Förr betades södra Sveriges skogar av megaherbivorer, varav många arter idag är utdöda. På grund av deras utdöende och mycket på grund av de senaste 200 årens förändringar och Sveriges jord- och skogsbruk, som bland annat innebär att skogsbete inte längre används i lika hög grad som förr, så breder nu barrskogarna ut sig i söder. Resultaten har blivit att de öppna lövskogar som hyser ädellövträd som ek är på väg att växa igen. Marken utsätts inte längre för samma markstörning och den skuggtåliga granen som gynnas av skogsbruket etablerar sig. Det stora gamla ädellövträden blir allt färre när deras livsmiljö försvinner och med dem försvinner en mängd evertebrater och fåglar som är beroende av träden i öppna lövskogar. När arter försvinner kan man aldrig få dem tillbaka och det kan vara arter som påverkar hela ekosystem och på lång sikt även oss människor. Ett alternativ för att behålla de öppna lövskogarna är att återintroducera visenter i södra Sverige. Visenter har funnits i Skandinavien, men utrotades för runt 8000 år sen. De betar gräs och örter på samma sätt som tamboskap och kan utföra den markstörning som behövs för att gynna denna biotop. I delar av Europa levde vilda visenter kvar fram till första världskrigets slut 1919 och har sedan 1950-talet återintroducerats i flera länder. Hit hör bland annat Polen, Ukraina, Ryssland, Vitryssland och Litauen. Syftet har då varit att bevara visenten som art, men framgången har varit varierande. Man har haft problem med lokalbefolkningens attityd då de förstör grödor samt att de har låg överlevnad till följd av inavel. Det krävs en del planering för att det skulle kunna bli verklighet i Sverige och man måste lokalisera tillräcklig stora områden där de inte kommer i allt för stor konflikt med lokalbefolkningen. Förutom fördelen i form naturvård kan man både öka acceptans hos befolkningen och få ekonomiska fördelar på att i framtiden använda visenten inom jakt och turism. Å andra sidan innebär själva introduktionen en kostnad och man kan behöva betala ut ersättning för förstörda åkrar. En annan nackdel är trafikfaran och rädsla för djuren. Man måste här göra en avvägning mellan kostnad och naturnytta. Redan idag läggs stora summor av skattebetalarnas pengar på att skydda och restaurera hotade naturmiljöer och kanske är visenter i förhållande till det en billig och naturlig lösning som kan sköta sig relativt bra själv.

Syftet med undersökningen var att undersöka landskapsförändring och skogsutveckling under de senaste århundraden kring Skrylle naturreservat som är beläget mellan Södra Sandby och Dalby i Lunds kommun. Hur det har sett ut, vad har förändrats samt varför, är frågor som behandlas i undersökningen. Resultatet framställdes med hjälp av äldre historiska kartor samt flygbilder med komplettering av skriftligt källmaterial.  Resultatet visar att största förändringen skedde mellan 1700- och 1800-talet då markanvändningen förändrades helt, från att gå från lövskog till öppen mark. En del förändringar av skogstyp skedde under 1900-talet då gran planterades i området. Den totala skogsarealen är mindre idag än vad det har varit som mest förr. Mycket av förändringarna beror på människans behov och intresse men även en del naturkatastrofer har påverkat skogsutvecklingen.

Considerable research efforts are made in order to understand the global carbon cycle and how it will affect future climate change and vice versa. To be able to calculate the export of carbon from a certain area, discharge is one of the most important variables together with stream concentrations. Measuring discharge in every catchment would be impossible, as it is both time consuming and expensive. To come around these obstacles, the majority of studies on element export use known discharge data from gauging stations at a single catchment outlet and assumes the same discharge per unit area from nearby catchments, known as the assumption of uniform specific discharge. A few studies in recent years, have come to the conclusion that this questionable assumption can lead to large errors in estimated discharge volumes and it should therefore be reconsidered.This study aims to analyse how the export of elements changes if actual measured variable discharge is applied in comparison to uniform specific discharge. The results of this study shows that the assumption of uniform discharge leads to an overestimation of the export of dissolved organic carbon (DOC), sulphur, calcium and magnesium from forest-dominated catchments by up to 30%. At the same time this assumption leads to an underestimation of export from wetland-dominated catchments by up to 26% over a five year period. / Mycket av forskningen de senaste åren har handlat om framtida klimatförändringar och det globala kolkretsloppet och hur de båda påverkar varandra. För att göra tillförlitliga beräkningar av hur mycket kol ett område, i det här fallet ett barrskogsområde i norra Sverige, tillför vattendragen i närheten under en viss tid skulle det behöva göras vattenståndsmätningar och vattenanalyser vid varje vattendrag, men det skulle vara omöjligt eftersom det är för kostsamt och tidskrävande. För att ändå kunna göra uppskattningar av hur mycket kol, spårämnen och metaller som kommer från ett område, använder de flesta studier information om vattenstånd och ämneskoncentrationen i vattnet från mätningsstationer vid avrinningsområdets utlopp. Samma uppgifter används för att göra beräkningar för det stora området, som för mindre delområden i det. Under de senaste åren har ett antal studier kommit fram till att användandet av data som inte har tagits i direkt anslutning till ett avrinningsområde kan leda till stora fel och kanske borde undvikas.Den här uppsatsen har som syfte att analysera vilka skillnader som uppstår när avrinningsdata från olika delområden används istället för samma data för alla områden. Resultatet av denna studie visar att om man använder samma data för alla områden leder det till att exporten av kol, svavel, kalcium och magnesium från huvudsakligen skogsklädda områden överskattas med upp till 30% och underskattas från områden med mycket våtmarker med upp till 26%.

