Uppsatsen har för avsikt att undersöka huruvida elevers historiemedvetande ökar i samband med ett autentiskt besök av en överlevare från förintelsen. Till vår hjälp har vi brev skrivna av elever som lyssnat på överlevaren Ilona Enqvist som tillbringade sitt tolfte år i livet i två olika läger, Ravensbrück och Bergen-Belsen tillsammans med sin mamma och två syskon. När Ilona avled hösten 2010 så efterlämnade hon över 4000 brev som donerades till Linnéuniversitetet och hålls i förvar av Svenska Emigrantinstitutet i Växjö. Breven är skrivna av högstadieelever runt om i Kronobergs län och blottar de innersta känslor som tar sig i uttryck efter att ha lyssnat på Ilonas föreläsning. Det är utifrån dessa brev, Ilona Enqvists berättelse och våra intervjuer med lärare och elever som vi vill undersöka huruvida elevers historiemedvetande har ökat.

Syftet med uppsatsen är att se hur elever ur två årskullar, år sex och åtta, upfattar Tove Janssons novell, "berättelsen om det osynliga barnet". Använder de den konkreta berättelsens förklaringsmodell, eller tolkar de texten och drar egna slutsatser? Kan de utläsa de olika karaktärernas roll i den psykiska och fysiska förvandling Ninni genomgår? Uppfattar eleverna de olika former av ironi som löper genom texten? Jag har även för avsikt att undersöka hur tolkningarna skiljer sig åt mellan yngre och äldre elever. I min undersökning har jag använt mig av enkäter med öppna frågor, samt kvalitativa intervjuer med tre elever från varje årskurs för att få bredd och djup. Slutsatsen jag dragit är att eleverna använder både textens konkreta förklaringsmodell och själva drar egna slutsatser. Vidare har de uppmärksammat de olika karaktärernas roll i Ninnis förvandling. Mindre än hälften av eleverna kunde redogöra för begreppet ironi, den form av ironi vi kallar "antifrasisk". I jämförelse hade år åtta bättre förmåga att dekontextualisera berättelsen och relatera tematiken till något bortom berättelsens ramar.

Syftet med denna studie är att med fokus på miljöbeskrivningar undersöka den fantastiska berättelsens samspel med verkligheten utanför romanen. Den fantastiska berättelse som står i centrum för texttolkning och närläsning är Harry Potter och De vises sten skriven av J. K. Rowling (2001). Studien visar att Rowling bland annat använder sig av den realistiska verkligheten som inspiration där en realistisk verklighet ofta förändras genom fantastiska inslag. Vid ett flertal tillfällen i romanen är samspelet så intimt att många ting och detaljer i miljöskildringar likväl skulle kunna ha skildrats i en realistisk verklighet utanför romanen.

<p>Syftet med uppsatsen är att se hur elever ur två årskullar, år sex och åtta, upfattar Tove Janssons novell, "berättelsen om det osynliga barnet". Använder de den konkreta berättelsens förklaringsmodell, eller tolkar de texten och drar egna slutsatser? Kan de utläsa de olika karaktärernas roll i den psykiska och fysiska förvandling Ninni genomgår? Uppfattar eleverna de olika former av ironi som löper genom texten? Jag har även för avsikt att undersöka hur tolkningarna skiljer sig åt mellan yngre och äldre elever.</p><p>I min undersökning har jag använt mig av enkäter med öppna frågor, samt kvalitativa intervjuer med tre elever från varje årskurs för att få bredd och djup.</p><p>Slutsatsen jag dragit är att eleverna använder både textens konkreta förklaringsmodell och själva drar egna slutsatser. Vidare har de uppmärksammat de olika karaktärernas roll i Ninnis förvandling. Mindre än hälften av eleverna kunde redogöra för begreppet ironi, den form av ironi vi kallar "antifrasisk".</p><p>I jämförelse hade år åtta bättre förmåga att dekontextualisera berättelsen och relatera tematiken till något bortom berättelsens ramar.</p>

<p>Syftet med denna studie är att med fokus på miljöbeskrivningar undersöka den fantastiska berättelsens samspel med verkligheten utanför romanen. Den fantastiska berättelse som står i centrum för texttolkning och närläsning är Harry Potter och De vises sten skriven av J. K. Rowling (2001).</p><p>Studien visar att Rowling bland annat använder sig av den realistiska verkligheten som inspiration där en realistisk verklighet ofta förändras genom fantastiska inslag. Vid ett flertal tillfällen i romanen är samspelet så intimt att många ting och detaljer i miljöskildringar likväl skulle kunna ha skildrats i en realistisk verklighet utanför romanen.</p>

