Ensamkommande barn är föremål för en ständig debatt men den svenska forskningen gällande dessa barns möjligheter och livsvillkor i Sverige är bristfällig. Åldersperspektivet är en viktig faktor i mottagandet och asylprövningen för ensamkommande barn. Studien ämnade därav undersöka huruvida Migrationsverkets handläggare upplevde att bedömningen av ensamkommande asylsökande barns ålder är ett problem samt om detta påverkar barnens mottagande och möjligheter till integration i Sverige. Undersökningen baserades på kvalitativa intervjuer med fem av Migrationsverkets handläggare för ensamkommande barn. Studiens teoretiska utgångspunkter var aktuella lagar och riktlinjer som reglerar mottagandet av ensamkommande barn med särskild fokus på barnkonventionen. Resultatet visade att respondenterna inte egentligen upplever själva åldersbedömningen av ensamkommande barn som ett problem, utan att det snarare är bristen på tydliga riktlinjer för åldersbedömningar som upplevs utgöra problemet. Studien visade också på att respondenterna inte har integrationsaspekten i åtanke i allmänhet och inte i åldersbedömningen i synnerhet. Det svenska asylsystemet är mer generöst i sin bedömning för barn än för vuxna och denna studie visade hur barnkonventionen, vilken syftar till att stärka barns skydd och rättigheter, samtidigt kan få icke avsedda effekter genom att människor känner sig manade att uppge en ålder yngre än 18 år för att få ta del av de rättigheter som barnkonventionen tillskriver varje barn.

This study discloses Swedish human service organizations and their methods of integrating unaccompanied children into the Swedish society. The purpose of the study is to investigate how social workers at HVB-homes for unaccompanied children depict their experience in and knowledge of how the unaccompanied children are integrated into Swedish society. The method of investigating the questions raised by the purpose of this thesis has been qualitative analysis of answers derived from interviewing personnel at HVB-homes for unaccompanied children. In doing so we have made use of a semi-structured method of interviewing the above-mentioned personnel. The data derived from these interviews has thereafter been analysed and filtered through the concept of integration and the theoretical formations human service organizations and street-level bureaucrats. A result shown in this thesis is that personnel at the HVB-homes strive towards integrating the unaccompanied children into society. The personnel has, however, experienced problems in describing the integration process, since they feel that they lack in understanding of the concept of integration. The HVB-homes have different methods of integrating the children and they feel confident in their approaches, as they perceive that the children are well integrated into society. The personnel describe numerous factors both promoting and obstructive, which affect each other and influence the integration of the unaccompanied children.

Under år 2009 kom 2 250 ensamma barn till Sverige. Deras orsak till flykt är många, men det kan bland annat ha att göra med krig, förföljelse, tortyr med mera. När de kommer till Sverige får de en god man som ska träda in i vårdnadshavarens ställe.   Under hösten 2009 gjordes tretton djupintervjuer med gode män för ensamkommande barn i en stor kommun och i en liten kommun. Studiens syfte var att undersöka hur rollen som god man för ensamkommande barn fungerar samt hur den kan se ut och upplevas av de gode männen själva. Studien undersökte också vilka likheter respektive skillnader som finns i uppdraget som god man beroende på kommunstorlek. Den större kommunen har tagit emot ensamma barn under en längre period och god manskapet för de ensamkommande barnen har där existerat en längre tid medan det i den mindre kommunen är relativt nytt med ensamkommande barn.   Under studiens gång upptäckte vi att det inte finns några märkbara skillnader mellan stor kommun och liten kommun i godmansuppdraget, snarare fanns det mer likheter. Oavsett om kommunen har tagit emot ensamkommande barn en längre tid eller inte är uppdraget som god man oklart. Det finns inga klara tydliga regler i vad uppdraget faktiskt innebär utan det blir snarare en tolkningsfråga. Samtliga gode män sade sig sakna utbildning, kontaktperson och stödperson att vända sig till.

Bakgrund: Det utredningsverktyg som idag används vid barnavårdsutredningar är verktyget Barns behov i centrum (BBIC), ett verktyg som är anpassat till att stötta nätverk som finns i barnets närhet, vanligtvis familjen, som socialt system runt barnet. För ensamkommande barn däremot, lyser dessa sociala nätverk med sin frånvaro. Ensamkommande barn till Sverige är en idag ökande grupp av människor i samhället vilket har skapat ett behov av väl anpassade verktyg i utredningsarbetet för att identifiera, strukturera, och utreda insatser för dessa grupper, inom ramen för det sociala arbetet. Syfte: Studiens syfte är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av det sociala utredningarbetet av ensamkommande barn till Sverige. Metod: För att uppnå studiens syfte har nio semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare i Mellansverige genomförts och analyserats med en hermeneutisk deduktiv tolkningsmetod. Resultat: Resultatet visar på svårigheter i det praktiska sociala arbetet kring ensamkommande barn enligt socialsekreterares erfarenheter. Svårigheter beskrevs som att (i) utredningsverktygen inte var anpassade till uppgiften, (ii) att det fanns bristande riktlinjer kring arbetets utförande, (iii) att det kunde finnas en misstro från barnens sida gentemot myndigheter, (iv) att utreda inom den lagstadgade tidsramen, samt (v) att det kunde finnas bristande resurser för arbetets genomförande. Socialsekreterarna hade även erfarenhet av stå ensamma i att finna lösningar på dessa brister. Erfarenheterna analyseras utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Slutsatser: Utformningen av BBIC-verktyget kan möjligtvis skapa svårigheter i socialsekreterares utredningsarbete av ensamkommande barn, då ensamkommande barn kan ha en annan utvecklingsekologi än vad BBIC förutsätter. Implikationer för det sociala arbetet: En anpassning av BBIC-verktyget efter de särskilda omständigheter och behov som gäller för ensamkommande barn i Sverige kan vara till fördel för framtida socialt arbete. Vidare forskning bör göras inom området utredningsarbetet av barn som lever i en utvecklingsekologi skild från den BBIC förutsätter.

