Bakgrund Unga kvinnor, löper högre risk för en aggressivare form av cancer, återinsjuknande samt mortalitet, jämfört med äldre kvinnor. De befinna sig i livets mest hektiska del vid diagnos och får erfara specifika problem för unga kvinnor. Behoven blir inte tillgodosedda, vilket speglas i kategorier som fertilitet, återinsjuknande, mortalitet och psykologiskt stöd. Det finns behov av stöd från närstående. Både närstående och sjuksköterskan samverkar i teamet runt patienten. Sjuksköterskan har en stödjande roll gentemot patienten och bör ge information, vägledning och undervisning. Syfte Syftet med denna studie är att beskriva unga kvinnors behov av stöd och information i mötet med sjuksköterskan vid diagnostisering av bröstcancer. Metod Litteraturöversikt valdes som metod. Databassökningar gjordes i Cinahl och PubMed. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. 17 artiklar valdes ut och beskrivs i bilaga B. Alla svarade mot studiens syfte. De analyserades utifrån Forsberg och Wengströms innehållsanalys. Resultat Tre övergripande teman genererades; behov av stöd vid förändrad kroppsfunktion och livssituation, kvinnornas behov av stöd från omgivningen och sjuksköterskans möjlighet att ge stöd. Unga kvinnorna hade behov av stöd från närstående och sjuksköterskan, båda var viktiga för deras välmående. Den svåra livssituationen med svår beslutsfattning resulterade i behov av socialt stöd och sjuksköterskans stöd. Att ha någon att anförtro sig åt, minskade antalet icke tillgodosedda behov. Slutsats De unga kvinnornas största behov är stödinsatser, både från närstående samt stöd från sjuksköterskan. Båda varianterna av stöd är lika viktiga och meningsfulla.

Bröstcancer är en elakartad (malign) tumör i bröstkörteln. Bröstcancer är den vanligaste cancerformen i Sverige bland kvinnor. Män kan också drabbas av bröstcancer men det är ovanligt. Bröstcancer behandlas med kirurgi, strålning, cytostatika och hormoner. Dessa behandlingar kan medföra biverkningar så som trötthet, håravfall, hudförändringar och illamående. Författarna har intresserat sig för detta problemområde dels för att det är många kvinnor som drabbas av bröstcancer och dels för att öka kunskap och förståelse för hur sjuksköterskan kan erbjuda adekvat hjälp utifrån den enskilda patientens perspektiv och behov.

Syftet med denna uppsats var att beskriva hur makar till kvinnor med bröstcancer upplevde att sjukvården påverkade hanterbarheten och hade kunnat öka hanterbarheten i den stödjande rollen. Nio djupgående, semistrukturerade kvalitativa intervjuer ägde rum och kvalitativ, induktiv innehållsanalys användes för att analysera de transkriberade intervjuerna. Makarna som deltog i studien upplevde sig vara ett stöd för sina hustrur och den stödjande rollen upplevdes vara hanterbar men också förenad med en del krav. Sjukvården upplevdes kunna öka hanterbarheten genom att göra makarna delaktiga i vården av hustrurna. Sjukvården kunde även minska hanterbarheten genom att inte tillgodose makarnas behov av stöd. Genomgående efterfrågades information från sjukvården om hur makarna skulle kunna vara bättre stöd för sina hustrur. Även ökat psykosocialt stöd riktat mot makarna önskades från sjukvården. Om familjefokuserad omvårdnad hade tillämpats i större utsträckning hade möjligtvis hanterbarheten i den stödjande rollen kunnat öka ytterligare.

Bakgrund För kvinnor är bröstcancer den vanligaste cancerformen och står för en tredjedel av alla cancerformer i Sverige. Prognos för överlevnad har ökat de senaste tio åren genom effektivare behandlingsmetoder, diagnostik samt införandet av screeningprogram. Ett flertal kvinnor lider av biverkan fatigue under och efter bröstcancerbehandling, vilket kan kvarstå under lång tid. I Sverige definieras fatigue som trötthet och svaghet som påverkar de normala kroppsfunktionerna, däremot har begreppet fatigue varit en utmaning för forskare och hälso- och sjukvårdspersonal att definiera. Syfte Syftet var att belysa kvinnors erfarenheter av fatigue under och efter bröstcancerbehandling. Metod En litteraturöversikt genomfördes utifrån sökningar i databaserna PubMed och CINAHL, vilket resulterade i 16 vetenskapliga studier. En allmän litteraturöversiktsanalys enligt Fribergs metod gav inspiration till dataanalysen. Studierna kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets bedömningsunderlag och sammanställdes i en matris. Resultat Kvinnor med diagnos bröstcancer och erfarenheter av fatigue speglade ett lidande både under och efter avslutad behandling. Familjen hade en central roll i kampen mot och i hanteringen av fatigue. Strategier för att hantera fatigue var bland annat träning och vila. Skillnader utifrån ålder gällande upplevelsen av fatigue var tydlig. Bristen på information och stöd från hälso- och sjukvården var något som uppmärksammades i ett flertal studier. Slutsats Kvinnors erfarenheter av fatigue visade på ett påtagligt lidande och en försämrad livskvalitet. Kvinnorna behöver mer stöd och vägledning från hälso- och sjukvården för att kunna minska sina besvär och få en bättre förutsättning till att kunna återgå till ett innerligt liv.

