Bakgrund: Barns delaktighet i sin vård uppmuntras i flera lagar. Forskning visar att sjuksköterskor upplever det som viktigt att barnet är delaktig i sin vård och att delaktigheten måste anpassas efter barnets mognad. Inom psykiatrin har forskning visat att barns delaktighet är svårare att tillgodose. För sjuksköterskor finns det olika vårdmodeller att arbeta efter och även utarbetade delaktighetsmodeller för att synliggöra barns delaktighet. Sjuksköterskors erfarenhet av barns delaktighet inom den svenska öppenvårdspsykiatrin finns det fortfarande behov av att utforska.  Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av barns delaktighet i sin vård inom barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård.  Metod: Kvalitativ intervjustudie utförd med Stimulated Recall Interview. Totalt 12 stycken sjuksköterskor intervjuades och det transkriberade materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i två huvudkategorier: Att anpassa det unika mötet och Att balansera mellan barnet och föräldrarna.  Slutsats: Sjuksköterskorna inom barn och ungdomspsykiatrins öppenvård arbetar aktivt för att göra barn delaktiga i sin vård. Detta ansågs som både viktigt och centralt i deras yrkesutövning. De använde sig själva och relationen till barnet som en del i att göra barnet delaktig. Anpassningar i mötet med barnet var en del av det dagliga arbetet. Sjuksköterskor upplevde att de behövde balansera på en fin linje mellan barn och föräldrar. Detta kunde ses som ett etiskt dilemma. / Background: Children's participation in their care is encouraged in several laws. Research suggests that nurses experience that it is essential that the child is involved in their care, and that the involvement must be adjusted depending on the maturity of the child. Within child psychiatry, research shows that participation is more difficult to achieve. For nurses there are different care models to work from, and even models of participation to make children's participation visible. Nurses’ experiences of children's participation within the Swedish psychiatric outpatient care, is so far an unexplored area. Method: Qualitative interview study with 12 participants. Implemented through the method Stimulated Recall Interview. The transcribed data was analyzed with content analysis. Purpose: To highlight nurses experiences of children´s participation in their care within child and adolescent psychiatric outpatient clinics. Results: The findings resulted in two main categories: To adapt the unique meeting and To balance between the child and the parents. Conclusions: Nurses at child and adolescent psychiatric outpatient clinics work actively to make children involved in their care. This was experienced as important and central in their professional practice. They used themselves and the relationship with the child as a way to make the child involved.  Adaptations in the meeting with the child was part of the daily work. Nurses experienced that they had to balance on a fine line between the children and the parents. This could be seen as an ethical dilemma.

Syftet med studien var att undersöka samverkan mellan skolan och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) utifrån professionellas upplevelser. För att besvara studiens syfte antogs en kvalitativ ansats där sju halvstrukturerade intervjuer genomfördes med kuratorer och enhetschef från BUP samt skolkuratorer och skolsköterska från skolans elevhälsa. Insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att den samverkan som sker idag till stor del fungerar väl på individnivå till följd av en vilja bland professionella att samverka. Det som försvårar samverkan återfanns i högre grad på strukturell och organisatorisk nivå, genom faktorer som resursbrist och bristande tillgänglighet. Resultatet tydde på att ökad kunskap om varandra och verksamheternas olika uppdrag, i kombination med respekt och samsyn, var viktiga faktorer för fungerande samverkan. Resultatet visade även hur samverkan kunde göra stor skillnad för individer och uppvisade en önskan hos de professionella att samverka mer, men också att samverkan ibland används felaktigt och initieras trots vetskap om att det inte finns resurser att förändra situationen för barnet. Den fördjupade resultatanalysen gjordes med utgångspunkt i vår teoretiska referensram som baserades på systemteori, frontlinjebyråkraten samt modellen för horisontell- och vertikal integrering och med hjälp av studiens kunskapsöversikt. Studiens slutsats var att samverkan är en stor del av arbetet med att höja barns välmående och funktionsnivå. För att uppnå välfungerande samverkan krävs främst förändringar på strukturell och organisatorisk nivå. / The aim of the study was to examine collaboration between school and Child- and adolescent psychiatry. To achieve the purpose of the study we used a qualitative approach by doing seven semi-structured interviews with professionals from schools and child- and adolescent psychiatry. Our data was analysed by a qualitative content analysis. The result pointed out that collaboration today was well functioning on an individual level due to a strong will among professionals to collaborate. Difficulties with collaboration appeared to be on a structural and organizational level, such as lack of resources and availability. The result suggested that increased knowledge about each other and about the different missions of included actors, combined with respect and consensus, was important to reach well-functioning collaboration. The results also showed how collaboration tends to make a great difference to people and indicated a wish to collaborate more among the professionals, but also that collaboration sometimes tends to be misused and was initiated despite the knowledge that there are no resources to change the situation for the child. Our analysis of the result was made on basis of System theory, the theory of street level bureaucrat and the model of vertical- and horizontal integration, combined with previous research knowledge. The conclusion of the study was that collaboration is an important part of the work to improve children’s well-being and functionality. For a successful collaboration, changes have to be done on a structural- and organizational level.

