No description available.

Syftet med denna kvalitativa studie har varit att undersöka professionellas förståelse för sitt och organisationens arbete med avhoppare som vill lämna kriminella grupperingar, samt studera hur samverkan fungerar mellan organisationer. För att besvara syftet har semistrukturerade intervjuer genomförts med yrkesverksamma som arbetar med avhoppare. Studiens teoretiska utgångspunkt har varit Travis Hirschis teori om sociala band och samverkansteori. Studiens empiri har tolkats genom tematisk analys. Studien visar på att professionella identifierar ett flertal påverkansfaktorer som är centrala i arbetet med avhoppare. När det gäller processen in i kriminalitet tar yrkesverksamma upp sociala aspekters betydelse, såsom påtryckningar från omgivningen, lojalitet, umgänge och sammanhang. Bristande skolgång och avsaknad av meningsfull fritid, samt individens egna betydelse lyfts också. Gällande processen ut ur kriminalitet betonar yrkesverksamma att akuta händelser, såsom dödsfall eller hot, är centrala aspekter. Många som väljer att lämna kriminaliteten gör det på grund av trauma och att orken att vara kriminell finns inte längre kvar. Nya sammanhang och nya värderingar i livet kan leda till att individer påbörjar avhopparprocessen. Samverkan beskrivs som ytterst nödvändig för att arbetet med målgruppen ska kunna bedrivas. Alla insatser sker genom samverkan och aktörer behöver inta en kompletterande roll gentemot varandra. Yrkesverksamma i arbetet med målgruppen har olika erfarenheter av möjligheter och begränsningar i arbetet. Samverkan och sekretess anses vara både möjliggörande, men även försvårande i arbetet. Att personalen är relationsskapande och personalomsättningen är låg, ger goda förutsättningar för att arbetet med målgruppen ska ge önskade resultat. Psykiatrin lyfts fram som en saknad aktör och ytterligare nationellt stöd efterfrågas för att arbetet i kommunerna ska bli mer samstämmigt. Slutsats kan dras att arbetet med målgruppen behöver fortsätta att vidareutvecklas och inkludera professionella på flera olika nivåer, lokalt, regionalt och nationellt.

The purpose of this study is to examine how the problem with individuals in a criminal lifestyle is represented in municipal policy documents regarding the work with this group. The work with delinquents on a municipal level takes place in so-called ’defector services’. To examine what problems and assumptions lie behind these policies, we apply Carol Bacchis social constructionist WPR approach and her set of questions that target such aspects in the policies. Our analysis shows that the problem is represented to lie with the individuals, parental deficiencies, children’s schooling and preventive work. These problems are based on assumptions about dichotomies between unlawful/law-abiding citizens, passive/activesubjects, and the bad/good society. We link this to research regarding risk factors showing that juveniles lack judging capacity, leading to risktaking and criminal behaviour. This type of research appears to strongly impact the policies under study, which tend to prioritise juvenile delinquents, while deprioritizing adult delinquents. Bacchi suggests that all problem representations have material effects. We suggest that prioritising adult delinquents would have positive effects on both an individual and structural level and that moving the defector service for adult delinquents to the local level would allow for easier access.

This study seeks to understand the principal elements of the autosociobiography, a term which is not widely recognized in the literary world. This term is usually associated with the author Annie Ernaux and her book La place (1983). The main search question is to try identifying the criteria to determine if a given literally work can be classified as an autosociobiography. The study is drawn upon the theory of the autobiobiographical pact of Phillipe Leujeune and Pierre Bourdieu’s social theory The Distinction (1979). To identify the elements of the autosociobiography, this work explores the recent dialogues of Frédéric-Yves Jeannet around the works of Annie Ernaux in 2003 and it will involve several studies on the same subject. The result shows five different elements; the first one is the flat writing characterized by its simplicity and avoids the subjectivity and feelings. The second one is the class defector or the class mobility. The third one promotes the total reject of the fiction or autofiction. The fourth is the impersonal “I” which is a technique that uses an individual narrative way with an intention to reach the collective audience. The last one is the unique style of writing the life and living the writing. Moreover, the study confirms the results mentioned above with a projection of the identified elements on the work La place (1983) to deepen the understanding of the subject.