Solidarisk Individualism, kvalitativ galenskap och uppkäftigtengagemang. Ledorden för Cirkus Cirkör berättar tydligt vad verksamhetenhandlar om. kreativitet uppstår i mötet mellan denhögra intuitiva hjärnhalvan och den vänstra rationella. Idéerna vivill förverkliga och förmågan att leverera föds i mötet mellan galenskapoch kvalitet.På samma sätt fungerar Cirkör. De vanliga kontorssysslorna,skolaktivitet, mötesrum och matplats blandas med avanceradscenkonst och akrobatik. Två vitt skilda aktiviteter som kan ochbör berikas av varandra. I dagsläget är lokalerna utformade förkunna förvara så mycket som möjligt, alltså inte för att uppleva ochutveckla konsten. Att skräddarsy den nya byggnaden efter de speciellakrav en cirkusskola har kan ett hus med en speciell karaktärsom passar nycirkus skapas. Genom att låta funktionerna lindasrunt cirkusens hjärta, träningen, skapas en kreativ miljö somspeglar den sprudlande skolan i Alby.

Ombyggnation av porslinsfabriken i Gustavsberg till Cirkus Cirkörs "Allt är möjligt hus". Bibehållning av fabrikskaraktär, med rum i rummet och användande utav lera som material i uppbyggnad av innerväggar samt golvmaterial. Gemensamma öppna ytor delas med Gustavsbergs konsthall, Porslinsmuseum samt Bibliotek. Visuell kontakt till huvudrum i programmet från befintlig porslinsbutik.

Nycirkusgruppen Cirkus Cirkör vill samla hela sin verksamhet (cirkusutbildning, administration, föreställningsproduktion, träningslokaler etc.) i en byggnad. Idag disponerar de två tredjedelar av en f.d. lagerhall i Alby, Botkyrka kommun, där deras tränings- och utbildningsverksamhet bedrivs, och det är denna byggnad som de vill bygga om och/eller till för att husera hela verksamheten.Mitt förslag, Crystal Circus, argumenterar för att bevara den befintliga byggnaden. Som industribyggnad från 70-talet är den mycket rationellt uppbyggd och flexibel. Som träningslokaler fungerar den mycket bra, och brukarna uppskattar den ruffa och stryktåliga karaktären. Den är dock mycket sluten och introvert och saknar helt en representativ dimension, något som säger något om vad byggnaden gör. Crystal Circus fokuserar på att lägga till en representativ dimension till byggnaden, och att skapa rum för Cirkus Cirkörs mer extroverta verksamheter.Crystal Circus är en glasbyggnad, uppbyggd av industriella modulväxthus som ställs ovanpå och framför den befintliga lagerbyggnaden/cirkushallen. Byggnaden ligger i ett historiskt industriområde vilket kan motivera användandet av industriella byggsystem som innebär stor kostnadseffektivitet. Crystal Circus skapar härmed mycket stora ytor för pengarna, och dess generösa och öppna bonusytrymmen ger plats åt de delar av Cirkus Cirkör som handlar om gränsöverskridande, öppenhet och möten mellan ytterligheter. Dagens byggnad drar en ovanligt skarp gräns mot omvärlden, och Crystal Circus glasbyggnad utgör en gränszon där det kan vara både varmt och kallt, ute och inne, Cirkus och gym, bio och konsert, Sverige och Medelhavet.

Cirkus Cirkör i Alby Cirkus Cirkör vill göra människor modigare och göra världen och livet mer levande .. Verksamheten är stor och har något som vänder sig till de flesta..Målet att förändra världen med nycirkus. Cirkus Cirkör växer hela tiden och vill  nu samla hela sin verksamhet i en byggnad och behöver därför nya större lokaler. De är idag inrymda i en del av en stor lagerbyggnad i Alby, som delas med en bilmek. Byggndens anonyma utsida speglar inte alls veksamheten. Cirkus Cirkörs verksamhet har stor spännvidd och lokalerna skall tillgodose behov. Det finns en sida av cirkusen som vill visa upp sig utåt. Men detfinns också delar av cirkusen som behöver kunna dra sig undan,Jag vill att dessa två motsatser, introvert och slutet respektive extrovert öppet och inbjudande, ska synas i byggnaden.

