Introduktion: Andelen barn som diagnostiseras med diabetes typ 1 ökar. Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som innebär många egenvårdsmoment som att kontrollera blodsockernivån med hjälp av insulin, följa en mer hälsosam kost, samt vara fysiskt aktiva. För barn som själva inte kan utföra sin egenvård behöver föräldrar assistera dem. Detta lägger en stor press på föräldrarna och kan negativt påverka deras egna upplevda diabetesrelaterade självförmåga. Syfte: Syftet med studien var att undersöka faktorer som påverkar föräldrars upplevda självförmåga avseende att hantera egenvården hos barn med diabetes typ 1. Metod: Studien var en litteraturöversikt inkluderande 20 kvantitativa artiklar som handlade om faktorer som påverkade föräldrars upplevda självförmåga. Kvaliteten av de inkluderade artiklarna granskades och resultatet delades in i teman. Resultat: Ett flertal faktorer påträffades som hade samband med föräldrarnas upplevda självförmåga. Några resultat som associerades med att föräldrar upplevde lägre självförmåga var ångest, försämrad sömnkvalitet och rädsla för hypoglykemi. Faktorer som associerades med högre upplevd självförmåga var ökad livskvalitet, högre inkomst och vid bättre blodglukoskontroll hos barnet. Vissa studerade faktorer hade inga signifikanta samband med föräldrars upplevda självförmåga. Slutsats: Faktorer som korrelerar med föräldrars upplevda självförmåga att hantera egenvården av sina barn med diabetes typ 1 är många. Sjuksköterskan behöver uppmärksamma riskfaktorer för att identifiera familjer som har behov av extra stöd. Med en stigande andel insjuknade barn per år behövs fler interventionsstudier och kvalitativa intervjustudier för att erhålla djupare kunskap inom ämnet för att kunna erbjuda barnet evidensbaserad och personcentrerad diabetesvård. / Introduction: The amount of children diagnosed with diabetes type 1 is increasing. Diabetes type 1 is a chronic disease that includes many self-care components such as controlling the blood glucose levels with the help of insulin, following a healthy diet, and being physically active. Children who cannot perform these self-care acts themselves need their parents to assist them. This can put a lot of pressure on the parents and affect their levels of self-efficacy. Purpose: The purpose of this study was to explore the factors that affect parents experienced self-efficacy regarding managing self-care in their children with type 1 diabetes. Method: This review study reviewed 20 quantitative articles that brought up factors that affect parents self-efficacy. The quality of the included articles were reviewed and the results were divided into themes.  Result: A number of factors were seen that had different correlations with parents' self-efficacy. Some of the results that were associated with lower self-efficacy were higher levels of anxiety, lower sleep quality and hypoglycemic fear. Factors that were associated with higher self-efficacy were higher quality of life, higher income and better control of the child's blood glucose levels. Some of the factors did not show any significant correlations with parents' self-efficacy. Conclusion: To be able to identify families with need of extra support the nurse has to acknowledge the factors that are associated with the parents sense of self-efficacy when it comes to performing diabetes specific self-care tasks. With the rising frequency of children being diagnosed with diabetes type 1 there is a need for more intervention and interview studies to obtain a deeper knowledge of the topic to be able to provide the children with the best evidence based healthcare possible.

