Bakgrund: Idag lever ca: 450 000 personer med diabetes i Sverige och det gör sjukdomen till en av de stora folksjukdomarna. Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom och drabbar framförallt unga människor. I Sverige lever ungefär 7000 barn med sjukdomen och varje år insjuknar ca: 700 barn under 15 år. Detta gör sjukdomen till en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn i Sverige. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva föräldrars upplevelse av att leva med ett barn (0–13 år) med diabetes mellitus typ 1. Samt att beskriva datainsamlingsmetoderna i de inkluderade artiklarna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som inkluderade 11 vetenskapliga artiklar varav nio artiklar av kvalitativ ansats, en av kvantitativ ansats och en mixad studie. Dessa analyserades objektivt av båda författarna. Sökningarna skedde i PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet visar att föräldrar upplevde en stor påfrestning och livsomställning när ens barn drabbades av diabetes. De upplevde en känsla av ständig oro och de hade svårt att överlåta ansvaret till någon annan. Stöd och information upplevdes som bristfällig vid olika situationer men ett diabetesteam eller en mentor upplevdes som positivt. Datainsamlingsmetoderna i de inkluderade artiklarna var till största delen intervjuer förutom en som tillämpat frågeformulär. Slutsatser: Föräldrar upplevde ständig oro, brist på stöd och information. Med rätt stöd och information skulle föräldrars oro minskas och det skulle även kunna stärka barnets egenvårdsförmåga. / Background: Today live about 450 000 people with diabetes in Sweden and it makes the disease one of the major diseases. Diabetes mellitus type 1 is a chronic autoimmune disease primarily affects young people. In Sweden live about 7000 children with the disease and fall ill every year approximately 700 children under 15 years. This makes the disease one of the most common chronic diseases in children in Sweden. Aims: The purpose of this study was to describe parents' experience of living with a child (0-13 years) with type 1 diabetes mellitus and to describe the data collection methods of the included articles. Methods: A descriptive literature study, which included 11 scientific articles, nine articles of qualitative approach, one quantitative and one mixed study. These were analyzed objectively by both authors. The searches took place in PubMed and Cinahl. Results: The results show that parents experienced stress and life adjustment when child get diabetes. They felt a sense of worry and they found it difficult to assign responsibility to someone else. Support and information perceived as flawed in different situations, but a healthcare team or a mentor perceived as positive. Data collection methods in the included articles were mostly interviews except one who applied the questionnaire. Conclusions: Parents experienced constant worry, lack of support and information. With the right support and information would reduce parents' anxiety and it could also strengthen the child's self-care ability.

In der Literatur wird von einem kontinuierlichen, weltweiten Anstieg der Inzidenz des Typ 1 Diabetes mellitus unter Kindern und jungen Erwachsenen, insbesondere in der Altersgruppe der unter 20-Jährigen, berichtet. Die multizentrische Studie EURODIAB untersuchte in den Jahren 1989-2003 die Inzidenz des Typ 1 Diabetes in 17 europäischen Ländern und bestätigte mit deren Ergebnissen diese weltweite Tendenz. Die Akzelerator Hypothese von Wilkin aus dem Jahr 2001 sieht die Ursache hierfür durch einen übermäßigen Gewichtsanstieg bedingt, da auch die Inzidenz übergewichtiger Kinder innerhalb der letzten Jahre zugenommen hat. Demnach sei die Anzahl Betroffener insgesamt gleich, jedoch in jungen Jahren (bis 15 Jahre) erhöht. Folglich sei Übergewicht mit Insulinresistenz ein Triggerfaktor für eine raschere Progression der Erkrankung und würde zu einem vorzeitigen