Bakgrund: Måltiden är en central del i förskolans verksamhet och är en aktivitet som alla barn på förskolan deltar i. Tidigare forskning har visat att barn bör få vara delaktiga och självständiga i sin vardag och måltiden är en stor del av förskolans vardag som barnen bör inkluderas i. Syfte: Syftet är att bidra med kunskap om hur barn agerar självständigt under måltiden och hur pedagogerna påverkar barns möjlighet att vara självständiga och delaktiga under måltiden. Metod: Den metod som har använts i denna studie är icke-deltagande observation för att på ett så opåverkat sätt som möjligt kunna urskilja hur pedagoger arbetar för att främja självständighet och delaktighet för barnen under måltiden. Resultat: Studiens resultat framhäver hur ansvarstagande barnen är under måltiden och hur de inte alltid är beroende av pedagogerna för att äta sina måltider. Resultatet framhäver också hur pedagogerna i vissa fall kan ge en hjälpande eller en stjälpande hand till barnen under måltiden.

Barn ska ges utrymme att vara sig själv i förskolans verksamhet där de får medinflytande att påverka, enligt gällande läroplan för förskolan (Skolverket, 2018). Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare talar om barns medinflytande och barns agens. För att besvara studiens forskningsfrågor har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer använts. Insamlade data har därefter analyserats med tematisk analys. Hur vi har sett på barn har förändrats över tid och idag har barn en mer betydande roll i dagens samhälle. Studien har undersökt hur förskollärare talar om ”barns medinflytande” och ”barns agens”. Det vill säga hur förskollärarna talar om barn som aktörer i verksamheten och om barns medinflytande i förskolans vardag. Fyra förskollärare som är verksamma på fyra olika förskolor har därför intervjuats. Studiens resultat visar att förskollärare, i de flesta fall, har ett öppet förhållningssätt där barns medinflytande och barns agens synliggörs i förskolan men att det inte sker i alla delar av verksamheten.

Syftet med studien är att undersöka vilka metoder i dokumentationsprocessen som främjar barns delaktighet. Vidare undersöks också hur barns perspektiv synliggörs genom dokumentation. Studien utgår från ett barndomssociologiskt perspektiv och en kvalitativ metod har använts för att svara upp på forskningsfrågorna. Enskilda kvalitativa intervjuer har genomförts med sex förskollärare, empirin har kategoriserats och slutligen analyseras. Resultatet visar att bilder används flitigt för att göra barn delaktiga i dokumentationsprocessen och som hjälp för att få syn på barns perspektiv, då bilder används som stöd i reflektioner och diskussioner tillsammans med barnen. När det gäller metoder där barnen har möjlighet att själva dokumentera beskriver förskollärarna att barnen själva fotograferar, eller ber en vuxen fota något som barnet gjort, exempelvis något barn skapat eller visar intresse för, även om detta inte är något som sker regelbundet.

Syftet med studien var att undersöka hur barns inflytande och delaktighet kan se ut i praktiken i relation till förskolans planerade morgon samling. Vi formulerade två frågor i relation till syftet: På vilka sätt skapas inflytande och delaktighet i förskolans samling för en yngre barngrupp (1–2 år)? På vilka sätt skapas inflytande och delaktighet i förskolans samling för en äldre barngrupp (3–5 år)? Den metod som användes för att besvara frågorna var observationer med hjälp av filminspelning. Det studieobjekt som observerades var barns uttryck och reaktioner med pedagogerna under samlingarna. Analysen av den insamlade empirin gjordes med hjälp av barndomssociologisk teori samt Shiers modell. Resultaten visade att barnens engagemang påverkades av olika faktorer såsom ålder, miljö och innehållet i samlingen. Språket visade sig vara avgörande för att möjliggöra delaktighet och inflytande, och pedagogerna hade en aktiv roll i att främja kommunikationen, både verbalt och med kroppsspråk. Enligt Shiers modell ligger inflytande och delaktighet på nivå ett, två och tre, där barn ges möjlighet att delta genom att pedagogerna bjuder in dem att uttrycka sina tankar och åsikter, vilket ligger i linje med artikel 12 i FN-konventionen.