SAMMANFATTNING   Syftet med denna studie var att undersöka vilka upplevelser nyblivna pappor har av ett akut kejsarsnitt samt vilka upplevelser de har av vårdpersonalens bemötande i samband med det akuta kejsarsnittet.   Studien är av deskriptiv design med kvalitativ ansats. Sju pappor intervjuades om sina upplevelser av ett akut kejsarsnitt samt sina upplevelser av vårdpersonalens bemötande i samband med detta. Intervjuerna spelades in och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.   Resultatet visar att pappor har många upplevelser kring ett akut kejsarsnitt. De upplever känslor som oro, rädsla och obehag men även lättnad, förväntan och glädje. Papporna upplevde genomgående ett bra bemötande från vårdpersonalen och betonade främst bra och tydlig information samt ett bra praktiskt omhändertagande.   Slutsatsen av denna studie är att en ökad medvetenhet om pappors upplevelser i samband med ett akut kejsarsnitt kan bidra till att vårdpersonalen får en ökad förståelse för deras situation. Detta kan i sin tur leda till ett förbättrat omhändertagande och bemötande av dessa pappor. / ABSTRACT   The aim of this study was to investigate fathers’ experiences of an emergency cesarean section and their experiences of the nursing staff’s treatment at the time of the emergency cesarean section.   The study is of descriptive design with a qualitative approach. Seven fathers were interviewed about their experiences of an emergency cesarean section and their experiences of the nursing staff’s treatment at the time of the procedure. The interviews were recorded and were analyzed with a qualitative content analysis.   The result shows that fathers have a lot of experiences from an emergency cesarean section. They experience feelings like anxiety, fear, discomfort, but also relief, excitement and joy. The fathers experienced a good treatment from the nursing staff throughout the whole procedure and especially emphasized good and clear information and a good practical apprehend.   The conclusion of this study is that an increased awareness of fathers’ experiences of an emergency cesarean section can contribute to a greater understanding for their situation among the nursing staff. This could lead to an improved apprehend and treatment of these fathers.

Vårt huvudsakliga syfte är att söka kunskap om och fördjupa förståelsen för hur gymnasieelever med diagnosen Aspergers syndrom (AS) upplever sin skolgång. Vår konkreta frågeställning är att undersöka elevernas upplevelser av bemötandet från lärare genom en kvalitativ intervjustudie där 4 gymnasieelever med diagnosen AS har intervjuats. Den litteratur som använts har varit kopplad till skolan och Aspergers syndrom. Uppsatsen ger en överblick av tidigare forskning om Aspergers syndrom och hur undervisning av dessa elever kan läggas upp. Vårt resultat pekar på att det är nödvändigt att ta hänsyn till den enskilda Aspergers elevens behov. Det är även viktigt hur dessa elever blir bemötta. En lärare ska acceptera elever som de är och möta dem med empati, värme och respekt. Det är också väsentligt att ha en kännedom i hur man på ett medvetet sätt kan arbeta och bemöta elever med denna diagnos.

I denna studie har vi valt att undersöka vilka upplevelser av bemötande och stödinsatser mödrar med en utvecklingsstörning har i samband med deras föräldraskap. Att bli förälder innebär en utmaning för oss alla, men för föräldrar med en utvecklingsstörning kan föräldraskapet innebära svårigheter som gör att utmaningen blir svår att klara av. Forskning har dock visat att med rätt stöd kan föräldrarna bli tillräckligt bra föräldrar. Det finns en stor kunskapsbrist på området som resulterar i fördomar och en risk att föräldrarna inte får det stöd som de behöver. Vi har valt att göra en kvalitativ studie som bygger på intervjuer med tre mödrar som har en utvecklingsstörning i Umeå Kommun. Studien visade på både positiva och negativa upplevelser gällande bemötande och stödinsatser. Trots att mödrarnas berättelser skiljde sig åt, så delade mödrarna upplevelsen av att föräldraskapet hade inneburit att det fått kämpa på egen hand, och att de fått för lite stöd från samhället. Vi tänker, att genom ökad kunskap om föräldraskap och utvecklingsstörning hos yrkesverksamma kan både bemötandet och stödet förbättras, och därmed skapas bättre förutsättningar för föräldrarna att lyckas med sitt föräldraskap.