klinischen Ausbruch des Typ-1-Diabetes beitragen. Im Rahmen dieser Dissertation verglichen wir anthropometrische Geburtsdaten von 1.117 Kindern mit Typ 1 Diabetes mellitus, deren Erstmanifestation zwischen 1988 und April 2013 lag, mit einer Kontrollgruppe, die bezüglich Geschlecht, Alter und Schwangerschaftswoche angepasst wurde (n=54.344). Des Weiteren wurden die Kinder mit Diabetes entsprechend ihres Alters bei Manifestation bestimmten Gruppen zugeordnet: G1:0-4,9 Jahre; G2:5 9,9 Jahre; G3:10-20 Jahre. Diese Unterteilung wurde vorgenommen, um festzustellen, ob Kinder, bei denen eine Diabetes Erkrankung früher klinisch manifest wird, zur Geburt bzw. zum Zeitpunkt der Diagnosestellung einen höheren Gewichts SDS aufweisen als Kinder, welche erst in späteren Jahren betroffen sind. Zusätzlich wurden Verlaufsdaten des BMI SDS von 540 Studienkindern vor, zu und nach Manifestation ermittelt und mit einer gesunden Kontrollpopulation (n=134.249) verglichen. Hierbei zeigten Kinder und Jugendliche mit Typ 1 Diabetes im Vergleich zu Stoffwechselgesunden signifikant erhöhte Geburtsgewicht SDS Werte. Es konnte jedoch keine signifikante Abhängigkeit zwischen einer vorzeitigen Diabetes-Manifestation und einem erhöhten Geburtsgewichts bzw. einem erhöhten BMI SDS zum Zeitpunkt der Manifestation gezeigt werden. Ebenso blieb der laut Wilkin zu erwartende Gewichtsanstieg 4 Jahre vor Ausbruch der Erkrankung aus. Kinder mit Diabetes verlieren, wie erwartet, zur Manifestation an Gewicht und erreichen nach ungefähr einem Jahr ihr Ausgangsgewicht. In den Folgejahren sind Kinder mit Typ 1 Diabetes signifikant schwerer als die Kontrollgruppe. Aufgrund dieser Ergebnisse müssen wir die von Wilkin postulierte „Akzelerator Hypothese“ widerlegen.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka prevalensen av parodontit hos yngre vuxna personer i åldrarna 19-44 år med diabetes typ 1. Ett ytterligare syfte var att undersöka om behandling av parodontit med eller utan antibiotika ger effekt på parodontalt status samt på blodglukosvärdet. Studien är en allmän litteraturstudie som består av nio vetenskapliga artiklar som har sökts i databaserna PubMed och ScienceDirect. Fem artiklar handlade om prevalensen av parodontit hos personer med diabetes typ 1 och fyra artiklar om parodontal behandling med (n=2) eller utan antibiotika (n=2). Resultatet visade att parodontit var vanligare eller förekom i högre grad hos yngre vuxna personer med diabetes typ 1 jämfört med icke diabetiker. Parodontal behandling med eller utan antibiotika, visade en god förbättring av de parodontala parametrarna. Parodontal behandling utan antibiotika (n=2) redovisade olika resultat på blodglukosvärdet. Den ena studien visade en minskning på blodglukosvärdet medan den andra visade en förhöjning. Parodontal behandling med antibiotika (n=2) undersökte inte det glykemiska värdet. / The purpose of this study was to investigate the prevalence of periodontitis in young adults aged 19-44 years with type 1 diabetes. A further aim was to investigate whether treatment of periodontitis with or without antibiotics has an effect on the periodontal parameters and the status of blood glucose level. The study is a literature review which consists of 9 scientific articles from the databases PubMed and ScienceDirect. Five articles included studies on the prevalence of periodontal disease in individuals with type 1 diabetes and four studies of periodontal treatment with (n= 2) and without antibiotics (n= 2). The results showed that there is more prevalence of periodontitis in young adults with diabetes type 1 than non-diabetics. The articles that investigated periodontal treatment with or without antibiotics showed a good improvement in the periodontal parameters. The studies of periodontal treatment without antibiotics (n=2) reported different results on blood glucose level. One study showed a reduction in blood glucose level, while the other study showed an increase. Periodontal treatment with antibiotics (n=2) did not investigated the glycemic value.