Sittandet och vila har betydelse för äldre rullstolsburna personers möjlighet att vara delaktiga i de dagliga aktiviteterna. Arbetsterapeutens roll är bl.a. att främja aktivitetsutförandet för rullstolsanvändaren och sittandet är en viktig förutsättning för detta. Arbetsterapeuten på ett särskilt boende har oftast stora arbetsområden, och har inte möjlighet att vara med de boende dagligen. Det är omvårdnadspersonalen som stödjer de boende i vardagen. Omvårdnadspersonalens perspektiv på betydelsen av sittande och vila påverkar den rullstolsburne personens möjlighet att få vara delaktig i utförandet av dagliga aktiviteter. Studiens syfte var att belysa hur omvårdnadspersonalen, på särskilt boende, beskriver sittandets och vilans betydelse för den äldre rullstolsburne personens möjlighet till aktivitet och delaktighet. En kvalitativ intervjustudie gjordes där urvalet var ändamålsenligt. Nio omvårdnadspersonal intervjuades och en kvalitativ innehållsanalys användes. Resultatet redovisades i fyra huvud- och sju underliggande kategorier. Huvudkategorierna belyste: 1. Omvårdnadspersonalens beskrivning av hur de upplever sittandets problematik, och dess lösningar, 2. Omvårdnadspersonalens roll, samt påverkansfaktorer vid aktivitetsutförande i rullstol, 3. Vilans betydelse under dagen och 4. Den egna kunskapen och synen på arbetsterapeuten som kunskapsförmedlare. Respondenterna beskrev att de upplevde att en bra sittställning i rullstolen samt möjlighet till vila och sträcka ut kroppen under dagen, var viktiga faktorer för den rullstolsburne personens aktivitetsförmåga och välmående. Detta var något som omvårdnadspersonalen diskuterade och eftersträvade dagligen. Respondenterna upplevde dels att de kunde tillfredsställa vilobehovet, dels att de inte kunde det p.g.a. att tidsbrist och inrutade rutiner ibland hindrade detta. Kunskap om vila och sittande var något som respondenterna upplevde att de hade, trots att få utbildningsmöjligheter erbjöds.

No description available.

Dagliga aktiviteter är ett centralt begrepp inom arbetsterapi och något som individen engagerar sig i varje dag. För individer som varit långtidssjukskrivna och återgår i arbete påverkas många områden. Ett område är i vilken utsträckning olika dagliga aktiviteter utförs. Syftet med studien var att beskriva och jämföra aktivitetsutförandet under och efter långtidssjukskrivningen samt beskriva hur arbetet påverkat livssituationen. Författarna till studien utgick från en kvantitativ metod med målinriktat urval. För att samla in data om aktivitetsutförandet användes enkäter som konstruerats för studien, med frågor om hur ofta olika dagliga aktiviteter utfördes under långtidssjukskrivningen samt hur ofta de utförs idag. Studien bygger på resultatet av enkäterna där 23 deltagare, 6 män och 17 kvinnor, i åldrarna 28 - 62 år medverkade. Utifrån resultatet gjordes en jämförelse av aktivitetsutförandet under och efter långtidssjukskrivningen. Resultatet visade att aktivitetsutförandet hade ökat efter långtidssjukskrivningen. Dessutom framkom att arbetet påverkat tillvaron för deltagarna positivt. Eftersom antalet deltagare var litet kan resultatet inte generaliseras men var ändå intressant ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv och författarna till studien anser att fler studier behövs kring aktivitetsutförandet i samband med långtidssjukskrivning och återgång i arbete

Bakgrund: Utveckling av färdigheter i aktiviteter i dagliga livet är viktigt för att kunna bli självständig i sin vardag. Hos barn med diagnosen autism är det vanligt att de färdigheter som krävs för att bli självständig aldrig utvecklas. Aktiviteter som sker i barndomen ligger till grund för hur utvecklingen sker och vilka kompetenser som skapas för framtiden Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur arbetsterapeuten arbetar med barn med autism i åldrarna 2-12 år samt hur barnets omgivning påverkas av att leva med ett barn med autism. Metod: Metoden i denna studie utgjorde en litteraturstudie innehållande tio vetenskapliga artiklar som hittades via systematiska databassökningar. Resultat: Vid analys av data framkom fyra ämnesområden, social integration, kommunikation, sensorik och motorik. Områdena innefattade arbetsterapeutiska interventioner och dess effekt. Ett femte område kunde även urskiljas gällande hur familjer påverkas av att leva med ett barn med autism. Slutsats: Resultatet visade att djur och lek var vanligt förekommande interventionsformer. Interventionerna skedde i olika former i syfte att förbättra barnets sociala integration, kommunikation, sensorik eller motorik. I studien har författarna sett att familjens rutiner till stor del styrs av barnet med autism.

