<p><strong>Bakgrund:</strong> Valet av uppsatsämne berör de ökade kraven på kulturell kompetens som ställs på arbetsterapeuter. Att granska och förstå arbetsterapeutiska teorier är viktigt för att ha förmågan att överföra teorierna i praktiken.</p><p> </p><p><strong>Syfte:</strong> Syftet är att beskriva begreppen aktivitet, person, omgivning och kultur i, de arbetsterapeutiska teoretiska modellerna, Kawamodellen, MOHO, CMOP och Mosey´s modell.</p><p> </p><p><strong>Metod:</strong> Arbetet är en studie där datainsamling och analys har varit en jämsides process som kontinuerligt har växt fram.</p><p>Analysen har genomförts av utvalda begrepp från de olika teorierna och har bestått i en beskrivning av begrepp som sedan har jämförts mellan de olika teorierna.</p><p> </p><p><strong>Huvudresultat:</strong> Det huvudsakliga resultatet är att uppfattningen om personens placering i förhållande till omgivningen i de olika modellerna har del i hur aktivitet förklaras.</p><p>I Kawamodellen har begreppet person en decentraliserad plats och omfattas av omgivningen. Mänsklig aktivitet bestäms utifrån den sociala situationen och inte utifrån ett centralt placerat jag. Att göra något som har betydelse för kollektivet har högre prioritet än att göra något för sig själv som individ. I övriga modeller är begreppet person ett fristående, centraliserat begrepp med olika grad av närhet till omgivningen.</p><p> </p><p><strong>Slutsats:</strong> Slutsatsen är att både skillnader och likheter, avseende aktivitet, finns mellan Kawamodellen och de modeller vi har studerat i den analys vi har genomfört. Centrala begrepp inom arbetsterapi kan tolkas på skilda sätt i olika kulturer. Arbetsterapeuter bör vara medvetna om att kulturella skillnader finns, vara mottagliga för dem och därmed också förberedda på att bemöta dem.</p>

<p>Syftet med C-uppsatsen var att beskriva genomförandet av klientcentrerad arbetsterapi.</p><p>Uppsatsen har en kvalitativ ansats med en deskriptiv design där datainsamling skett genom sökning av litteratur.</p><p>I hälso- och sjukvårdslagen står det: ”Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.”. Att arbeta klientcentrerat innebär en respekt för individens vilja, att arbeta tillsammans med klienten, ge information om olika alternativ samt underlätta för klientens beslutstagande. Många av de individer en arbetsterapeut möter saknar förmågan att fullt ut kommunicera och/eller samarbeta. Detta ställer krav på förmågan, som arbetsterapeut, att arbeta klientcentrerat.</p><p>Resultatet visar vikten av att se individen samt ha en god kommunikationsförmåga där arbetsterapeuten aktivt arbetar för att öka förståelsen. Det är viktigt att reflektera över sina strategier och tillvägagångssätt. Arbetsterapeuten bör arbeta för en jämlik maktfördelning mellan klient och arbetsterapeut. Arbetsterapeuten bör ges tid till att lära sig arbetssättet samt få träning, kunskap och handledning. Organisationens struktur och miljö bör gås igenom för att ta bort eventuella hinder samt för att främja ett klientcentrerat arbetssätt.</p>

<p>Syftet med denna studie var att utvärdera CI-terapi för strokedrabbade. Metoden som användes var att analysera redan insamlad data från journaler. Bedömningsinstrumenten som användes i studien var självskattningsinstrumentet UE/MAL, handfunktionstestet GAT samt den klientcentrerade intervjun COPM. Undersökningsgruppen bestod av 23 personer. Data behandlades med statistiska metoder.</p>

<p>I dagens samhälle bor äldre personer kvar i eget boende. De kan då vara i behov av insatser från hemtjänst, anhöriga och bekanta. Aktivitetsförmågan, tryggheten, hemmiljön och möjligheten till social gemenskap är viktig för de äldre. När sedan förutsättningarna ändras behövs anpassningar för att vardagen ska bli hanterbar.</p><p>Syftet med studien var att ta reda på hur de äldre ensamboende över 80 år upplever vardagsaktiviteterna, boendemiljön, tryggheten och den sociala situationen. Vi valde en intervjustudie med kvalitativ ansats och intervjuerna skedde på två orter, fyra personer på varje ort.</p>

