrumentellt ADL samt insatser som används inom både personligt och instrumentellt ADL.</p><p>Olika inriktningar sågs även. Aktiviteter som morgonbestyr, trädgårdsaktiviteter och musikinriktad insats sågs samt även reminiscensbaserad insats. Hemmiljöbaserad insats och funktions- och färdighetsträning visade sig också förekomma. Både påverkan i form av deltagande i aktiviteter och socialt deltagande sågs hos personerna med demens i inkluderade studier. Samtliga studier visade på att den undersökta insatsen gav ett ökat deltagande i aktivitet på något sätt. Det ökade deltagandet sågs i form av påverkan som ökat engagemang, ett bättre fungerande i vardagliga aktiviteter, ökad självständighet och ökat socialt engagemang.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Arbetsterapirelaterade insatser har på olika sätt visat sig ge positiv påverkan i form av ökat deltagande i aktivitet och ökat socialt deltagande för personer med demens. Insatserna som har en variation av olika inriktningar förekommer både inom aktivitetsområdet personligt ADL och instrumentellt ADL. Ett ökat deltagande sågs hos personer med olika svårighetsgrad av demens.</p><p>Sökord: Demens, arbetsterapi, dagliga livets aktiviteter.</p>

<p>Att använda sig av virtuella tv- och dataspel inom rehabilitering är ett relativt nytt medel som det finns begränsat med forskning inom. <em>Syfte:</em> Uppsatsens syfte är att beskriva till vilket ändamål virtuella tv- och dataspel används inom rehabilitering och vad det ger för utfall. <em>Metod:</em> En systematisk litteraturstudie användes som metod i uppsatsen. De databaser som använts är Amed, Cinahl, PubMed och Medline (via Ebsco). De sökord som använts är <em>virtual video game, video game, computer game, rehabilitation, outcome, movement, playthings</em> och <em>occupational therapy.</em> Artiklar avgränsades efter publiceringsår (2000-2010), att de blivit expertis granskade och inte var litteraturstudier. 11 artiklar utgör resultatet och inkluderades efter inkludering - och exklusionskriterier. <em>Resultat:</em> Virtuella tv- och dataspel används som medel i rehabilitering av framförallt strokedrabbade patienter. Träningen används till störst del av funktionsnedsättning av övre extremitet men även för balans, kognition och nedre extremitet. Studier visar på att effekten av virtuella tv- och dataspel kan förbättra patienters funktionsnedsättningar. Patienter som deltagit i studier där de använder sig av virtuella tv- och dataspel beskriver det som tillfredsställande och utmanande.</p>

<p>Uppsatsens syfte var att beskriva hur arbetsterapeuter resonerar kliniskt vid bedömning av arbetsförmåga hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. För denna studie användes en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem arbetsterapeuter som jobbar mot arbetsmarknaden. Frågeområdena inspirerades av <em>clinical reasoning </em>”three track mind” där <em>procedural, interactive</em> och <em>conditional reasoning</em> utgör de tre olika tankemönstren.</p><p>Resultatet redovisades i fyra kategorier och ett övergripande tema som beskriver arbetsterapeuternas kliniska resonemang: Att forma en frågeställning, Att välja bedömningsmetod, Att utforma en slutrapport och Yrkeskompetens. Det övergripande temat, Att se till olika aspekter vid bedömning, visar den röda tråden genom kategorierna. Resultatet i vår studie visar på den komplexitet som finns i de resonemang som förs vid bedömning av arbetsförmåga. Något som kan jämföras med <em>clinical reasonings</em> "three track mind" och som framkommer i vårt tema; <em>Att se till olika aspekter vid bedömning.</em> De deltagande arbetsterapeuterna beskriver hur resonemanget i arbetsförmågebedömningarna sker utifrån en mängd olika aspekter, och arbetsterapeuterna menar att de hela tiden måste se till både delarna och helheten. Vilka svårigheter som finns och hur olika faktorer påverkar personen de bedömer, och hur alla faktorer tillsammans är avgörande för personens arbetsförmåga.</p>

<p>Grundsynen är idag att individer med psykiska funktionsnedsättningar i största möjliga utsträckning ska rehabiliteras i sin hemmiljö. Vården erbjuder dock fortfarande rehabiliteringsinsatser utanför hemmet och dagverksamheter inom psykiatrin är ett exempel på detta. Dagverksamhet är en vårdform där deltagarna kombinerar vardagslivet med psykiatrisk behandling och rehabilitering.</p><p>Syftet med denna studie var att beskriva personer med psykiska funktionsnedsättningar och deras upplevelser av deltagande i en dagverksamhet. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide som underlag användes. Intervjuerna genomfördes med åtta personer som har psykiska funktionsnedsättningar och har en pågående kontakt med en dagverksamhet inom närpsykiatrin sedan minst ett år tillbaka.</p><p>Resultatet i studien visar att deltagarna har fått nya vanor och ny struktur i vardagen genom sitt deltagande i dagverksamheten. Resultatet visar även att deltagarna uppskattar gemenskapen och det sociala utbytet med andra deltagare. Vikten av att utföra meningsfulla aktiviteter framkommer också samt betydelsen av tydliga mål och uppföljning.</p>

