Uppsatsen undersöker hur de tre karaktärstyperna protagonist, antagonist och hjälte introduceras i de första bilderna i filmerna Avatar och Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring utifrån berättarkomponenterna bildutsnitt, ljussättning, djupindikationer och ljud. Totalt sex karaktärsintroduktioner från filmerna kommer att analyseras och därefter jämföras med varandra. Det finns otroligt många olika metoder att introducera en karaktär på, som filmskapare är det viktigt att tänka på hur man vill att varje karaktär ska skildras. Därför kan den här uppsatsen ses som inspiration för hur en karaktär kan introduceras, då det inte finns ett definitivt svar.

Att publiken upplever olika känslor är betydelsefullt för filmers framgång, därför är det viktigt hur de olika filmiska uttrycksmedlen används och samarbetar med varandra för att väcka en viss känsla hos publiken. Syftet med den här studien är att undersöka hur scener kan gestaltas för att stimulera åskådarnas känsloupplevelser. Genom att analysera två olika scensekvenser ur filmen One Day utifrån ett multimodalitetsperspektiv och samspelet mellan olika semiotiska resurser kommer en bredare förståelse ges för filmiska uttrycksmedels användning, samverkan och mening. Resultatet av analysen visar hur Emmas död framställs i båda scener genom känslor, bland annat sorg och hopp som de olika filmiska uttrycksmedlen skapar och även hur det går att använda dem i andra filmgenrer för att väcka en specifik känsla genom att ändra på semiotiska resurser, till exempel ljus eller bildkomposition etcetera.

En spelfilm berättas med hjälp av ljud och bild. Bilden är en form av kommunikation som likt ett vanligt språk är uppbyggt med regler. Dessa regler används för att hjälpa publiken att tolka bilden och kallas för berättarkomponenter. Denna uppsats bidrar till en djupare förståelse för tre av dessa berättarkomponenter: bildkomposition, bildutsnitt och kamerarörelser. Med hjälp av teorin analyseras och jämförs bildspråket i två filmer baserade på samma roman av Stig Larsson. Dessa två filmer är producerade i två olika filmkulturer. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur bilden används för att förstärka narrativet i långfilm. Filmerna som har analyserats är The girl with the dragon tattoo som har producerats av den amerikanska filmkulturen. Den andra filmen är Män som hatar kvinnor som är producerad av den svenska filmkulturen. Resultaten av analyserna har sedan jämförts för att ta reda på om det finns någon skillnad i bildspråket mellan kulturerna. Uppsatsen visar att båda filmerna tillämpar reglerna på ett liknande sätt men att bildspråket anpassas till hur historien berättas.

Texten jämför det analoga- och digitalafotografiet. Disskutioner kring arbetssättet, uttrycket i fotografiet, uppfattningen av det, de olika tekniska asspekterna och känslan i fotografiet är områden som berörs i texten. Även kamerans och fotografiets historia i allmänhet tas upp.

Denna uppsats undersöker hur de filmtekniska greppen ljus/färgsättning och kameraarbete används för att skildra Science fiction- tropen “det första mötet” mellan utomjording och människa i filmerna Arrival och Independence Day. Uppsatsen undersöker även hur utomjordingarna i filmerna används som representationer för det representationsteoretiska begreppet Den andre. Uppsatsen använder sig av en filmanalytisk metod, och använder sig av postkolonial teori samt representationsteori för att genomföra analysen. Slutsatsen för uppsatsen är att ljus och kameraarbete används dels för att förstärka skillnaderna mellan människan och utomjordingen i båda filmerna, och dels för att porträttera utomjordingen som Den andre. Analysen kommer fram till att Den andre i Independence Day porträtteras som aggressiv och farlig, medan Den andre i Arrival porträtteras som passiv och missförstådd. Uppsatsen kommer dock fram till att det inte går att se några direkta referenser mellan utomjordingarna och mer specifika grupper i samhället som ofta ställs i positionen som Den andre i väst. Utomjordingarna representerar snarare Den andre som ett bredare koncept, och speglar samtida kulturella attityder gentemot Den andre i tiderna filmerna producerades.  I min medieproduktion har jag skapat en fiktiv kampanj för Malmö Opera, som främjar intresset för opera och klassisk underhållning hos ungdomar. Kampanjen består av två affischer med tillhörande reklamfilmer, som hänger ihop via QR-koder. Filmerna är tänkta att visas i mobilutsnitt.

Den hegemoniska maskuliniteten är försatt i ett stadie av konstant förändring och omförhandling. Saker som i en viss tidsepok kommit att associeras med femininitet kan vid en annan tidpunkt komma att tillskrivas som ett maskulint attribut. Då mannens relation till sig själv  – och hans relation till sin omgivning – påverkas av den maskulina idealbild som förmedlas, i bland annat populärkulturellt material, blir det därför viktigt att undersöka hur denna hegemoniska maskulinitet yttrar sig i olika tidsepoker. Detta dels för att utröna varför den ser ut som den gör idag och hur den porträtterats historiskt, men även för att förutspå hur gestaltningen av maskulinitet kan komma att förändra sig i framtiden. Denna studie har utfört en komparation mellan westernfilmer som av diverse forskare och kritiker ses som typiska tidsenliga exempel på filmer inom westerngenren. Detta gjordes för att fastställa hur den historiska porträtteringen av den hegemoniska maskuliniteten skiljer sig från den i ett modernt populärkulturellt material inom samma genre. Detta gjordes genom att utföra en semiotisk bildanalys av protagonistens och antagonistens slut- samt introduktionsscen, därefter jämfördes de observationer som gjorts i analysen, varpå övergripande analyser gjordes, i vilken återkommande drag, behandlingen av minoriteter, kroppsattribut och miljöerna som dessa befann sig i och bebodde, diskuterades och sammanställdes. Kontentan av resultatet var att attribut som tidigare associerats med protagonister i materialet från 1950-talet numera utgjordes av antagonisterna i materialet från 2010-talet. Den tidigare maskuliniteten som gestaltades av storväxthet och breda axlar har förändrats, och den hegemoniska maskuliniteten har nu gett upphov till en man med mer komplexa motivationer, större känsloliv och hänsynsfullhet än den som skänktes av protagonisten i dom tidigare gestaltningarna. Genom att uppnå sina målsättningar kunde även protagonisterna i materialen från båda tidsperioderna dölja att dessa antagit attribut som tidigare varit kvinnligt kodade i den nya maskulina idealbilden, exempelvis fällandet av tårar.

<p>Texten jämför det analoga- och digitalafotografiet. Disskutioner kring arbetssättet, uttrycket i fotografiet, uppfattningen av det, de olika tekniska asspekterna och känslan i fotografiet är områden som berörs i texten. Även kamerans och fotografiets historia i allmänhet tas upp.</p>