<p>Bakgrund: Handen är ett sinnesorgan och känselspröt mot omgivningen. Det är med handen som vi till stor del uppfattar och undersöker vår omgivning. Arbetsterapeuter behandlar personer med skador och sjukdomar i handen med ortos. Det som beskrivs i litteraturen om ortosbehandling är fokuserat på funktion och tekniska lösningar inte så mycket på hur det är att leva med en ortos och hur det påverkar personens upplevelse av sin situation.</p><p>Syftet: var att beskriva vilka upplevelser vuxna personer har av att använda ortos på handen. Metod: En kvalitativ intervjustudie utifrån ett livsvärldsperspektiv genomfördes med 6 personer. De var mellan 26 och 62 år och bestod av både män och kvinnor med olika diagnoser och upplevelser av att använda ortos på handen. Materialet analyserades i flera steg.</p><p>Resultat: Upplevelserna av att använda ortos på handen resulterade i en beskrivning inom de fyra livsvärldsexistentialerna, levd kropp, levt rum, levd tid och levda relationer. En dubbelhet vid användning av ortos återfanns hos alla informanter och utgjordes av de motstridiga känslor som var förenade med de möjligheter och begränsningar ortosen gav. Resultatet visade att användning av ortos var en komplex upplevelse som både underlättade och begränsade dagliga aktiviteter.</p><p>Slutsats: Resultatet möjliggör för arbetsterapeuter att öka sin förståelse för vilka upplevelser som kan var förknippade med att använda ortos på handen och på så sätt öka personernas delaktighet i behandlingen.</p>

No description available.

<p>Syftet med denna undersökning var att göra en jämförelse mellan länssjukhus och länsdelssjukhus i Sverige avseende på vilket sätt arbetsterapeuter bedömer kognitiv förmåga hos personer som rehabiliteras till följd av stroke.</p><p>Metoden som användes för att ta reda på detta var en kvantitativ enkätundersökning, där 53 arbetsterapeuter runtom i Sverige deltog.</p><p>Resultatet visade att ostrukturerad bedömning användes oftare än strukturerad bedömning på både länssjukhus och länsdelssjukhus. Det fanns en tendens att arbetsterapeuter på länsdelssjukhus använde strukturerad bedömning i högre utsträckning och ostrukturerad bedömning i lägre utsträckning än de arbetsterapeuter som arbetade på länssjukhus. För båda sjukhustyperna gäller att flertalet utförde ostrukturerade bedömningar flera gånger under behandlingstiden, samt att över hälften utförde strukturerade bedömningar flera gånger under behandlingstiden. Flertalet av arbetsterapeuterna både på länssjukhus och på länsdelssjukhus tyckte att resultatet av deras bedömningar var antingen mycket användbart eller ganska användbart som stöd i behandlingsplanering, uppföljning och överrapportering. Vid samtliga bedömningssätt hittades samband mellan hur ofta arbetsterapeuterna använde det sättet och hur användbart resultat de ansåg att de fick av detta. Oavsett sjukhustyp var det 2/3 av arbetsterapeuterna som svarade att de var helt nöjda med sina möjligheter till att utföra en bedömning som leder till ett användbart resultat. Övriga svarade att de bara delvis var nöjda med sina möjligheter. Bland faktorerna som de ansåg skulle kunna förbättra deras möjligheter var ”tid” den vanligaste.</p><p>Slutsatsen är att det endast finns små skillnader mellan länssjukhus och länsdelssjukhus avseende arbetsterapeuters bedömningar av kognitiv förmåga.</p>