<p>Kulturkompetens definieras som förmågan att vara medveten om sina egna antaganden, värderingar och fördomar, ha kunskap och förståelse för klienters olika världsbilder, samt förmåga att utveckla lämpliga strategier för intervention utifrån detta. Dagens samhälle består av en mångfacetterad befolkning med varierande kulturell bakgrund. Arbetsterapi syftar till att främja behandlingar och få resultat som är relevanta för klientens livsstil och värderingar. En professionell arbetsterapeut i ett mångkulturellt samhälle bör kunna möta de olika behov som uppstår hos människor med en annan kulturell bakgrund än vår egen. Med andra ord krävs kulturkompetens för att kunna utföra ett professionellt arbete inom vården i ett mångkulturellt samhälle. Syftet med detta arbete är att ta reda på hur yrkesverksamma arbetsterapeuter skattar sin egen kulturkompetens samt kartlägga deras inställning till ett antal frågeställningar kopplade till begreppet. En kvantitativ ansats har använts och data samlats in genom en internetbaserad enkät. De yrkesverksamma arbetsterapeuterna som svarat på enkäten benämns respondenter genom hela arbetet. Resultatet visar att "kulturkompetens" är okänt för de flesta respondenterna men att majoriteten anser det vara ett viktigt ämne, att man kan utveckla den egna kulturkompetensen genom erfarenhet och utbildning samt att det behövs såväl forskning som utbildning inom området. Flertalet möter regelbundet klienter med annan kulturell bakgrund i sitt arbete och anser att detta kan vara en tillgång i arbetet. Majoriteten menar att de behöver ha kulturkompetens för att utföra sitt arbete, att kulturkompetens ingår i ett klientcentrerat arbete och att det är viktigt att ha kunskap om olika religioner, sedvänjor, kroppsspråk samt syn på hälsa och sjukdom för att ha kulturkompetens. De flesta skattar sin egen kulturkompetens som relativt god och anser att det är viktigt att vara medveten om såväl sin egen som klientens kulturella bakgrund.</p><p>Slutsatser som kan dras utifrån resultatet är att kulturkompetens är ett ämne som det finns intresse för hos yrkesverksamma arbetsterapeuter i Sverige, detta trots att begreppet är relativt okänt. Det anses vara ett område som är viktigt ha kompetens inom samt att forskning och utbildning inom området är önskvärt.</p>

<p>Fler personer överlever idag en svår hjärnskada, vilket har medfört att rehabiliteringen har ställts inför en utmaning avseende dessa personer. Då det gäller arbetsterapeutens behandlingsmetoder finns det liten vetenskapligt dokumenterad kunskap och ett behov av fortsatt forskning inom området. Studiens syfte var att undersöka vilka behandlingsmetoder, sett ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv, som beskrivs i vetenskaplig litteratur samt dess effekter för vuxna personer med en traumatisk hjärnskada i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd. En systematisk litteraturstudie genomfördes. Artikelsökning utfördes i databaserna Medline, AMED, Cinahl och PsycInfo och resulterade i 10 inkluderade artiklar. Studierna kvalitetsbedömdes och bevisvärdet graderades för respektive studie. Resultatet kategoriserades enligt Occupational Performance Model (OPM). Resultatet indikerade att sinnesstimulering och att patienterna själva kunde påverka omgivningen med hjälp av assisterande teknik, var de vanligaste arbetsterapeutiska behandlingarna för patienter i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd. En studie påvisade också behandling över tid från sinnesstimulering, träning av specifika motoriska funktioner till att kunna använda assisterande teknik. Två artiklar bedömdes ha en hög kvalitet, sex medel kvalitet och två låg kvalitet. Bevisvärdet för nio studier bedömdes vara lågt och för en studie måttligt vilket resulterade i otillräckligt vetenskapligt underlag för att kunna dra några slutsatser om behandlingsmetodernas effekt. Behov finns därför av fortsatt forskning inom området. Resultatet av studien kan däremot bidra med en ökad kunskap och ge en vägledning för arbetsterapeuten i klinisk verksamhet vid behandlingen av patienter i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd.</p>

<p>För att hjälpa personer med funktionshinder som är arbetslösa och/eller sjukskrivna tillbaka ut i arbetslivet arbetar Arbetsförmedlingen (AF) med arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters insatser med arbetslivsinriktad rehabilitering. För att studera det intervjuades sju arbetsterapeuter, verksamma inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Utifrån studiens syfte utvecklades en intervjuguide. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans system för innehållsanalys och ledde fram till fyra teman ”Arbetsterapeuters roll vid arbetslivsinriktad rehabilitering”, ”Arbetsterapeuters insatser och arbetsuppgifter”, ”Arbetsterapeuters utvärderingar av resultaten vid rehabilitering” och ”Arbetsterapeuters beskrivning av mål inom arbetslivsinriktad rehabilitering”. Resultatet visade att arbetsterapeuterna främst arbetade med att klargöra arbetsförutsättningar och att anpassa arbetssituationen för de arbetssökande. Målet de arbetade mot var att få de arbetssökande med funktionshinder i arbete. Arbetsterapeuterna beskrev vikten av att komma in tidigt i rehabiliteringsprocessen för att hjälpa och stödja personer med funktionshinder för att de fortare ska komma ut i arbete. Fem arbetsterapeuter berättade att de gjorde uppföljningar av arbetsprövningar och arbetshjälpmedel på olika vis och vid olika tidpunkter. Rehabiliteringsinsatserna avslutas om personen har fått en anställning eller står till arbetsmarknadens förfogande och kan börja söka arbete på egen hand. För att avsluta rehabiliteringen har arbetsterapeuterna avslutande samtal med den arbetssökande.</p>