Bakgrunden till val av ämne ”samverkan” är att vi upplever att det är ett eftersatt område av olika anledningar. Syftet är att få en fördjupad kunskap och förståelse om samverkan. Metoden i studien är kvalitativ då vi gjort två semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar på flera aspekter, såväl styrkor som svagheter. Slutsatserna belyser att samverkan är ett komplext ämne som behöver läggas mer fokus på och vidareutvecklas, för att förbättra för ungdomar.

Samverkan är ett mångfacetterat begrepp och kan förstås och uppfattas på många olika sätt. Därigenom syftar vår studie till att undersöka på vilket sätt barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och socialtjänstens individ- och familjeomsorg (IFO) samverkar, hur samverkan fungerar mellan dessa verksamheter samt på vilket sätt kan förändring och utveckling av samverkan ske mellan dessa verksamheter. Studien genomfördes utifrån semistrukturerade intervjuer med två respondenter vid BUP och två respondenter vid IFO. Resultatet visar sammantaget att samtliga respondenter tycker att samverkan fungerar bra i stort, men att det naturligtvis finns situationer där samverkan kunde fungera bättre. Vidare framkommer det att lagarna som styr deras respektive verksamheter begränsar inte deras möjlighet att samverkan. Respondenterna upplever att handlingsutrymmet i sina yrkesroller är stort och de anser inte att det begränsar samverkan. I studien framkommer det att personkemin är en av de faktorer, vilken kan vara av betydelse och kan försvåra samverkan mellan BUP och IFO. Slutsatser utifrån resultatet av studien visar att både BUP och IFO ser samverkan som en nödvändig och viktig del av det egna arbetet som utgår ifrån klientens behov. Eftersom respondenterna är relativt nöjda med hur samverkan fungerar i dagsläget har inte utvecklingen av samverkan någon hög prioritet.

<p>Our purpose was to examine how social workers, within the child- and youth psychiatry, works with aggressive children and which theoretical perspectives they use. The questions we wanted to examine were how they worked with these children, how they motivated their work and which theoretical perspectives they used. The method that was used was a qualitative interview, where six social workers were interviewed. The result showed that their work foremost was based on conversation methods and all social workers emphasized the importance of a near cooperation with the parents since they considered that parents had the strongest influence on the children. Some social workers focused foremost on altering children's aggressive behavior while others focused on understanding the meaning of the behavior. All social workers agreed on that many difficulties in the childhood were the biggest risk for developing an aggressive behavior. All social workers used several theories in their work, the most common were psychodynamic, cognitive and behavioristic theory. The result was then analysed by connecting it to earlier research and to our theoretical perspective, social constructivism.</p>

<p>Enligt tidigare forskning sker samverkan mellan Socialtjänsten och Barnoch</p><p>ungdomspsykiatrin (BUP) oftast på enskilda behandlares/utredares</p><p>initiativ och direktiv kring samverkan verkar saknas. Med tanke på att den</p><p>psykiska ohälsan bland barn och unga anses ha ökat är det av vikt att denna</p><p>samverkan sker. Syftet med denna undersökning var att kartlägga</p><p>samverkan mellan BUP i Jämtlands läns landsting och Avdelningne Barn</p><p>och Unga/Avdelningen Unga Vuxna inom Socialtjänsten i Östersunds</p><p>kommun. Detta för att belysa hur behandlarna/utredarna såg på befintlig</p><p>samverkan och förenklande/försvårande faktorer mellan dessa aktörer. Det</p><p>skedde utifrån enkätfrågor baserade på myndigheters riktlinjer.</p><p>Detta gjordes genom en kvantitativ enkätundersökning i totalpopulationen</p><p>av ovan nämnda grupper. Avsikten var att belysa centrala tendenser i den</p><p>aktuella populationens syn på samverkan och inställning till tidigare</p><p>forskningsrön gällande förenklande och försvårande faktorer vid</p><p>samverkan.</p><p>I denna undersökning framkom att samverkan sker, dock utifrån den</p><p>enskilde behandlarens/utredarens initiativ. Lagstiftning samt skriftliga</p><p>och/eller muntliga direktiv på arbetsplatserna ansågs av ett flertal förenkla</p><p>samverkan. Direktiven bör vara förankrade genom hela organisationen för</p><p>att bli verkningsfulla. De flesta ansåg att det fanns grupper som det är</p><p>särskilt angeläget att samverka kring. Samverkan skulle förenklas om det</p><p>skedde enskild konsultation mellan dessa instanser. Det som rankades</p><p>högst av behandlare/utredare på BUP och ABU/AUV om vad som ansågs</p><p>förenkla samverkan, var mer kunskap om den andres arbete.</p>

