Vad är atmosfär och hur skapas det? I den här analysen undersöks atmosfär i förhållande till musikgenren doom och då utifrån ett insider-perspektiv. Insider-perspektivet är det subkulturella perspektiv som genrens anhängare ingår i, vilket innefattar ett specifikt sätt att tala, tänka och uttrycka sig i förhållande till genrens kulturella uttryck. Inom musikgenren doom behandlas atmosfär som ett insiderbegrepp för att förklara upplevelsen av musiken och vilka känslor den förmedlar. En förutsättning för den här undersökningen utgår från att atmosfär förmedlar förutbestämda känslor genom musiken som förstås via en kulturellt betingad uppfattning. Syftet med undersökningen är att kartlägga vilka komponenter som behöver ingå i konstruktionen av tre olika soundscape utifrån tre förutbestämda teman och hur dessa gemensamt bildar en specifik atmosfär. Analysens resultat återknyter till undersökningens utgångspunkt. Det finns specifika komponenter som ingår i konstruktionen av ett tematiskt soundscape som reflekteras i den atmosfär som upplevs, oberoende av om lyssnaren är en insider eller outsider. Med outsider avses någon som inte är en anhängare (insider) till genren och därmed inte har samma kännedom eller kunskap som en insider har. För alla komponenter föreligger en grundläggande kulturell förståelse för vilka känslor som representeras och som sedermera utgör respektive tema. Emellertid fanns det parametrar i komponenterna som var problematiska att mäta genom traditionella musikvetenskapliga metoder. Dessa förmedlades inte lika tydligt och var i större utsträckning beroende av den kontext de förekom i och utgjorde inte några egna komponenter.  I slutsatsen framgår en gemensam komponent för temats betydelse under konstruktionen av soundscape: atmosfär är inte beroende av en förståelse för språk eller hur väl sången artikuleras. Det handlar inte om vad som sjungs, utan hur det sjungs. Atmosfär är produkten av att lyssna aktivt och förmedlas först när det uppmärksammas av lyssnaren.

This master essay is about the process as a motive and how I collaborate with the material. How the paintings go from being constructions to becoming paintings where the color, gestures and mark making creates a content in itself. The fiction of materials.   The essay begins with me in my studio working on a painting. Trying to solve the problems in the painting. This section ends with me flipping the painting upside-down, realising that the problem I had was gone.   The next chapter is about what happens during the process from the first idea to the finished painting. How visual ideas appear in front of me in my everyday life in small details. I compare the ideas with the miracles in the 2006 movie Wristcutters a Love Story and how all the characters see small miracles; no one cares, exact the main character Zia. I also write about the Art Concrete-movment from the 1930s and there attitude towards painting.    In the end of this chapter I write about Günther Förgs artistry; his fascination of the early modernist painters and how he break their rules.    The next chapter is about the importens of AbEx (abstract expressionism), the artistry of Joan Mitchell and how the rapper MF DOOM influens my way of working with painting.   The essay end with me talking about Maria Lassnigs influence over my own artistry. How she haunts me. In this chapter I also write about my background; my home town Gävle, the importens of the HipHop subculture and feeling a bit odd in my hometown.The very last thing is a quote about painting by Amy Sillman from her essay ”On color” and how that quote led me to where I am now as a painter.