In a sequence described in the next paragraphs, I remove the poorly insulated roof of Gustavsberg Porcelain Factory and make new use of its  foundation. The monolith cement slab, once supporting heavy industrial machinery, is now the site of lakes and other movements:The top floor area is split, and a new built volume, one story higher, overtakes the southern half resting on the factory’s basement, digging into it at its western and eastern ends. Striking horizontally, the fissure exposes a long central axis, taking advantage of the factory’s horizontality to articulate vastness . The building formation allows for long views and makes possible, for instance, an unhindered 100 meter sprint across the lot. The original brick facade now defines a large outdoor plain, encircling two bodies of water, a lawn, a wooded park, and a grassy knoll. The new clean facade built along the central fissure, through repetition of the domestic module triggers the illusion of a strangely familiar row of homes. Initiating a new archetypal episode, a kidnapped residential street now rests on transient glass and water. But stripped of adornment, exposed utilitarianism, the transplanted row comes to resemble its new environment. Inside grow a series of production spaces and display sequences. The building’s acquired industrial character now becomes a setting for creative inspiration and ensuing collaborative work, a resuscitation of the spirit of the derelict factory. / För att hantera gamla byggnaden och göra om den till en ny fabrik använde jag två teman i form av filtrering och förstärkning för att tillgodogöra ett ställe som hjälper i hantering av nutidens information som har ersättit den mer manuella arbertssätt. Fokus låg på dom yngre, barn även.  Jag tog den nuvarande byggnaden och drog bort taket på grund av dens olämpliga isolering och för att den hade bygts i slumpmässigt sätt under olika tidsperioder, ett slags lapptäcke. Insidan rensades, filtreras bort, för att göra stället lättare att förstå och mer solida element som fundamentet och tegelväggarna står kvar. Fabriken får en till våning för att frigöra halva ytan för att skapa en grässmata och vattenyta inramad av gamla tegelväggarna. Enkla ytor uppställs och förstärks i deras ensamhet på dess sätt i en grund för aktivitet: sport, lek, grupp aktiviteter, osv.  Fasaden står som en rad hus, en barnslig uppfattning av hem med syfte att skapa en känsla av identifiering heller ett minne som är ren och specifik. Vad vi har är ett hem som påminner om en fabrik, ett hem som hjälper att hantera information och hjärnans associationer. Vi har flyttat iväg till saker man inte kan ta i. Det här är nya fabriken och denna gång gjordes den för högra sidan av hjärnan.  Huset framställs som fragmenterad. Fasad och trappor dras iväg från insidan för att skapa en skyddad entre där man eventuellt kommer till en hall liknande ett hotel med rum att gå in till i jämna mellanrum. En serie av situationer uppställs: bibliotek, klassrum, presentations haller, svart box teater, studios i dess enkla former. Utrymmen ges för absorption och filtrering, där med hantering och skapandes med hjälp av en grund av information. Det nya ställs fram, presenteras med essentiella delar, och blir åter igen en grund för att flytta frammot, en repetition som är både nödvändig och oemotståndlig.  Till exempel, museum i fabriken kan bli ett samling av objekt, en tematisk kombination av artiklar heller objekt, liksom bokhyllor som inte nödvändigtvisst behöver böcker för att förmedla. I dess sätt strävar fabriken att lyfta fram tankar och hjälpa med att dela dom mellan varandra.

This thesis explores how textile contributes to meaning-making and spatial design in scenography. Through the theoretical lens of performativity theory, it studies three scenes from Cirkus Cirkör’s popular show Knitting Peace. Using semiotic analysis as formulated by Jan-Gunnar Sjölin, the thesis focuses on movement, spatiality and socio-cultural meaning through the three questions; How can textile enhance movement and rhythm? How is it used together with lighting to create changes in spatiality? And What connotations does textile induce, and how do they affect the overall meaning-making in scenography? The results suggest that textile is a valuable material in performance art and scenography. For example, textile behaves in ways that resemble both fluid and solid form. This allows for change of depth and shifting between open and closed spaces on stage with little effort. It also gives means to enhance and enlarge human movement in scale, intensity and time. In Knitting Peace this is used together with lighting design to create off sync layers of reality to symbolise a distorted dreamworld. The thesis shows how we can better understand the way textile affect us by applying perspectives that focus on its different characteristics. Moreover, it demonstrates that an interdisciplinary approach that builds on knowledge from different fields, such as fashion design and performance studies, can greatly benefit our understanding of the potential use of textile in arts.