Syftet med studien är att beskriva svårigheter i det dagliga livets aktiviteter för personer med fibromyalgi, samt vilka strategier som används för att hantera svårigheterna. Använd metod är en litteraturöversikt av 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat visar att personer med fibromyalgi påverkas av fysiska, kognitiva och emotionella svårigheter samt sömnsvårigheter vilket starkt påverkar förmåga att utföra dagliga aktiviteter som att ta hand om sig själv och hushåll, att arbeta och att engagera sig i fritid och socialt liv. De fysiska svårigheterna påverkar förmågan att anstränga sig, att vara inaktiv, att planera dagarna och att utföra monotona uppgifter. De kognitiva svårigheterna består av minnes- och koncentrationssvårigheter samt försämrad kommunikations- och reaktionsförmåga. En viktig strategi för att hantera svårigheterna är att lära sig att leva ett balanserat liv. Ytterligare strategi innebar att avleda smärtan, genom att distrahera, ignorera och undvika smärtan. Slutligen användes strategier för att lindra smärtan via alternativa behandlingar, engagemang i aktiviteter eller positiva tankar. Det sociala livet påverkades genom oförståelse från omgivningen, sämre relationer och rollförluster. Socialt stöd ansågs ytterst viktigt för ett välmående. Slutsats: Att lära sig att leva med smärtan och att leva ett balanserat liv är viktigt för att hantera svårigheter i vardagen. Det sociala stödet är viktigt för välmåendet men samtidigt kan en bristande förståelse från omgivningen upplevas stigmatiserande, vilket alla hälsoprofessioner bör vara medvetna om och motverka. Arbetsterapeuter och övriga hälsoprofessioner kan med detta öka sin förståelse för patientgruppen och hjälpa nyinsjuknade att finna egna strategier i livet med inspiration från ovanstående sätt att hantera svårigheterna.

Skolan är en betydelsefull del av barn och ungdomars vardag. Elevhälsans insatser saknar ett större förebyggande aktivitetsperspektiv då det mesta idag är individrelaterat gällande funktionshinder och ohälsa. Både den somatiska och den psykiska ohälsan ökar bland Sveriges barn och ungdomar. Skolan är en ny arena för Arbetsterapi i Sverige, det finns inte så många som har studerat den ”vanliga” grundskolan utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Syftet med studien är att beskriva den fysiska och psykosociala skolmiljön på två olika högstadieskolor utifrån ett arbetsterapeutiskt aktivitetsperspektiv på gruppnivå. Metoden är en strukturerad observations studie utifrån en egen utformad checklista. Där de på grupp nivå studeras hur skolmiljön är utformad i förhållande till de aktiviteter som ska utföras. Resultatet är en beskrivning av skolmiljön på två kommunala högstadieskolor. Resultatet visar att arbetsterapeutens kompetens behövs för att se över skolans lärandemiljöer och arbetsmiljöförhållanden utifrån hur miljön påverkar eleverna. Anpassningar av miljön, schemats utformning, ljudnivån, ergonomi, rastmiljön och möjligheter till daglig fysisk aktivitet är viktiga moment i arbetsterapeutens roll i skolan. Arbetsterapeuter kan använda sina kunskaper tillsammans med andra professioner för att förebygga ohälsa hos barnen både i och utanför hälso- och sjukvården. Sökord; Arbetsterapi, aktiviteter, skolor, skolhälsovård, folkhälsa.

