Bakgrund Inom den svenska akutsjukvården påbörjas hjärt- och lungräddning på ungefär 10 000 personer per år, men ändå överlever bara 600. Hjärtat är ett centralt organ gällande upprätthållandet av liv. Vid ett hjärtstopp förlorar kroppen sin funktion att upprätthålla funktioner som är förenliga med liv. Närstående är ofta närvarande under återupplivningen. Sjuksköterskans ansvar vid hjärtstopp innefattar att påbörja hjärt- och lungräddning samtidigt som hon ska ta hand om närstående. Syfte Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att närvara vid hjärt- och lungräddning inom akutsjukvård. Metod Studien genomfördes som en icke systematisk litteraturöversikt. Datainsamlingen utfördes idatabaserna PubMed och CINAHL complete samt via manuell sökning. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Dessa analyserades genom en integrerad analys och sammanställdes i en matris. Resultat Litteraturöversiktens resultat visade på att upplevelsen av att närvara under hjärt- och lungräddning var fördelaktig för närståendes psykiska hälsa samt utvecklingen i deras sorgeprocess. Valet om att få närvara uppgavs vara en stor del av närståendes delaktighet. Slutsats Närståendes upplevelser av att närvara under hjärt- och lungräddning uppgavs till största del vara positiv och väckte känslor som lättnad. Men även känslor som ovisshet, brutalitet och våld belystes. Det visade sig att närstående som inte fick möjlighet att närvara utvecklade i större grad symtom på PTSD än hos de som närvarade. Kunskap och förståelse för närståendes reaktion eller handlingar kan öka kompetensen hos all vårdpersonal samt att om kompetensen stärkt kan närståendes upplevelse i sin helhet bli mer positiv. / Background In Swedish emergency health care, an approximate of 10 000 people are subject to cardiopulmonary resuscitation each year, but still only 600 people survive. The heart is a central organ for maintaining life. During a cardiac arrest the body loses its ability keep the vital functions working properly. The relatives of the patient often witness the resuscitation. The nurse's responsibility for cardiac arrest permits her to begin cardiopulmonary resuscitation while also taking care of relatives. Aim The aim was to describe the relatives' experiences of witnessing cardiopulmonary resuscitation in emergency care. Method The study was conducted as a non- systematic literature review. The data was collected in databases PubMed and CINAHL complete and with a manual search. After quality scrutiny, 15 articles of both qualitative and quantitative approach were included. These were analyzed through an integrated analysis and compiled into a matrix. Results The results of the study showed that the experience of being present during a cardiopulmonary resuscitation had a positive effect on the mental health of the relative attending, as well as the grieving process. The choice to be present at this difficult moment was stated to be a large part of the relative’s participance. Conclusions Relatives' experiences of being present during cardiopulmonary resuscitation were largely evaluated as positive and aroused feelings as relief. But also emotions such as uncertainty, brutality and violence were illuminated. It was found that relatives who were not able to witness developed more symptoms of PTSD than those who witnessed. Knowledge and understanding of the reaction or handling of relatives can increase the competence of all health care professionals and to compete intensely, the tasks of the relatives as a whole can be more positive.

