Syftet med studien var att utifrån vetenskaplig litteratur beskriva hur vårdpersonalen på ett professionellt sätt kan bemöta och kommunicera med personer med demenssjukdom. Metoden var en beskrivande litteraturstudie. Artiklarna analyserades beroende på om de handlade om Verbal och Icke-verbal kommunikation och bemötande samt Faktorer som påverkar kommunikation. I resultatet framkom det att när vårdgivaren visade respekt, omtanke, såg patienten som en individ, stöttade dess förmågor, gav kort och tydlig information, använde ögonkontakt, hade kunskap om patientens livshistoria och intressen samt använde sig av beröring ledde det till en förbättring av kommunikation och bemötande. Episoder av klarhet ledde till en tillfällig förbättrad kommunikation. Men när vårdgivaren ljög, var stressad, ställde för svåra frågor, ändrade samtalsämne för hastigt och gav för många olika budskap påverkade det kommunikationen med patienten med demenssjukdom på ett negativt sätt. Faktorer som påverkade kommunikationen var stunder av klarhet, resurser, tid och bakgrundsmusik. Slutsatsen var att det krävs en speciell kunskap, tålamod samt att yttre faktorer spelade in för att kunna bemöta och kommunicera med patienter med demenssjukdom på ett professionellt sätt.

Vi har sett på vår VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) att pedagoger tycks bemöta eleverna olika beroende på om de är flickor eller pojkar. Vidare har vi uppmärksammat att lärarna pratar på olika sätt till flickor och pojkar. Om läraren hjälper en flicka och en pojke behöver hjälp, avbryter läraren flickans hjälp för att genast hjälpa pojken. Läraren verkar ägna mer tid och uppmärksamhet åt pojkarna än flickorna. Vi anser att detta är ett aktuellt ämne, då det förmodligen förekommer skillnader i pedagogernas bemötande av pojkar och flickor på många skolor runt om i landet. Vi tycker det är intressant att ta reda på om eleverna märker av att de bemöts olika. Vårt syfte är att undersöka om elever upplever att de bemöts olika av pedagoger beroende på vilket kön eleverna har samt hur dessa eventuella skillnader i bemötande tar sig uttryck. Vi har använt oss av kvalitativa metoder: klassrumsobservationer och barnintervjuer. Vi har intervjuat sex flickor och sex pojkar i årskurs tre. För att kunna belysa vår frågeställning från olika håll valde vi att göra intervjuerna på två olika skolor i olika kommuner. Vi har även gjort deltagande observationer i helklass för att på så sätt ytterligare kunna bredda det material vi baserat uppsatsen på. Vi har genom vår undersökning fått större insikt i hur eleverna uppfattar bemötandet av pedagoger och sin vardag i skolan. Vår undersökning visade att både pojkar och flickor anser att pojkar får mest skäll och tillsägelser i klassrummet. Vi kom även fram till att det är pojkarna som får mest tid och uppmärksamhet av läraren. Eleverna själva märkte av att pedagogen bemötte pojkar och flickor olika i klassrummet, då de svarade att det beror på att pojkarna är bråkigare och pratigare och därmed får mer tid och uppmärksamhet. Om eleverna bortsåg från att pojkarna var bråkigare och pratigare märkte de ingen skillnad i pedagogernas bemötande.

Studier visar att de flesta barn gillar att gå till skolan men det förekommer problem med arbetsron på lektionerna, kränkande kommentarer och mobbing bland eleverna. Syftet med denna studie är att undersöka om 11- 12 åringars erfarenheter av klasskamraternas bemötande har ett samband med attityden till klasskamraterna, samt att ta reda på om det finns några könsskillnader. Studien genomfördes med enkäter för att få svar på frågeställningarna. Resultatet visar att de flesta elever behandlar varandra på ett bra sätt och har oftast någon att vara med. Barn som har positiv erfarenhet från klasskamraters bemötande tenderar att bemöta andra barn på ett positivt sätt. De som anser att man ska vara snäll är också snällare mot andra.

