Background: When someone suffers a spinal cord injury, the nerve impulses between the brain, the muscles and the skin are intercepted, thereby resulting in motion and sensory loss.  During the recovery process, healthcare professionals play a vital role in ensuring that the patients have a positive experience of care, recovery and rehabilitation. Aim: The aim of this study is to determine how patients at a rehabilitation clinic in Sweden experienced the following: The patient’s experience of how well they were received by staff, the staff’s ability to explain and inform the patient of important details concerning their care and the staff’s ability to involve the patients in their own care. Method: A qualitative interview approach was used when undertaking this study. Six patients at the rehabilitation clinic were interviewed, and the interviews were later analyzed using qualitative content analysis. Result: The collected material was divided into ten categories that were sorted into three subheadings: reception of staff, information and involvement. Reception of staff, with categories: helpfulness, commitment, consideration, professionalism and reception. Information, with categories: if the patients felt well-informed. Involvement, with categories: perception of level of involvement, how encouraged they felt to participate (both on an individual level and by staff), and suggestions to increase the level of improvement. Conclusion: It became clear that the patients regarded the above three categories as important aspects of their care, and that the healthcare professionals were perceived as considerate, committed, helpful, and professional. The healthcare professionals participated in making the patients more involved, and were able to inform their patients in a relevant manner.

Bakgrund: HIV är ett stort globalt problem då det inte finns botande behandling eller vaccin mot sjukdomen. Tidigare var HIV känt som sjukdom relaterat till homosexualitet, men alla kan insjukna i HIV, vid oskyddade samlag, eller vid smittöverföring från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning. 1982 upptäcktes det första HIV-fallet hos en homosexuell man i Sverige, och under 2013 beräknades 6400 människor vara HIV-positiva. Homosexualitet är tabu i de flesta länder och homosexuella män som är HIV-positiva känner sig ofta diskriminerade och stigmatiserade i vården och även från resten av samhället. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur män som identifierar sig som homosexuella och är HIV-positiva upplever att de blir bemötta i vården. Metod: Till denna litteraturstudie har nio empiriska studier med kvalitativ forskningsmetod använts och analyserats med en beskrivande analys av innehåll inspirerad av Friberg. Artikelsökningen utfördes i databaserna Cinahl, PubMED och PsycINFO. Resultat: Resultatet fann tre kategorier av upplevelser: Vi fann att männen upplevde sig stigmatiserade och diskriminerade både i vården och av sin omgivning eller objektifierade, men även att de blev bemötta med förståelse. Den senare upplevelsen noterades oftast inom den specialiserade vården. Inom vården, bland personalen, noterades bland annat brist på empati, respekt och förståelse. Andra negativa upplevelser av bemötande var avvisande, undvikande och dömande. Flera män beskrev personalens bristande kunskap om HIV, vilket skapade otrygghet. Konklusion: Denna litteraturstudies resultat visar att det finns brister i bemötande av män som är HIV-positiva och har en homosexuell läggning. Män med homosexuell läggning och HIV-diagnos önskar att bli bemötta med respekt och som människa, och det är endast möjligt när personalen har tillräcklig kunskap om HIV. Det är viktigt att personalen har ett icke-dömande synsätt på homosexualitet och HIV. Utifrån resultatet framkommer att det behövs fler studier inom detta område med fokus på hur sjuksköterskor ska kunna hjälpa och stötta patienten med bland annat att berätta om sin sjukdom för närstående. Nyckelord: HIV, Homosexualitet, Män, Litteraturstudie, Bemötande

I tidigare forskning belyses att individer med självskadebeteende upplevt bristande förståelse hos professionella gentemot deras problematik. Syftet med denna studie är därför att bidra med en ökad kunskap och förståelse kring unga kvinnor med självskadebeteende. Undersökningen besvarar frågeställningar kring självbilden hos unga kvinnor med självskadande beteende samt hur de blivit bemötta och vill bli bemötta av yrkesverksamma personer. Personerna i studien är 7 unga kvinnor med självskadebeteende i åldrarna 17-27 år. Studien har en kvalitativ ansats. Empirin består av 7 bloggar som analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att alla individer upplevde en negativ självbild under tiden de självskadade. De unga kvinnorna beskrev yrkesverksamma i både positiv och negativ bemärkelse. Individerna upplevde ett bra bemötande när de kände sig förstådda och fick bekräftelse. De unga kvinnorna upplevde ett dåligt bemötande när de yrkesverksamma inte brydde sig eller gav den hjälp individerna ville ha. Individerna ville bli bemötta med kunskap, engagemang samt med ett fokus på det psykiska. Slutsatsen av studien är att yrkesverksamma riskerar att försämra den negativa självbilden samt individernas psykiska mående. För att undvika detta krävs att den yrkesverksamma fördjupar sin förståelse och kunskap kring ett bra bemötande mot individer med självskadebeteende.