Detta arbete handlar om hur högläsning och boksamtal kan användas för att arbeta med värdegrund i skolan. I uppsatsen presenteras tidigare forskning om högläsning och boksamtal, olika lässtrategier och värdegrunden i skolan. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur skönlitteratur kan användas i skolan för att arbeta med värdegrund. För att undersöka detta genomfördes högläsning och boksamtal i en elevgrupp. Den valda litteraturen var Tove Janssons novell ”Berättelsen om det osynliga barnet”. I arbetet framställs resultatet av högläsningen och efterföljande boksamtal och dessa analyseras sedan tillsammans med relevant litteratur. Resultaten visar att högläsning och boksamtal är en bra metod för att arbeta med värdegrunden då elever har olika uppfattningar. Genom boksamtal får då barnen inblick i vad andras syn på värdegrund innebär. De slutsatser som dragits är att boksamtal och högläsning är en bra metod för att arbeta med värdegrund då detta skapar gemenskap hos gruppen. Boksamtal hjälper eleverna att reflektera kring berättelsen samt ger nya infallsvinklar då de lyssnar på varandras tankar och funderingar. Boksamtalen får eleverna att se nya aspekter och vinklar gällande omvärlden. / This essay is on how reading aloud and discussing the books can be used as basis for working with basic principles in school. The essay will cover previous research on this methodology, reading strategies and basic principles in school. The purpose of this essay is to examine how literature can be utilized while working with basic principles in school. The study was performed by reading aloud to a group of students and thereafter discussing the book. For this study, Tove Jansson´s short story “Berättelsen om det osynliga barnet” was chosen. Results are showing that the methodology mentioned above is a good way to address basic principles as students got different frames of reference. Through discussions about the book, their insight of other´s perception of basic principles will increase. The conclusion is that reading aloud and talking about the book is a good method to work with basic principles as this creates a connection within the group. Talking about the book helps the students to get different aspects and angles of approach of their surroundings.

Uppsatsens material består av Farornas väg (1992) och Tidens hjul (1993) av Robert Jordan och Mördarens lärling (1996) av Robin Hobb. Romanerna inleder fantasysviterna Sagan om Drakens återkomst respektive Berättelsen om Fjärrskådarna. Syftet med analysen är att undersöka hur författarna introducerar och framställer element som skapar en illusion av en fantastisk värld. Uppsatsen är i första hand inte didaktiskt orienterad, men bruket av fantasylitteratur i svenskämnet för gymnasieskolan diskuteras också. Metoden är en komparativ motivstudie, där Jordans och Hobbs framställningar ställs mot varandra. Teoretisk utgångspunkt är Mark J. P. Wolfs teoretisering av world-building och närmare bestämt hans utveckling av begreppet invention. Analysen visar att Jordan och Hobb tidigt introducerar och framställer element som skapar illusioner av fantasyvärldar relaterat till seriernas världsstruktur, magiska element och epitet och karaktärsnamn. Författarna introducerar även element som kan relateras till vår värld. Jordans och Hobbs framställningar sker på olika och likartade sätt. Jordan och Hobb liknar bland annat varandra i hur de använder betydelsebärande epitet respektive karaktärsnamn, men skiljer sig åt då Jordan är tydligare än Hobb i framställningen av magiska element.

BARA BOSTÄDER Placerat mellan Bollmora flerbostadshus och den gamla landsvägen breder Tyresö gymnasium ut sig. Vår ingång blir att riva skolan, materialet ’kremeras’ till tegelkross och sprids i en röd löparbana längs den befintliga landsvägen, att tillåtas glömma för att senare minnas. Gymnasiet förstås som en del av det befintliga landskapet, det ändrar bara form och byter plats. Vad händer när man släcker ett lager i AutoCad? Det närvarar i sin frånvaro. Djup genom lager. Gestaltat i platsmodell- höjdkurvor, vägar och fält, blir det tydligt att de separerade lagrerna inte går att särskilja. Konstruktionen är närvarande i såväl landskap som byggd miljö. Error- går det att separera det byggda från det byggda? Samspel och motsättning- relation och konflikt eller inget av dera alt båda samtidigt. Projektet berör teman som samarbete, representation och (klurar på saken…) Vad blir det tredje? Teman ---&gt; Det platsspecifika, idéen om det konstruerade. Berättelse och historia. / HOUSING TYRESÖ   Between Bollmora social housing complex and the old highroad one find Tyresö gymnasium. Our starting point is to demolish the school, “cremate” its material in to brick-ash and spread it as a red running track along the existing highroad, permission to forget in order to remember. The gymnasium is understood as part of the existing landscape, it only changes form and place.   What happens if you turn off a layer in AutoCad? Presence through absence. Depth through layers. Represented in site model- terrain, roads and fields, it becomes clear that the separated layers cannot be distinguished from one another.  The constructed nature is present, in the landscape as well as the built environment.   Default- is it possible to separate the built from the built?   Interplay and opposition, relation and conflict or neither one, alternative both at once. The project touches upon themes such as collaboration, representation and (thinking about it…) what will the third become?   Themes –&gt; The site-specific, the idea of the natural and the idea of the constructed. History and fiction.