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är en del av egenvården för individer med diabetes mellitus typ 1. Upprätthålla en god glykemisk balans samt att inte drabbas av hypoglykemi beskrivs vara en svårighet. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som påverkar individer med diabetes mellitus typ 1 att utföra fysisk aktivitet som en del av egenvården. Metod: Studien genomfördes genom en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre kategorier framkom: Kunskapsläget hos sjuksköterskan och individen, Förmåga att använda strategier samt Förekomsten av stöd till individer. Individer upplevde en rädsla för att drabbas av hypoglykemi vid fysisk aktivitet, och denna rädsla var starkt kopplad till de olika faktorerna kunskap, strategier och stöd. Dock upplevdes sjuksköterskans stöd bristfälligt. Konklusion: Litteraturstudien påvisade att det fanns faktorer som påverkade individens utförande av fysisk aktivitet. Vidare forskning om faktorer som kan underlätta fysisk aktivitet för individer med diabetes mellitus typ 1 är nödvändigt. Eftersom sjuksköterskan i undervisningen om egenvård ska kunna bidra med större kunskap, ett bättre stöd och bättre strategier för hanteringen av individens egenvård vid fysisk aktivitet. / Background: Physical activity is a part of self-care for individuals with diabetes mellitus type 1. To not suffer from hypoglycemia and to maintain a good glycemic balance is described to be of difficulty. Aim: The aim was to highlight the factors that affect individuals with diabetes mellitus type 1 to execute physical activity as a part of their self-care. Method: The study was carried out through a literature review with inductive approach. The result was based on nine papers. Result: Three categories emerged: Knowledge, Strategies and Emotional support. Individuals experienced a fear of hypoglycemia while doing physical activities. This fear was strongly related to different factors and the nurse’s support was perceived as inadequate. Conclusion: The literary study showed the factors that affected the individual's execution for physical activity. Further research about factors that can facilitate physical activity for individuals with Diabetes mellitus type 1 is necessary. This should be implemented in the nurse’s instruction to the individual to give a wider knowledge. Also, to give a better emotional support thus contributing to better strategies in handling the individual’s self-care with physical activity.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna bland barn och ungdomar och de med diabetes mellitus typ 1 har en ökad risk att drabbas av ätstörningar. Skolsköterskan träffar dessa ungdomar inom skolan och deras uppgift är att arbeta hälsofrämjande och förebyggande samt ge stöd till eleven i det dagliga livet. Syfte: Var att belysa ätstörningar hos ungdomar med diabetes mellitus typ 1. Metod: En litteraturöversikt med en induktiv ansats. Resultat: Baserades på 20 vetenskapliga kvantitativa artiklar. Fem kategorier framkom; Risk- och skyddsfaktorer som påverkar ätstörningar, Levnadsvanors samband med ätstörningar, Skillnader och likheter mellan könen, Insulinmanipulation och Konsekvenser av ätstörningar. Slutsats: Denna litteraturöversikt visade att det fanns många faktorer som hade samband med ätstörningar hos ungdomar med diabetes typ 1. Koppling till skolsköterskans hälsofrämjande roll i diskussionen ger förslag på hur skolsköterskan kan arbeta hälsofrämjande gentemot ungdomar med diabetes typ 1 och ätstörningar. Det saknas kvalitativ forskning kring skolsköterskans hälsofrämjande arbete med ungdomar med diabetes typ 1 och ätstörning. Det vore därför intressant med forskning som visade på vilket stöd dessa ungdomar själv anser att de behöver för att hantera sin diabetes och ätstörning. / Background: Diabetes mellitus type 1 is one of the most common chronic diseases among