Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur fyra pedagoger i förskolan erfar möten med barn som har Downs syndrom, utifrån frågeställningar som; Vilka erfarenheter och uppfattningar om möten med barn som har Downs syndrom finns hos de fyra intervjuade pedagogerna? Vilka utmaningar finns enligt de fyra pedagogerna i arbetet med barn som har Downs syndrom? Vad finns det för positivt respektive negativt i de fyra pedagogernas beskrivningar av möten i förskolan med barn som har Downs syndrom? Hur erfar de intervjuade pedagogerna möten med barn som har Downs syndrom? Utifrån den kvalitativa metoden intervjuade vi fyra pedagoger i förskolan som arbetar med barn som har Downs syndrom. Först ger vi en bakgrund till Downs syndrom där vi bland annat beskriver syndromet ur ett medicinskt perspektiv och ger en bild av vilka lagar och styrdokument som berör barn med Downs syndrom. Den tidigare forskningen vi har med i vår uppsats beskriver hur barn med Downs syndrom bör bemötas och vad man som pedagog behöver tänka på i mötet med dessa barn. Studien visar att kommunikationen är mycket central i pedagogernas berättelser om möten med barnen med Downs syndrom. Samtliga pedagoger uttrycker en känsla av otillräcklighet när de inte förstår vad barnet vill. Svårigheter som framkommer i studien är exempelvis hur svårt det kan vara att behålla det professionella förhållningssättet utan att bli för personlig i kontakten med dessa barn. Pedagogerna menar att det blir extra viktigt att hålla distansen i sin profession eftersom relationen mellan dem och barnet på förskolan är så speciell och intensiv. Den viktigaste slutsatsen vi kommit fram till är att alla barn är olika, även barnen med Downs syndrom. Det viktigaste är att möta varje barn med inställningen att lära känna individen först och bortse från funktionshinder och utvecklingsstörning.

Syftet med studien var att ta reda på om föräldrarnas relation med släkt och vänner påverkats efter att de fått ett barn med Downs syndrom och om/hur de anser att släkt och vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnets funktionshinder. Ett annat syfte var också att jämföra om det fanns någon skillnad mellan mödrarnas och fädernas svar. Studien har en kvantitativ och jämförande design och redan gjorda och besvarade enkäter har använts. 207 föräldrar till barn med Downs syndrom från 10 slumpmässigt utvalda platser i Sverige tillfrågades och 165 valde att delta.    Huvudresultatet från den här studien visade att de flesta föräldrarna inte upplevde att relationen till släkt och vänner förändrats efter att de fått ett barn med Downs syndrom. Föräldrarna upplevde också att släkt och vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnets funktionshinder. Resultatet visade att det inte fanns några signifikanta skillnader mellan mödrarnas och fädernas svar när det gällde relationen till släkt och vänner och släktens känslor beträffande barnet. Det fanns en signifikant skillnad mellan mödrarna och fädernas svar, på frågan om vänner kunnat visa sina känslor beträffande barnet visade det sig att mödrarna upplevde att vänner kunnat visa sina känslor i större utsträckning än fäderna.

Syftet med denna studie är att ge exempel på hur några pedagoger och lärare arbetar med språkinlärning med barn med Downs syndrom på fyra utvalda förskolor respektive fyra särskolor. Metoden vi har använt oss av i denna studie är intervju. I analysen har vi sammanfattat de intervjuer vi har genomfört och tagit ut de centrala delarna för studien. Resultatet diskuteras mot bakgrunden och relevant litteratur. Det resultat vi har kommit fram till, framhåller att pedagogerna7lärarana genomgående arbetar på ett medvetet sätt med språkträningen och är insatta i tillgängliga metoder i form av bl.a. tecken som stöd. Arbetssättet och synsättet hos pedagoger/lärare påverkar hur språkträningen utformas och genomförs. I diskussionsdelen har vi utgått utifrån våra tre frågeställningar och fört en diskussion kring arbetssätt, inställningar och skillnader och likheter mellan förskolorna respektive särskolorna. Vi har konstaterat att ett aktivt och medvetet förhållningssätt gynnar språkträningen hos dessa barn.

Syftet med vår studie är att se hur föräldrar/vårdnadshavare ser på användningen av tecken som stöd, TSS, för att underlätta sitt barns kommunikation och språkutveckling. Utifrån detta syfte har vi formulerat följande frågor: Vilka för och nackdelar ser föräldrar/vårdnadshavare med TSS? I vilka situationer använder föräldrar/vårdnadshavare TSS? Hur fungerar samarbetet mellan hem och förskola när det gäller TSS? Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning genom att skicka ut enkäter till åtta föräldrar/vårdnadshavare som vi visste använder eller har använt TSS tillsammans med sitt barn. Genom svaren framkom det att föräldrar/vårdnadshavare ser positivt på användningen av TSS för sitt barn. Föräldrar/vårdnadshavare har också sett att barnets frustration har minskat när det blivit förstått och kunnat göra sig förstådd. Genom att barnet får ett verktyg, TSS, att kommunicera med så minskar samtidigt risken för ett utanförskap. Samtliga respondenter uttrycker att de skulle rekommendera andra föräldrar/vårdnadshavare vars barn har språk och kommunikationssvårigheter att använda sig av TSS. De föräldrar/vårdnadshavare vars barn har plats på en förskola poängterar betydelsen av ett gott samarbete, hem-förskola, samt vikten av att det finns fler personer som kan kommunicera med barnet.