Bakgrund Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Ungefär 8400 kvinnor får diagnosen varje år i Sverige. Sjukdomen leder i många fall till fysiska, psykiska, sociala och existentiella konsekvenser och att få diagnosen kan innebära stora livsförändringar. Kännedom om bröstcancerpatienters upplevelser av behov kan bidra till att sjuksköterskor bättre kan tillgodose omvårdnadsbehoven. Sjuksköterskan har en viktig roll i att stödja kvinnorna genom att informera och utveckla en god vårdrelation med patienten under hela sjukdomsperioden. Syfte Att beskriva hur sjuksköterskan kan stödja kvinnor som drabbats av bröstcancer. Metod En litteraturstudie valdes som metod. Databassökningar genomfördes och 18 artiklar inkluderades efter ett systematiskt urval av vetenskapliga artiklar. Resultat Resultatet i föreliggande studie presenterades efter teman: stöd, information, patientsjuksköterskerelationen och närstående. Det framkom att många emotionella reaktioner var vanligt förekommande och besvärande för kvinnorna. Det fanns ett behov av stöd och information från sjuksköterskor efter att de fått besked om bröstcancerdiagnosen, även efter behandling. En del kvinnor upplevde bristande information och stöd kring symtom och biverkningar. Det framkom även att närstående till bröstcancerpatienter hade behov av stöd och information. Kvinnorna upplevde den omtänksamma vårdrelationen med sjuksköterskan som värdefull och stödjande för att kunna återgå till sitt normala liv. Slutsats En kvinna som får besked om bröstcancer drabbas av en allvarlig och potentiellt livshotande sjukdom, som påverkar flera områden i hennes liv. Sjuksköterskan kan fungera som en stödjande resurs och med olika former av stöd, information och god omvårdnad tillgodose kvinnornas upplevda behov.

SAMMANFATTNING Bakgrund Bröstcancer är i västvärlden en vanlig cancerform hos kvinnor och behandlas bland annat med hjälp av kirurgi. Det finns olika typer av kirurgisk behandling av bröstcancer och vilken som blir aktuell bestäms utifrån indikation och i samråd med patienten. Bland dessa kirurgiska metoder återfinns mastektomin, som innebär ett avlägsnande av hela bröstet. Brösten är en central del i både den psykiska och den fysiska sexualiteten hos de flesta kvinnor och symboliserar i många kulturer kvinnlighet och moderskap. Syfte Studiens syfte var att beskriva vilken effekt en mastektomi till följd av en bröstcancerdiagnos kan ha på den unga kvinnans kroppsuppfattning och sexualitet.MetodStudien genomfördes som en forskningsöversikt. Sökningar i tre databaser resulterade i fjorton artiklar som inkluderas i resultatet. Forskningsetiska överväganden har gjorts. Resultat En bröstcancerdiagnos innebar ofta förändringar till det sämre vad gäller den drabbades upplevelse av kvinnlighet och sexualitet. De drabbade kvinnorna kände saknad och sorg över sitt förlorade bröst och de kände sig bekymrade över sin kropp som de ofta upplevde hade förändrats till det sämre. Den sexuella funktionen till följd av cancerbehandlingen som sådan uppgavs också vara försämrad vilket bidrog till ett försämrat sexliv. Slutsats Efter en bröstcancerrelaterad mastektomi drabbas kvinnor ofta av en försämrad kroppsuppfattning och sexualitet jämfört med före ingreppet. En eventuell partners åsikter har betydelse för kvinnans välbefinnande och förnöjsamhet relaterad till kroppsuppfattning och sexualitet. En förändrad kroppsuppfattning till följd av en mastektomi är den vanligaste orsaken till sexuell dysfunktion. Det är viktigt att vårdpersonal ser till individen, eftersom det är hon som kommer att få leva med konsekvenserna av en mastektomi.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen och varje år drabbas cirka 9100 kvinnor i bröstcancer i Sverige. Sjukvården är fokuserad på symtom och behandling men det bör även läggas vikt på att se till att patienten mår bra och uppnår en hög livskvalité. Därför har vi i detta arbete valt att skriva om patientens upplevelse av ett liv med bröstcancer. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur kvinnor som erhållit diagnosen bröstcancer upplever sin psykiska och fysiska hälsa samt sitt sociala liv. Metod: En litteraturöversikt valdes som metod för studien. Databassökningar utfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO, vilket resulterade i 17 artiklar som analyserades och inkluderades i resultatet. Resultat; Det framkom tre kategorier utifrån analysen; psykiska hälsan, fysiska hälsan och sociala livet. Resultatet visade att kvinnorna upplever sig få en förändrad kroppsbild, vilket leder till stress, oro och en rad olika rädslor för framtiden, samt sämre sociala relationer när det gäller partner och familjen. De får biverkningar till följd av behandlingar som påverkar kvinnors livssituation negativt och leder till att kvinnors sexuella och sociala liv inskränks. Slutsats: Bröstcancerbehandling leder till att kvinnorna upplever och får ett sämre självförtroende, försämrad kroppskänsla och sämre självbild. För att kunna förbättra vården och tillfredsställa kvinnornas omvårdnadsbehov på bästa sätt under behandling, krävs det att kontaktsjuksköterskan är till stöd för kvinnor, ge symtomlindring och vägledning. Samt är en länk till ytterligare kontakter inom vården.