Syftet är att belysa arbetet med barn i sorg inom förskolan genom att ta del av begravningsentreprenör, präst, förskollärare samt anhörigas erfarenheter och kunskaper. Metoden är baserad på intervjuer där professionella sorgearbetare, förskollärare och anhöriga har deltagit. Resultatet visar att enligt informanterna är bemötande, ärlighet samt normalisering det viktigaste när man möter barn och vuxna i sorg. Det framkommer i resultatet att enligt informanterna är det betydelsefullt hur man bemöter människor i sorg, att låta sörjande få sörja på sitt sätt men att det är viktigt att barnen skall få bli bemötta utifrån hur de är och inte vad de har gått igenom. Att det är bra enligt förskollärarna i studien för barn att återkomma till förskolan efter ett dödsfall eftersom förskolan är deras vardag och där finns en slags trygghet för barnen.

Bakgrund: Cancer är en folksjukdom i Sverige som påverkar patientens livssituation på flera olika sätt. Att leva i ett palliativt skede innebär att leva nära döden, och då livstillvaron blir förändrad och begränsad både fysiskt, psykiskt och socialt. Det är betydelsefullt att patienternas självbestämmande respekteras och efterföljs. Stöd och god kommunikation utgör en betydelsefull del i vårdandet. Syfte: Syftet med studien var att belysa cancerpatienter i ett palliativt skedes upplevelser av bemötande från vårdpersonal. Metod: En litteraturöversikt utfördes och baserades på åtta vetenskapliga originalartiklar som analyserades och kvalitetsgranskades utifrån Graneheims och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I studiens resultat framkom fyra kategorier som beskrev vårdpersonalens bemötande av palliativa cancerpatienter. ”Behov av individuell vård”, ”behov av information”, ”vårdpersonalens stöd för patienten” och ”bli sedd och bekräftad”.

Studien syftar till att undersöka klienters erfarenheter av bemötande från professionella i samband med stödsamtal som skett på frivillig basis. Detta görs med utgångspunkt i att forskning om klienters erfarenheter av stödsamtal saknas. Studien har en kvalitativ ansats och datamaterialet har insamlats genom semistrukturerade intervjuer med 5 informanter som har erfarenhet av att ha gått i stödsamtal på frivillig basis som en öppen insats riktad mot barn, unga och deras föräldrar. Datamaterialet har analyserats enligt en fenomenologisk hermeneutisk analysmetod. Resultatet antyder att klienters erfarenheter av bemötande innebär en upplevelse av att bli sedda av den professionella som i sin tur upplevs som en person som är delvis människa och delvis yrkesroll. Dessa roller tycks av informanterna förstås som oförenliga och upplevelsen av bemötandet tycks relaterad till upplevelsen av denna motstridighet gällande den professionellas inneboende roller. Därtill präglas upplevelsen av bemötandet av tillit, vilken tydligt präglade informanternas upplevelse av både relationen till den professionella och av bemötandet. Även hur informanterna upplevde sig samsas om perspektiv med den professionella var ett tydligt drag i resultatet. Möjligheten att samsas tycks tillsammans med att bli sedd och känna tillit vara utmärkande för en positiv upplevelse av bemötande. Resultaten speglar en övergripande positiv upplevelse av bemötande och den professionella relationen.

