No description available.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor som ofta kräver farmakologiska behandlingar i kombination med operation för optimal återställning. En resektion av antingen en bit av bröstet eller borttagning av hela bröstet, så kallad mastektomi är vanligt. En mastektomi leder många gånger utöver det fysiska lidandet till ett psykiskt lidande på grund av en drastisk förändring av den kvinnliga kroppen. En förändring som påverkar kvinnans subjektiva upplevelse av sig själv och omvärlden. Syftet med studien är att beskriva kvinnors kroppsuppfattning efter mastektomi orsakad av bröstcancer. Metoden för studien är en litteraturstudie som består av en analys av sex kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Studiens resultat presenteras med två teman: Det förlorade bröstet samt att gå vidare och fem subteman: Den förändrade spegelbilden, identitetslöshet, förlorad kvinnlighet - en halv kvinna, behov av stöd samt acceptans- försoning. Resultatet visar att det finns kvinnor som har lättare att acceptera att ha blivit mastektomerade än andra även om majoriteten av kvinnorna upplevde kroppskomplex till följd av mastektomin. De kände sig fula och okvinnliga. De kände inte igen sin kropp vilket i många fall resulterade i en identitetskris där de kände att de förlorat en del av sig själva och behövde därför lära sig leva på nytt. Studiens resultat är av betydelse för sjuksköterskan för att kunna få ökad kunskap om mastektomins psykiska påverkan på kvinnor för att därmed kunna möta det ökade behovet av stöd som kan uppstå efter mastektomin.

Sammanfattning Bakgrund:  Bröstcancer är en benämning på en elakartad tumör i bröstkörteln. Den främsta behandlingsmetoden är mastektomi som innebär att den angripna delen av bröstet eller hela bröstet opereras bort. Strålbehandling, cytostatikabehandling och/eller hormonell behandling ges ofta efter en mastektomi i syftet att minska risken för återfall och är kända för att orsaka en rad biverkningar som sänker livskvaliteten. Kvinnor som får en cancerdiagnos får ett psykiskt trauma som utlöser krisreaktioner och därav upplever lidande som påverkar deras livskvalité och välmående negativt. Som sjuksköterska är det viktigt att sträva efter att förstå den unika, lidande människans perspektiv och sätta sig in i individens livssituation för att kunna ge personcentrerad omvårdnad och ett gott bemötande. Syfte: Syftet med studien är att belysa upplevelser av lidande hos kvinnor med bröstcancer. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ innehållsanalys med manifest innehåll enligt Graneheim och Lundman, baserad på 3 antal patografier. Resultat: Resultatet presenterades i form av två huvudkategorier: Förändrat känsloliv och Förändrad kropp. Förändrat känsloliv belyste negativa psykiska upplevelser i samband med cancerbeskedet och medföljande livsförändringar såsom ångest, oro och sorg. Förändrad kropp belyste bland annat kvinnornas fysiska förändringar i samband med bröstcancer och dess behandling samt biverkningar som skapade negativa känslor hos kvinnorna. Slutsats: Litteraturstudien visade att lidandet hos kvinnorna med bröstcancer uttryckte sig både kroppsligt och känslomässigt. De drabbade kvinnorna upplevde många obekväma biverkningar samt negativa känslor som ledde till att kvinnornas liv försämrades kraftigt och ofrivilligt. För att kunna hantera alla dessa förändringarna på ett bra sätt skulle kvinnorna ha behövt psykologisk hjälp från vården. Resultat från litteraturstudien kan användas vidare för att studera exakt vilken typ av hjälp skulle fungera bäst för kvinnorna som drabbas av bröstcancer. Nyckelord: bröstcancer, lidande, upplevelse

<p>Bröstcancer är den i Sverige vanligaste cancerformen hos kvinnor och omkring en av tio kvinnor kommer att drabbas någon gång i livet. Vissa kvinnor är tvungna att göra en mastektomi till följd av bröstcancern och kan då välja att göra en bröstrekonstruktion, som har till syfte att återställa upplevelsen av normalitet och kvinnlighet. Syftet med litteraturstudien var att belysa bröstcanceropererade kvinnors upplevelser i samband med att ha genomgått bröstrekonstruktion. Studien genomfördes som en litteraturstudie och innefattade 14 vetenskapliga artiklar. I resultatet framkom fem kategorier: behov av information, där majoriteten av kvinnorna inte upplevde behovet som tillfredställt, behov av stöd, då kvinnorna fick stöd från både familj, vänner och kvinnor som varit i en liknande situation. Kategorin livskvalitet innefattar både skäl att genomgå en rekonstruktion och hur livet blev efter rekonstruktionen samt varför ånger kan uppstå. Den femte kategorin beskrev skillnader mellan äldre och yngres upplevelser, där det framkom att yngre kvinnor bekymrade sig mer för sin kroppsuppfattning än äldre kvinnor. Vidare forskning behövs kring om kvinnor ska erbjudas psykologhjälp i samband med valet om rekonstruktion ska genomföras eller inte.</p>

<p>Bröstcancer är den vanligaste maligna sjukdomen som drabbar kvinnor i västvärlden. Den går inte att förebygga, men genom tidig upptäckt av sjukdomen kan prognosen avsevärt förbättras. Syftet med litteraturstudien var att beskriva informationsbehovet hos högriskkvinnor så de kan utföra kontroller för tidig upptäckt av bröstcancer. Resultatet visar att självundersökning bör genomföras regelbundet. Undervisning i självundersökning krävs för att kvinnor ska utföra den enligt rekommendation. Bara en minoritet av sjuksköterskor undervisar i självundersökning på grund av kunskapsbrist i ämnet. Sedan införandet av mammografiprogram, där kvinnor mellan 40-75 år regelbundet kallas till mammografi, har mortaliteten i bröstcancer minskat. Högriskkvinnor kan idag få genomföra ett genetiskt test för att fastställa förekomsten av bröstcancergenerna BRCA1 eller BRCA2. Kvinnor som har nedärvda gener har 80 - 90 % högre risk att utveckla bröstcancer. Sjuksköterskor behöver mer kunskap för att kunna informera högriskkvinnor på ett adekvat sätt. Adekvat given information minskar rädsla och oro hos högriskkvinnorna.</p>