The treatment alliance has been described in the field of research to play an important role in the recovery of patients in psychiatric care. However there has been relatively little research concerning the treatment alliance specifically with children. The aim of this study was therefore to examine the role of the treatment alliance and how professionals work with the treatment alliance with children. Data was collected using qualitative interviews with six professionals from different Child and Adolescent Psychiatry Intermediate Care units located in Stockholm. The interviews were analyzed using thematic analysis. The themes that emerged were; The different dimensions of the treatment alliance, To create entrances and To take care of a treatment alliance. The theoretical tools that were used to interpret the results of this study were role theory and concepts from Child Alliance Process Theory. Our conclusions showed that professionals need to develop a treatment alliance not only with the child but also with their parents. Professionals also described the work with the treatment alliance as a two-part process that contains ways for professionals to develop and nurture the treatment alliance with children.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga, medan väntetiderna på många enheter blir längre och längre. Psykisk ohälsa kan påverka barn och ungas välbefinnande samt hela barnets familj. Grundläggande omvårdnadsbehov kan bli lidande. Det satsas stora pengar inom området, men förändringarna har hittills uteblivit. Kan tidig intervention påverka barns psykiska ohälsa och därmed ge evidens för allvaret med de långa vårdköerna? Syfte: Att undersöka faktorer och dess påverkan på barn och unga samt deras föräldrar i samband med långa väntetider inom barn och ungdomspsykiatrin. Metod: Studien genomfördes genom en litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med båda kvalitativ och kvantitativ metod. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Resultat: Resultat visar flera fördelar med tidig intervention i behandlingsresultatet av psykisk ohälsa hos barn och unga såsom minskad ångest/oro och depressiva symtom. Dessa fördelar har även visat sig hålla sig kvar under en längre tid efter avslutad behandling. Resultatet visar även på att väntetiderna har en betydande påverkan på föräldrarna till barn och unga med psykisk ohälsa. I resultatet framkommer det att korta behandlingstider med tidig intervention ger ett förbättrat mående.  Slutsats: Psykisk ohälsa innebär en utmaning för barn och unga. Det finns stora brister inom barn och ungdomspsykiatrin. Barn och ungas psykiska hälsa måste börja tas på allvar. Barn och unga är landets framtid och bygger en grund för en vidare fungerande samhällsstruktur. Barn och ungdomspsykiatrin är en viktig enhet för främjandet, utvecklandet och bibehållandet av barn och ungas psykiska hälsa. / Background: Mental illness increases among young people, while waiting times for treatments are getting longer. Mental illness can affect the well-being of young people and their family. Basic nursing needs can be suffering. The government is investing money, but so far has no changes been seen. Can early intervention affect children’s mental health and provide evidence for the seriousness with the long care queues? Aim: To investigate factors and their effect on children and adolescents and their parents in connection with long waiting times in child and adolescent psychiatry. Method: A literature review based on 15 scientific articles with qualitative and quantitative methods. The searches were performed in the databases Cinahl, PubMed and PsycINFO. Result: The results shows benefits of early intervention in the treatment outcome of mental illness in children and adolescents such as reduced anxiety and depressive symptoms. These benefits have also been shown to persist for an extended period after completion of treatment. Waiting times has a significant impact on the parents of children with mental illness. Short treatment times with early intervention in mental illness in children and adolescents provides an improved feeling. Conclusion: Mental illness is a challenge for young people. There are shortcomings in treatment for mental illnesses. Mental health of children and adolescents must begin to be taken seriously. Young people is the future of the country and build a foundation for a further functioning society. Psychiatry is an important unit for development and maintenance of young people’s mental health.