In dieser Arbeit wurde retrospektiv im Zeitraum von 1998 bis 2016 das kardiovaskuläre Outcome von 88 Patienten mit Typ-1-Diabetes und terminaler Niereninsuffizienz untersucht, die sich am Transplantationszentrum Leipzig einer simultanen Pankreas-Nieren-Transplantation unterzogen. Dazu wurde eine umfangreiche Datenbank erstellt, die Patientencharakteristika vom Zeitpunkt vor und nach der Transplantation inklusive der postoperativen Nachsorge beinhaltet. Besonderes Augenmerk wurde dabei auf das kardiovaskuläre Risikoprofil gelegt. Um dieses genauer zu untersuchen, wurden darüber hinaus prä- und postoperative Echokardiografiebefunde analysiert. Des Weiteren wurden Survival-Analysen der Patienten und transplantierten Organe durchgeführt. Dabei zeigte sich ein 1-Jahres-Überleben der Patienten von 87%, ein 3-Jahres-Überleben von ebenso 87% und ein 5-Jahres-Überleben von 85%. Während das kurzfristige Überleben nicht mit den in der Literatur beschriebenen, höheren Survivalraten korreliert, erscheint das mittel- und langfristige Überleben umso besser und spiegelt bereits veröffentlichte Ergebnisse wider. In der präoperativen Evaluation fielen bis auf den Diabetes mellitus und den schwer einstellbaren arteriellen Hypertonus keine wesentlichen kardiovaskulären Risikofaktoren ins Gewicht. Nur wenige Patienten waren bereits zum Zeitpunkt der Transplantation als kardiale Risikopatienten bekannt. Echokardiografisch konnte bei fast allen Patienten eine normale Pumpfunktion und allenfalls leichtgradige strukturelle Veränderungen nachgewiesen werden. Insgesamt lässt sich feststellen, dass die Patienten nach PNTX eine signifikante Verbesserung der kardiovaskulären Risikofaktoren wie Bluthochdruck, diabetischer Stoffwechsellage, Gewicht und Lipidstoffwechsel erfuhren. In der Echokardiografie zeigte sich ein stabiler Befund der ohnehin bereits guten linksventrikulären Pumpfunktion, Wandbewegungsstörungen konnten reduziert werden und die diastolische Funktion verbesserte sich. Bestehende linksventrikuläre Hypertrophien präsentierten im Verlauf eher eine Progredienz. Es stellte sich darüber hinaus die Frage, in wie weit spezifische Patientencharakteristika wie Alter, kardiale Vorerkrankungen, Geschlecht, und Gewicht das kardiovaskuläre Outcome nach Pankreas-Nierentransplantation beeinflussen. Es konnte gezeigt werden, dass ältere Patienten häufiger kardiale Akutereignisse im Verlauf entwickelten und signifikant häufiger eine progrediente Linksherzhypertrophie ausbildeten. Dies hatte jedoch keinen Einfluss auf das Patienten- und Transplantatüberleben. Patienten mit bereits präoperativ bekannter KHK wiesen im Verlauf keine wesentlichen Veränderungen im Vergleich zu Patienten ohne kardiale Vorbelastung auf. Im Vergleich der Geschlechter zeigten Männer signifikant häufiger kardiale Akutereignisse im Verlauf. Zudem wiesen verstorbene Männer häufiger kardiovaskuläre Todesursachen auf. In der Echokardiografie ergaben sich Hinweise darauf, dass sich bei Männern eine bestehende Linksherzhypertrophie im Verlauf verschlechterte, wohingegen bei Frauen eine Besserungstendenz zu erkennen war. Des Weiteren konnte festgestellt werden, dass übergewichtige Patienten im postoperativen Verlauf häufiger Wandbewegungsstörungen aufwiesen und eine Progredienz bei bestehender linksventrikulärer Hypertrophie präsentierten, wohingegen sich bei Normalgewichtigen die Hypertrophieausmaße regredient zeigten. Es wurde zudem untersucht, welchen Einfluss das Transplantatüberleben auf den postoperativen Verlauf hat. Dabei zeigte sich, dass Patienten mit einem Transplantatüberleben unter 5 Jahre ein signifikant schlechteres Outcome sowie ein geringeres Patientenüberleben aufwiesen. Zusammenfassend lässt sich herausstellen, dass die simultane Pankreas-Nieren-Transplantation bei Typ-1-Diabetikern in Bezug auf das Gesamtüberleben und das kardiovaskuläre Outcome eine vielversprechende Therapieoption darstellt, jedoch beachtet werden sollte, dass es individuelle Risikokonstellationen gibt, die den postoperativen Erfolg gefährden können und in präoperativer Evaluation und postoperativer Nachsorge in besonderem Maße bedacht werden sollten.:1 Inhaltsverzeichnis 1 2 Abkürzungsverzeichnis 4 3 Einführung 6 3.1 Epidemiologie des Diabetes mellitus 6 3.2 Diabetes mellitus Typ 1 7 3.3 Diabetes mellitus Typ 2 7 3.4 Folgeerkrankungen und Komplikationen 8 3.5 Kardiovaskuläre Erkrankungen 9 3.6 Simultane Pankreas- und Nierentransplantation 10 3.6.1 Indikation und