Stenbroar är konstruktioner som har byggts under flera millenier, men hur bestämdes egentligen formerna på dessa broar och vilka faktorer analyseras? Målet med detta projekt är att hitta den optimala formen på bågen och optimera möjliga variabler. Formerna på broar analyserades och ett centralt begrepp dök upp, nämligen thrustline. Thrustline är en linje som bär och överför laster i ren kompression. Enligt studien visade det sig att thrustline linjen motsvarar en kedjelinje. Genom elasticitetsteori härleddes thrustline ekvationen och blev röda tråden genom projektet, där allting kretsar sig runt begreppet. Ekvationer illustrerades med hjälp av grafer och figurer. Arkadiko och Alcantara, två urgamla men aktiva broar användes som underlag för projektet. Thrustline för respektive broar räknades fram och analyserades med hjälp av kända och extrapolerade dimensioner. Under analysen togs beslutet att optimera tjockleken för bågarna, först obelastade bågar och sedan med tillagd belastning. För att åstadkomma värden på bågarnas tjocklek var det nödvändigt att räkna fram normalkrafter som var som störst längst ned vid markytan och även vinklar vid thrustline-kurvornas skärningspunkter längst markytan. Tjocklekarna som togs fram motsvarade en tusendel av de befintliga måtten på bågarna.

En komplex tomt Att framställa ett förslag för ett Komvux i Fatbursparken på Södermalm i Stockholm är en utmaning. Detta är en tomt placerad mitt i mötet mellan flertalet skalor och stilar. En delikat och central urban kontext som domineras av Ricardo Bofills postmodernistiska bostadspalats men som också är välkänd för sin problematik kring att vara en plats för droghandel och för sin vida och oklara grönyta. Platsen och parken är oerhört välintegrerade i övriga staden men uppfattas ändå på många vis som en baksida – en plats att passera, men inte att uppehålla sig på. Tekniska aspekter De tekniska förutsättningarna kring tomten har till mångt och mycket fått diktera utformningen. Hela tomten undermineras utav den nybyggda citybanans och stambanans tunnlar. Var man kan ta ner laster har fått avgöra volymernas placering liksom våningsantal och materialval.  Sekvenser i staden Jag har velat laga platsen genom att tydligare definiera den rumsliga sekvensen som kan sägas vara torg – passage – torg – passage från Medborgarplatsen och dess tunnelbanestation i öst, till Södra Stations pendeltågsperronger i väst. I nuläget är sammanhanget kring Fatbursparken väldigt oklart. Sydsidan definieras av Bofills symmetriska och tydliga grepp medan norrsidan är som odefinierad och uppluckrad både i stilar och tydliga rumsligheter. Oscar Is Minne I uppgiften har ingått att skapa en byggnad som också relaterar till framförallt en viss annan byggnad på tomten. Byggnaden heter Oscar Is Minne och uppfördes 1870 som ett änkehem för de mindre bemedlade kvinnorna från den högre ståndsklassen. Byggnaden är i dagsläget blåklassad  och får således inte utföras ingrepp på. I det tilldelade programmet så står skrivet att Oscars minne kommer inhysa Komvuxets administration. Jag vill framhäva kopplingen mellan mitt tillägg och Oscars minne genom att skapa en tydlig sträckning mellan huvudstråket i Fatburen och Oscars minne, rakt igenom mitt tillägg. Kopplingen görs tydlig också av att byggnaden placerar sig så nära Oscars minne som jag funnit möjligt. I och med tunnlarna under tomten så placerar sig merparten av byggnaden utanför tunnlarna. En utkragning över dessa möjliggörs utav den våningshöga fackverkskonstruktionen. Läromiljön och en rumsligt med identitet Vad gäller läromiljön så har mitt mål varit att skapa rumsligheter vilka tillåter att däri vistas vuxna som studerar grundskole- och gymnasieämnen, men utan att dessa vuxna påminns om att de enligt samhällsormen misslyckats med att läsa eller klara kurserna i den ålder då det borde ha gjorts. I sökandet efter vad dessa rum skulle kunna vara så har frågor om informella läromiljöer och space syntax  funnits med i arbetet.  