La présente recherche propose d’établir un cadre théorique approprié pour décrire l’expérience du ressenti subjectif de la violence naissant dans un jeu vidéo violent, soit l’esthétique de la violence vidéoludique. Pour ce faire, nous adapterons une définition de la violence et étudierons le concept dans ses implications diverses soutenant la pensée occidentale qui s’immisce dans les mythes, récits, cultures et sociétés, formant la lentille cognitive qui en dicte l’expérience et qui guide sa représentation et son esthétisation dans l’art. Ensuite, nous examinerons la notion d’esthétique vidéoludique, qui n’est pas encore tout à fait bien établie en études du jeu vidéo. Ce qui nous portera, au troisième chapitre, à pouvoir établir l’esthétique de la violence vidéoludique à proprement parler, d’observer comment elle se déploie en l’exemplifiant et l’analysant dans des jeux violents. Cet appareillage théorique sera alors redéployé pour analyser la série DOOM (1993-2021) dans son ensemble, en s’attardant spécifiquement sur les deux derniers opus de DOOM (id Software, 2016) et DOOM Eternal (id Software, 2020), que nous présentons comme incarnant particulièrement bien l’esthétique de la violence vidéoludique. / This master’s thesis proposes to establish a theoretical framework in order to understand the subjective experience arising in a violent videogame, namely the aesthetic of videoludic violence. To do so, we will adapt a definition of violence and study the implication of the concept as a whole in the Western mindset, its influence on myths, narratives, cultures, and societies, forming the cognitive lens which dictates its experience and guides its representation and its aestheticizing in the arts. After that, we will address the notion of videoludic aesthetic, or video game aesthetic, which has yet to be properly defined and used in video game studies. This will enable us, in the third chapter, to establish the aesthetic of videoludic violence properly speaking and to observe how it comes to be by exemplifying and analyzing it in different violent video games. Our framework will then serve to analyse the DOOM (1993-2021) franchise as a whole, with a specific attention to its two latest titles DOOM (id Software, 2016) and DOOM Eternal (id Software, 2020) as an apt embodiment of the aesthetic of videoludic violence.

Att hantera konsekvenserna av klimatförändringarna är en av mänsklighetens störstautmaningar. Forskare, förespråkare och andra aktörer har länge försökt kommunicera tillallmänheten om klimatförändringar, men det tycks vara svårare än väntat. En paradox haruppstått som innebär att ju mer fakta som presenteras, desto mindre oro. Ett tydligt exempelpå var och hur det kan komma till uttryck är i medier. Ytterligare en global utmaning är denpågående covid-19-pandemin. I ett tidigt skede observerade vi att medierapporteringen påolika sätt började koppla samman covid-19-pandemin med klimatförändringarna. Syftet meddenna studie är att undersöka hur klimatkommunikationen tar sig uttryck under covid-19-pandemin via debattartiklar. Metoden för undersökningen var en latent innehållsanalys ochresultatet analyserades med hjälp av Per Espen Stoknes modell om de fem psykologiskabarriärerna samt teori om strategier inom klimatkommunikation. Resultatet visar attklimatkommunikationen uttrycktes på olika sätt genom både barriärer och strategier, men attkommunikationen till överhängande del uttrycktes genom strategier. Studien kan ökaförståelsen för hur klimatförändringar kan kommuniceras för att skapa klimatengagemangoch kan därmed fungera som en språngbräda för fortsatt forskning. / Dealing with the consequences of climate change is one of humanity's greatest challenges.Researchers, advocates and other actors have long tried to communicate to the public aboutclimate change, but it seems to be more difficult than expected. A paradox has arisen whichmeans that the more facts that are presented, the less concern. A clear example of where andhow it can be expressed is in the media. Another global challenge is the ongoing covid-19pandemic. At an early stage, we began to observe how different types of media started to linkthe covid-19 pandemic to climate change. Based on the background of climatecommunication and this observation, the purpose of this study is to investigate how climatecommunication is expressed during the covid-19 pandemic via debate articles. A latentcontent analysis was performed and the results was analyzed with Per Espen Stoknes modelon the five psychological barriers and theory on strategies in climate communication. Theresults show that climate communication was expressed in different ways through bothbarriers and strategies, but mainly through strategies. The study can further increase theunderstanding of how climate change can be communicated to create climate commitmentand can thus serve as a springboard for further research.

The thesis deals with the design and review of the supporting structure of the exhibition pavilion in the suburb of Brno. The design is shaped dome built over the octagonal floor plan with eight lateral niches. The pavilion is 30m wide and 8 meters tall.