Wartelistenführung 14 3.6.2 Kontraindikationen 14 3.6.3 Outcome nach simultaner Pankreas-Nieren-Transplantation 15 4 Aufgabenstellung 18 5 Materialien und Methoden 19 6 Ergebnisse 25 6.1 Patientencharakteristika präoperativ 25 6.1.1 Kardiovaskuläres Risikoprofil 27 6.1.1.1 Alter und Geschlecht 27 6.1.1.2 Diabetes mellitus 27 6.1.1.3 Arterielle Hypertonie 27 6.1.1.4 Hypercholesterinämie 28 6.1.1.5 Übergewicht 29 6.1.1.6 Koronare Herzkrankheit und stattgehabtes kardiovaskuläres Ereignis 29 6.1.2 Funktionsparameter Niere 30 6.1.3 Funktionsparameter Pankreas 31 6.1.4 Echokardiografie 32 6.2 Postoperativer Verlauf und Nachsorge 34 6.2.1 Gesamtüberleben 34 6.2.2 Transplantatüberleben 35 6.2.3 Komplikationen 39 6.2.4 Kardiovaskuläre Risikofaktoren 41 6.2.5 Funktionsparameter Pankreas 43 6.2.6 Funktionsparameter Niere 44 6.2.7 Echokardiografie 45 6.3 Vergleichende Subgruppenanalyse 47 6.3.1 Alter unter 40 Jahre vs. Alter über 40 Jahre 47 6.3.2 KHK- Patienten vs. Patienten ohne KHK 52 6.3.3 Männer vs. Frauen 56 6.3.4 Adipös vs. Normalgewichtig 61 6.3.5 Verlauf in Abhängigkeit vom Transplantatüberleben 66 6.3.6 Immunsuppression (MMF vs. mTOR-Inhibitor) 70 7 Diskussion 73 7.1 Allgemeine Betrachtungen 73 7.2 Kardiovaskuläre Evaluation und Outcome 75 7.3 Subgruppenanalysen 80 7.4 Limitationen 88 8 Zusammenfassung der Arbeit 90 9 Literaturverzeichnis 93 10 Abbildungsverzeichnis 107 11 Tabellenverzeichnis 109 12 Erklärung über die eigenständige Abfassung der Arbeit 110 13 Danksagung 111

Bakgrund: Ätstörning är ett utbrett sjukdomstillstånd. Diabetes mellitus typ 1 kombinerat med ätstörning kan leda till fysiska och psykiska komplikationer. Patienter behöver ofta god vägledning och omsorg för att kunna hantera sitt tillstånd. Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 1 och ätstörning. Metod: Litteraturstudien baserades på tio vetenskapliga studier. Använda databaser var PubMed, CINAHL och PsycINFO. Sju av studierna var genomförda med kvalitativ metod och tre med både kvalitativ och kvantitativ metod. Studierna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter genomförd innehållsanalys identifierades nio underkategorier och tre huvudkategorier. Huvudkategorierna var: Laborering av insulindoser; Psykisk påverkan; Behov av stöd. Konklusion: Resultatet visade att deltagarna uttryckte behov att bli sedda såväl som hörda i sitt sjukdomstillstånd. Det fanns ett behov för vårdpersonal att tydligare samverka mellan olika vårdinsatser för att samsjukligheten skulle uppmärksammas och ombesörjas i tid. Vården behöver göras mer personcentrad för att tidigare och effektivare kunna erbjuda adekvat information, utbildning och stöd. Det finns även behov att integrera familj och eventuellt andra med liknande erfarenhet som stöd. Resultatet pekade även på en kunskapsbrist inom vården och att vårdpersonal är i behov av utbildning för att ombesörja deltagarnas behov av vård. / Background: Eating disorder is a widespread condition. Diabetes mellitus type 1 combined with eating disorder can lead to physical and psychological complications. Patients often need good guidance and care to manage their condition. Aim: The study’s purpose was to describe patients’ experiences of living with diabetes mellitus type 1 and eating disorder. Method: The literature review was based on ten scientific articles. Databases used were PubMed, CINAHL and PsycINFO. Seven of the articles were created using qualitative methods and three with both qualitative and quantitative methods. The articles were thematically analyzed. Result: Through content analysis nine subcategories and three categories were identified. The categories were: Experimentation with insulin dosage; Psychological impact; Need for support. Conclusion: The results showed that the participants expressed a need to feel seen as well as heard in their illness. There was a need for healthcare personnel to collaborate more clearly between different healthcare interventions for this comorbidity to be noticed and attended to in time. Healthcare need to be made more person-centered to be able to both earlier and more efficiently offer adequate information, training, and support. There is also a need to integrate family and potentially others with similar experiences as support. The result also pointed to a lack of knowledge within healthcare and that healthcare personnel need training to take care of the participants' need for healthcare.