Att lyckas i skolan är den viktigaste faktorn för att också lyckas i livet och är än mer viktig för elever som har diagnosen adhd, eftersom de har större risk att hamna i en negativ livsspiral. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och specialpedagogen kan vara en viktig del i att hjälpa till med att skapa en integrerad och bra lärmiljö för elever med diagnosen adhd. Elevhälsoarbetet i skolan förutsätter en hög grad av samverkan med olika interna och externa aktörer. Barn- och ungdomspsykiatrin är en av dessa. Syftet med denna studie är att belysa personalens beskrivningar av framgångsfaktorer och utmaningar i samarbetet mellan personal, på barn- och ungdomspsykiatrin och skolors elevhälsa, för att kunna stödja elever som har diagnosen adhd i deras utveckling och lärande. Den här kvalitativa studien bygger på intervjuer med personal från dessa verksamheter. Intervjuerna bestod av både fokusgruppsintervjuer och individuella semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och sammanställdes utifrån studiens frågeställningar. Studiens urval var målinriktad och gjordes enligt bekvämlighetsprincipen. Informanterna från elevhälsan arbetade i en glesbygdskommun och deltagarna från barn- och ungdomspsykiatrin var verksamma i en stad men samverkar med informanterna i elevhälsan. Resultatet i studien visar att både skolan och barn- och ungdomspsykiatrin tycker att samverkan och samarbete mellan parterna är viktiga och nödvändiga. De största utmaningarna i samverkan tycks vara otydliga ramar för hur samarbetet ska fungera och oklarheter kring de olika professionernas uppdrag. De långa väntetiderna till barn- och ungdomspsykiatrin skapar också oro vid samverkan. I studien framkom också att samverkan i glesbygdskommuner innebär försvårande omständigheter. Resultatet tyder på att tydligare samverkansavtal bör arbetas fram och att all berörd personal bör göras delaktiga. / Success in school is the most important factor for success in life, and it is even more important for students with an ADHD-diagnosis, since they are in more danger of developing a negative spiral in life. Education has a compensatory duty and teachers in special education can be an important part in helping to create an integrated and meaningful learning environment for students with an ADHD-diagnosis. The work with the student health team within a school demands a high degree of cooperation between different internal and external players. BUP (child and adolescent psychiatry), which provides specialist care for children with mental health problems, is one of these players. The intention of this paper is to illustrate the personnel’s descriptions of not only the factors for success but the challenges as well, when it comes to the cooperation between the school´s student health team and BUP´s work to support students with the ADHD-diagnosis with their development and their learning. This qualitative study is based on interviews with personnel from these different arenas. The interviews where made with both focus groups, as well as semi structured interviews. The interviews where transcribed and compiled based on the intentions of this study. The selection was targeted and made according to the comfort principle. The informants from the student health team worked in a rural municipality, while the participants from BUP where based in a nearby city, but worked with the informants from the student health team. The result of the study shows that the school, as well as, BUP believes that cooperation and collaboration between these different arenas are important and necessary. The main challenges seem to be the lack of a defined framework that specifies how the cooperation should work as well as confusion about the responsibilities of the different professions. The long wait to BUP is also a cause for concern while striving for cooperation. The study also showed that cooperation within rural municipalities involves complicating circumstances. The result indicates that more clearly defined frameworks for cooperation should be developed and that all concerned personnel should be involved.

