The main purpose was to study if children with intellectual disability interact or participate differently with preschool staff and peers compared to their non-disabled peers and how preschool teachers experience interaction and participation for children with intellectual disability and children with typical development. The results from study I show that there are more similarities than differences between the groups. There are no differences between the groups neither in engagement nor in what kind of material the children use or in what setting they play. The results indicated that children with intellectual disability interacted in the same contexts as their peers. Significant differences were found, indicating that the children with intellectual disabilities communicate less and especially less with peers. Children with intellectual disability are more often close to a teacher than children with typical development. Teacher’s communication indicates that teachers communicate and initiate more often to children with intellectual disabilities. Results from study II showed that the main difference between the target child and the control child expressed from the teachers was in the area communication. Participation differed in structured and unstructured situations even if it is not significant. The child with intellectual disability was less involved in his/her live situation in unstructured situations. The results from Individual Plans showed that goals and methods about communication were more common as a goal than interaction even if the teachers expressed that interaction is the child’s main problem.

Numerous skill deficits interfere with the social functioning of children with intellectual (ID) and learning disabilities (LD). Due to the limited effectiveness of social skill interventions for this population, it is necessary to explore additional opportunities for social skill acquisition. Research suggests that extracurricular activity participation positively influences adolescent development; however, little is known about the benefits of activity participation for children with ID and LD. This study investigated the impact of frequency and type of extracurricular activity on the social competence of 7-12 year old children with ID (n=42) and LD (n=53), in comparison to their typically developing peers (TD; n=24). More time involved in unstructured activities was related to higher ratings of social competence. Greater participation in unstructured extracurricular activities was particularly beneficial for children with ID. Future research on the quality of involvement is necessary to further understand what specific aspects of activities facilitate social development.

As crianças pequenas, com idade entre 4 e 7 anos, ainda são pouco reconhecidas como protagonistas dos estudos acadêmicos, notadamente em Arquitetura e Urbanismo, embora desde a década de 1970 essa inquietação esteja presente na literatura. No Brasil é relativamente recente a preocupação em considerá-las interlocutoras competentes para fornecerem informações sobre si mesmas (as primeiras teses nesse campo datam do início dos anos 2000), participação notada sobretudo em estudos que utilizaram observação participante, nos quais ocasionalmente as crianças foram contatadas. Essa situação está se modificando, mas a passos lentos, pois ouvir crianças pequenas não é tarefa fácil, em especial aquelas com deficiência intelectual. A psicologia, a educação e a sociologia, por vezes, consideram a opinião de crianças pequenas com deficiência, apesar de poucos estudos abrirem espaço para a voz daquelas com deficiência intelectual. Os pesquisadores em campos de Arquitetura e Urbanismo se aventuraram ainda menos nessa área, logo, pouco se sabe sobre a opinião dessas crianças sobre o ambiente, principalmente em relação à percepção e à qualificação espacial. Ao investigar tal questão, esta tese objetiva adaptar e aplicar à Arquitetura e Urbanismo instrumentos de coleta de dados provenientes de psicologia, educação e sociologia, direcionados a crianças pequenas com deficiência intelectual. A tese é resultado de pesquisa de caráter qualitativo, exploratório e interdisciplinar, por meio de revisão bibliográfica e estudos de caso em quatro instituições especializadas no atendimento de pessoas com deficiência intelectual. A elaboração e a aplicação dos instrumentos de pesquisa especialmente preparados para interlocução com crianças pequenas com Síndrome de Down têm ancoragem nas entrevistas com profissionais e nos grupos focais com pais de crianças atendidas pelos mesmos. Os dados coletados permitem a elaboração de diretrizes específicas para o aperfeiçoamento do material técnico desenvolvido e indica modos para facilitar o planejamento e a realização de pesquisas voltadas para esse público-alvo. Espera-se, assim, contribuir para futuras pesquisas que considerem a opinião destes usuários no que tange à qualidade espacial dos ambientes em que se inserem e, ao mesmo tempo, apoiar arquitetos e urbanistas no exercício profissional voltado a este perfil de usuários. / Young children, ages 4 to 7, are still little recognized as protagonists of academic studies, notably in Architecture and Urbanism, even though since the 1970s this concern is already present on literature. In Brazil, the preoccupation in considering young children as competent interlocutors to provide information on themselves are relatively recent (first dissertations on this field are from the early 2000s). Such participation is noted mainly in studies that utilized participant observation, in which children were occasionally contacted. This situation is changing, however gradually, because listening to young children is no easy task, especially those with intellectual disability. Psychology, Education and Sociology often consider young children with disability\'s opinion, although few studies open space for those with intellectual disability. The researchers on the fields of Architecture and Urbanism venture even less on that particular field, thus, little is known about those children\'s opinion on the environment, mainly related to the perception and spatial qualification. Investigating such question, this thesis aims to adapt and apply to Architecture and Urbanism tools for data collection coming from Psychology, Education and Sociology, directed to Young children with intellectual disability. Assuming the qualitative, exploratory and interdisciplinary characters of the thesis, an extensive bibliographical review supports the realization of case studies in four institutions that are specialized on taking care for people with intellectual disability. At an early stage, we developed specialist panels (interviews with professional and focal groups with parents of those children), which aided on elaboration and application of research tools specially prepared for interlocution with young children with Down Syndrome. The collected data allowed elaboration of specific guidelines to the improvement of the technical material developed indicating methods to facilitate planning and realization of researches to that target audience. It is expected, then, to contribute to future researches that consider the opinion of these users on what\'s relative to the spatial quality of the environments in which they are inserted, and at the same time, support architects and urbanists on exercising their profession referent to this user profile.