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 [DMT1] är en sjukdom som drabbar barn och ungdomar. Incidensen ökar globalt. Egenvård innebär dagliga kontroller av bland annat blodsocker. Forskning visar att ungdomen är en skör period och svårigheterna med att kombinera den tiden med en kronisk sjukdom.  Syfte: Att undersöka erfarenheter av egenvård hos barn och ungdomar med DMT1. Metod: En litteraturstudie grundad i åtta artiklar med kvalitativ ansats samt en artikel med mixad metod. Innehållsanalys från Graneheim och Lundman (2004) användes som analysmetod.  Resultat: Studien visade att barn och ungdomar med DMT1 känner sig annorlunda från de som inte har sjukdomen. Två kategorier; Egenvård kopplat till yttre faktorer och Egenvård kopplat till inre faktorer samt fem underkategorier identifierades; Att hantera sin egenvård i skolan; Upplevda hinder för egenvård; Omgivningens påverkan på egenvården; Att ta ansvar för sin egenvård samt Att inte vara som alla andra.  Slutsats: Barn och ungdomar upplever den komplicerade egenvården vid DMT1 som ett hinder i vardagen. En god egenvård kan förbättra deras livskvalitet och förhindra framtida komplikationer. Fortsatt forskning kan minska stigmatiseringen och öka medvetenheten kring DMT1. / Background: Type 1 Diabetes Mellitus [DMT1] is a disease that affects children and adolescents. The incidence increases globally. Self-care includes controls of blood glucose levels among other tasks. Previous research shows that youth is a delicate time, and it is hard to combine with a chronic illness.  Aim: To study the experience of self-care in children and adolescents with DMT1.  Method: A literature review with eight articles with qualitative approach and one mixed method article. Content analysis from Graneheim and Lundman (2004) was the analysis method.  Results: This study showed that children and adolescents with DMT1 feel different than their friends. Two categories were identified; Self-care linked to external factors and Self-care linked to internal factors, as well as five under categories; To deal with self-care in school; Perceived obstacles for self-care; The surroundings effect on self-care; To take responsibility for their self-care and To not be like everybody else.  Conclusion: Children and adolescents with DMT1 experience the complicated self-care as an obstacle in their everyday lives. Good self-care can improve their quality of life and prevent future complications. Continued research can reduce the stigma and increase awareness about DMT1.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en autoimmun sjukdom där antalet insjuknade ökar för varje år. Att vara ung vuxen med en kronisk sjukdom kan leda till omställningar när det nya självständiga livet och sjukdomen behöver samverka. Syfte: Att belysa unga vuxnas erfarenheter av att leva med Diabetes mellitus typ 1. Metod: En kvalitativ litteraturstudie utfördes. Databassökning genomfördes i CINAHL och PubMed. Åtta kvalitativa studier granskades enligt Olsson och Sörensens mall för kvalitativa studier. Analysen utfördes med hjälp av Popenoe et al. (2021) analysmodell.  Resultat: Resultatet sammanställdes i tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Att hantera sin egenvård upplevdes utmanande, rädslor för hypoglykemi gjorde att många misskötte sin diabeteshantering. Att känna sig annorlunda gjorde att strävan efter ett liv utan diabetessjukdomen var stor, där olika hanteringsstrategier hjälpte att successivt bearbeta acceptansen. Slutligen, stöd från anhöriga och närståendes men även från sjukvårdspersonalen var betydelsefullt. Konklusion: Unga vuxna upplevde sig vara i en fas i livet där de ständigt ställs inför nya utmaningar. Att dessutom ha en kronisk sjukdom upplevdes leda till ytterligare utmaningar och omställningar i livet att anpassa sig till. Omvårdnaden inkluderar att främja personens helhet, stödja delaktigheten och hitta strategier för egenvårdshantering. / Background: Type 1 diabetes mellitus is an autoimmune disease where the incidence of diagnosis increases annually. Being a young adult with a chronic disease can lead to readjustment when the new independent life and disease need to cooperate. Aim: To illuminate young adults' experience of living with type 1 diabetes mellitus. Methods: A qualitative literature study was performed. Database searches were done through CINAHL and PubMed. Eight qualitative studies were reviewed using Olsson and Sorensen’s assessment template for qualitative studies. The analysis method was accomplished by means of Popenoe et al. (2021) analysis model.  