<p>Sammanfattning:</p><p>Syftet med denna kvalitativa studie var att beskriva hur personer med AS upplever det är att ha ett arbete respektive gå på dagverksamhet/sysselsättning, samt fånga deras upplevelser angående erhållna stödinsatser från samhället. Samhällets stödinsatser handlar om att få och behålla ett arbete. Med samhället avses t.ex. personer i allmänhet, arbetsterapeut, arbetsförmedling, försäkringskassan och socialarbetare.</p><p>En kvalitativ metod med intervjuer användes i denna studie. Intervjuer genomfördes med fyra personer med Asperger Syndrom som var anställda på ett företag som anställer personer med detta funktionshinder. Frågeområdena var arbete, dagverksamhet/sysselsättning och samhälle. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysarbetet.</p><p>Resultatet redovisades i fem huvudkategorier som belyser olika upplevelser som de intervjuade delgivit: 1. Arbetets betydelsefulla funktion för personer med Asperger Syndrom, 2. Betydelsen av arbetets utformning för personer med Asperger Syndrom, 3. Personer med Asperger Syndrom - en resurs på arbetsplatsen, 4. Betydelsen av dagverksamhetens/sysselsättningens utformning för personer med Asperger Syndrom, 5. Upplevelser av kunskaper om Asperger syndrom och stödinsatser från samhället</p><p>De intervjuade beskrev sina upplevelser om vad som gjorde ett arbete betydelsefullt, vad det skulle innehålla och hur det borde vara utformat. Ett arbete betydde mer än att få en lön. Det hade dessutom en social och aktiverande funktion, samt att de fick känna att de bidrog och var delaktiga i samhället. Vikten av ett individanpassat arbete togs upp. Det framkom även att det var viktigt att det fanns tillgång till stöd på arbetsplatsen. Det skulle också finnas förståelse och kunskap om diagnosen. De intervjuade upplevde brister i dagverksamheten/ sysselsättningen p.g.a. att det var dålig individanpassning. Det framgick hur aktiviteterna borde vara för att upplevas stimulerande. Samhällets stödinsatser beskrevs ofta som missriktade och att det saknades kunskaper om diagnosen. Det gavs förslag på meningsfulla insatser, bl.a. att få en mer personlig kontakt som hjälper dem i sökandet efter arbete.</p>

<p>Individer med Reumatoid artrit (RA) kan ha svårigheter när det gäller att ta hand om sina barn vilket påverkar deras upplevda förmåga att klara rollen som förälder. Det behövs förståelse för deras situation för att som arbetsterapeut kunna bidra med lämpligt stöd. Syftet: Syftet med studien var att få en förståelse för hur kvinnor och män med RA upplever sin vardag som föräldrar samt vilken betydelse omgivningen har för deras föräldraroll. Syftet var även att undersöka hur individen upplever de arbetsterapeutiska insatserna i förhållande till föräldraskapet.</p><p>Metod: En kvalitativ inriktning baserad på semistrukturerade intervjuer valdes som metod. Inklusionskriterierna utgjordes av att personen var diagnostiserad med RA, förälder till barn i åldrarna 0-18 år samt var inskriven på reumatologmottagningen i en stad i Mellansverige. Sju personer (sex kvinnor och en man) deltog slutligen i studien. Dataanalysen resulterade i följande huvudkategorier: upplevelser av föräldrarollen, begränsningar, strategier, känslor, förståelse, stöd, arbetsterapeutiska insatser och kontakt.</p><p>Resultat: Diagnosen hade i flera fall stor betydelse för rollen som förälder. Det kunde handla om en ny uppdelning av aktiviteter eller att föräldrarna intog en helt ny roll. Svårigheter att lyfta och bära sitt barn samt problem i samband med städning, matlagning, matinköp och tvätt beskrevs. Vissa upplevde begränsad delaktighet samt svårigheter att räcka till. Stöd från familj och vänner samt i vilken utsträckning dessa visade förståelse hade stor betydelse för föräldrarna. Studiedeltagarna förknippade arbetsterapeutiska insatser med tillhandahållande av hjälpmedel, ett fåtal visste inte vad en arbetsterapeut gjorde. I övrigt upplevdes arbetsterapeuten som förstående och förtroendeingivande och dennes tillgänglighet beskrevs som viktig. Föräldrar med RA upplever ett brett spektra av svårigheter i vardagen. Symtom såsom smärta och trötthet medför en rad praktiska problem men har även en negativ effekt på tålamod och humör. Denna studie ger arbetsterapeuter ökad insikt i hur vardagen kan se ut för föräldrar med RA samt lyfter deras behov av både praktiska och psykosociala interventioner.</p>