children and adolescents, and those with diabetes mellitus type 1 have an increased risk of eating disorders. The school nurse meets these adolescents within the school and their purpose is to work with health promotion and prevention and to provide support to the student in daily life. Aim: To illustrate eating disorders in adolescents with diabetes mellitus type 1. Method: A literature review with an inductive approach. Findings: Based on 20 scientific quantitative articles. Five categories emerged; Risk and protective factors affecting eating disorders, Living habits associated with eating disorders, Gender differences and similarities, Insulin manipulation and Consequences of eating disorders. Conclusion: This literature review shows that there are many factors related to eating disorders in adolescents with type 1 diabetes. Link to the school nurse's health promotion role in the discussion provides suggestions on how the school nurse could work health promotion towards adolescents with diabetes type 1 and eating disorders. It would therefore be interesting with research that showed what support these young people themselves think they need to manage their diabetes and eating disorders. / <p>Godkännandedatum: 2019-11-04</p>

Bakgrund: I Sverige är det cirka 50 000 personer som lever med diabetes mellitus typ 1. Det är en kronisk komplex sjukdom som kräver livslång behandling.  Sampel med vården krävs under hela sjukdomsförloppet där en god vårdrelation blir betydande. Självkännedom och god självkänsla underlättar för egenvården eftersom det handlar om att kunna se de egna styrkorna för en god hanteringsförmåga av sjukdomen. Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av egenvård hos unga vuxna med diabetes mellitus typ 1.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats har gjorts. Resultatet baseras på 12 vetenskapliga artiklar. Resultat:  Två huvudteman framkom i resultatet och ett av de var utmaningar med fyra underteman: rädsla och oro, begränsningar, övergång till vuxen livet och hur vardagen kan påverka egenvården. Andra huvudtemat var socialt stöd med tre underteman: stöd från familj och vänner, vårdpersonalens betydelse och okunskap från omgivningen påverkar egenvården. Slutsatser: Stöd från familj och vänner var av stor betydelse när det gällde hur de unga vuxna med diabetes mellitus typ 1 skötte egenvården. Vårdpersonal hade ett stort ansvar i att stötta och vägleda personer till egenvård. Utomståendes okunskap kunde leda till försämrad egenvård för personerna. / Background: In Sweden there are about 50 000 people living with diabetes mellitus type 1. It is a chronic complex disease and demands a lifelong treatment. Teamwork with the healthcare is required throughout the course of the disease and a good relationship with the health care providers becomes significant. Self-awareness and good self-esteem facilitate self-care when it comes to being able to see one’s own strengths for a good management ability of the disease. Aim: The aim was to describe experiences of self-care among young adults with diabetes mellitus type 1. Method: A qualitative literature research that has an inductive design has been done. The results are based on twelve different scientific articles. Results:  Two main themes have emerged in results and one of them was challenge with four sub themes: fear and anxiety, limitations, transitions to adult life and how daily life can affect self-care. The other main theme was social support with three sub themes: support from family and friends, the importance of healthcare professionals and lack of knowledge by others that affects self-care. Conclusion:  Social support from family and friends was important when it comes to how young adults with diabetes mellitus type 1 managed self-care. Healthcare professionals have a big responsibility in supporting and guiding people to self-care. Lack of knowledge from others could lead to mismanagement of self-care.