Den här studien handlar om övergångar från förskola till skola för barn med intellektuell funktionsnedsättning. Syftet var att undersöka hur barnens vårdnadshavare, förskolelärare och lärare i mottagande skolor upplevde samverkan under övergångsprocessen. Totalt analyserades 47 enskilda intervjuer med vårdnadshavare, förskolelärare och skollärare inom åtta individuella övergångar. Dessa intervjuer genomfördes vid tre olika tidpunkter i förhållande till respektive övergång: före, under och efter övergången. Vid varje tidpunkt intervjuades respektive barns vårdnadshavare samt den pedagog som hade det pedagogiska ansvaret för barnet vid den aktuella tidpunkten. Resultatet av interpretativ fenomenologisk analys (IPA) visade på nio teman som sammanfattade respondenternas upplevelser av samverkan under övergångar. Dessa var a) ett möte mellan olika kompetenser och erfarenheter; b)ojämlikhet i ansvar, roller och delaktighet; c) likartad övergripande struktur men flexibilitet i arbetssätt d) utredningars otydliga roll i samverkan; e) fokus och prioriteringar: från trygghet till lärande; f) diskontinuitet och hoppfullhet i förändringsskedet g) svårigheter kring kommunikation efter skolstart - ett hinder för samverkan; h) tiden som begränsande faktor samt i) bemötande och attityder som betydelsefulla grunder för samverkan. Hur dessa teman manifesterades i praktiken under övergångarna upplevdes mycket olika. I studien framkom bland annat att barnets omsorg och trygghet prioriterades före andra frågor i samverkan, samt att förskolans roll i samverkansprocesser upplevdes som begränsad. Vårdnadshavarna beskrev övergångarna som en orolig och känslomässig period samt att de hade behövt ta ett alltför stort ansvar i övergångsprocessen. Framtida studier bör identifiera och studera övergångar som bedrivs mer systematiskt, för att undersöka vilken betydelse samverkan har i sådana fall. / This is a study of collaboration during transitions from preschool to school for children with intellectual disability. The aim was to investigate how the children’s parents, preschool teachers and receiving school teachers experience collaboration in the transition process. A total of 47 individual interviews with parents, preschool teachers and receiving school teachers before, during and after eight individual transitions were analyzed. At each time point the child’s parent and one pedagogue were interviewed. The results of an interpretative phenomenological analysis (IPA) showed that the respondents experiences could be represented by nine themes: a) a meeting of different competences and experiences; b) inequalities in responsibility, roles and participation; c) similar overall structures but different practices; d) the unclear role of formal assessments in collaboration; e) focus and priorities: from a sense of security to learning; f) discontinuity and hope in times of change; g) communication problems after start of school – a hindrance for collaboration; h) time as a limiting factor; i) reception and attitudes as important bases for collaboration. The experiences of the participants varied a great deal as to how these themes manifested themselves in practice during the transitions. The study showed that the child’s care and sense of security was prioritized before other matters in collaboration, and that the preschool’s role in collaboration was viewed as limited. The parents described the transitions as troubling and emotional periods, and that they had had to take too much responsibility for the transition process. Future studies could identify and study transition processes done with a more systematic approach, to find out the role of collaboration in such cases.