Results: The result was compiled into three main categories and eight subcategories. Manage self-care were perceived as challenging where fear of hypoglycemia led to miss care of diabetes management. To feel different increased the aspire for life without diabetes, where different management strategies were a successive help for acceptance. Finally, support from relatives and healthcare professionals was perceived as meaningful. Conclusion: Young adults experienced a phase in life where they constantly faced new challenges. Having a chronic disease leads to further challenges and readjustments in life to adjust to. Nursing care includes encouraging the person as a whole, supporting participation, and finding strategies for self-care management.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk och obotlig sjukdom som påverkar olika aspekter i livet. Egenvården är en stor del av personernas vardag och kräver ett stort ansvarstagande. Unga vuxna lever i en komplex tid med ständiga förändringar och ska samtidigt utföra självhanteringsuppgifter relaterat till diabetes. Syfte: Syftet med studien var att beskriva unga vuxnas erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 1. Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats som baserades på åtta kvalitativa respektive två kvantitativa originalstudier. Materialet analyserades utifrån Fribergs fyra analyssteg och resultat diskuterades utifrån Dahlberg och Segestens teori om hälsa och vårdande. Sökningen genomfördes i två akademiska databaser CINAHL och PubMed med sökorden “young adult”, "emerging adult”, “experience”, "patient attitudes", "perception”, "self-care, "self-management" och "diabetes mellitus, type 1”. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra teman. Första temat “Att ha sin sjukdom som ständig följeslagare”, belyser hur unga vuxna uppfattar sina liv i förhållande till diabetes och att aldrig kunna bli fria från den, då de ständigt blir påminda om dess existens. Andra temat “Att hantera egenvård”, sammanfattar unga vuxnas egenvård genom användning av diverse diabetesteknologier och strategier som de utvecklat. Unga vuxna ville ha kontroll över sjukdomen genom att vara proaktiva.Tredje temat “Balansera mellan sjukdom och normalt liv”, präglas av balansen mellan självhantering i vardagslivet och hur unga vuxna hanterar den. Självhanteringsuppgifter kunde medvetet förbises för att bevara en känsla av normalitet i sociala sammanhang. Sista temat “Stöd från omgivningen”, tar upp det stöd som unga vuxna behöver för att hantera sin egenvård. Stödet kunde vara ett lyssnade öra och uppmuntrande ord från föräldrar, vänner och vårdgivare. Slutsats: Unga vuxna lever i en komplex tid med många övergångar som påverkar självhanteringen. Att bli självständiga och axla det större ansvaret kan vara påfrestande för sin hälsa och de behöver stöd från familj, vänner och vårdgivare för att nå en optimal blodglukosnivå. Sjuksköterskor behöver arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och bygga en tillitsfull vårdrelation för att öka delaktigheten hos de unga vuxna. / Background: Type 1 diabetes is a chronic and incurable disease that affects various aspects of life. Self-care is a big part of the daily routine for individuals with diabetes and requires a big responsibility. Young adults live in a complex time with constant changes and must also carry out self-management tasks related to diabetes. Aim: The aim of the study was to describe young adults´ experiences of self-care in type 1 diabetes. Method: The method used was a literature review with an inductive approach based on eight qualitative and two quantitative original studies. The material was analyzed using Friberg's four analytical steps, and the results were discussed based on Dahlberg and Segesten's theory of health and caring. The search was conducted in two academic databases, CINAHL and PubMed, using the search terms "young adult", "emerging adult", "experience", "patient attitudes", "perception", "self-care", "self-management" and "diabetes mellitus, type 1". Results: The literature review resulted in four themes. The first theme "Having one's illness as a constant companion" highlights how young adults perceive their lives in relation to diabetes and the fact that they can never be free from it, as they are constantly reminded of its existence. The