The objective of this thesis is to explore the prerequisites for children’s participation in the activities of the public library as expressed by six children’s librarians. Qualitative semi-structured interviews were carried out to investigate how the librarians interpreted the concept of participation and viewed power issues between children and adults. Further, difficulties and possibilities experienced in working with children’s participation and manifestations of children’s participation in everyday library work were also investigated. The theoretic framework of the thesis was based on childhood theory together with concepts drawn from Gallagher on childhood and power relationships in work involving children’s participation. The results reveal that participation is viewed as a complex and problematical concept. The informants interpretations vary from participation as passive observers to involvement, at least to the extent of being asked to participate in the planning of activities at libraries. Although aware of the imbalance of power between adults and children, the informants described difficulties in allowing children to take control. A lack of time was found to be the greatest hinder in working with participation. Time, they argue, is required in order to create security, to build relationships and to be able to reflect on participation processes. The most common manifestation of children’s participation is the use of children’s suggestions for buying library materials. However, we conclude that children are in fact participative in that they have access to libraries guided by a child perspective. Children are listened to and respected by the children’s librarians although there is still much that can be done to improve the extent of children’s participation in everyday library work. / Program: Bibliotekarie

The purpose of this Master´s thesis is to examine howchildren’s needs, based on the Convention on the Rights ofthe Child, are provided for by the librarians when they havethe opportunity to create new libraries. We also examine ifchildren have been involved in the process and in that case towhat extent.Our theoretical perspective is based on MarianneAndersson’s and Dorte Skot-Hansen’s model of the fourdifferent functions the library can have for their users. Inorder to illustrate the degree of children’s involvement weuse Roger Hart’s model of participation.The thesis is based on qualitative interviews with seveninformants working at six different libraries.As a result of the thesis we can see that priority have beengiven to the function concerning how to find your way in thelibrary as a user. The informants also wanted to have alibrary that appeals to the children by offering possibilities toplay and be creative. The thesis shows that the informantsare of the opinion that it is an important issue to let thechildren participate in the process. Despite this the childrenhas in practice not been particularly involved. / Program: Bibliotekarie

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Östersunds kommun ombesörjer omsorgen för de ensamkommande asylsökande barnen med utgångspunkt från (3) utvalda artiklar ur Barnkonventionen. Studien bygger på sex halvstrukturerade intervjuer med olika nyckelpersoner kring de ensamkommande barnen; såsom socialsekreterare, gode män, personal samt team-ledare på asylboendet. Resultatet av studien visar att kommunen vidtar olika åtgärder för barnens rehabilitering och möjlighet till inflytande och delaktighet. Emellertid är begreppet rehabilitering problematiskt, då denna målgrupp inte alltid är mottaglig för behandling. Vidare framkom att rehabilitering inte alltid är den bästa målsättningen. Då det gäller inflytande visar resultatet att det kan vara svårt att avgöra vilket reellt inflytande barnen faktiskt har. Samtliga intervjupersoner betonar vikten av att arbeta utifrån ett individperspektiv och att se till varje barns unika behov. Flertalet av respondenterna framhåller att de i största möjliga mån försöker ha barnets bästa i fokus i sitt arbete. Det framkom vidare kritik kring kommunens agerande, bland annat det hastiga beslutet att ta emot dessa barn, då det inte fanns de resurser som krävdes.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Östersunds kommun ombesörjer omsorgen för de ensamkommande asylsökande barnen med utgångspunkt från (3) utvalda artiklar ur Barnkonventionen. Studien bygger på sex halvstrukturerade intervjuer med olika nyckelpersoner kring de ensamkommande barnen; såsom socialsekreterare, gode män, personal samt team-ledare på asylboendet. Resultatet av studien visar att kommunen vidtar olika åtgärder för barnens rehabilitering och möjlighet till inflytande och delaktighet. Emellertid är begreppet rehabilitering problematiskt, då denna målgrupp inte alltid är mottaglig för behandling. Vidare framkom att rehabilitering inte alltid är den bästa målsättningen. Då det gäller inflytande visar resultatet att det kan vara svårt att avgöra vilket reellt inflytande barnen faktiskt har. Samtliga intervjupersoner betonar vikten av att arbeta utifrån ett individperspektiv och att se till varje barns unika behov. Flertalet av respondenterna framhåller att de i största möjliga mån försöker ha barnets bästa i fokus i sitt arbete. Det framkom vidare kritik kring kommunens agerande, bland annat det hastiga beslutet att ta emot dessa barn, då det inte fanns de resurser som krävdes.