Bakgrund Bröstcancer är den vanligaste cancerdiagnosen som drabbar kvinnor. En vanlig behandlingsmetod är en mastektomi, där kvinnors bröst operarars bort. Efter en mastektomi erbjuds kvinnor en bröstrekonstruktion, där kirurgerna rekonstruerar det förlorade bröstet. Framsteg har gjorts inom behandlingen av bröstcancer som resulterar i att fler överlever sin bröstcancerdiagnos, därmed är det fler kvinnor som lever med bröstförlusten som en konsekvens av en mastektomi. Brösten är en del av kvinnors kroppsuppfattning där förlusten av ett bröst kan skapa en förändrad kroppsuppfattning. Syfte Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av förändrad kroppsuppfattning efter en mastektomi och bröstrekonstruktion. Metod Allmän litteraturöversikt. Databassökningar efter vetenskapliga artiklar genomfördes i databaserna CINAHL complete, PubMed och PsycINFO. En kvalitetsgranskning utfördes av artiklarna, sammanlagt inkluderades 15 stycken vetenskapliga artiklar som redovisas i en matris. Resultat Två huvudrubriker presenteras; upplevelser av förändrad kroppsuppfattning efter en mastektomi och upplevelser av förändrad kroppsuppfattning efter en bröstrekonstruktion. Under huvudrubrikerna presenteras följande underrubriker; Förlust av sig själv som person; Påverkan på sexualitet och femininitet; Svårigheter med operationsområdet; Återuppbyggnad av sig själv som person; Återgå till det normala; Missnöje med det rekonstruerade bröstet. Slutsats Kvinnorna upplevde en förändrad kroppsuppfattning efter en mastektomi, då bröstförlusten skapade ett missnöje över sina egna kroppar. Kvinnorna upplevde svårigheter med ärren men även en stolthet över dem. Bröstförlusten påverkade kvinnornas femininitet och sexualitet negativt. En bröstrekonstruktion bidrog till en förbättrad kroppsuppfattning, där det rekonstruerade bröstet bidrog positivt till kvinnornas femininitet och helhetskänsla. Däremot upplevde kvinnorna även ett missnöje över det rekonstruerade bröstet.