Syftet med studien är att få fördjupad förståelse av föräldrars uppfattning vad gäller deras barns inkludering i förskolan. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med fyra mammor till barn med Downs syndrom. Deras barn finns i förskoleverksamhet och är i åldern ett och ett halvt till tre år. Analysen av resultatet har fokus på föräldrarnas uppfattningar av förskolan som resurs, känslan av att vara inkluderat eller segregerat integrerad och föräldrars rättigheter och ansvar. Är det en rättighet att ”bara få vara mamma”? Hur föräldrarna ser på framtiden vad gäller skolgång, deras barns tillgångar eller brister, och vad som begränsar, är aspekter som belyses i undersökningen. Arbetet lyfter också vad förskolan, som inkluderar alla barn, har för uppgift i ett samhällsperspektiv, och hur vi kan nå ett socialt berättigande i vardagen för alla. Resultatet visar att olika faktorer påverkar möjligheterna att skapa en inkluderande verksamhet, bl.a. betydelsen av kompetent personal, lagar och styrdokument, förförståelse och förhållningssätt. Föräldrarna i studien är i stort nöjda med deras barn inkludering i förskolan, men har känslan av att få kämpa för sina barns rättigheter, och hyser oro inför framtiden i skolan.

<p>Syftet med vår studie är att se hur föräldrar/vårdnadshavare ser på användningen av</p><p>tecken som stöd, TSS, för att underlätta sitt barns kommunikation och språkutveckling.</p><p>Utifrån detta syfte har vi formulerat följande frågor: Vilka för och nackdelar ser</p><p>föräldrar/vårdnadshavare med TSS? I vilka situationer använder</p><p>föräldrar/vårdnadshavare TSS? Hur fungerar samarbetet mellan hem och förskola när</p><p>det gäller TSS? Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning genom att skicka ut</p><p>enkäter till åtta föräldrar/vårdnadshavare som vi visste använder eller har använt TSS</p><p>tillsammans med sitt barn. Genom svaren framkom det att föräldrar/vårdnadshavare ser</p><p>positivt på användningen av TSS för sitt barn. Föräldrar/vårdnadshavare har också sett</p><p>att barnets frustration har minskat när det blivit förstått och kunnat göra sig förstådd.</p><p>Genom att barnet får ett verktyg, TSS, att kommunicera med så minskar samtidigt</p><p>risken för ett utanförskap. Samtliga respondenter uttrycker att de skulle rekommendera</p><p>andra föräldrar/vårdnadshavare vars barn har språk och kommunikationssvårigheter att</p><p>använda sig av TSS. De föräldrar/vårdnadshavare vars barn har plats på en förskola</p><p>poängterar betydelsen av ett gott samarbete, hem-förskola, samt vikten av att det finns</p><p>fler personer som kan kommunicera med barnet.</p>

<p>Syftet med studien är att få fördjupad förståelse av föräldrars uppfattning vad gäller deras barns inkludering i förskolan. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med fyra mammor till barn med Downs syndrom. Deras barn finns i förskoleverksamhet och är i åldern ett och ett halvt till tre år. Analysen av resultatet har fokus på föräldrarnas uppfattningar av förskolan som resurs, känslan av att vara inkluderat eller segregerat integrerad och föräldrars rättigheter och ansvar. Är det en rättighet att ”bara få vara mamma”? Hur föräldrarna ser på framtiden vad gäller skolgång, deras barns tillgångar eller brister, och vad som begränsar, är aspekter som belyses i undersökningen. Arbetet lyfter också vad förskolan, som inkluderar alla barn, har för uppgift i ett samhällsperspektiv, och hur vi kan nå ett socialt berättigande i vardagen för alla. Resultatet visar att olika faktorer påverkar möjligheterna att skapa en inkluderande verksamhet, bl.a. betydelsen av kompetent personal, lagar och styrdokument, förförståelse och förhållningssätt. Föräldrarna i studien är i stort nöjda med deras barn inkludering i förskolan, men har känslan av att få kämpa för sina barns rättigheter, och hyser oro inför framtiden i skolan.</p>

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie har varit att öka våra kunskaper om förskollärares erfarenheter av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) som en kommunikativ resurs i interaktion med barn med Downs syndrom (DS) i förskoleverksamhet. Denna studie har fokuserat på hur förskollärare beskriver att TAKK används på samlingar, hur TAKK används i andra situationer och hur TAKK inkluderar övriga barn på samlingarna. Ett fjärde fokus har varit på hur TAKK, enligt förskollärarna, påverkar barns med DS språk, kommunikation och kunskapsutveckling. För att samla in data till vår studie har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Vi har sammanlagt genomfört åtta intervjuer med förskollärare som har erfarenheter av TAKK och barn med DS. Samtliga respondenter i studien har fått utbildning av TAKK via habiliteringen. Våra respondenter har arbetat olika länge med barn med DS, vilket leder till att de har olika erfarenheter av TAKK. I studiens resultat framkom det att TAKK används under samlingar, andra aktiviteter och andra situationer med barn med DS, med syftet att TAKK inkluderar barn med DS och även övriga barn på avdelningen.  I situationer som de övriga barnen anser vara roliga används TAKK. Vidare visar studiens resultat att TAKK påverkar barns med DS utveckling av språk, kommunikation och kunskap positivt.