Syftet med denna studie är att undersöka hur flyktingbarnets rättigheter efterlevs i Europa samt hur Sverige lever upp till skyldigheterna i barnkonventionen i ärenden enligt Dublinförordningen. Det är en litteraturöversikt över befintlig forskning på området, men även en kompletterande semistrukturerad gruppintervju har gjorts på Migrationsverkets Dublinenhet. Tolkningsramen består av barnkonventionen samt etik i socialt arbete. Genom dessa utgångspunkter har vi i analysen försökt bidra till en större förståelse för hur verkligheten ser ut för flyktingbarnet i Europa. Studiens resultat tyder på att barnkonventionens breda tolkningsutrymme gör det möjligt för stater att anpassa barnets rättigheter enligt konventionen till att gynna staten. Flera av de lagar som är relevanta i ärenden gällande flyktingbarn tycks dessutom i flera avseenden vara i strid med barnkonventionen, och synen på barnet som aktör med egna skäl till asyl kan i praktiken vara missgynnande för barnet. I Europa tycks barnkonventionen generellt ha litet inflytande i tillämpningen av lagarna och den svenska staten är inget undantag.

Syftet med vår studie är att undersöka socialtjänstens förutsättningar att samtala med barn inom ramen för barnavårdsutredningar. Studiens utgångspunkt är att undersöka socialsekreterares upplevelser av de potentiella effekter som den lagändring som trädde ikraft den första augusti 2010 kan ha medfört i det praktiska barnavårdsutredande arbetet. Genom lagändringen som stadgas i 11 kap. 10 § socialtjänstlagen har socialtjänsten givits befogenhet att samtala med barn utan vårdnadshavares samtycke. Syftet med lagändringen beskrivs utifrån dess förarbeten vara att stärka barnperspektivet, barnets perspektiv och principen om barnets bästa. Lagändringen kan även betraktas som ett steg i Sveriges vilja att stärka FN:s barnkonvention i svensk lagstiftning. Dock benämner förarbetena potentiella problemområden vid lagändringens praktiserande vilka i studien har delats in i lojalitetskonflikten, rättssäkerheten samt socialsekreterarens tillämpning och tolkning av lagändringen. För att främja förståelsen för den aktuella lagändringen behandlar studien hur barnets möjligheter att komma till tals uttrycks utifrån såväl en tillbakablick som gällande rätt i socialtjänstlagen och föräldrabalken. Dessa relateras till barnkonventionens artikel tre, fem och tolv. För att besvara studiens syfte har intervjuer genomförts med yrkesverksamma socialsekreterare. Empirin har analyserats utifrån en rättssociologisk ansats samt barnperspektivet. Vår studie visar att informanterna beskådar lagändringen som positiv utifrån en teoretisk synvinkel. Däremot uppstår svårigheter vid dess tillämpning som i hög grad överensstämmer med de problemområden som lagändringens förarbeten vidrör. Viljan att genom lagändringen stärka barnperspektivet kan riskera att försätta barnet i en förvärrad situation. Därmed är det av yttersta vikt att socialsekreteraren praktiserar lagändringen med varsamhet och omsorgsfulla överväganden. Med tanke på att lagändringen medför en ökad utmaning för den enskilde socialsekretaren ser vi ett behov av att utarbeta riktlinjer för lagändringens tillämpning. Dessa riktlinjer skulle syfta till att tydliggöra i vilka ärenden lagändringen kan tillämpas samt i vilken utsträckning vårdnadshavaren har rätt att informeras om att ett samtal med barnet kommer att hållas.