In recent time, forests in Sweden have lost habitat quality in the loss of deadwood due to the practices in productions forestry. This means that substrates for epixylic species has decreased both in quality and quantity. The aim with this study was to find which preferences the epixylic liverwort, Crossocalyx hellerianus has on its substrate and environment. C. hellerianus requires coarse logs with rotten wood, which usually is more available in forests with long forest continuity. This study was performed to see if forest continuity, isolation of habitats and if the substrate was of significance for a demanding species such as C. hellerianus. The study was performed in six sites and in each site several 50x10 meter transects were surveyed for logs. Each log was measured for diameter, sun exposure, ground contact, stage of decay and if the log was colonized by C. hellerianus. The result showed that C. hellerianus preferred coarser logs and that the species only appeared on an intermediate or later stage of decay. A high forest continuity and low habitat isolation turned out to be positive factors for the abundance of C. hellerianus

Today, it is well known that biological diversity is decreasing worldwide, and the presence of indicator species can identify areas with high biological diversity. Environments with a high presence of indicator species are important to protect and preserve in the form of, for example, nature reserves as these environments indicate high nature values. The aim of this study is to find out whether the coniferous forest's indicator species have the greatest species density and occurrence within the boundaries of the nature reserves in Dalarna, Sweden. The distribution of 10 different indicator species within the coniferous forests of Dalarna, Sweden, was mapped in the QGIS software and the total species density inside as well as outside the nature reserves of Dalarna was compared in the statistical program SPSS. The species density of five selected indicator species was compared inside versus outside of the reserves. The result for the 10 indicator species showed that there was no significant difference between inside versus outside of the reserves, although there were a higher species density per hectare outside the boundaries of the nature reserves. The result for the five selected indicator species showed no significant difference between inside versus outside of the reserves, however, the species density of both R.subpinnatus and P.grossa were higher within the boundaries of the nature reserve. More sightings of indicator species outside the boundaries of nature reserves may indicate that the public is more inclined to report sightings in unprotected areas, rather than reporting sightings in protected areas that have already been established as having high nature values. Many species observations are found just outside the boundaries of the nature reserve, which may indicate that high nature values occur there as well. Further studies about potential buffer zones and their impact on indicator species are encouraged. / Att den biologiska mångfalden minskar världen över är idag välkänt, signalarter är arter som vars närvaro kan tyda på en miljö som kan generera en bra grund för hög biologisk mångfald. Miljöer med hög närvaro av signalarter är viktiga att skydda och bevara i form av exempelvis naturreservat eftersom dessa miljöer tyder på höga naturvärden. Denna studies frågeställning är om barrskogens signalarter har störst arttäthet och förekomst inom naturreservatens gränser. Med hjälp av artobservationer från Artportalen kartlades 10 olika signalarters utbredning i Dalarnas barrskogar i programvaran QGIS. Därefter jämfördes den totala arttätheten för studiens alla arter per hektar innanför och utanför Dalarnas naturreservat i statistikprogrammet SPSS för att se om det fanns en signifikant skillnad mellan respektive område. Även arttätheten för fem utvalda signalarter jämfördes för att se om det fanns en signifikant skillnad mellan de skyddade och icke-skyddade områdena. Resultatet visade att det inte fanns en signifikant skillnad mellan områdena (p=>0,05), även om det var fler artobservationer per hektar utanför naturreservatens gränser. Resultatet för de enskilda arternas arttäthet per hektar och område visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan områdena, dock var arttätheten för både R.subpinnatus och P.grossa högre inom naturreservatens gränser. Att det förekommer fler observationer av signalarter utanför naturreservatens gränser kan bero på att allmänheten kan vara mer benägna att rapportera in fynd som gjorts i oskyddade områden, i stället för att rapportera in eventuella fynd i skyddade områden som redan har konstaterat höga naturvärden. Många artobservationer återfinns precis utanför naturreservatens gränser vilket kan tyda på att höga naturvärden förekommer även där. Vidare studier kring buffertzoner och dess påverkan på signalarter uppmuntras.

The fungal domain has one of the highest biodiversities among eukaryotes and species within the domain fill important ecological roles, such as mutualistic mycorrhiza, decomposers, parasites and pathogens. The development of forest ecosystems and their related processes has not only been linked to fungal diversity but the composition and abundance of fungi benefits the abundance and diversity of other species as well. In this study three questions concerning the differences in the fungal communities between mixed forests and coniferous forests were considered. Inventories were done in coniferous forest and mixed forest areas classified as nature reserves and later statistically analyzed. The study could show that while the probability of finding ectomycorrhiza was significantly higher in mixed forests than coniferous forests, the probability of finding saprotrophs was significantly higher in coniferous forests than in mixed forests. Results in contrast to other studies were also found. The study revealed that more is needed to be done on the topic of forest fungi in mixed forest and coniferous forest areas. / Svampdomänen har en av de högsta biologiska mångfalderna bland eukaryoter och domänens arter innehar viktiga ekologiska roller, såsom mutualistisk mykorrhiza, nedbrytare, parasiter och patogener. Utvecklingen av skogsekosystem och deras relaterade processer har inte bara kopplats till svampdiversitet utan svamparnas sammansättning och förekomst gynnar också förekomst av och mångfald hos andra arter. I denna studie behandlades tre frågor om skillnaderna i svampsamhällen mellan blandskogar och barrskogar. Inventeringar gjordes i barrskogs- och blandskogsområden klassificerade som naturreservat och analyserades senare statistiskt. Studien kunde visa att även om sannolikheten för att hitta ektomykorrhiza var signifikant högre i blandskogar än barrskogar, var sannolikheten för att hitta saprotrofer signifikant högre i barrskogar än i blandskogar. Resultat i motsats till andra studier hittades också. Studien visade att det behövs mer forskning om skogssvampar i blandskog och barrskogsområden.