Bakgrund: Diabetes Mellitus (DM) är en kronisk sjukdom som kan påverka flera kroppsliga funktioner, vilket i sin tur kan leda till svåra komplikationer. En av dessa är svårläkta sår, vilket är förknippat med en omfattande börda för patienterna. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetiska fotsår vid DM typ 1 och 2. Metod: Studien genomfördes genom en litteraturöversikt med kvalitativ metod. Studien baserades på elva vetenskapliga artiklar som återfanns genom artikelsökning i databaserna CINAHL och MEDLINE samt manuell sökning. Artiklarna analyserades enligt analys av Friberg i fem steg. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra huvudteman; upplevelser av fysisk påverkan, upplevelser av ekonomisk påverkan, upplevelser av social påverkan och upplevelser av emotionell påverkan. Vidare sammanställdes nio subteman. Slutsats: Diabetiska fotsår hos personer med diabetes påverkar psykologiska och sociala aspekter, begränsar rörlighet och orsakar funktionsnedsättning. Brist på stöd leder till ensamhet och börda, medan smärta hindrar social interaktion. Sjuksköterskor kan med kunskap och gott bemötande bidra till ökad kunskap om egenvård och psykosociala effekter och främjar patientens självständighet, hälsa och välbefinnande. / Background: Diabetes Mellitus (DM) is a chronic disease that can affect several bodily functions, which in turn can lead to severe complications. One of these are hard-to-heal wounds, which is associated with an extensive burden for the patients. Aim: To describe patients’ experience of living with diabetic foot ulcers in DM type 1 and 2. Method: The study was conducted through a literature review using a qualitative method. The study was based on eleven scientific articles that were found through an article-search in the databases CINAHL and MEDLINE as well as through manual search. The articles were analyzed according to analysis by Friberg in five steps. Results: The literature review resulted in four main themes; experiences of physical impact, experiences of financial impact, experiences of social influence and experiences of emotional impact. Furthermore, nine subthemes were compiled. Conclusion: Diabetic foot ulcers in people with diabetes affect psychological and social aspects, limits mobility and cause disability. Lack of support leads to loneliness and a feeling of being a burden to others, while pain hinders social interaction. With knowledge and compassion, nurses can contribute to increase the patient’s knowledge about self-care and psychosocial effects which can promote the patient's independence, health, and well-being.

Bakgrund:  Diabetes mellitus typ 1 är ett långvarigt hälsotillstånd som påverkar många människor världen över. Att leva med diabetes typ 1 innebär en rad utmaningar och krav, särskilt för unga vuxna som befinner sig i en period av snabb utveckling och förändringar.  Syfte: Beskriva unga vuxnas upplevelse av att leva med Diabetes mellitus typ 1.  Metod: Litteraturöversikt där resultatet baserades på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Dataanalysen utfördes i enlighet med en tematisk analys av Braun och Clarke. Resultat: Resultatet presenterar hur unga vuxna upplever livet med Diabetes mellitus typ 1 utifrån två huvudteman ‘’Förhållningsätt’ till diabetes’ &amp; ‘’Stödets betydelse’’. Slutsats: Att leva med Diabetes mellitus typ 1 har en betydande inflytande på de unga vuxnas liv som skapar utmaningar och påverkar livskvalitén. Utöver andra stora livsförändringar så behöver dessa individer dessutom parera med att hantera en livslång sjukdom där olika relationer spelade en stor roll, samtidigt som känslor av utanförskap bekämpas. Fortsatt forskning krävs att uppnå en djupare förståelse och för att säkerställa tillämpning av god omvårdnad.

Diabetes mellitus ist mit die häufigste Volkskrankheit auf der Welt. 371 Millionen Menschen sind weltweit erkrankt und bis zum Jahr 2030 wird die Zahl auf ca. 552 Millionen ansteigen. Doch wie erleben PatientInnen ihre Welt mit Diabetes und wie bewältigen sie ihren Alltag? Mit Hilfe der systematischen Metaphernanalyse untersuchte ich qualitativ die subjektive Welt von Typ–1 DiabetikerInnen und vor allem ihre Sprache. Mit dieser Methode wollte ich Einblicke in das Denken und Handeln von Betroffenen gewinnen und Rückschlüsse zur Bewältigung ziehen.