Byggnaden är uppdelad i tre plan, där de två första är publika och semi-publika och kretsar kring livet mellan fackverken samt relationen till parkmiljön framför huset på plan ett och gårdsmiljön bakom huset på plan 2. Det tredje planet består av konventionella klassrum för studier, seminarier, grupparbeten och föreläsningar. På detta översta planet så är tanken att endast undervisning ska ske och därför återfinns inga ytor att uppehålla sig på och korridorerna är smala. Före och efter föreläsning så tvingas man således ner till det gemensamma semipublika planet för att umgås, luncha eller läsa läxor. Denna dualitet skapar en byggnad vilken fyller sin funktion genom att tillhandahålla stora rumsliga och organisatoriska kontraster. Plan två, som helt domineras av de röda fackverken blir en signaturplats både för de på skolan och de i staden. Tanken och förhoppningen är att byggnaden genom sin starka karaktär, upplevs som en neutral plats för vuxna att ta ikapp missade kurser från grundskola och gymnasium på. / A complex plot Making a proposal for a Komvux building located in Fatbursparken on Södermalm in Stockholm, is a challenge. This plot is located in the midst of were a multitude of scales and styles converge, a delicate and central urban context well known for it’s postmodern housing palace by Ricardo Bofill, but also infamous for its problems with drug dealing  and its ambiguous green space in front of Bofill’s housing complex. The park is very well integrated in the urban fabric, but still somehow, perceived as a backyard and space to pass by, not to stay in.  Technical aspects The technical premises for the project couldn’t be neglected now the tunnels of the just finished Citybanan and the mainline, passes right beneath the plot. The possible load bearing zones have dictated the premises for this project when it comes to placement, the amount of floors and choice of construction and materials.  Sequences in the city I’ve wanted to mend the park by trying to fulfil the geometry and the sequence of rooms that is experienced when walking the passage between the metro station Medborgarplatsen and the commuter train station Södra Station. By doing this, creating a more clearly defined spatial experience when passing through the park. Oscar Is Minne The structure is also supposed to relate to a certain structure on the plot. Oscar Is Minne is a former Home for the widowed of the less well-to-do from the higher classes, built during the end of the 1900th century. The building is marked as class blue – notable building, which means it’s to be preserved in its original shape even though its use will change over time and can’t be altered with. In this project the use of the building is assumed to be administration for the Komvux. I want put on display the connection between this renowned building and my addition by letting them get as close as possible to each other. A framework structure is therefore used to reach for Oscar Is Minne’s southern wing entrance without placing load on top of the tunnels. The cantilever effect keeps it afloat above the surface.  Learning environment and a space with identity When it comes to the learning environment, I’ve tried to create  a building that allows for grown ups to come and study on a high-school level without making them feel like they’ve failed earlier in life. Trying to achieve this has raised questions about informal spaces for studying as well as space syntax. The building is divided into three floors were the first two floors are public or semi public, dominated by the life in between the red framework. The third floor consists of conventional class rooms that allows for conventional lectures and seminars led by teachers. The narrow corridors and the lack of space for just hanging out, forces students to move down on the second floor, where they meet to study, relax and have lunch or coffee. This duality creates a building that fills its purpose by providing contrasts in space and organisation of the program. The red framework floor becomes a signature space both within the city as well as a signature space within the school. The ambition is that the feeling of this being an unique space with a clearly defined character, trumps the notion of it being a space for adults to study high school courses.

This thesis project explores the question of the death of architecture; the declaration of the lost abilities of architecture to achieve political influence and the architect as a social actor. As I have found myself in agreement with this Tafurian perspective on the subject, I wanted to use this thesis project to explore the question of architecture and its political potential, as well as breaking from the paralyzing condition of the incentives of architecture's incapabilities. This, in suggesting that architecture can act as a catalyst for doing things differently. The project investigates, on the one hand,  how a building can encourage political action and engagement, and, on the other, how ideological ideas and intentions can concretize spatially, materially and aesthetically, The project is an design exploration concretized in a specific architectural proposal – a building for a political organization operating in the city of Stockholm.