Syftet med studien är att i utvalt material, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s barnkonvention samt Parliament of the World´s Religions dokument om global etik (DTGE), lokalisera en formulerad värdegrund rörande individens möjlighet till identitetsut-veckling, avsedd att tillämpas globalt i vår samtid. Jag har som ambition att försöka räta ut en del frågetecken rörande vilka rättigheter och möjligheter individen har enligt dokumenten till sin egen identitetsformering. Dessutom undersöker jag om materialets värdegrund kan kopp-las till problematiken om hur individens rätt till identitetsformering påverkar dennes formule-rade rätt till religionsfrihet och religioner. Studien är en litteraturstudie och metoden jag använt är en kombination av innehållsanalys och idéanalys som bearbetar material i form av litteratur och dokument rörande identitetsut-veckling. Materialet analyseras med hjälp av teoretiska redskap hämtade från tre författares olika synsätt på identitetsformering samt kringliggande problematik i ämnet. Då min studie även är av komparativ art har jag selekterat analysverktygen liksom primärkäl-lorna, efter tanken att med olika teoretikers perspektiv bemöta och besvara mina breda fråge-ställningar. Resultaten av analysen visar att alla människor inte har getts möjligheten till egen identitetsformering. Vilka av materialets värderingar angående individuell rätt till identitets-formering som kan kopplas till religionsfrihet eller religioner, var betydligt svårare att utröna, då dokumenten är mycket försiktiga i sin formulering rörande olika religioners inverkan på individens identitetsformeringsmöjligheter.

The purpose of this thesis is to find out how the Swedish authorities comply with international law by studying the protection of asylum-seeking children that are apprehended by Swedish authorities according to the legislation of LVU because of abuse or neglect and thereafter are deported together with their parents. The aim of this thesis is to find out if Swedish legislation and praxis is consistent with international law through the Convention on the Rights of the Child and EKMR. Would it be possible to increase the protection of these children through incorporating the Convention on the Rights of the Child in Swedish law, through a wider interpretation of the principle of non-refoulement or through more morality in the law? The thesis has been conducted as a literature study where the right-dogmatic method has been used to compare Swedish and international law. The theories by Dworkin about morality and law have been compared to Peczeniks right-dogmatic theories. The review shows that Swedish authorities are infringing article 2, 3, 12 and 19 of the Convention on the Rights of the Child, when it comes to the protection of asylum-seeking children. The best way to increase the protection is to incorporate the Convention on the Rights of the Child in Swedish law. By interpreting the principle of Non-refoulement in a wider manner the protection will also increase. However, the use of more morality in the judgements will not ensure the asylum-seeking children a reliable protection. Keywords: Asylum-seeking children, LVU, Convention on the Rights of the Child, EKMR, Non-refoulement, Dworkin, Peczenik.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

Inom Sveriges kommuner finns det ett stort intresse för barns deltagande i den fysiska planeringen. Denna uppsats ämnar undersöka vilken syn kommuner har på barn och deras deltagande, vilken typ av deltagande barn erbjuds och vilket avtryck bars åsikter får i den fysiska planeringen. För att undersöka detta har jag studerat tre svenska kommuners planhandlingar samt genomfört intervjuer med tjänstepersoner på kommunerna. De för studien utvalda kommunerna är Knivsta, Nacka och Botkyrka. Av undersökningens resultat framkommer det att kommunerna nästan 30 år efter barnkonventionens antagande fortfarande har mycket att arbeta med gällande barns deltagande i den fysiska planeringen. Det finns höga ambitioner bland både beslutsfattare och tjänstepersoner, dock prioriteras frågan om barns deltagande inte i tillräcklig hög grad. Det är svårt att säga ifall de metoder för deltagande som används är bra eller inte. Det finns även betydande kunskapsbrister bland kommunernas förvaltningar, särskilt inom stadsbyggnadsförvaltningarna, där kunskapen behövs som mest. För att uppfylla barnkonventionens intentioner behövs det fler insatser inom alla nivåer i kommunerna.