<p>Sammanfattning: Som arbetsterapeut är det viktigt att kunna skilja på betydelsen och innehållet av aktivitet inom ramen för arbetsterapi från en mer allmän betydelse. Om dimensionerna av aktivitet skulle kunna beskrivas utifrån empiriska data skulle det kunna bidra till en djupare förståelse av begreppet och dess relation till hälsa skulle ytterligare kunna tydliggöras. Syftet med studien var att undersöka hur studenter vid Örebro universitet uppfattade begreppet aktivitet, samt om det fanns skillnader i uppfattning beroende på kön eller akademitillhörighet. För att säkerställa att studenter från alla berörda akademier på universitetet blev representerade i urvalet valdes ett stratifierat slumpmässigt urval. Datainsamling skedde genom gruppenkäter. Enkätens påståenden utformades från resultatet av två empiriska studier om begreppet aktivitet. Insamlad data bearbetades och analyserades med hjälp av statistikprogrammet <em>Statistical Package for Social Science </em>[SPSS]. Svarsfrekvensen var 99 procent. Av 222 inkluderade respondenter var 53 procent kvinnor och 47 procent män. Överlag instämde majoriteten respondenter helt eller delvis i påståendena fördelade på fem olika kategorier. Störst medhåll av alla frågor fick ”aktivitet utförs av alla oavsett ålder” där 82 procent instämde helt. Slår man ihop andelen som instämde helt och delvis fick ”aktivitet påverkar min personliga utveckling” störst medhåll med 96 procent. Störst avstånd togs till att ”aktivitet påverkar min hälsa negativt”, där 50 procent angav att de inte instämde alls. Ett Mann-Whitney test visade på signifikanta skillnader mellan kvinnor och män i 17 av 50 variabler. Kvinnorna instämde i högre grad än männen på samtliga av dessa, något som kan bero på att enkätens påståenden i huvudsak beskrev aktivitet från ett kvinnligt perspektiv. Ett Kruskal-Wallis test visade att det fanns signifikanta skillnader mellan studenter från olika akademier avseende 10 av 50 variabler, skillnader som till viss del kunde härledas till studenternas framtida yrkesval. I huvudsak uppfattade studenter vid Örebro universitet aktivitet som något som: utförs av alla oavsett ålder; är att göra; kan vara något vi gör under hela våra liv; skiljer sig från person till person; påverkas av personliga värderingar och intressen, samt är något som påverkar vår personliga utveckling. Det fanns ett tydligare instämmande från respondenterna gällande vad vi gör och varför, jämfört med hur vi gör det.</p>

<p> </p><p>Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeutiska insatser för patienter i den akuta fasen efter stroke. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie med deskriptiv ansats där 12 vetenskapliga studier stod till grund för resultatet. Resultatet visade att de arbetsterapeutiska insatserna för patienter i akut fas efter stroke består av bedömning, träning och mobilisering. Bedömning sker mestadels inom funktionsdomänen men ibland även inom aktivitetsdomänen. Det framkommer att interventionerna består av arm-/handfunktionsträning, aktivitetsträning samt att tidig mobilisering praktiseras. Det är inte alltid tydligt vilka interventions- eller bedömningsområden arbetsterapeuten ansvarar för. Ofta talar man om hela teamets insatser och terapeutiska insatser var för sig eller tillsammans med sjukgymnast. Tydligt är att det handlar om tidiga insatser så snart som möjligt efter sjukdomen oavsett profession. Indelning av olika faser vid stroke samt vad arbetsterapin består av är sällan tydligt beskrivet i studierna. Uttryck som arbetsterapi, standardiserad behandling samt traditionell arbetsterapi omnämns utan att tydligt och enkelt klargöra vad detta innebär.</p><p>Slutsatsen författarna drar av denna studie är att det i granskad vetenskaplig litteratur saknas enhetliga beskrivningar av arbetsterapeutiska insatser i den akuta fasen efter stroke.</p><p> </p>

<p>Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hemrehabilitering för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Stroke är en allvarlig sjukdom som kan ge upphov till många olika funktionsnedsättningar som påverkar människans vardagliga liv. Sveriges befolkning blir idag allt äldre vilket innebär att risken att drabbas av stroke ökar. Kortare vårdtider på sjukhus leder till att en stor del av rehabiliteringsinsatserna kommer att ske av ett multidisciplinärt rehabiliteringsteam i klientens hem. En kvalitativ metod med deskriptiv ansats har använts där datainsamlingen skett genom intervjuer med sex arbetsterapeuter inom landstinget i Dalarna och Örebro. Som analysmetod har kvalitativ innehållsanalys använts där fem kategorier utvecklades: <em>Vårdkedjan före och efter hemrehabilitering - ingen garanti för stöd vid kognitiva svårigheter, Hemrehabilitering - en fråga om problemupptäckt, målsättning och integritet, Tid, prioritering, kreativitet och kompensation – ett måste vid interventioner, Samverkan med andra professioner - en förutsättning för bra hemrehabilitering och Anhöriga har betydelse på många sätt.</em> Studiens resultat visar att arbetsterapeuterna såg många fördelar med rehabilitering i hemmiljö för personer som drabbats av kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Ett professionellt förhållningssätt krävdes dock med tanke på behovet av samverkan med klient, anhöriga och andra yrkesprofessioner, samt den risk som förelåg för intrång i klientens och familjens privatliv. Arbetsterapeuternas interventioner var till största delen av kompensatorisk art och betydelsen av en stimulerande miljö lyftes fram, liksom ett livslångt rehabiliteringsbehov hos klienterna. Arbetsterapeuternas långa erfarenhet gjorde att många aspekter framkom i studien, men ytterligare forskning om hemrehabilitering för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke behövs för att öka kunskapen om erfarenheter av hemrehabilitering ur olika perspektiv.</p>