Diagnostiseringen av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har ökat de senaste åren. Samtidigt visar forskning att barn och unga med NPF löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa och utsatthet i samhället. Barn och unga med NPF har ofta komplexa behov och för att de ska få den vård och stöd som de är i behov av kan därför insatser behövas från flera olika håll genom samverkan där främst skola, socialtjänst och hälso- och sjukvården ska vara delaktiga. Dock visar sig stora brister och svårigheter i samverkan mellan dessa aktörer från flera håll vilket resulterar i att dessa barn samt deras familjer riskerar att falla mellan stolarna och inte få sina behov tillgodosedda. Syftet med den här studien har därmed varit att undersöka vilka förutsättningar som anses viktiga för samverkan mellan skola, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin gällande barn och unga med NPF samt hur dessa förutsättningar anses hindras inom respektive organisation. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer har genomförts med skolkuratorer, socialsekreterare och kurator samt psykolog på barn- och ungdomspsykiatrin. Materialet har analyserats utifrån Danermarks samverkansteori, ett teoretiskt ramverk för olika grader av integration samt nyinstitutionell teori. Resultatet visar att samverkan kring barn och unga med NPF är en viktig faktor för att kunna erbjuda rätt hjälp och stöd. Studiens resultat visar även att samverkan är ett komplext arbetssätt som ofta hindras av otydlig arbetsfördelning och bristande kommunikation. För att samverkan ska fungera krävs det att den efterfrågas och möjliggörs från ledningsnivåer samt att organisatoriska förhållanden tillåter det. En annan viktig förutsättning är att professionellas synsätt, dels om varandra men också kring barn och unga med NPF, synliggörs. Vidare fann studien att föräldrars roll samt diagnosens roll har betydelse för att samverkan kring barn och unga med NPF ska fungera. / The diagnosis of neurodevelopmental disorders has increased in recent years among children and young people. Research shows furthermore that children and young people with neurodevelopmental disorders are at high risk of suffering from mental illness and vulnerability in society. These children and young people often have complex needs and therefore require interventions from several different organizations such as schools, social services and the child and youth psychiatry. To meet these complex needs and in order to provide these people with the best support it is important that schools, social services and the child and youth psychiatry unite and cooperate. However there are major problems and trouble in cooperation between these organizations. This results in many children and young people with neurodevelopmental disorders and their families not getting the help they need. The main aim of this thesis is therefore to investigate conditions and barriers for collaboration between professionals in schools, social services and the child and youth psychiatry in Sweden for the benefit of children and young people with neurodevelopmental disorders. A qualitative method with semi structured interviews has been used to interview school counselors, social secretaries and counselors within the child and youth psychiatry. To analyze the material we used Danermarks collaboration theory and a theoretical framework for different degrees of integration and neo-institutionalist theory. Consensus was reached in this study that collaboration between these organizations is an important factor in being able to offer adequate support and help to children and young people with neurodevelopmental disorders. The result demonstrates that factors enabling collaboration are based on commitment of management levels, good communication and that organizational conditions allow it. Furthermore, the study found that the role of parents and the role of diagnosis are important for collaboration around children and young people with neurodevelopmental disorders to work.

The purpose of this study was to develop an understanding of how social secretaries in childwelfare service (CWS, in swedish BoF) work with children with symptoms ofneurodevelopmental disorder (NDD, in swedish NPF) and how they experience that the longcare queues at Child and Adolescent Psychiatric Services (CAP, in swedish BUP) affect theirwork. The empirics were collected through six semi-structured interviews with socialsecretaries from CWS in six different municipalities in a county in Sweden. The empirics wereanalyzed through a qualitative content analysis, and the professional logic has been used as atheoretical framework in the analysis of the results. In summary, the study showed that thesocial secretaries felt that they often came into contact with children with NDD problems. It isfurther explained that, based on their area of responsibility, they handled different problems inthe child's social situation. The results also showed that social secretaries experienced that theyhad many different opportunities to handle these children's social situation. However, the socialsecretaries wanted more alternatives of interventions directly to the child and that they couldwork more preventively and less in an emergency situation. The social