Studiens syfte var att undersöka hur patienterna på Mag-tarmmottagningen i Enköping definierade bemötande, hur de upplevde att de blivit bemötta av vårdpersonalen och vilka faktorer som var betydande för hur bemötandet upplevdes. Studien har en explorativ design med en kvalitativ ansats. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer hölls med nio patienter. Datainsamlingen pågick under tre veckors tid och intervjuerna med deltagarna genomfördes dels på plats på mottagningen och dels via telefon. Resultatet visade att deltagarna definierade ett gott bemötande som att vårdpersonalen var lyhörda, hade en social kompetens samt att personalen visade att de hade tid för dem och att de kunde hjälpa dem snabbt och effektivt. Samtliga studiedeltagare uppgav att de upplevde att de fått ett positivt bemötande av vårdpersonalen. Flera faktorer spelade en roll i hur de upplevde bemötandet, såsom: individanpassad vård, information, kontinuitet, kunskap, social kompetens, stress och trygghet. Slutsats: Studiedeltagarna är tillfredställda med det bemötande de fått av personalen på mag-tarmmottagningen och faktorer som haft betydelse för detta bemötande var individanpassad vård, information, kontinuitet, kunskap, social kompetens, stress och trygghet. Bemötande är ett komplext begrepp och det är viktigt att vårdpersonalen har förmågan att anpassa sig till patientens individuella behov för att ett bra bemötande och en god vård ska kunna uppnås.

Sammanfattning Syfte Syftet är att undersöka hur partnern/närmast anhörig uppfattar personalens bemötande, information om rutiner och barnaskötsel samt hur delaktiga de känner sig i barnets omvårdnad under sin vistelse på familje-BB i en mellanstor stad i Sverige.   Metod Denna uppsats baseras på en deskriptiv enkätstudie som genomfördes under kalenderveckorna 6-10 år 2009 på familje-BBs återbesöksmottagning. 60 enkäter delades ut och 58 samlades in. Dessa enkäter analyserades sedan kvantitativt med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Tillföljande kommentarer bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Papporna i studien var generellt sett nöjda med sin vistelse på avdelningen. Några större skillnader kunde inte relateras till ålder, utbildning, antal barn eller om pappan sov kvar på avdelningen. Av kommentarerna att döma var papporna ofta nöjda med personalens kompetens och omtänksamhet, medan de tyckte mindre bra om avdelningsmiljön och maten som serverades. Resultaten stämmer till stor del överens med mammornas upplevelser i tidigare studier.   Slutsats De nyblivna papporna på familje-BB får god vård men skulle behöva mer information om hur de ska sköta barnet. Personalen bör i större utsträckning uppmärksamma och tillgodose pappornas behov. / Abstract Aim The aim was to investigate what the father thinks of the staff’s treatment, the information about childcare, routines at the ward and how accessorial they feel in the nursing care of the baby during their stay at the post-natal ward 96E at Uppsala University Hospital, Sweden.   Method A descriptive questionnaire study that took place during calendar week 6-10 in 2009, at the post-natal revisit surgery at Uppsala University Hospital. 60 questionnaires were handed out and 58 were returned. These were analysed in the statistic programme SPSS.  The comments that followed were analyzed by content. Results The fathers in the study are in general pleased with their stay at the ward. No big differences related to age, education, number of children or if the father spent the night at the ward, can be seen. According to the comments, the fathers were satisfied with the staff’s qualification and consideration, but they did not like the environment at the ward or the food that was served during their stay. These results are consistent with the mothers’ experiences in an earlier study.   Conclusions The fathers at the post-natal ward are getting good care but would need more information regarding how to nurse the baby. The staff should in greater demand emphasize and supply the needs of the fathers.

Syftet med denna studie har främst varit att belysa medarbetares upplevelser av ledarskap och dess inverkan på sjukfrånvaro. Studien har utförts på två olika arbetsplatser där man arbetar med personer med psykiska funktionsnedsättningar. Båda arbetsplatserna har relativt nyligen fått nya chefer/ledare tillsatta. Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie där vi intervjuat sex stycken medarbetare, fyra kvinnor och två män i åldrarna 40-60 år. Intervjuerna genomfördes med ett narrativt angreppssätt, vi ville att samtalet skulle vara öppet med karaktär av dialog. Analysen eftersträvade att genom ett symbolisk interaktionistiskt angreppssätt förstå och tolka de olika upplevelser som informanterna delgivit oss. Det som framkommit i studien är att medarbetarna upplever att en chef/ledare som skapar trygghet också skapar arbetsglädje och motivation. Det är också chefens/ledarens personliga egenskaper som präglar ett bra ledarskap där sjukfrånvaron är låg samt medarbetarnas grad av acceptans av ledarstil. Viktiga aspekter som medarbetarna lyfter fram är att de vill känna sig betydelsefulla, ansvarstagande, hörda samt att chefen tar tag i problem och visar engagemang.