Vilket innehåll kännetecknar historieundervisningen i klasser där samtliga eleverna har sin bakgrund i icke- europeiska länder? Hur ser innehållet ut i historieundervisningen i klasser där tvärtom alla eleverna har sin bakgrund i Sverige? Frågorna ledde fram till syftet för denna studie: att undersöka hur historielärare på grundskolans högstadium talar om innehållsval i mångkulturella klasser. Studiens datainsamlingsmetod utgörs av intervjuer, både individuella och fokusgruppsintervjuer. De lärare som kom att medverka i studien har alla stor erfarenhet av att undervisa i mångkulturella klasser på grundskolans högstadium. Resultaten av studien visar att lärare befinner sig i en balanssituation i skiljelinjen mellan ämnestradition, styrdokument och elever. Vidare framgår av samtalen att utgångspunkten för allt innehållsurval utgörs av den traditionella västerländska berättelsen, som i studien benämns ”det dominerande narrativet”. Beroende på klasskontext öppnas narrativet upp. I klasser med en hög andel elever med annan bakgrund än Sverige öppnas narrativet upp mot en minoritetsanpassning. Även i klasskontexter med få elever med annan bakgrund än Sverige har innehållet genomgått förändringar, men helt inom ramen för det dominerande västerländska narrativet. Det samtalas bland annat om andra sätt att bruka tid på än den traditionella kronologiska. Vidare hanteras delar av det traditionella narrativet utifrån olika perspektiv. Allt inom ramen för en majoritetsanpassning. Studiens bidrag kan uttryckas som att den synliggör den komplexa situation som historielärare befinner sig i, samtidigt som erfarna lärare har utvecklat strategier. Avslutningsvis hoppas jag att undersökningen bidrar till att nyansera bilden av en historieundervisning som fortgår som den alltid har gjort. / Det övergripande syftet med studien var att undersöka hur historielärare på grundskolans högstadium talar om innehållsval i mångkulturella klasser. Undersökningsobjektet utgörs av lärares samtal om den egna undervisningen. Huvudfrågan som ställs är hur innehållsnarrationerna förhåller sig till spänningsfältet mellan ett innehåll som betonar ett kanonliknande nationellt kulturarv och ett som ger utrymme för ett mer individuellt och mångkulturellt inriktat innehåll. Datainsamlingen har skett med hjälp av individuella intervjuer och fokusgruppsintervjuer, där respondenterna bestod av fem historielärare på grundskolans högstadium. Kriteriet vid urvalet var, förutom att vara behörig lärare, var att ha stor erfarenhet av att undervisa i mångkulturella klasser. Med utgångspunkt i frågeställningarna har det empiriska materialet hanterats i två steg. Dels en inledande inventering av de innehållsnarrationer som lärare talar om, dels en analys för att förstå lärares val av innehåll på grundval av klasskontext. Studiens resultat visar att allt innehållsval oberoende av klasskontext utgår från den traditionella västerländska berättelsen, eller det ”dominerande narrativet”. Utifrån två olika klasskontexter visar studien följande resultat: Då klassen bestod av en låg andel elever med bakgrund i andra länder öppnas narrativet upp med Europa som naturlig geografisk avgränsning och där svensk historia finns med som strimma. Den traditionella kronologiska tidsanvändningen är en bland flera andra sätt att bruka tid. Det traditionella innehållet behandlas stundtals utifrån andra perspektiv och andra fokus. Exempelvis samtalas om ett innehåll med större fokus på social historia och genusfrågor. Trots förändringar befinner sig innehållet inom ramen för det dominerande narrativet, vilket kan uttryckas som en majoritetsanpassning i relation till klassrumskontexten. Då klasser tvärtom bestod av en hög andel elever med bakgrund i andra länder inbjuds eleverna själva till att bidra med egna narrationer. Detta blir ett av flera sätt där det dominerande narrativet öppnas upp. Det ges även exempel på sammanhängande teman, såväl som delar av sådana, som öppnar upp narrativet. En minoritetsanpassning åstadkommes även genom att elever själva konstruerar metanarrationer, vanligtvis med temats innehåll som grund.