Bakgrund Bröstcancer är den vanligaste orsaken till dödlighet i cancer hos kvinnor. Framsteg inom diagnostik- och behandlingsmetoder har resulterat i bättre överlevnad varför allt fler lever med följderna av sin cancerbehandling. Standardbehandling vid bröstcancer är i första hand kirurgi och genomförs vanligtvis i kombination med adjuvant behandling. Bröstcancerbehandling kan resultera i stora förändringar av en persons kroppsbild. Kroppsbild innebär en uppfattning och upplevelse av den egna kroppen samt sätt att uppfatta och hantera den fysiska och sociala verkligheten. I det moderna samhället ses bröstet som markör för den vuxna fertila kvinnan och förknippas med kvinnlig identitet och sexualitet. Det medicinska synsättet hjälper oss inte förstå upplevelsen av att leva med en sjukdom. Det är först när man ser människan utifrån ett holistiskt perspektiv som upplevelsen kan förstås och ges mening. Vid vård av kvinnor med bröstcancer måste därför sjuksköterskan uppmärksamma och ta hänsyn till de emotionella aspekter bröstcancer kan medföra. Syfte Syftet var att beskriva kvinnors kroppsbild efter bröstcancerrelaterad mastektomi vid adjuvant behandling. Metod En litteraturbaserad studie har genomförts. Litteratursökningen genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsychINFO. Totalt inkluderades 16 artiklar varav en genom manuell sökning. Resultat Kvinnor som genomgått mastektomi beskrev en förändrad kroppsbild som ledde till negativa tankar och känslor om kroppen i allmänhet och bröstet i synnerhet. Bland annat uttrycktes en rädsla för sina ärr. Att möta sin spegelbild var en smärtsam upplevelse och kroppen beskrevs som tjock, ful, skallig eller vanställd. Kvinnorna tänkte inte på det förlorade bröstet när de bar kläder men blev medvetna om bröstet när de klädde av sig. Kvinnligheten försvann med bröstet och det uppstod ett behov av att omdefiniera sig själv och anpassa sig till avsaknaden av sitt bröst. Kvinnorna konfronterades med rådande ideal och normer och beskrev andra människors reaktioner som betydelsefulla. Slutsats Bröstcancerrelaterad mastektomi leder till individuella negativa förändringar av kvinnors kroppsbild. Upplevelsen av att känna sig stympad, främmande för sin egen kropp, skev och mindre hel beskrivs. Svårighet att möta sin egen spegelbild samt att ärren till följd av mastektomi orsakade många känslor, däribland rädsla. Bröstet förknippas tydligt med kvinnlig identitet och moderskap varför den förändrade kroppsbilden efter mastektomi kan påverka kvinnlighet och identitet. Vidare har rådande ideal och normer i samhället stark påverkan på kvinnor vilket kan leda till stigmatisering. Personer med bättre kroppsbild har en starkare tro på sin förmåga att klara av sjukdomen och dess behandling.

Under de senaste decennierna har ett paradigmskifte skett inom omvårdnad, från att ha varit ett intuitionsbaserat område till att vara evidensbaserat. Detta innebär att den enskilda sjuksköterskan integrerar de bästa tillgängliga externa bevisen för att i samråd med patienten fatta beslut om olika omvårdnadsinsatser. Flera studier visar dock att det är en låg användning av forskningsresultat bland sjuksköterskor i den kliniska vardagen och att införande av evidensbaserad omvårdnad i organisationer är en komplicerad och ofta långsam process. Avsikten med evidensbaserade vårdprogram är att samordna vårdinsatser så att alla patienter i landet skall få en likvärdig vård som är den bästa med hänsyn till tillgängliga resurser. I juli 2011 kom det första nationella vårdprogrammet inom cancerområdet som enbart fokuserar på omvårdnad, Nationellt vårdprogram "Omvårdnad vid bröstcancer 2011". Detta vårdprogram har med hjälp av landets Onkologiska centra skickats ut till enheter i hela Sverige som behandlar patienter med bröstcancer. Syftet med denna studie var att belysa spridningen och användbarheten av det nationella vårdprogrammet "Omvårdnad vid bröstcancer 2011" samt om det fanns en plan för implementering. Den metod som användes var en enkätundersökning. Inklusionskriteriet var chefsjuksköterskor på de 60 kliniker i Sverige som 2008-2009 rapporterade in till det nationella kvalitetsregistret för bröstcancer. Totalt skickades 122 enkäter ut och svarsfrekvensen var 58 procent. I resultatet framkom det att 55 av 71 (77 procent) tillfrågade chefsjuksköterskor ansåg att evidensbaserade vårdprogram har stor betydelse för omvårdnaden vid cancersjukdom och 12 (17 procent) ansåg att det hade delvis betydelse. I Stockholm-Gotland regionen kände sju av åtta (88 procent) chefsjuksköterskor till vårdprogrammet. I västra regionen var det fem av 11 (45 procent) av chefsjuksköterskorna som hade kännedom om vårdprogrammet. Majoriteten av de chefsjuksköterskor som svarat på hur de vill att vårdprogrammet skall användas på deras enhet, uppger att det kommer att användas som en handbok i det dagliga arbetet. Hela eller delar av vårdprogrammet kommer att implementeras i verksamheten och det kommer även att användas som introduktionsmaterial till nyanställd personal. Slutsatsen av denna studie var att majoriteten av de chefsjuksköterskor som svarade på enkäten ansåg att evidensbaserade vårdprogram har stor eller delvis stor betydelse för omvårdnaden vid cancersjukdom och i stort sett alla chefsjuksköterskor (98 procent) som kände till vårdprogrammet "omvårdnad vid bröstcancer 2011" ansåg att vårdprogrammet hade fungerat/kommer att fungera som ett stort stöd i omvårdnadsarbetet med personer med bröstcancer.