second theme "Managing self-care" summarizes young adults' self-care through the use of various diabetes technologies and strategies that they have developed. Young adults wanted to have control over their disease by being proactive. The third theme "Balancing between disease and normal life" is characterized by the balance between self-management in daily life and how young adults handle it. Self-management tasks could be deliberately overlooked to preserve a sense of normality in social situations. The fourth theme "Support from the surrounding environment" addresses the support that young adults need to manage their self-care. The support could be a listening ear and encouraging words from parents, friends and healthcare providers. Conclusions: Young adults are living in a complex time with many transitions that affect self-management. Becoming independent and taking on greater responsibilities can be stressful for their health, and they need support from family, friends, and caregivers to achieve optimal blood glucose levels. Nurses need to work from a person-centered approach and build a trusting care relationship to increase the involvement of young adults.

Bakgrund: I Sverige drabbas cirka 900 barn per år av diabetes mellitus typ 1. Kunskapen om behandling och medicin tekniska framsteg har utvecklats under årens gång vilket har förenklat dessa patienters möjligheter till egenvård Tidigare forskning påvisar en brist på stöd i skolverksamheten och hos hälso - och sjukvårdspersonal för barn med diabetes typ 1. Barn och ungdomar med diabetes har ett krav på att kunna sköta och behandla sin sjukdom självständigt mer än de krav som ställs på deras “friska” skolkamrater och vänner. Syftet med denna studie är att beskriva barns upplevelser av diabetes mellitus typ 1 i det dagliga livet. Metod: Litteraturstudie i form av en kvalitativ metaetnografi. Resultat: Tre huvudtema framkom och totalt åtta subtema. Huvudtema: Känslomässig reaktion av sjukdomen. Subtema: Att uppleva svåra känslor vid diagnostillfället, Oro för komplikationer och behandling och Känslan av att vara annorlunda, Huvudtema: Att vara kontrollerad av sjukdomen. Subtema: Känslan av att vara begränsad och Att förändras för att passa in. Huvudtema: Att behöva stöd. Subtema: Skolpersonalens betydelse, Betydelsen av familjens stöd och Sjukvårdspersonalens betydelse. Slutsats: Resultatet tyder på en önskan om förståelse och stöd från omgivningen, att bli sedd som en person och inte diagnos. / Background: In Sweden, approximately 900 children are affected by diabetes mellitus type 1 per year. Knowledge of treatment and advances in medical technology have developed over the years, which has simplified these patients' opportunities for self-care Previous research shows a lack of support in school activities and among health care professionals for children with diabetes type 1. Children and young people with diabetes must be able to manage and treat their disease independently more than those placed on their "healthy" schoolmates and friends. This study describes children's experiences of diabetes mellitus type 1 in daily life. Aim: The purpose of this study is to describe children's experiences of diabetes mellitus type 1 in daily life. Method: A literature study in the form of a qualitative metasynthesis in line with the research process. Results: Main theme: Emotional reaction to the disease. Subtheme: Experiencing difficult feelings at diagnosis, Worry about complications and treatment and The feeling of being different, Main theme: Being controlled by the disease. Subtheme: The feeling of being limited and Changing to fit in. Main theme: Needing support. Subtheme: The importance of school staff, The importance of family support and The importance of healthcare staff Conclusion: The result indicates a desire for understanding and support from those around them, to be seen as a person and not their diagnosis.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom vilken medför stora omställningar i livet för både barn och föräldrar. Föräldrar har huvudansvaret för egenvården när deras barn får DMT1 och det ger dem ett stort ansvar att strukturera upp rutiner och få vardagen att gå ihop. Sjukdomen kräver livslång insulinbehandling och det finns risk för hypo- eller hyperglykemi. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars upplevelser av stöd när deras barn lever med diabetes mellitus typ 1. Metod: En litteraturbaserad studie baserad på 12 vetenskapliga kvalitativa artiklar med föräldraperspektiv. Resultat: Ur analysen framträdde två huvudteman; stärker föräldrars självtillit och brister som bidrar till ökad oro, med sju underteman. Konklusion: Stöd stärker föräldrars självtillit. Telefonen ger föräldrarna trygghet då de snabbt kan få kontroll över svårhanterbara situationer genom att ringa till sjukvårdspersonal. Föräldrar upplever stort stöd i att dela erfarenheter med andra i samma situation. Föräldrar upplever att brister i stödet bidrar till en ökad oro. Föräldrar upplever att okunskap hos skolpersonal och anhöriga skapar en rädsla för deras barns säkerhet och gör det svårt för dem att få avlastning på lång sikt. / Background: Type 1 diabetes mellitus is a chronic condition causing significant life adjustment for both children and parents. Parents bear the primary responsibility for self-care when their child has type 1 diabetes mellitus, necessitating routine structuring and daily life management. The disease requires lifelong insulin treatment, with risk of hypo- or hyperglycemia. Aim: To describe parents’ experiences of support when their child lives with type 1 diabetes mellitus. Method: A litterateur-based study based on 12 articles with qualitative approach. Findings: From the analysis two themes were identified; Strengthens parents' self-confidence and deficiencies that contribute to increased with seven subthemes. Conclusion: Support strengthens parents' self-confidence. The phone provides parents with reassurance as they can quickly gain control over challenging situations by contacting healthcare professionals. Parents feel significant support in sharing experiences with others in similar situations. Parents perceive that deficiencies in support contribute to increased anxiety. Parents perceive that ignorance among school staff and relatives creates fear for their children's safety and makes it difficult for them to obtain long-term relief.

Bakgrund Rädsla för hypoglykemi hos föräldrar med barn som har diabetes mellitus typ 1 är ett folkhälsoproblem. Hypoglykemi är en vanlig komplikation vid insulinbehandling och kan leda till allvarliga konsekvenser om det inte behandlas. Detta kan skapa en stor rädsla hos föräldrarna som gör allt för att förhindra att det inträffar. Det finns därför ett behov av att sammanställa aktuell forskning för att öka vårdpersonalens kunskap och förståelse för föräldrars rädsla för hypoglykemi hos barn med diabetes mellitus typ 1. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur föräldrar upplevde att leva med rädsla för hypoglykemi när barnet hade diabetes mellitus typ 1. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 14 vetenskapliga originalartiklar med både en kvantitativ och kvalitativ ansats har skrivits. De vetenskapliga artiklarna inhämtades från PubMed och CINAHL med hjälp av olika sökordskombinationer, samt att en artikel hittades via manuell sökning. De vetenskapliga artiklarna har genomgått kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades utifrån integrerad dataanalys. Resultat I sammanställningen av resultatet identifierades två huvudteman: “Rädslans påverkan på föräldrars livskvalitet” samt “Rädslans påverkan på föräldrars sjukdomshantering”. Resultatet visade att föräldrars rädsla var ett omfattande problem som baserades på en bristande kunskap från vården vid diagnostiseringen. Det resulterade i att föräldrarna själva skapade hanteringsstrategier för att undvika att barnet skulle få hypoglykemi. Slutsats Litteraturöversikten belyste hur föräldrar upplevde att leva med rädsla för hypoglykemi när barnet hade diabetes mellitus typ 1. Rädslan hade en stor påverkan på föräldrarnas liv och rädslan berodde på flera faktorer. Föräldrarna lindrade sin rädsla genom att utveckla egna hanteringsstrategier. Sjuksköterskor med rätt kunskap kan minska föräldrarnas rädsla och förbättra deras hantering av barnets sjukdom, vilket minskar långsiktiga komplikationer. / Background Fear of hypoglycemia among parents of children with diabetes mellitus type 1 is a public health concern. Hypoglycemia is a common complication of insulin therapy and could lead to serious consequences if left untreated. This creates a great fear in parents who do everything to prevent it from happening. Therefore, there is a need to gather and compile current research to increase healthcare professionals’ knowledge and understanding of parents’ fear of hypoglycemia