Bakgrund: Idag lever ca 36,9 miljoner människor med HIV. Eftersom sjukdomen är obotbar och kronisk behövs en kontinuerlig kontakt med vården och sjukvårdspersonal. Alla patienter har rätt till en trygg och säker vård där vården ska bygga på respekt för patientens integritet och självbestämmande. Eftersom HIV många gånger är stigmatiserat i samhället undviker patienter att uppsöka vård för rädslan att deras sjukdom ska avslöjas. Syfte: Var att undersöka hur patienter som har HIV upplever bemötandet från sjukvårdspersonal. Metod: En systematisk litteraturstudie som baserade på tio vetenskapliga artiklar som togs fram genom databaserna; Cinahl, PubMED och PsycINFO. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats genom induktiv ansats. Resultat: Resultatet sammanfattades i tre kategorier; ”Språkets- och kroppspråkets betydelse”, ”Stigma och icke vårdande handling” samt ”Kunskaps- och okunskaps betydelse”. Patienterna upplevde bemötandet från sjukvårdspersonal både positivt och negativt. Negativa erfarenheter vittnade om att sjukvårdspersonal försökt undvika, ignorerat, kränkt eller behandlat patienterna stigmatiserande. Positiva upplevelser som patienterna framhöll var att sjukvårdspersonal lyssnade, var omtänksamma, omhändertagande och brydde sig om patienternas anhöriga. Slutsats: Att sjukvårdspersonal har god kunskap om HIV är av stor vikt för att vården ska bli vårdande. Utan kunskap om HIV kan det uppstå rädsla hos sjukvårdspersonal som påverkar bemötandet negativt gentemot patienterna.

Tidigare forskning gällande boendestödjare är ett underforskat område varpå det resulterat i en ökad lust hos oss att undersöka fältet. Detta är en kvalitativ studie om boendestödjares upplevelser av socialt stöd, samt hindrande- och främjande aspekter gällande socialt stöd. Våra teoretiska begrepp är; socialt stöd och nätverk, bemötande samt empowerment och vi har använt oss av en abduktiv ansats. Vårt resultat påvisar ett tydligt samband mellan vikten av det bemötande boendestödjare ställs inför gällande både brukare och andra professioner i relation till den tidigare utbildning man har, eller inte har. Samtliga teman ovan verkar både hindrande och främjande, vilket skapar en komplexitet i boendestödjarnas roll, denna skall vi försöka guida er genom i denna studie.

<p>Att tala inför andra är för de allra flesta både nervöst och svårt. I skolan ställs krav på elever att de ska vara goda talare. Vad händer om eleverna inte har de rätta förutsättningarna och kanske rent av lider av talängslan? Genom att undersöka fenomenet talängslan, som är något långt mer än bara nervositet, vill vi belysa komplexiteten i fenomenets karaktär. Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse för elever med talängslan i skolan och hur man som pedagog kan arbeta praktiskt för att bidra till elevernas utveckling. Fyra lärare från grundskolan och gymnasiet har intervjuats angående denna problematik. Hur ser bemötandet av talängslan ut? En specialpedagog har även intervjuats. Elevenkäter har gett en kompletterande inblick i elevernas skolvardag där muntliga redovisningar är en vanlig företeelse. Undersökningen har dels en kvalitativ del där lärare och specialpedagog intervjuas, dels en kvantitativ del bestående av enkäter. Resultatet visar att lärarna är medvetna om att talängslan förekommer och de bemöter talängslan på olika sätt. Det är dock endast en lärare som uttryckligen försöker hitta orsakerna bakom problemet. Slutsatsen som kan dras är att lärare inte alltid går till botten med problematiken. Elevenkäterna visar en skillnad i yngre och äldre elevers inställning till att tala inför andra. En slutsats är att äldre elever är mer medvetna om åhörargruppen. Åhörargruppens bemötande påverkar elevens egen uppfattning om sitt framträdande.</p>

Bakgrund: Begreppet transperson är ett paraplybegrepp och inkluderar bland annat transsexuella och icke-binära personer. Transpersoner blir marginaliserade och utsatta för olika typer av diskriminering i det svenska samhället, inkluderat att bli behandlad nedsättande eller bemötta med okunskap. Syfte: Att beskriva transpersoners erfarenheter av bemötande inom den svenska hälso-och sjukvården. Metod: Detta är en kvalitativ, intervjubaserad studie där innehållsanalysen är inspirerad av Graneheim och Lundman. Sex semi-strukturerade intervjuer genomfördes under en tvåmånadersperiod. Resultat: Resultatet visade tre teman: positiva upplevelser av mötet, negativa upplevelser av mötet och föreställningar om mötet, följt av åtta subteman, till exempel okunskap, bristande information och osäkerhet. Bristande kunskap var en central komponent till upplevelser av negativt möte, där faktorer som att vilja för mycket eller subtila tecken på att inte respektera patienten var bidragande faktorer. Diskussion: Fynden i resultatet har diskuterats och jämförts med tidigare forskning och visar stora likheter med studier utförda i exempelvis USA och Australien. Det är uppenbart att detta är ett strukturellt problem och behöver tas på allvar för att garantera en jämlik vård för denna patientgrupp.