<p>Den här uppsatsen var en genomgång av litteratur som publicerats mellan 2005 till mars 2008 rörande ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health) i förhållande till arbetsterapi. ICF är en klassifikation som anses vara användbar inom rehabilitering och arbetsterapi. Syftet med studien var att redogöra för den senaste vetenskapliga litteraturens beskrivningar om betydelsen och användningen av ICF inom arbetsterapi. Frågeställningarna var inriktade mot hur ICF använts inom olika områden, vilka faktorer som påverkar användningen, vilka metoder som kan utnyttjas för att öka användning samt kritik och utvecklingsmöjligheter för ICF. En systematisk litteraturstudie genomfördes med sökningar i olika databaser och 13 artiklar inkluderas efter urvalsprocessen. Artiklarna analyserades först utifrån frågeställningarna med hjälp av en mall. Under de teman som togs fram utifrån frågeställningarna identifierades ett antal skiljda kategorier där vissa teman innehöll flera kategorier och vissa teman endast en kategori. ICF kan användas i arbetsterapeutisk forskning och praxis i många olika syften bl.a. för identifiering av olika faktorer som t ex hinder eller funktionsproblem. Låg kunskapsnivå, otillräckliga resurser och ont om tid bidrog till att ICF inte används. Effektivare utbildningsmetoder och lättillgänglig information skulle således bidra till ökad användning. Ur arbetsterapeutisk synvinkel gavs både positiv och negativ kritik och till följd av detta anser många att ICF behövde utvecklas för att bättre passa arbetsterapi. Större delen av resultatet bekräftade de fynd som tidigare forskning presenterat. Slutsatsen var att mer information och utbildning var det första steget för att på sikt öka användandet av ICF i arbetsterapi.</p>

<p>Enligt den senaste folkhälsorapporten ökar den psykiska ohälsan i Sverige. Psykisk sjukdom kan försvåra personens delaktighet i vardagen, framförallt diagnoserna inom WHO:s ICD-klassifikation F20.0-24.9. Somatiska sjukdomar som kommer utav osunda vanor är vanligt hos den här gruppen.</p><p>Hälsoprogram har utvecklats men man vet lite om hur den sortens undervisning har påverkat personerna som deltagit och om den har bidragit till någon förändring. Syftet var att beskriva just detta i en kvalitativ semistrukturerade intervjustudie där sex personer deltog.</p><p>Materialet analyserades enligt innehållsanalys och det framkom ett övergripande tema ”Att delta i hälsoutbildning” samt tre kategorier och åtta underkategorier.</p><p>Personer med psykisk sjukdom skiljer sig inte mycket åt från den övriga befolkningen. Gamla och nya vanor är svåra att ändra på och fysiska och psykiska faktorer påverkar personens aktivitetsutförande och delaktighet i vardagen. För att klara en livsstilsförändring behöver personer med psykisk sjukdom kontinuerliga och långsiktiga insatser.</p>