when the child diabetes mellitus type 1. Aim The aim of this literature review was to elucidate how parents experienced living with fear of hypoglycemia when their child had diabetes mellitus type 1. Method A non-systematic literature review based on 14 scientific original articles with quantitative and qualitative approaches has been written. The scientific articles were collected from PubMed and CINAHL using combinations of search terms. One article was found through manual search. The scientific articles underwent quality assessment based on Sophiahemmet University’s criteria for scientific classification and quality. The results were gathered and analyzed using integrated data analysis. Results In aggregating the results, two main themes were identified: “The impact of fear on parents’ quality of life”, and “The impact of fear on parents’ disease management”. The results showed that parental fear was a significant issue, based on a lack of knowledge from healthcare professionals at the time of diagnosis. This resulted in parents creating their own management strategies to avoid their child experiencing hypoglycemia. Conclusions The literature review highlighted how parents experienced living with fear of hypoglycemia when the child had diabetes mellitus type 1. The fear had a substantial impact on the parents’ lives and the fear was due to various factors. The parents alleviated their fear by developing their own coping strategies. Nurses with appropriate knowledge can reduce parents’ fear and enhance the management of children’s illness, thereby reducing long term complications.

Bakgrund: I Sverige insjuknar cirka 1100 personer årligen i diabetes mellitus typ 1 [DMT1] vilket ställer höga krav på individen vad gäller kost, träning och insulinbehandling. Unga kvinnor med DMT1 lider ökad risk att utveckla ett stört ätbeteende vilket kan leda till kontinuerligt försummande av insulinbehandlingen för att gå ned i vikt (diabulimi). Diabulimi är ett komplext sjukdomstillstånd som är svårt att upptäcka i ett tidigt stadie och svårt att behandla på ett optimalt sätt. Syfte: Att beskriva unga kvinnor med diabulimis upplevelser i sitt sjukdomstillstånd utifrån deras egna berättelser. Metod: En kvalitativ innehållsanalys tillämpades på sju bloggar vilka söktes fram med sökmotorn Google. Bloggarna var skrivna av kvinnor som lever eller har levt med diabulimi. Upplevelser av att leva med sjukdomen eftersöktes i deras bloggar. Analysen resulterade i två huvudteman och fyra subteman. Resultat: De huvudteman som framkom i analysen var ”Självbild” och ”(O)Kunskap”. De olika temana redovisar olika upplevelser av att leva med diabulimi. Slutsats: En förändrad självbild och ett förändrat beteende upplevs av personer med diabulimi samt att det finns brist på kunskap och förståelse om sjukdomen inom sjukvården och i samhället Klinisk betydelse: Studien kan leda till en större förståelse för personer med diabulimi vilket leder till att sjuksköterskan kan ge ett bättre bemötande och bättre omvårdnad. / Background: In Sweden approximately 1100 persons every year get sick in diabetes mellitus type 1 [DMT1] every year which puts high pressure on the individual when it comes to food, exercise and insulin treatment. Young women with DMT1 have a higher risk of developing a harmful eating behaviour which can lead to habitually omitting insulin to lose weight (diabulimia). Diabulimia is a complex illness that is hard to discover in an early stage and difficult to treat in an optimal way. Aim: Describing young diabulimic womens experiences in their illness from their own personal stories. Method: A qualitative content analysis was applied on seven blogs which were found using the search engine Google. The blogs were written by women with personal experience of living with diabulimia. Their blogs were searched for experiences of the illness. The analysis resulted in two main themes and four subthemes Result: The main themes that were found in the analysis was ”self-image”, and "Lack of knowledge”. The themes represented different experiences of living with diabulimia. Conclusion: A change in self-image and behaviour is experienced by individuals with diabulimia, they also experience a lack of knowledge and understanding in the healthcare system and the society. Clinical implication: The study can lead to a greater understanding of people living with diabulimia which could improve the nurse’s approach and nursing.