Syftet med det självständiga arbete är att visa på hur förskolepedagogerna i studien definierar begreppet självkänsla, hur de i praktiken arbetar med detta i verksamheten och hur de upplever sig ha för förutsättningar att arbeta med barns självkänsla. Frågeställningar som används är: hur definierar förskolepedagogerna begreppet självkänsla? Hur arbetar förskolepedagogerna konkret för att stärka barns självkänsla? På vilket sätt ser förskolepedagogerna ett resultat? Vilka förutsättningar har förskolepedagogerna för att stödja barn med låg självkänsla? Denna studie utgår från en kvalitativ ansats, med muntliga intervjuer och öppna frågor. I intervjuerna medverkar tolv förskolepedagoger, samt en förskolepsykolog och en specialpedagog. De flesta definierar begreppet självkänsla i likhet med litteraturen att det handlar om varandet och det inre hos en människa. Resultatet visar att man inte reflekterar på djupet över vad man egentligen menar med självkänsla och har svårt när det gäller det konkreta arbetet i verksamheten. Det finns inte någon samstämmig bild över hur man arbetar med självkänsla. Flera av förskolpedagogerna framhöll vikten av ett respektfullt bemötande som ett konkret arbetsätt eller förhållningssätt för att stärka barns självkänsla. Att arbeta med känslor var också ett arbetssätt som lyftes fram. Andra talade mer om stödjande och berömmande av barnets "görande". Hur förskolepedagogerna upplever sig ha för kompetens kring ämnet självkänsla skiftar. Några anser sig fått mycket kunskap från sin utbildning eller genom kompetensutveckling, men en stor andel upplever sig ha sämre kunskap om självkänsla. Flera pratar om att livserfarenhet och att en samlad kunskap i arbetslaget ger dem en bra kompetens.

Denna studie utgår från en kvalitativ metod och belyser behandlares syn på svårigheter och möjligheter i bemötandet av flickor som har ett självskadebeteende. Vidare undersöks hur behandlaren uppfattar sin betydelse och sitt ansvar för att förändring ska ske genom behandlingsinterventionen samt vilken form av erfarenhet och kunskap som är av vikt för att förändring ska ske. Hermenautisk forskningstradition genomsyrar arbetet och undersökningen utgår från semistrukturerade intervjuer. Fyra respondenter har intervjuats som alla har erfarenhet av att arbeta med flickor som har ett själskadebeteende. Resultatet förklaras utifrån von Wrights punktuella och relationella perspektiv. I resultatet tydliggörs att bemötandet är en viktig del i förändringsprocessen. Behandlare ska bemöta patienter med självskadeproblematik som ett subjekt, med empati, respekt och lyhördhet. Det är betydelsefullt att behandlare har ett förhållningssätt som inte oavsiktligt uppmuntrar beteendet, utan istället motiverar patienten så denne finner nya strategier som ersätter självskadebeteendet. Resultatet visar att behandlare bör ha kunskap om självskadebeteende och vad det fyller för funktion, för att en tillförlitlig behandlingsrelation ska kunna skapas.

No description available.