<p>Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka arbetsterapeutens roll</p><p>inom den palliativa vården, vilka bedömningar och behandlingar som utfördes av</p><p>arbetsterapeuten, samt hur patienterna upplevde arbetsterapin i den palliativa vården.</p><p>Metoden som valdes var en systematisk litteraturstudie och totalt ingick 10 artiklar i studien.</p><p>Vid analysen av artiklarna användes två granskningsmallar, beroende på om artikeln hade en</p><p>kvalitativ eller kvantitativ design. Resultatet visade att arbetsterapeuterna generellt kände en</p><p>tillfredställelse med sitt arbete inom palliativ vård. Arbetsterapeuterna ansåg att andlighet var</p><p>av stor betydelse vid arbete med döende patienter och det är viktigt att se till det som var bäst</p><p>för patienten. Att lära patienten att arbeta enligt energibesparande metoder var också viktigt</p><p>eftersom patienten då kunde lägga mer energi på de aktiviteter som han/hon upplevde som</p><p>meningsfulla. Att sätta mål var värdefullt både för patienten och för arbetsterapeuten, så att</p><p>han/hon vet vad som patienten behövde hjälp med. Det var även betydelsefullt för patienten</p><p>att arbetsterapeuten snabbt kunde tillfredställa akuta behov t.ex. att patienten fick de</p><p>hjälpmedel som han/hon behövde just för tillfället. En roll som arbetsterapeuten hade var att</p><p>förbereda patienten för döden, att acceptera döden. Stötta med hjälpmedel när behovet</p><p>uppstod och erbjuda möjlighet till dagrehab och kreativa aktiviteter. Patienterna upplevde</p><p>arbetsterapi och arbetsterapeutens arbete som betydelsefullt och värdefullt, det gav dem</p><p>livskvalitet ända in i slutet. Slutsatsen är att arbetsterapi var av stor betydelse för patienterna</p><p>inom palliativ vård eftersom de ville ha en meningsfull tid under den resa som de hade kvar i</p><p>livet. Mer forskning behövs om arbetsterapeutens arbete inom den palliativa vården och då</p><p>med fokus på vilka behov det finns av arbetsterapeuten. Hur arbetsterapin upplevs, utförs och</p><p>vad mer som behövs för att hjälpa patienter inom palliativ vård.</p>

<p>Sverige har under en längre tid haft en åldrande befolkning vilket resulterar i allt högre krav på hälso- och sjukvården då fler personer drabbas av ålderssjukdomar. Demens är en stor diagnosgrupp bland dessa och arbetsterapeuten har en viktig roll i behandlingen av personer med demens där bl.a. kognitiva hjälpmedel är ett nytt område inom arbetsterapi. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av och uppfattningar om kognitiva hjälpmedel för personer med demenssjukdom. En deskriptiv kvalitativ metod användes och datainsamling gjordes genom intervjuer med sex arbetsterapeuter som arbetade inom kommunal demensvård i en mellanstor svensk stad. Resultatet visade att arbetsterapeuterna menade att kognitiva hjälpmedel för personer med demens är ett nytt område och att det behövs ökad kunskap inom den arbetsterapeutiska professionen och bland de personer som möter personen med demens i vardagen. Det framkom att omgivningen har en viktig roll för att kognitiva hjälpmedel ska fungera för personen med demens. Arbetsterapeuterna framhöll även att det är viktigt med tidig intervention av kognitiva hjälpmedel för att det ska ge goda resultat och att kontakt med personen i ett tidigt skede av sjukdomen är grundläggande för kognitiva hjälpmedels effekt.</p>

<p>I Sverige drabbas varje år ungefär 12 000 personer av afasi och av dessa är cirka 35 % i yrkesverksam ålder. Afasi är en samlingsbeteckning för skador som drabbar språkförmågan. Dessa skador kan medföra olika konsekvenser för individen och de kan påverka kommunikationen i livet och vardagens aktiviteter. I arbetsterapeutens roll, ingår det att hjälpa den som har drabbats av afasi att hitta strategier och möjligheter för att klara sig i vardagen, därför behövs kunskap om behandlingsmetoder för personer med afasi. Generellt syftar behandling vid afasi till att förbättra språkförmågan. Syftet med uppsatsen är att undersöka olika behandlingsmetoder som används för vuxna personer med afasi samt att se vilka effekter de olika behandlingsmetoderna kan ge. En systematisk litteraturstudie genomfördes med en sökning i databaserna Amed, Cinahl och Medline. De tio artiklar som inkluderades kvalitetsbedömdes och analyserades. För att skapa en tydlig struktur i resultatet användes domänerna funktion och delaktighet från ”Living with Aphasia: Framework for Outcome Measurement (A-FROM). Resultatet visade att de undersökta behandlingsmetoderna hade positiva effekter. På funktionsnivå visades detta genom att olika delar av språkfunktionen förbättrades. Effekter fanns även på delaktighetsnivå, eftersom personerna genom behandling ökade sin kommunikationsförmåga i vardagen. Ytterligare forskning och fördjupning i ämnet är nödvändig för att ta reda på individens upplevelser av behandling samt hur denna kunskap skulle kunna tillämpas i vardagen.</p>