In der Literatur wird von einem kontinuierlichen, weltweiten Anstieg der Inzidenz des Typ 1 Diabetes mellitus unter Kindern und jungen Erwachsenen, insbesondere in der Altersgruppe der unter 20-Jährigen, berichtet. Die multizentrische Studie EURODIAB untersuchte in den Jahren 1989-2003 die Inzidenz des Typ 1 Diabetes in 17 europäischen Ländern und bestätigte mit deren Ergebnissen diese weltweite Tendenz. Die Akzelerator Hypothese von Wilkin aus dem Jahr 2001 sieht die Ursache hierfür durch einen übermäßigen Gewichtsanstieg bedingt, da auch die Inzidenz übergewichtiger Kinder innerhalb der letzten Jahre zugenommen hat. Demnach sei die Anzahl Betroffener insgesamt gleich, jedoch in jungen Jahren (bis 15 Jahre) erhöht. Folglich sei Übergewicht mit Insulinresistenz ein Triggerfaktor für eine raschere Progression der Erkrankung und würde zu einem vorzeitigen klinischen Ausbruch des Typ-1-Diabetes beitragen. Im Rahmen dieser Dissertation verglichen wir anthropometrische Geburtsdaten von 1.117 Kindern mit Typ 1 Diabetes mellitus, deren Erstmanifestation zwischen 1988 und April 2013 lag, mit einer Kontrollgruppe, die bezüglich Geschlecht, Alter und Schwangerschaftswoche angepasst wurde (n=54.344). Des Weiteren wurden die Kinder mit Diabetes entsprechend ihres Alters bei Manifestation bestimmten Gruppen zugeordnet: G1:0-4,9 Jahre; G2:5 9,9 Jahre; G3:10-20 Jahre. Diese Unterteilung wurde vorgenommen, um festzustellen, ob Kinder, bei denen eine Diabetes Erkrankung früher klinisch manifest wird, zur Geburt bzw. zum Zeitpunkt der Diagnosestellung einen höheren Gewichts SDS aufweisen als Kinder, welche erst in späteren Jahren betroffen sind. Zusätzlich wurden Verlaufsdaten des BMI SDS von 540 Studienkindern vor, zu und nach Manifestation ermittelt und mit einer gesunden Kontrollpopulation (n=134.249) verglichen. Hierbei zeigten Kinder und Jugendliche mit Typ 1 Diabetes im Vergleich zu Stoffwechselgesunden signifikant erhöhte Geburtsgewicht SDS Werte. Es konnte jedoch keine signifikante Abhängigkeit zwischen einer vorzeitigen Diabetes-Manifestation und einem erhöhten Geburtsgewichts bzw. einem erhöhten BMI SDS zum Zeitpunkt der Manifestation gezeigt werden. Ebenso blieb der laut Wilkin zu erwartende Gewichtsanstieg 4 Jahre vor Ausbruch der Erkrankung aus. Kinder mit Diabetes verlieren, wie erwartet, zur Manifestation an Gewicht und erreichen nach ungefähr einem Jahr ihr Ausgangsgewicht. In den Folgejahren sind Kinder mit Typ 1 Diabetes signifikant schwerer als die Kontrollgruppe. Aufgrund dieser Ergebnisse müssen wir die von Wilkin postulierte „Akzelerator Hypothese“ widerlegen.:Inhaltsverzeichnis: Bibliographische Beschreibung 3 Abkürzungsverzeichnis 5 1 Einführung in die Thematik 6 1.1 Diabetes mellitus 6 1.2 Typ 1 Diabetes mellitus 6 1.2.1 Ätiologie 7 1.2.2 Gewichtsanstieg als Triggerfaktor des Typ 1 Diabetes 9 1.2.3 „Akzelerator Hypothese“ 10 1.3 Promotionsprojekt- Ziel und Fragestellung 11 1.3.1 Hintergrund und Fragestellung 11 1.3.2 Methoden 11 1.3.3 Ergebnis 12 2 Publikation 14 3 Zusammenfassung und Interpretation der Arbeit 22 4 Literatur 26 I Erklärung über das eigenständige Abfassen der Arbeit 31 II Publikation 32 III Danksagung 33