I Sverige drabbas årligen cirka 9000 människor av hjärtstopp där hjärt- och lungräddning (HLR) påbörjas. Sannolikheten att överleva ett hjärtstopp ökar om någon annan är närvarande vid händelsen och påbörjar HLR. Att vara närstående till någon som drabbas av hjärtstopp har en stor påverkan på livet och akut allvarlig sjukdom kan innebära en kris för individen. Vårdpersonal har en viktig roll genom att stödja närstående som befinner sig i en kris.  Syftet med uppsatsen är att belysa upplevelser och erfarenheter efter hjärtstopp hos en vuxen anhörig.  Metoden är en litteraturöversikt med systematisk sökning. Datainsamlingen utfördes via databaserna Cinahl och PubMed. Totalt inkluderades 15 artiklar varav 12 var kvalitativa, en kvantitativ och två av mixad kvalitativ och kvantitativ metod. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades med hjälp av ett bedömningsformulär. Dataanalys genomfördes som en integrerad analys.  Litteraturöversiktens resultat presenteras i fyra huvudkategorier: “upplevelse av den akuta händelsen”, “upplevelse av den kritiska tiden på sjukhus”, “upplevelse av att återgå till vardagen” och “behov av stöd från sjukhuspersonal”. Resultatet visar att vara närstående till någon som drabbats av hjärtstopp genererar i en rad olika känslor både då hjärtstoppet inträffar och en tid efteråt. Närstående upplevde behov av information och kommunikation från sjukvårdspersonal och beskrev att det var en utmaning att återgå till vardagen.  Slutsatsen var att vara närstående till någon som drabbas av ett hjärtstopp är en traumatisk upplevelse. Närstående har ett behov av att känna sig inkluderade och sedda av vårdpersonalen under alla delar av vårdkedjan. Efter utskrivning upplever närstående saknad av stöd från vården. / In Sweden, approximately 9000 people suffer cardiac arrest each year where cardiopulmonary resuscitation (CPR) is started. The probability of surviving a cardiac arrest increase if someone else is present during the event and begins CPR. Being close to someone who suffers a cardiac arrest has a big impact on life and acute serious illness can mean a crisis for the individual. Nursing staff has an important role when it comes to supporting relatives who are in crisis.  The aim was to illustrate the experiences after cardiac arrest in an adult relative.  The method was a literature review with systematic search. Database searches were performed in Cinahl and PubMed. A total of 15 articles were included, of which 12 were qualitative, one quantitative and two of mixed qualitative and quantitative method. All articles were reviewed using an assessment form. Data analysis was conducted with an integrated analysis.  The results of the literature review are presented in four main categories: “experience of the acute event”, “experience of the critical time in hospital”, “experience of returning back to normal” and “need for support from healthcare professionals”. The results show that being close to someone who has suffered a cardiac arrest generates a range of different emotions, both when the cardiac arrest occurs and afterwards. The relatives experienced a need for information and communication from healthcare professionals and it was a challenge to return to everyday life.  The conclusion is being a relative to someone who suffers a cardiac arrest is a traumatic experience. Relatives have a need to feel included and seen by the healthcare professionals during all parts of the care process. After discharge, relatives experience a lack of support from care.

Bakgrund: Hjärtstopp kan drabba vem som helst, när som helst. Varje år drabbas cirka 6000 personer utanför sjukhus och 2500 personer på sjukhus. Behandling av patienter med hjärtstopp sker ofta under press där tid, omhändertagande och interventioner har betydelse för utfallet. Ofta sker arbetet i ett team som bildats just för den specifika situationen där alla deltagare inte haft möjlighet att träna tillsammans. Hjärtstopp är därav ett tidskritiskt tillstånd som ställer stora krav på det behandlande teamet avseende patientsäkerhet. Syfte: Att beskriva faktorer vid teamarbete som bidrar till ett patientsäkert omhändertagande vid hjärtstopp. Metod: En litteraturöversikt med systematisk design. Databaserna CINAHL och PubMed har använts för att söka fram lämpliga vetenskapliga artiklar. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 18 artiklar i arbetets resultat. Vetenskapliga artiklar analyserades med integrerad analys. Resultat: Utifrån studiens syfte genererade de inkluderande artiklarna i tre huvudkategorier - teamarbete, kompentens och arbetsmiljö. Teamarbete delades in i ledarskap, kommunikation och rollfördelning. Kompetens delades in i teamträning, klinisk erfarenhet och utrustning. Arbetsmiljö delades in i fysisk arbetsmiljö och psykosocial arbetsmiljö. Slutsats: För att som vårdpersonal bedriva en patientsäker vård vid hjärtstoppssituationer krävs ett välfungerande teamarbete. För att uppnå ett lyckat teamarbete ställs krav på tydlighet vad gäller ledarskap, rollfördelning och kommunikation. Teamarbetet är en dynamisk process som påverkar patientsäkerheten i positiv bemärkelse av gemensam teamträning, kollegor med klinisk erfarenhet samt en välfungerande utrustning. Även arbetsmiljön, den fysiska och psykosociala, kan ha en inverkan på patientsäkerheten. / Introduction: Cardiac arrest can happen to anyone, at any time. Each year, around 6,000 people are affected outside hospitals and 2,500 people in hospitals. Treatment of patients with cardiac arrest often takes place under pressure where time, care and interventions are important for the outcome. Often the work takes place in a team that was formed precisely for the specific situation where all participants did not have the opportunity to train together. Cardiac arrest is therefore a time-critical condition that places great demands on the treating team regarding patient safety. Aim: To describe factors in teamwork that contribute to patient-safe care in cardiac arrest. Method: A literature review with systematic design. The databases CINAHL and PubMed have been used to search for suitable scientific articles. After quality review, 18 articles were included in the results. Scientific articles were analyzed using integrated analysis. Result: Based on the purpose of the study, the inclusive articles were generated in three main categories: Teamwork; Competence; and Work environment. Teamwork was divided into leadership, communication, and role distribution. Competence was divided into team training, clinical experience, and equipment. Work environment was divided into physical work environment and psychosocial work environment. Conclusion: For healthcare professionals to provide patient-safe care during resuscitation, well-functioning teamwork is required. To achieve successful teamwork, clarity is required in terms of leadership, role distribution and communication. Teamwork is a dynamic process that affects patient safety in the positive sense of joint team training, colleagues with clinical experience and well-functioning equipment. The work environment, physical and psychosocial, can also have an impact on patient safety.

Factors affecting the risk of ribcage injury in adult subjects during CPR were investigated using the torso region of the THUMS model, a full human body FE-model, representing an average adult male. The thoracic dynamic response of the model was compared to experimental PMHS hub loading impact data and live-subject CPR data found in the literature. The model was then used to study the risk of obtaining injuries in various simulated CPR conditions, also varying the stiffness of the costal cartilage. Parameters that are known to predict induced injuries were extracted from the model simulations, i.e. chest deflections, and maximum 1st principal strain and von-Mises stress in the ribs and sternum, as well as the pressure in the heart muscle. These were compared with values that have been reported to have the potential to cause injury. The predictions were compared to experimental findings of the probability of CPR resulting in fractures of the ribs and sternum. The previously mentioned parameters did not reach high enough values to predict fracture occurrences, but interesting trends were highlighted with regards to the different loading conditions investigated. It was demonstrated that human body FE-model simulation studies can be useful for investigating the influence of different CPR related loading conditions on the risk of occurrences of rib and sternal fractures.

Bakgrund: Varje år rapporteras ungefär 8500 fall av plötsligt hjärtstopp på och utanför sjukhus i Sverige. Vid hjärtstopp krävs snabba åtgärder för att öka patientens chans att överleva. Sjuksköterskan har en betydande roll i HLR teamet samtidigt som personcentrerad omvårdnad ska implenteras i vården av patienter och närstående. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att närstående är närvarande vid HLR. Metod: Beskrivande litteraturstudie med kvalitativ, kvantitativ och blandad metod baserad på tolv artiklar framsökta genom databasen PubMed. Huvudresultat: Resultatet i studien visade både positiva och negativa erfarenheter hos sjuksköterskorna. De positiva erfarenheter som belystes var att skapa en vårdrelation med de närstående som gav en känsla av meningsfullhet, närstående fick se alla åtgärder som gjorts för patienten, förekomst av en stödperson samt att vid mer erfarenhet av att närstående är närvarande vid HLR, resulterade det i mer positiva erfarenheter. De negativa erfarenheter som som belystes var otillräckligt med utrymme, avsaknad av riktlinjer, förlängda åtgärder för närståendes skull samt psykologiska konsekvenser för närstående. Slutsats: Sjuksköterskor hade posititiva och negativa erfarenheter gällande närståendes närvaro vid HLR. Genom utökat utrymme tillsammans med en stödperson som kan finnas till för närstående kan det bidra till positiva erfarenheter. Det behövs implementeras tydliga riktlinjer som kan stödja sjuksköterskan i sin yrkesroll och utföra god omvårdnad.