Självdestruktivitet är ett växande hälsoproblemvärlden över och har under de senaste åren blivit ett omdiskuterat ämne isamhällsdebatten. Beteendet kan definieras som en handling där individen utförsjälvtillfogad kroppsskada utan avsikt att ta sitt liv och är en strategi föratt överleva. För att sjuksköterskor ska kunna anta utmaningen att på bästasätt tillgodose personcentrerad omvårdnad är det nödvändigt att försöka fåklarhet och mer kunskap om hur individer med självskadebeteende uppleverbemötandet i vården. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur individermed självskadebeteende upplever bemötandet i vården. Metoden som användes varen litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar analyserades. I studiensresultat framstod fem kategorier: Upplevelsenav att leva med en stämpel, Bemötande som skär djupare sår, Avsaknad av genuinarelationer, Den uteblivna dialogen och Kampen om delaktighet. I resultatetframkom det att individer med självskadebeteende upplevde ett negativtbemötande i vården. Sjuksköterskor agerade fördomsfullt, hade negativaattityder i mötet och tenderade att behandla de fysiska symtomen utan attengagera sig i människan bakom ärren. Framtida forskning och utbildning omsjälvskadebeteende bör fokusera mer på vårdmötet ur patientperspektiv och derasupplevelser av erhållen vård föratt kunna förbättra vårdinsatserna och sjuksköterskors bemötande med individermed självskadebeteende. / Self-destructiveness is a growing international public health problemand has in recent years become a controversial topic in the public debate. Thebehavior can be defined as an act, where individuals performing self-inflictedbodily harm without intent to take his own life, as well as a strategy for survival.For nurses to meet the challenge and to provide person-centered care, it isnecessary to seek clarity and a better understanding of how people with self-harmexperience the encounter of care. The purpose of this study was to illuminatehow people with self-harm experience the encounter of care. The method used wasa literature study where eight scientific articles were analyzed. In the resultsof the study five categories appeared: Theexperience of living with a label, Encounter that cuts deeper wounds, Absenceof genuine relationships, Lack of dialogue and Struggle for participation. Theresults revealed that individuals with self-harm are experiencing a negativeattitude of care. Nurses acted prejudiced, had negative attitudes in theirapproach and tended to treat the physical symptoms without getting involved inthe person behind the scars. Future research and education in self-harmbehaviour should focus in health care encounters in patient perspective andtheir experiences of received care in order to improve health careinterventions and nurses attitudes towards individuals with self-harm behaviour.

En våldtäkt medför både psykiska och fysiska besvärför den som drabbats. Hälso- och sjukvården har en betydande roll i hurvåldtäktsoffren ska omhändertas. Studien har genomförts som en litteraturstudiemed syftet att klargöra vårdteamets roll i omhändertagande av en patient somutsatts för en våldtäkt. 12 artiklar ingår i studien. Frågeställningar vidanalysen av de 12 artiklarna var att belysa specifika rutiner för hur ettvåldtäktsoffer ska bli mottaget, vilket förhållningssätt som vårdteamet börupprätthålla samt särskilda strategier och anpassade behandlingar som finns atttillgå. I resultatet framkom det att bemötandet gentemot patienten är av storvikt för att inge lugn och trygghet. Varje våldtäktsoffer bör genomgå ennoggrann kroppsundersökning för attlokalisera eventuella kroppsliga skador. Våldtäktsoffer kan utvecklaposttraumatiskt stressyndrom till följd av händelsen. Vanligtvis behandlasdetta med kognitiv beteendeterapi som i de flesta fall visar på goda resultat.Vidare forskning borde göras på manliga våldtäktsoffer då få vetenskapligaartiklar lade fokus på det urvalet. / Rape leads to both psychological and physical distress for the affected. The health carer has a major role in how rape victims should be treated. This is a literature-based study with the aim of clarifying the role of the health care team in the care of a patient that has been the victim of a rape. 12 articles have been analysed with the aim of highlighting specific practices for how rape victims should be received, what approach the health care team should maintain as well as identifying any conventional strategies available. The study highlighted how important the reception of a patient is; in order to promote comfort and safety. Every rape victim should undergo a careful examination to localise possible physical injuries. Rape victims can develop posttraumatic stress disorder as a result of their ordeal. This is generally treated with cognitive behavioural therapy, which has been shown to be successful in most cases. More research on male rape victims could be conducted, as few scientific articles put emphasis on this area.