Our purpose was to examine how social workers, within the child- and youth psychiatry, works with aggressive children and which theoretical perspectives they use. The questions we wanted to examine were how they worked with these children, how they motivated their work and which theoretical perspectives they used. The method that was used was a qualitative interview, where six social workers were interviewed. The result showed that their work foremost was based on conversation methods and all social workers emphasized the importance of a near cooperation with the parents since they considered that parents had the strongest influence on the children. Some social workers focused foremost on altering children's aggressive behavior while others focused on understanding the meaning of the behavior. All social workers agreed on that many difficulties in the childhood were the biggest risk for developing an aggressive behavior. All social workers used several theories in their work, the most common were psychodynamic, cognitive and behavioristic theory. The result was then analysed by connecting it to earlier research and to our theoretical perspective, social constructivism.

Enligt tidigare forskning sker samverkan mellan Socialtjänsten och Barnoch ungdomspsykiatrin (BUP) oftast på enskilda behandlares/utredares initiativ och direktiv kring samverkan verkar saknas. Med tanke på att den psykiska ohälsan bland barn och unga anses ha ökat är det av vikt att denna samverkan sker. Syftet med denna undersökning var att kartlägga samverkan mellan BUP i Jämtlands läns landsting och Avdelningne Barn och Unga/Avdelningen Unga Vuxna inom Socialtjänsten i Östersunds kommun. Detta för att belysa hur behandlarna/utredarna såg på befintlig samverkan och förenklande/försvårande faktorer mellan dessa aktörer. Det skedde utifrån enkätfrågor baserade på myndigheters riktlinjer. Detta gjordes genom en kvantitativ enkätundersökning i totalpopulationen av ovan nämnda grupper. Avsikten var att belysa centrala tendenser i den aktuella populationens syn på samverkan och inställning till tidigare forskningsrön gällande förenklande och försvårande faktorer vid samverkan. I denna undersökning framkom att samverkan sker, dock utifrån den enskilde behandlarens/utredarens initiativ. Lagstiftning samt skriftliga och/eller muntliga direktiv på arbetsplatserna ansågs av ett flertal förenkla samverkan. Direktiven bör vara förankrade genom hela organisationen för att bli verkningsfulla. De flesta ansåg att det fanns grupper som det är särskilt angeläget att samverka kring. Samverkan skulle förenklas om det skedde enskild konsultation mellan dessa instanser. Det som rankades högst av behandlare/utredare på BUP och ABU/AUV om vad som ansågs förenkla samverkan, var mer kunskap om den andres arbete.

Studien är kvalitativ med en hermeneutisk utgångspunkt och insamlingsmetoden är semistrukturerade intervjuer. Studiens syfte var att belysa hur personal inom barn- och ungdomspsykiatrin uppfattar självskadebeteende och insatser hos barn och ungdomar samt vilka överväganden de gör vid val av insatser. Frågeställningarna var: hur uppfattar personal inom barn- och ungdomspsykiatrin självskadebeteende, hur uppfattar personalen de insatser som barn- och ungdomspsykiatrin erbjuder barn och ungdomar med självskadebeteende och vilka överväganden gör personal inom barn- och ungdomspsykiatrin i val av insatser till barn och ungdomar med självskadebeteende? Resultatet tolkades med hjälp av Moira von Wrights punktuella och relationella perspektiv. Resultatet visade att självskadebeteende är ett beteende med flera orsaker där ångest och relationsproblem är mest framträdande. Insatserna som erbjöds var få och dialektisk beteendeterapi var förstahandsbehandlingen. Det fanns flera olika överväganden som till exempel missbruk, intensitet och motivation. Insatserna individanpassades vid behov.