Uppsatsen undersöker diskurs kring det postmoderna byggnadskomplexet Bofills båge på Södermalm i Stockholm, som uppfördes mellan 1989 och 1992. Med utgångspunkt i teorier om kritisk diskursanalys undersöks utsagor i tre artiklar och ett TV-inslag som behandlar projektet, samt det sammanhang som utsagorna och projektet befann sig i. Allmän teoretisk utgångspunkt är Michel Foucaults iakttagelser kring diskurs. Thomas A. Markus och Deborah Camerons tillämpning för arkitekturdomänen av Norman Faircloughs teorier om kritisk diskursanalys är teoretiskt och metodologiskt ramverk för undersökningen. Uppsatsen undersöker i ett inledande kapitel sammanhanget ur både ett allmänt internationellt och specifikt svenskt perspektiv. I följande kapitel undersöks utsagor i de tre artiklarna och TV-inslaget. Artiklarna och TV-inslaget undersöks var och en till form och innehåll och med bakgrund i sammanhanget. En avslutande diskussion sammanfattar och diskuterar tidigare kapitel, samt relaterar utsagorna till varandra och till sammanhanget. Det förs en diskussion om den modernistiska arkitekturvokabulärens, den svenska traditionens och det politiska perspektivets betydelse för det sammanhang utsagorna befann sig i.

Målet med projektet var att undersöka ifall Siemens ARTIS Pheno hade fördelar jämfört med likvärdig utrustning såsom G-båge och C-arm och undersöka om ARTIS Pheno kan tillämpas inom andra områden än enbart rygg-, bäcken-och neurokirurgi. Resultatet ifrån rapporten visar att ARTIS Pheno kan med fördel användas inom andra områden, såsom traumaortopedi. Metoden för projektet var litteraturstudier, en intervju och undersökningar kring ARTIS Pheno, G-båge och C-arm. Litteraturstudiernas innehåll samt resultat sammanställdes i tabeller. På grund av bristen på artiklar kring ARTIS Pheno vidgades sökningarna till artiklar med liknande utrustning. En jämförelse mellan ARTIS Pheno, G-båge och C-arm gjordes för att se vilka för-och nackdelar ARTIS Pheno hade gentemot de andra och en praktisk mätning av ARTIS Pheno utfördes på Karolinska Universitets Sjukhuset Huddinge. Resultatet visade att majoriteten av artiklarna, 70%, talade för att användandet av en mer avancerad röntgenutrustning, ARTISPheno, inom traumaortopedi. Jämförelsen mellan ARTIS Pheno, G-båge och C-arm visade att ARTIS Pheno är dyrare men har mer fördelar och är bättre rustad än både G-bågen och C-armen. Mätningarna med ARTIS Pheno visar tydligt att det blir en bättre och tydligare bild på frakturen som kommer att hjälpa kirurgen i att utföra ett korrektare och säkrare ingrepp. Slutsatsen är att användandet av ARTIS Pheno vid traumaortopedi, kommer att hjälpa kirurgen att utföra ett mer korrekt och säkrare ingrepp vid komplexa frakturer. Vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge skulle en installation och nyttjandet av ARTIS Pheno vid traumaortopedi medföra fördelar dock, vid en mindre vårdinrättning skulle det inte vara ekonomiskt hållbart. / The aim of the project was to investigate whether ARTIS Pheno had benefits compared with equivalent equipment such as the G-arch and C-arm and to investigate whether ARTIS Pheno can be applied in other fields of surgery than spinal-, pelvic-and neurosurgery. The results of the report showed that ARTIS Pheno can be used in other areas, such as trauma orthopedics. The method for the project was literaturestudies, an interview and to review ARTIS Pheno, G-arch and C-arm. The content and the results from the literature studies were compiledin charts. Due to the lack of articles regarding ARTIS Pheno the search was enlarged to articles with comparable devices. A comparison between ARTIS Pheno, G-arch and C-arm was created to see the pros and cons of ARTIS  Pheno compared to the other equipment. A practical measurement of ARTIS Pheno was performed at Karolinska University Hospital Huddinge. The results of the articles showed that the majority, 70%, favored a more advanced X-ray equipment, ARTIS Pheno, in trauma orthopedics. The comparison between ARTIS Pheno, G-arch and C-arm showed that ARTIS Pheno is more expensive but has more advantages and is better equipped for complex fractures, compared to both the G-arch and the C-arm. Measurements with ARTIS Pheno clearly show that there will be a better and clearer picture of fractures which will help the surgeon to carry out a more correct and safe operation. The conclusion is that using ARTIS Pheno in trauma orthopedics, will help the surgeon to perform a more accurate and safe procedure in complex fractures. To install and use ARTIS Pheno within trauma orthopedics at Karolinska University Hospital, would induce benefits, however, it would not be economically sustainable in smaller healthcare facilities.