Bakgrund Varje år sker cirka 13 000 hjärtstopp i Sverige och det är en av de vanligaste dödsorsakerna internationellt sett. Vid hjärtstopp är hjärt- och lungräddning den främsta åtgärden för att rädda liv. En nyckelaspekt i detta är anhörigas upplevelser. Det finns gott om studier kring hur personal på sjukhus upplever hjärtstopp och hur de upplever anhörigas närvaro. Därav finns betydelse av att belysa anhörigas upplevelser av att bevittna hjärt- och lungräddning. Syfte Att belysa upplevelser och konsekvenser av att närvara vid hjärt- och lungräddning som anhörig. Metod Denna studie utgjorde en litteraturöversikt innehållande 15 vetenskapliga originalartiklar med såväl kvantitativ som kvalitativ metodik. Systematisk datainsamling skedde genom databassökningar i PubMed och CINAHL. För att bedöma artiklarna tillämpades bedömningskriterier från Sophiahemmets Högskola och resultaten från de inkluderade studierna genomgick en integrerad process för dataanalys. Resultat I resultatet identifierades tre kategorier; att få stanna, att bli sedd och att leva vidare. Resultatet visade att det fanns negativa och positiva upplevelser med att närvara under hjärt- och lungräddning. När en överblick gjordes framkom det att anhöriga ville närvara under återupplivningsförsöket. Vissa kände sig respekterade och omhändertagna medan andra kände sig bortglömda och ensamma. En ny vardag utformades för anhöriga efter att ha bevittnat hjärtstopp. Vissa drabbades av symtom som ångest och stress eller utvecklade depression på grund av att inte ha fått närvara under hjärt- och lungräddningen. Andra anhöriga kunde finna stöd i att prata, för att bearbeta händelsen och på nytt kunna uppskatta livet. Slutsats Resultatet av litteraturstudien visar att anhöriga i högre grad ville närvara vid hjärt- och lungräddning, snarare än att frånvara. Uppenbart var att flertalet anhöriga upplevde bristande information från vårdpersonalen. En ny vardag utformades, vissa drabbades av depression, ångest och stress medan andra kunde finna ny mening i livet. / Background  Each year approximately 13,000 cardiac arrests occur in Sweden, and it is one of the most common causes of death internationally. In the event of cardiac arrest, cardiopulmonary resuscitation is the main measure to save life. A key aspect is relatives' experience. There are plenty of studies on how staff in hospitals experience cardiac arrest and how they experience presence of relatives. It is important to shed light on relatives' experiences witnessing cardiopulmonary resuscitation. Aim  To shed light on the experiences and consequences of being present at cardiopulmonary resuscitation as a relative. Method  This study constituted a literature review containing 15 original articles with both quantitative and qualitative methodology. Systematic data collection took place through database searches in PubMed and CINAHL. To assess the articles, assessment criteria from Sophiahemmet University were applied, and the results from the included studies underwent an integrated process for data analysis. Results  Three categories were identified; to stay, to be seen and to live on. It showed both negative and positive experiences in being present. When an overview was made, it emerged that relatives wanted to be present during resuscitation. Some felt respected and cared for, while others felt forgotten and alone. A new everyday life was created for relatives after witnessing cardiac arrest. Some suffered symptoms, as anxiety and stress or developed depression due to not being able to be present. Relatives could find support in talking to someone to process the event and be able to appreciate life again. Conclusions  Relatives were more likely to be present during cardiopulmonary resuscitation, rather than absent. It was obvious that the majority of relatives experienced lack of information from the healthcare staff. A new everyday life was designed, some suffered from depression, anxiety, and stress while others were able to find new meaning in life.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.