The aim of this study was to examine how therapists reflect about the importance of validation in their clinical work with children and adolescents at Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP). The study is qualitative and had a design with three focus group interviews with a total of thirteen respondents. The interview guide was half structured and every session lasted for two hours. The results show that all the respondents highlight the value of constant use of validation within their therapy sessions. They picture that validation is an important key to reach alliance with the patient. It is clear that the therapists use different validation strategies when they meet children compared with adults. The researchers make new findings that have not been found in previous science, empirics that do not match our theoretical basis. These findings contents how the respondents through play, a more explicit body language, more physical contact, an affirmative attitude and creative practice matches and adapts their validation strategies when they meet children in the therapy room. They describe a distinct difference in their way to validate children. Finally, the results show that validation reinforces the therapeutic relationship between and is a necessary factor to make the patient safe and able to participate in a process of treatment.

Bakgrund: Delaktighet i vården är viktigt, då det finns skrivet i styrdokument och lagar. Tidigare forskning tyder det på att vårdpersonal och patienter inte alltid har samma syn på begreppet delaktighet. Att belysa patientens levda erfarenheter av delaktighet inom barn- och ungdomspsykiatrin synliggör det vad delaktighet betyder för patienten. Det kan bidra till att öka kunskapen hos vårdpersonal och förbättra vårdprocessen för patienten. Syfte: Studiens syfte är att beskriva vad unga vuxna erfarit som delaktighet under den period de själva har varit patienter inom barn- och ungdomspsykiatrin. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Ändamålsenligt urval gjordes och 8st deltagare i åldern 18–20 deltog i studien. Semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet skrivs ut i fyra kategorier Att bli bekräftad, Att få utrymme, Att förstå sig själv, Att förstå sammanhang dessa kategorier fick även subkategorier för att kunna beskriva kategorierna tydligare. Kategorierna och subkategorier bildade ett tema; Att få stöd att växa. Slutsats: Begreppet delaktighet har många betydelser. Att bli bekräftad i den situationen man befinner sig i och känna tillit blir viktigt i relationen till vårdpersonalen. En trygg relation främjar patientens delaktighet i vården. / Background: Participation in healthcare is important, it’s written in laws. Previous research indicates that healthcare professionals and patients do not have the same view of the concept of participation. Highlighting the patient’s lived experiences of participation in child and adolescent psychiatry makes it visible what participation means for the patient. It can help to increase the knowledge of healthcare professionals and improve the care for patients. Aim: The purpose of the study is to describe what young adults experienced as participation during the period they themselves have been patients in child and adolescent psychiatry. Method: A qualitative design with inductive approach. Appropriate selection with 8 participants in the ages 18-20. The interviews were transcribed and analyzed with qualitative content analysis. Results: The result is written in four categories: to be confirmed, to get space, to understand oneself, to understand the context, these categories also received subcategories. The categories and subcategories formed a theme: to get support to grow. Conclusion: The concept of participation has many meanings. Being confirmed in the situation you are in and feeling confident becomes important in the relationship with the healthcare professional. A secure relationship promotes the patient’s participation in healthcare.

Syftet med denna kvalitativa studie är undersöka hur personalen inom Barn- och ungdomspsykiatrin upplever arbetet kring föräldrars involvering i sitt barns behandling. Vi ville också se vilka svårigheter och möjligheter det finns med föräldrars medverkan. För att svara på vår problemformulering använde vi en hermeneutisk utgångspunkt där vi fick utrymme att tolka vårt material. Vi genomförde studien med semistrukturerade intervjuer vilket gav oss ett öppet och relevant resultat. Resultatet visar att intervjupersonerna finner föräldrarnas involvering viktig och att det sällan förekommer föräldrar som inte vill vara involverade. Resultatet visar också att det finns många möjligheter när föräldrarna medverkar i behandlingen och det som ses som svårigheter är oftast hanterbart och går att arbeta med. Möjligheterna och svårigheterna med föräldrarna i behandlingen är att de både kan ses som risk- och skyddsfaktorer, vilket stämmer överens med vår teori. Föräldrar kan enligt intervjupersonerna också ses som skyddsfaktorer ur ett salutogent perspektiv.