<p>Bröstcancer är den vanligaste cancerdiagnosen hos svenska kvinnor. Vid upptäckt av en tumör i bröstet startar oftast behandlingen med ett kirurgiskt ingrepp då delar av bröstet eller hela bröstet tas bort. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av bröstförlust och bröstrekonstruktion i samband med bröstcancer hos kvinnor boende i västvärlden. En litteratursökning gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Efter urval, granskning och värdering av artiklarna kvarstod 15 studier, vilka utgjorde grunden för litteraturstudien. Resultatet visade på att bröstförlust innebar en förändring för kvinnorna, fysiskt, psykiskt och psykosocialt. Många kvinnor upplevde att deras egna bröst var oersättliga, även om en rekonstruktion/extern protesanvändning i vissa fall kunde minska känslan av förändring och ge tillbaka en del av kvinnornas gamla kroppsform. Sociala problem, som uppkom i och med en bröstförlust, kvarstod hos några kvinnor även efter en rekonstruktion/extern protesanvändning. Sjuksköterskan bör, utifrån ett omvårdnadsperspektiv, uppmärksamma kvinnornas omvårdnadsbehov på flera olika plan och se helheten vid vård av kvinnor som drabbats av bröstcancer, därför att bröstförlust är komplext och upplevs individuellt.</p>

No description available.

Bröstcancer är den i Sverige vanligaste cancerformen hos kvinnor och omkring en av tio kvinnor kommer att drabbas någon gång i livet. Vissa kvinnor är tvungna att göra en mastektomi till följd av bröstcancern och kan då välja att göra en bröstrekonstruktion, som har till syfte att återställa upplevelsen av normalitet och kvinnlighet. Syftet med litteraturstudien var att belysa bröstcanceropererade kvinnors upplevelser i samband med att ha genomgått bröstrekonstruktion. Studien genomfördes som en litteraturstudie och innefattade 14 vetenskapliga artiklar. I resultatet framkom fem kategorier: behov av information, där majoriteten av kvinnorna inte upplevde behovet som tillfredställt, behov av stöd, då kvinnorna fick stöd från både familj, vänner och kvinnor som varit i en liknande situation. Kategorin livskvalitet innefattar både skäl att genomgå en rekonstruktion och hur livet blev efter rekonstruktionen samt varför ånger kan uppstå. Den femte kategorin beskrev skillnader mellan äldre och yngres upplevelser, där det framkom att yngre kvinnor bekymrade sig mer för sin kroppsuppfattning än äldre kvinnor. Vidare forskning behövs kring om kvinnor ska erbjudas psykologhjälp i samband med valet om rekonstruktion ska genomföras eller inte.

Bröstcancer är den vanligaste cancerdiagnosen hos svenska kvinnor. Vid upptäckt av en tumör i bröstet startar oftast behandlingen med ett kirurgiskt ingrepp då delar av bröstet eller hela bröstet tas bort. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av bröstförlust och bröstrekonstruktion i samband med bröstcancer hos kvinnor boende i västvärlden. En litteratursökning gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Efter urval, granskning och värdering av artiklarna kvarstod 15 studier, vilka utgjorde grunden för litteraturstudien. Resultatet visade på att bröstförlust innebar en förändring för kvinnorna, fysiskt, psykiskt och psykosocialt. Många kvinnor upplevde att deras egna bröst var oersättliga, även om en rekonstruktion/extern protesanvändning i vissa fall kunde minska känslan av förändring och ge tillbaka en del av kvinnornas gamla kroppsform. Sociala problem, som uppkom i och med en bröstförlust, kvarstod hos några kvinnor även efter en rekonstruktion/extern protesanvändning. Sjuksköterskan bör, utifrån ett omvårdnadsperspektiv, uppmärksamma kvinnornas omvårdnadsbehov på flera olika plan och se helheten vid vård av kvinnor som drabbats av bröstcancer, därför att bröstförlust är komplext och upplevs individuellt.

Bröstcancer är den vanligaste maligna sjukdomen som drabbar kvinnor i västvärlden. Den går inte att förebygga, men genom tidig upptäckt av sjukdomen kan prognosen avsevärt förbättras. Syftet med litteraturstudien var att beskriva informationsbehovet hos högriskkvinnor så de kan utföra kontroller för tidig upptäckt av bröstcancer. Resultatet visar att självundersökning bör genomföras regelbundet. Undervisning i självundersökning krävs för att kvinnor ska utföra den enligt rekommendation. Bara en minoritet av sjuksköterskor undervisar i självundersökning på grund av kunskapsbrist i ämnet. Sedan införandet av mammografiprogram, där kvinnor mellan 40-75 år regelbundet kallas till mammografi, har mortaliteten i bröstcancer minskat. Högriskkvinnor kan idag få genomföra ett genetiskt test för att fastställa förekomsten av bröstcancergenerna BRCA1 eller BRCA2. Kvinnor som har nedärvda gener har 80 - 90 % högre risk att utveckla bröstcancer. Sjuksköterskor behöver mer kunskap för att kunna informera högriskkvinnor på ett adekvat sätt. Adekvat given information minskar rädsla och oro hos högriskkvinnorna.