Bakgrund: Konstruktionen av könsroller och samhällets behov av att kategorisera in i "manligt" och "kvinnligt" får en rad konsekvenser. De flesta individer försöker passa in i den könstillhörighet som de tilldelats, ibland omedvetet. För att komma ifrån denna traditionella könsindelning är det viktigt att arbetet med detta börjar i tidig ålder. Personal som arbetar med barn och ungdomar har en viktig roll och kan påverka hur dessa individer kommer att se på sig själva. En stor del av det socialpedagogiska arbetet görs med barn och ungdomar på ungdomsmottagningar runt om i landet. Syfte: Syftet med denna studie är att ur ett genusperspektiv undersöka en specifik ungdomsmottagnings informationsträffar med skolklasser. Avsikten var att granska om och i så fall hur könsroller kommer till uttryck i informationsträffarna och om ungdomarna uppfattade att personalen förmedlade könsspecifika förväntningar. Vår förförståelse var att stereotypa könsroller för "manligt" och "kvinnligt" formas genom socialiseringsagenter i ungdomens närhet. Därför ville vi undersöka om även ungdomsmottagningspersonalen är med och gör kön. Metod: Studien utgår från en kvalitativ metod. Vi har observerat två informationsträffar som hållits av olika personal. I anslutning till observationerna har två semistrukturerade gruppintervjuer genomförts. Med hjälp av diskursanalys har vi sedan kategoriserat den insamlade informationen efter teman som vi funnit centrala i observationer och intervjuer. Fokus har legat på hur personalen talade kring kön och genus samt hur ungdomarna uppfattade detta. De teman som vi kunde urskilja kunde kopplas till våra frågeställningar. Resultat: Resultatet visar att den specifika ungdomsmottagningen där observationer och intervjuer utfördes har kommit långt med att implementera genusperspektivet i verksamheten. Få genusskillnader kunde observeras men de som framkom rörde sexualitet och stereotypa uppfattningar. Resultatet visar även att en av ungdomsgrupperna upplevde könsspecifika förväntningar på sig då det kom till användandet av preventivmedel. Båda grupperna hade vissa svårigheter med att svara på frågan om de upplevde könsspecifika förväntningar på sig från personalen. Detta kan kopplas till diskursbegreppet. Ungdomarna är inte alltid är medvetna om vilken makt som könsdiskursen har och hur detta påverkar dem.

No description available.

Introduktion/Bakgrund: Förekomsten av självskador har ökat sedan år 2004. Två till fyra procent av den allmänna befolkningen skadar sig själva. Bemötande inom vården handlar om kommunikation det vill säga lyssna och besvara de signaler som sänds ut. Vårdpersonalens värderingar och människosyn påverkar bemötandet och omvårdnaden de ger patienterna. Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter av vårdmöten samt bemötande från vårdpersonal hos patienter med självskadebeteende. Metod: Uppsatsen är en litteraturöversikt där 13 vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna återfanns i olika databaser samt vid manuell sökning. Artiklarna lästes, granskades och analyserades samt sammanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet indelades i två huvudkategorier grundläggande behov samt omvårdnadsbehov. Utifrån dessa två kategorier identifierades sju underkategorier mänsklig närhet; kommunikation och interaktion; bemötande; gränssättning; delaktighet; hjälp till självhjälp; samt kontaktperson. Diskussion: Patienterna efterfrågade i vårdmöten, mänsklig närhet, nära relation till personalen och avsatt tid till kommunikation. De ville också vara delaktiga i beslut gällande sin egen vård och bli vänligt bemötta. Slutsats: Det är brist på forskning som belyser erfarenheter och upplevelser ur patientperspektiv från vårdmöten hos patienter med självskadebeteende. Vidare forskning inom ämnesområdet kan bidra till ökad förståelse hos vårdpersonal för patientens agerande och kunskap om vad som gör att patienterna känner sig väl omhändertagna i vården.

Background: Fibromyalgia is a disease wich involve cronic pain and fatigue. The disease has appeared for a long time, but it has resently become possible to diagnose. It is still unclear what cause the disease, and the treatment of it is therefore still diffuse. The lack of knowledge leads to a lot of discussions and the diagnosis is questioned. Purpose: To study how patients with fibromyalgia experineces the attitudes from staff in hospitals and health centers. Method: The study has a qualitativ, descriptive design and has been carried out by interviews.  Six persons diagnosed with fibromylagia participated. The interview where transcribed and analysed on the basis of Granheim and Lundman and their content analysis (2004). Result: The participants described unsatisfied attitudes with disbelief, ignorance, lack of knowledge, comprehensive view and coordination. Some of the participants described experiences of good attitude with staff taking initiative and showing empathy. The unsatisfied attitudes leed to suffering and make the participants feel insecure, a struggle on their own and a feeling of resignation. Conclusion: The attitudes against patientes with fibromyalgia is not satisfied and does not correspond to the meeting as a concept in nursing theory