Föreliggande studie har undersökt hur elever i årskurs 4 och 5 i den svenska grundskolan upplever användandet av svenska i undervisningen av engelska, samt hur användandet av svenska relaterar till eventuell foreign language anxietyhos eleverna. De forskningsfrågor som har besvarats är: 1) Hur upplever elever användandet av svenska i engelskundervisningen, utifrån deras nivå av behärskning av målspråket? samt 2) Hur relaterar användandet av svenska i engelskundervisningen till elevernas foreign language anxiety, utifrån deras nivå av behärskning av målspråket?Empiriskt material samlades in genom fokusgruppsintervjuer med 18 elever i årskurs 4 och 5. Eleverna från varje klass grupperades i tre grupper med tre elever i varje grupp efter deras nivå av behärskning av engelska. Sociokulturell teori om lärande och barndomssociologi har utgjort de teoretiska grunderna för studien. Det insamlade materialet analyserades med tematisk analys, där centrala teman i elevernas intervjusvar analyserades. De viktigaste resultaten från undersökningen kretsar kring elevernas uppfattningar om det svenska språkets roll i undervisningen för deras förståelse och delaktighet, där den största delen av de intervjuade eleverna uppger hur de anser användandet av svenska är en förutsättning för både förståelse och delaktighet. De uppgav även att en undervisning som exkluderar svenska bidrar till svårigheter med att förstå lektionsinnehållet, vilket hindrar ett aktivt deltagande och en oro för att andra ska döma dem för deras svårigheter med att förstå. En mindre grupp elever med god behärskning skildrade emellertid hur de betraktar användandet av svenska som ett hinder för förståelse och deltagande, och att behovet av att ibland uttrycka sin förståelse på svenska kan utgöra en källa till oro. Implikationerna av resultatet kretsar kring vikten av att lärare är medvetna om konsekvenserna av sina didaktiska val, och de svårigheter som finns med att tillgodose individuella behov hos en elevgrupp när elevernas olika behov står i motsats till varandra. / The current study examines how pupils in the years 4 and 5 in Swedish compulsory school view the use of Swedish in the teaching of English, as well as how it relates to experiences of foreign language anxiety. The research questions we have aimed to answer are: 1) How do pupils experience the use of Swedish in the teaching of English, with regard to their proficiency in the target language? and 2) How does the use of Swedish in the teaching of English relate to foreign language anxiety with the students, with regard to their proficiency in the target language? Empirical data was collected with semi-structured focus group interviews with 18 pupils in the years 4 and 5 of the Swedish compulsory school. The respondents from each class were grouped in three groups of three pupils in each group, with regards to their proficiency in English. With socio-cultural theory of learning and sociology of childhood as the theoretical foundation, a thematic analysis was implemented on the collected empirical material, where central themes from the interviews were highlighted and analyzed. Important results from our study include how a large part of the interviewed pupils expressed a view of Swedish as a necessity for both their understanding and their active participation during classes. They also expressed how an education of English which excludes Swedish hinders their understanding of the lesson content, which in turn creates a barrier for participation and a risk of being negatively judged by others. A small group of pupils with greater proficiency did, however, express a view of how the use of Swedish could act as a hindrance for participation, and how the need to at times express their understanding in Swedish could be a source of anxiety. The implications of our results focus on the need for teachers to be mindful of the consequences of their didactical choices, and on the difficulties which can arise when trying to fulfill the individual needs of a group of pupils when their needs at times are incompatible.

Föreliggande studie undersökte relationen mellan startålder och slutlig behärskning i fonologi och icke-fonologi (ett samlingsbegrepp för morfosyntaktisk och idiomatisk brytning). Deltagarna var 200 spansktalande andraspråkstalare av svenska, 20 modersmålstalare av svenska (kontrollgrupp) och 28 lyssnare med svenska som modersmål. Slutlig förmåga i fonologi och icke-fonologi mättes genom två brytningsbedömningar av lyssnargruppen, en där talarnas faktiska röster användes för att mäta fonologisk förmåga och en där en syntetisk röst användes för att mäta icke-fonologisk förmåga. Studiens resultat visade att det fanns en stark negativ korrelation mellan startålder och slutlig behärskning för både fonologisk och icke-fonologisk förmåga. Korrelationen var starkare för fonologi än för icke-fonologi. Starålder visades även vara den starkaste prediktorn för inföddlik slutlig behärskning, även efter kontroller av andra prediktorer som ålder, vistelsetid i Sverige och grad av andraspråksanvändning (% i förhållande till L1). Sannolikheten att tillägna sig en inföddlik slutlig behärskning var högre ju tidigare startålder talarna hade och endast talare med startålder mellan 1 och 16 uppvisade inföddlikhet i både fonologi och icke-fonologi. Fler talare uppvisade inföddlikhet i icke-fonologi än i fonologi, vilket kan bero på den unika motoriska begränsning tillägnande av fonologi har.