Sammanfattning Bakgrund: Bemötande är viktigt för patienters upplevelse av vården. Inom vården handlar bemötande framförallt om hur sjuksköterskan på ett respektfullt sätt kommunicerar och bemöter patienter och närstående. Vården skall bedrivas med respekt och utgå från att alla människor har lika värde oavsett kön, ålder och etnicitet. Syfte: Att beskriva kvinnliga och manliga patienters uppfattningar av bemötande inom hälso- och sjukvården.Metod: Litteraturstudie med systematisk sökning med en deskriptiv design. Databaserna som användes var Cinhal, Medline och PsycINFO. Studien bygger på nio artiklar som valdes ut systematiskt.Resultat: Kvinnliga patienter tenderade att ha lägre grad av tillfredställelse kopplat till bemötande inom vården. Det kvinnor främst klagade över var att de inte blev sedda eller hörda och att de möttes med bristande respekt. Det visade sig även att manliga och kvinnliga patienter fokuserar på olika aspekter av vården där kvinnliga patienter ansåg att bemötandet var viktigare än manliga patienter.  Slutsats: Utifrån resultatet framkommer att manliga och kvinnliga patienters uppfattningar av bemötande skiljer sig från varandra. Det visar även att kvinnor och män värderar bemötande på olika sätt. Nyckelord: Bemötande, Kvinnligt, Manligt, Patientperspektiv, Uppfattningar.

Vi har valt att, i vår kvalitativt inriktade studie, studera hur förskollärare upplever att de bemöter barn i socioemotionella svårigheter. Studien omfattar 30 förskollärare i södra Sverige. Vetenskapsteoretiska ansatser i studien är fenomenologi samt hermeneutik, vilket innebär att studien baseras på förskollärares egna uppfattningar gällande deras bemötande av barn i socioemotionella svårigheter. Vi har använt oss av enkäter med öppna frågor, eftersom förskolläraren själv skulle ha möjlighet att, med egna ord, berätta om sina uppfattningar samt erfarenheter kring barn i socioemotionella svårigheter. Att barn i förskolan har olika behov och förutsättningar, samt ibland även olika sociala och emotionella svårigheter, kan av pedagoger upplevas som ett svårhanterligt men väldigt viktigt samt grundläggande område, att föra diskussioner kring. Flertalet yrkesverksamma pedagoger som vi har fört diskussioner med, menar att det är en annan stress i dagens verksamheter inom förskolan i jämförelse med för ett par år sedan, gällande de uppgifter som ska hinnas med. De här uppgifterna innefattar bland annat det uppdrag som handlar om en förskola för alla barn, oavsett förutsättningar och behov. Resultatet i studien visar att förskollärares uppfattning kring barn i socioemotionella svårigheter skulle kunna definieras som att barnet har brister i kommunikation och samspel. Barn i socioemotionella svårigheter kan upplevas, av förskollärare, som dels barn med utåtagerande beteende men även barn som är inåtvända. Att vara en närvarande pedagog, vara lyhörd inför barnets behov, vara tydlig men även kärleksfull är flertalet förskollärares uppfattning av hur det egna bemötandet av barn i förskolans verksamhet ser ut, både barn i socioemotionella svårigheter samt övriga barn. Att ligga steget före i verksamheten för att på bästa sätt kunna möta barnet i socioemotionella svårigheter, är en aspekt som förskollärare uppfattar som mycket viktig. Resultatet visar vidare på att förskollärare till viss del i sitt bemötande särskiljer barn i socioemotionella svårigheter i förhållande till övriga barn i barngruppen. Flertalet förskollärare uppger även att faktorer såsom stress, stora barngrupper samt minskad personaltäthet påverkar valet av bemötande.