Då behovet av specialpedagogisk kompetens ökar ute i skolorna, krävs det att speciallärarutbildningarna uppfyller en viss kvalitet angående yrkesutbildningen och dess profession. Syftet med denna studie var att undersöka hur speciallärarstudenter med inriktning utvecklingsstörning upplever utbildningens innehåll, praktiskt genomförande och villkoren för det egna lärandet i spänningsfältet mellan akademisk påbyggnadsutbildning och professionell yrkesutövning. Detta är en kvalitativ studie som bygger på intervjuer med sju speciallärarstudenter, inriktning utvecklingsstörning. Det insamlade empiriska materialet har bearbetats utifrån tematisk analys. Tre teman framkom och blev fokus för vårt resultat: “Speciallärarutbildningens teoretiska inslag”; “Speciallärarutbildningen och studenternas yrkespraktik” samt “Gapet mellan utbildningsbaserade kunskaper och skolorganisationens förändringsbenägenhet”. Genom denna studie har vi konstaterat att de intervjuade speciallärarstudenterna upplever en stor diskrepans mellan vad som lärs ut i utbildningen och deras yrkespraktik. Vidare framkom önskemål och idéer om hur utbildningen borde justeras för att möta behoven som speciallärare, inriktning utvecklingsstörning väntas hantera och tillgodose i yrkeslivet. Denna studie är en del av en forskningsansökan till Vetenskapsrådet av Höstfält, G., Falkner, K. (2018, april), "The (re)emergence of a profession: Swedish special needs teachers in the field of tension of the day-to-day work and graduate education.". / As the need for special education skills increases in schools, special education courses need to meet a certain quality of academic standards and professional needs. The purpose of this study was to investigate how special needs teacher students, focusing on working with children with intellectual disability, experience the content and carrying out of the education, as well as the conditions for the student’s own learning at the intersection between academic education and occupational practice as a special teacher in schools.  This is a qualitative study, based on interviews with seven special needs teacher students, focusing on working with children with intellectual disability. The empirical data has been processed from the point of view of thematic analysis where three themes emerged and became the focus of our result: "Theorization of special education"; "Special Education and Student Occupational Practice" and "The gap between education-based knowledge and the lack of schools’ ability to change". Through this study, we have found that the interviewed students experience a major discrepancy between what is learned through education and their practical work experiences. Furthermore, the interviewed students presented ideas and suggestions for how the education should be adjusted to meet the needs special teachers, focusing on working with children with intellectual disability, are expected to deal with and fulfill in their profession.  The present study is a part of an application to Swedish Research Council, prepared by Höstfält, G., Falkner, K. (2018, April), "The (re)emergence of a profession: Swedish special needs teachers in the field of tension of the day-to-day work and graduate education.".

Kunskapsbidraget från denna studie fokuserar på att medföra en djupare insyn i hurundervisningstiden i matematik i grundsärskolan årskurserna 7-9 fördelas på de femkunskapsområden i det centrala innehållet, samt en kartläggning av möjliga orsaker och syftenmed denna fördelning.Syftet med studien är att öka kunskapen om hur lärare kan fördela undervisningstiden på defem kunskapsområdena i matematik, utifrån det centrala innehållet i grundsärskolans läroplan(Lsär 11), i årskurserna 7-9, och hur fördelningen motiveras.Frågeställningar: Hur fördelar respondenterna undervisningstiden på de fem kunskapsområdena imatematik i grundsärskolan? Hur motiverar dessa respondenter denna fördelning av undervisningstiden?Föreliggande studie har analyserats utifrån ett systemteoretiskt perspektiv på två nivåer. Påden första nivån analyseras helheten och studiens första frågeställning utifrån konstanterna,grundsärskolans styrdokument och den totala undervisningstiden. På den andra nivånanalyseras det insamlade materialet utifrån fem avgränsningar, förberedelse, tid,individualisering, konkreta och grundläggande arbetsområde och elevens självförtroende, tillitoch intresse för matematik.För att få ett varierat och brett resultat på studien, utifrån dess syfte och frågeställningar,användes mixade metoder med både frågeformulär som innehöll en kvantitativ del med slutnafrågor och en kvalitativ del med öppna frågor och intervjuer. Studien har två preciseradefrågeställningar som krävde olika angreppssätt för att kunna nå ett kunskapsbidragande resultat.Resultaten från den halvstrukturerade kvalitativa intervjun och de kvalitativa frågorna ifrågeformuläret förklarade en del av och gav djupare inblick och förståelse för de kvantitativadata som det strukturerade frågeformuläret gav.Det som framkommer i denna studie är att respondenterna fördelar undervisningstiden imatematik i grundsärskolan årskurserna 7-9 ojämnt på de olika kunskapsområdena. Det är storaskillnader och stor spridning på hur respondenterna väljer att fördela sin undervisningstid. Dettaär i enlighet med Skolverkets (2019) riktlinjer, som ger pedagogen mandat att själv bestämmatidsfördelningen efter eget tycke, men med elevens bästa i fokus. I resultatet träder fem avgränsningar fram, till hur respondenterna motiverar sin fördelning av undervisningstiden.Studiens resultat kan sammanfattas med att matematikundervisningen i grundsärskolanårskurserna 7-9, såsom respondenterna presenterar den, är mycket konkret, praktisk ochvardagsnära undervisning som varieras och anpassas efter den enskilde eleven, något som ävenBlom (2003) visar på i sin forskning.Studien kan ge ett kunskapsbidrag i form av ökad insikt och förståelse kring hur och varförrespondenterna väljer att fördela undervisningstiden i matematik i grundsärskolan årskurserna7-9, på det sätt som de gör. Men störst kunskapsbidrag ger föreliggande studie genom att öppnaupp för insyn i det komplexa med att undervisa i matematik i grundsärskolan och knapphetenpå forskning inom detta område.Nyckelord: Centrala innehållet, grundsärskola, IF-diagnos, likvärdig skola, läroplanen förgrundsärskolan (Lsär 11), matematik