secretaries' workclimate, workload and cooperation between the two organizations are some examples of areasthat the results showed were negatively affected by the care queues for CAP. One conclusionwas that social workers did not experience working differently with children with suspected ordiagnosed NPF, in comparison with other children. Their work was instead guided by the child'sneeds. Another conclusion is that the social secretaries had different experiences about how thecare queues affected their work. The results of the study provided valuable experiences fromthe social secretary and invited further studies of the staff on CAP's experiences, in order tothen solve the problem areas that are also highlighted in the study. / Syftet med denna studie var att utveckla förståelsen för hur socialsekreterare på Barn-ochfamiljeenheten (BoF) arbetar med barn med misstänkt eller diagnostiserad neuropsykiatriskfunktionsnedsättning (NPF) samt hur de upplever att de långa vårdköerna till Barn- ochungdomspsykiatrin (BUP) påverkar deras arbete. Empirin insamlades genom sexsemistrukturerade intervjuer med socialsekreterare på BoF i sex olika kommuner i ett län iSverige. Empirin analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys, och den professionellalogiken användes som teoretisk utgångspunkt vid analys av resultatet. Sammanfattningsvisvisade studiens resultat att socialsekreterarna upplevde att de ofta kom i kontakt med barn medNPF-problematik. Vidare förklarades att de utifrån sitt ansvarsområde hanterade olika problemi barnets sociala situation. Resultatet visade även att socialsekreterare upplevde sig ha mångaolika möjligheter att hantera dessa barns sociala situation. Socialsekreterarna önskade dock fleralternativ av insatser direkt till barnet och att de kunde arbeta mer förebyggande och mindre iett akut läge. Socialsekreterarnas arbetsklimat, arbetsbelastning och samarbetet mellan de tvåorganisationerna var några exempel på områden som resultatet visade påverkas negativt avvårdköerna till BUP. En slutsats var att socialsekreterare inte upplevde sig arbeta annorlundamed barn med misstänkt eller diagnostiserad NPF, i jämförelse med andra barn. Deras arbetestyrdes istället utifrån barnets behov. Ytterligare en slutsats är att socialsekreterarna hade olikaupplevelser om hur vårdköerna påverkade deras arbete. Studiens resultat gav värdefullaupplevelser från socialsekreterare och inviterade till vidare studier av personalen på BUP:supplevelser, för att sedan lösa de problemområden som också har lyfts i studien

Den globala forskningen uppskattar att över en miljard barn har utsatts för våld i hemmet någon gång under det senaste året. Våldet ses som en kränkning mot de mänskliga rättigheterna och ett internationellt folkhälsoproblem av flera världsomspännande människorättsorganisationer. I Sverige framgår det att över 200 000 barn någon gång under sin uppväxt utsatts för eller bevittnat våld i hemmet. Forskningen är tydlig när det kommer till våldets negativa påverkan och dess alvarliga konsekvenser på barns kognitiva och emotionella utveckling. I Sverige finns ett flertal organisationer inom välfärden som har ansvar för att synliggöra barns utsatthet för våld och skyldighet att anmäla denna typ av överträdelse till socialtjänsten. En av dessa instanser är Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där barn och ungdomar möter en professionell vuxen för psykiskt relaterad problematik och där den professionelle har ett ansvar att genom frågor kartlägga risken för en patients våldsutsatthet. Syfte med denna studie är att undersöka ifall det finns något samband mellan faktorer såsom utbildningsbakgrund, arbetserfarenhet och organisatoriska och behandlare på BUPs benägenhet att fråga patienten om våld i den initiala bedömningsprocessen. Målet med studien är att öka kunskapen om vilka faktorer som kan ha en inverkan på behandlarens benägenhet att fråga om våld. Studien är en tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats där empirin har samlats in genom en webbenkät som respondenterna fått tillgång till via mail. Resultatet är baserat på de 197 respondenterna som deltog i studien, vilkas svar tolkats genom deskriptiva och bivariata analyser i statistikprogrammet SPSS. Sambandet mellan de bivariata analyserna i resultatkapitlets andra del redovisas i tabeller och redogör för respondenternas svar på frågor som behandlar hur det ställer sig till att fråga om våld samt vilka begrepp de inkluderar i sin våldsdefinition i förhållande till utbildningsmässiga, erfarenhetsmässiga och organisatoriska faktorer. Resultatet av studien visar att socionomer känner en större trygghet att fråga om våld, inkluderar fler begrepp i sin våldsdefinition samt att deras grundutbildningen behandlat ämnet våld i nära relation i större utsträckning än behandlare med en bakgrund inom psykologi eller vård och medicin. Vad som även framkommer är att behandlare vars BUP-kontor implementerat riktlinjer för hur våld ska definieras inkluderar fler begrepp i sin definition av våld än behandlare som arbetar på kontor som inte implementerar sådana riktlinjer. I diskussionsdelen argumenterar vi till exempel för att en bredare våldsdefinition skulle kunna komma att påverka huruvida en orosanmälan till socialtjänsten utreds då våld är preciserat i anmälan.