Samhället har en lagstadgad skyldighet att anpassa allmänna områden så att dessa ska kunna vara tillgängliga för alla medborgare i kommunen. Ändå finns det många platser och lokaler där hinder i miljön försvårar tillgängligheten för rullstolsburna personer. Enligt tidigare forskningsrapporter så finns det stora problem i tillgängligheten i grundskolans lokaler. Detta i samband med de dokumenterade forskningsrön som finns angående hur aktivitet hos barn främjar god fysisk och psykisk hälsa gör det angeläget att undersöka hur tillgängligheten ser ut i grundskolans idrottslokaler. Att miljön i idrottslokalerna är fri från hinder är en förutsättning för att rullstolsburna elever ska kunna delta i ämnet "idrott och hälsa". Syftet med studien är att undersöka tillgängligheten i idrottssalarna hos kommunala grundskolor för att se hur miljön är tillgänglig för rullstolsburna. Studien som utfördes var en observationsstudie där författarna undersökte totalt 11 skolor fördelat i två olika kommuner. Som instrument konstruerades en checklista med olika bedömningspunkter tagna främst från instrumentet Housing Enabler. Det som observerades var idrottssalen med tillhörande utrymmen så som entréer, omklädningsrum, WC och duschar. Data samlades in främst genom mätningar och jämförelser utifrån måttrekommendationer från anvisningar i Bygg ikapp och Handisam. Insamlade data sammanfattades i övergripande tabeller som visar hindrens omfattning per skola, per kommun samt per kategori i checklistan. Resultatet visade på brister inom flera områden i de undersökta lokalerna, från mindre omfattande till hinder som utgör en allvarlig säkerhetsrisk. De största hindren identifierades inom omklädningsrum, nödutgångar samt WC. De resultat som framkom i studien kan sättas i relation med tidigare studier som gjorts på tillgänglighet och hinder inom grundskolans lokaler. Resurser i miljön identifierades främst i utomhusmiljön.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka tidshantering hos personer med lindrig utvecklingsstörning som bor i kommunalt boende med särskilt service. Frågeställningar; Hur hanterar denna målgrupp sin tid? Om målgruppen hanterar sin tid självständigt gör de det med säkerhet eller osäkerhet? Metod: En kvantitativ studie genomfördes i form av en enkätundersökning. Studien genomfördes i ett län i Mellansverige och riktades sig direkt till personer med lindrig utvecklingsstörning som bor i kommunalt boende med särskild service. Enkäten bestod av fem frågor med fem svarsalternativ. Frågorna behandlade olika aspekter som berör tidshantering i vardagen. Resultatet illustrerades i form av stapeldiagram.   Resultat: Totalt deltog 79 personer i studien. Resultatet, baserat på samtliga frågor, visade att 47 % av deltagarna hanterar sin tid med osäkerhet, 45 % av deltagarna känner en säkerhet över sin tidshantering och endast 2 % av deltagarna använder sig av tidshjälpmedel. Den återstående andelen hanterar sin tid på annat sätt eller valde att inte svara. Slutsats: Utifrån resultatet från denna studie samt tidigare forskning kopplad till studien anses att fler personer med lindrig utvecklingsstörning är i behov av tidshjälpmedel för ökad självständighet. För att gå djupare in i frågeställningen om personerna hanterar sin tid med säkerhet eller osäkerhet rekommenderas vidare forskning kring detta i form av en intervjustudie.

No description available.

Bakgrund: Att drabbas av förvärvad hjärnskada och kognitiva svårigheter i tonåren påverkar delaktighet och aktivitetsutförande inom flera livsområden. Att som arbetsterapeut arbeta med ungdomar med kognitiva svårigheter kräver tålamod och energi. En förvärvad hjärnskada kan påverka ungdomars möjlighet till delaktighet i samhället. Syfte: Att beskriva konsekvenserna i vardagen när en person i tonåren drabbas av kognitiva svårigheter efter lätt/måttlig förvärvad hjärnskada. Metod: Studien är gjord i form av en integrativ litteraturstudie utifrån vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2002-2013. Studien bygger på 10 artiklar som beskriver barn och ungdomars kognitiva svårigheter och aktivitetsbegränsningar. Resultat och slutsatser: En förvärvad hjärnskada ger konsekvenser i vardagen och inom många livsområden. Att skadas i yngre åldrar, det vill säga som barn, ger ofta större svårigheter när det gäller oberoende och även beskrivs större exekutiva problem som är viktiga i aktivitetsutförande. Ungdomar med lätt hjärnskada har bättre förutsättningar till ett fungerande i de olika livsområdena, bland annat studier och arbete, men då incidensen är högre för lätt hjärnskada så är det ändå en grupp med behov av uppföljning.