Människan har en förmåga att anpassa sig till en omvärld i förändring. Detta syns inte minst på den taktik- och teknikanpassning som sker i kampen mellan verkan och skydd inom den militära kontexten. Men idag sker inte bara förändring i den militära tekniken; även uppgifterna förändras. Exempelvis kräver de insatser som sker runt om i världen, inom ramen för FN-resolutioner, allt mer av civilmilitär samverkan samtidigt som enheterna måste vara ständigt beredda på att möta en motståndare i strid. Om anpassningsbarhet är det som gör att vi kan förändra oss för att möta nya uppgifter i nya miljöer torde ökad anpassningsbarhet i organisationen vara en fördel. Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida de svenska ledningsstyrdokumenten, i form av Uppdragstaktiken (ledningsmetod-/filosofi) och Utvecklande ledarskap (ledarskapsmodell), är förenliga med utvecklandet av anpassningsbara officerare. Resultatet av analysen visar på god förenlighet mellan uppdragstaktik och utvecklande ledarskap å ena sidan och anpassningsbarhet å andra sidan. Således tycks det som om förutsättningarna för anpassningsbarhet är delvis inbyggda i Uppdragstaktiken och Utvecklande ledarskap / The human ability to adapt to a changing environment and a never ending technological development, can be observed by counting the many times a new invented weapon result in a new kind of defence. Today’s military personnel must not only adapt to technological, tactical and environmental changes, but also to new kind of objectives. Missions, conducted under the authorization of the UN, consist not only of combat missions, but also of considerable amount of civil-military cooperation (CIMIC). If adaptability is part of what has taken us this far, it’s reasonable to assume that adaptability will be as important in the future to come. Hence, an armed force with a high level of adaptability is likely to be advantageous over a less adaptable enemy. This paper was written with the sole purpose of finding out whether the Swedish Armed Forces’ (SAF) command & control-method (Auftragstaktik) and the provided leadership model (Developmental leadership) were consistent with the development of adaptable officers. A describing comparison indicated numerous similarities between all three concepts, thus it would seem auftragstaktik and developmental leadership has in-born support for the development of adaptability.

Varje organisation gör sin egen tolkning av uppdragstaktik utifrån dess kontextuella förutsättningar. Uppdragstaktik, som är föreskriven ledningsfilosofi i Försvarsmakten beskrivs i Militärstrategisk doktrin 2016. Armén och flygvapnet har sedan gjort egna tolkningar vilka återfinns i deras respektive taktikreglementen. Mitt emellan dessa två återfinns luftvärnet, en förbandstyp som verkar från marken mot mål i luften. Genom att tillhöra armén, men strida i luftförsvaret försätts luftvärnet i en situation där de behöver hantera två chefer med olika syn på ledning. Därutöver tolkas uppdragstaktik även i luftvärnet utifrån förbandets egen kontext och dess unika förutsättningar. Hur dessa faktorer påverkar luftvärnets syn på ledning är relativt outforskat. Studien utforskar utmaningarna med uppdragstaktik i luftvärnet genom att intervjua svenska luftvärnsofficerare. Undersökningen genomförs som en teorikonsumerande enfallsstudie där fallet utgörs av de svenska luftvärnsbataljonerna. Empirin tematiseras för överblickbarhet och analyseras därefter med hjälp av forskning om ledning och uppdragstaktik, samt av en organisationsteori utvecklad av Charles Perrow. Studiens slutsats är att luftvärnet är en organisation med oförenliga ledningsideal. Detta innebär att organisationen på grund av dess täta kopplingar och komplexa interaktioner, varken bör ledas centraliserat eller decentraliserat.

On 16 December 1941, Adolf Hitler issued his controversial Haltbefehl (halt order). As Germany’s Army Group Center reeled under the Soviet counterattack during the battle for Moscow, the Haltbefehl forbade the army to retreat. Scholars have argued that this order ended the Prussian-German method of command called Auftragstaktik. Under this concept, German field commanders enjoyed wide command discretion within the intent of their superiors. This thesis argues that Auftragstaktik did survive at and below the German Army’s divisional level during its defensive struggles in the battle for Moscow. The case studies illustrate that field commanders kept their command independence and withdrew their units against Hitler’s halt order. / History

<p>De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973.</p> / <p>In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.</p>

De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973. / In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.