<p>Utmattningssyndrom är ett snabbt växande problem i vårt land, studier</p><p>inom området har visat att detta tillstånd ofta är stressrelaterat. Stress är en</p><p>reaktion på obalans mellan de belastningar som människan utsätts för och</p><p>de resurser som han/hon har för att hantera dessa belastningar. Att drabbas</p><p>av utmattningssyndrom kan bl.a. innebära en minskad förmåga till</p><p>rörlighet, vilket också innebär svårigheter att klara det dagliga livets</p><p>aktiviteter. En av arbetsterapeutens uppgifter är att hjälpa patienter hitta en</p><p>hälsosam balans mellan arbete, vila och fritid. Syftet med denna</p><p>litteraturstudie var att kartlägga olika rehabiliterande åtgärder som är</p><p>tillämpningsbara inom arbetsterapin och dess effekter för patienter med</p><p>utmattningssyndrom. Metoden i uppsatsen är en systematisk</p><p>litteraturstudie och sökningen gjordes i databaserna: Amed, Cinahl,</p><p>Medline och PsycArticle. För att tydliggöra och få struktur i uppsatsen</p><p>användes klassifikationssystemet ICF (International Classification of</p><p>Functioning, Disability and Health), med komponenterna aktivitet,</p><p>delaktighet, omgivning- och personliga faktorer. Resultatet visade att de</p><p>rehabiliterande åtgärder som användes var kognitiv beteendeterapi (KBT),</p><p>gradvis utökning av aktiviteter, copingstrategier och avslappningsterapi</p><p>/meditation. Dessa åtgärder gav positiva effekter, främst i form av ökad</p><p>aktivitets- och funktionsnivå hos patienterna. Mer forskning och</p><p>framförallt fler randomised controlled trial (RCT) studier behövs i ämnet.</p><p>Gärna på effekter av arbetsterapeutisk rehabilitering för dessa patienter, för</p><p>att få bevis för att arbetsterapi kan göra nytta för patienter med</p><p>utmattningssyndrom.</p>

<p>Sittandet och vila har betydelse för äldre rullstolsburna personers möjlighet att vara delaktiga i de dagliga aktiviteterna. Arbetsterapeutens roll är bl.a. att främja aktivitetsutförandet för rullstolsanvändaren och sittandet är en viktig förutsättning för detta. Arbetsterapeuten på ett särskilt boende har oftast stora arbetsområden, och har inte möjlighet att vara med de boende dagligen. Det är omvårdnadspersonalen som stödjer de boende i vardagen. Omvårdnadspersonalens perspektiv på betydelsen av sittande och vila påverkar den rullstolsburne personens möjlighet att få vara delaktig i utförandet av dagliga aktiviteter.</p><p>Studiens syfte var att belysa hur omvårdnadspersonalen, på särskilt boende, beskriver sittandets och vilans betydelse för den äldre rullstolsburne personens möjlighet till aktivitet och delaktighet. En kvalitativ intervjustudie gjordes där urvalet var ändamålsenligt. Nio omvårdnadspersonal intervjuades och en kvalitativ innehållsanalys användes. Resultatet redovisades i fyra huvud- och sju underliggande kategorier. Huvudkategorierna belyste: 1. Omvårdnadspersonalens beskrivning av hur de upplever sittandets problematik, och dess lösningar, 2. Omvårdnadspersonalens roll, samt påverkansfaktorer vid aktivitetsutförande i rullstol, 3. Vilans betydelse under dagen och 4. Den egna kunskapen och synen på arbetsterapeuten som kunskapsförmedlare.</p><p>Respondenterna beskrev att de upplevde att en bra sittställning i rullstolen samt möjlighet till vila och sträcka ut kroppen under dagen, var viktiga faktorer för den rullstolsburne personens aktivitetsförmåga och välmående. Detta var något som omvårdnadspersonalen diskuterade och eftersträvade dagligen. Respondenterna upplevde dels att de kunde tillfredsställa vilobehovet, dels att de inte kunde det p.g.a. att tidsbrist och inrutade rutiner ibland hindrade detta. Kunskap om vila och sittande var något som respondenterna upplevde att de hade, trots att få utbildningsmöjligheter erbjöds.</p>

No description available.