Uppsatsen syftar till att undersöka Migrationsverkets handläggande vid åldersbedömning av asylsökande ensamkommande barn. Detta görs genom en social konstruktionistisk analys av handläggarnas berättelser om sitt arbete med åldersbedömning. Såväl teori som metod har sin grund i socialkonstruktionismen. Det empiriska materialet är insamlat genom kvalitativa interviuer med åtta handläggare vid Migrationsverket. Analysen visar hur handläggarna i sitt tal konstruerar åldersbedömningen som process, hur de konstruerar sin egen roll, hur de konstruerar samarbetet med externa aktörer samt hur de konstruerar den asylsökande. Studien visar att handläggarna till största del konstruerar själva processen på ett likartat sätt. Konstruktionen av den sökande skiljer sig däremot åt. Genom handläggarnasberättande skapas också en bild av att de är missnöjda med samarbetet med kommun och landsting.

Aktuell studie syftar till att i kölvattnet av den kraftiga tillströmningen av nyanlända under hösten 2015, undersöka och analysera vilka insatser som erbjuds av olika aktörer inom landsting, kommun och privat sektor för att möta psykisk ohälsa bland ensamkommande barn samt hur dessa samordnas. studien är av kvalitativ karaktär och datainsamlingen utfördes genom sammanlagt åtta semistrukturerade intervjuer med informanter som hade erfarenheter av arbete med ensamkommande inom olika geografiska områden i landet Resultatet analyserades utifrån teorierna om Maslows behovshierarki, KASAM samt risk- och skyddsfaktorer och påvisade ett välfungerande system för att möra ensamkommande med psykisk ohälsa men även förbättringsområden för att möjliggöra insatser av god kvalitet. Slutsatsen i denna studie är att varje aktörs tydliggörande av sina tillgångar och avgränsningar gentemot ensamkommande och övriga aktörer, kan betraktas som en förebyggande åtgärd.

I den här uppsatsen kommer ensamkommande barns återförening med sina föräldrar att analyseras. Syftet med uppsatsen är att belysa problematiken som uppkommer för barn vars status som ensamkommande upphör när de återförenats med sina föräldrar. Problemen som uppstår kan bero på etableringsinsatser som finns i Sverige och en redogörelse för dessa insatser kommer att göras. Det teoretiska ramverket grundar sig i Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologi och en analys kommer att göras av familjens återförening utifrån detta perspektivet. Uppsatsen metod är en kvalitativ fallstudie där frågeställningarna kommer att besvaras genom empiriskt material och material erhållet genom intervjuer. Forskningen i denna uppsats visar att ett ensamkommande barn upphör att vara ensamkommande vid det tillfälle då föräldrarna anländer och kan ta ansvar för barnet. De aktörer som har det främsta ansvaret för etableringsinsatser för nyanlända invandrare i Sverige är Arbetsförmedlingen i samarbete med de svenska kommunerna. Utifrån analysen görs slutsatsen att barnet påverkas mycket av en återförening med sina föräldrar i Sverige, främst då barnet känner ansvar för att hjälpa familjen. Barnen påverkas av att etableringslagstiftningen gett ansvaret till aktörer som inte har möjligheten att tillgodose familjen och barnets behov. Det utvecklingsekologiska perspektivet visar även på hur olika domäner i samhället, så som skolan, Arbetsförmedlingen, kulturen och lagarna, också kan påverka familjens gemensamma liv i Sverige. / In this paper, the reunion between unaccompanied children reunited with their parents, is to be analyzed. The purpose of this paper is to highlight the problems that arise for children who were previously unaccompanied and now are to be reunited with their parents. The problems that arise may depend on the construction of establishment activities in Sweden. The theoretical framework is based on Urie Bronfenbrenners theory: Ecological systems theory, and an analysis will be made of the familys new situation based on this perspective. The essay method is a qualitative case study, where the issues will be answered by empirical data and material obtained from interviews. The research in this paper shows that an unaccompanied child ceases to be unaccompanied at the time the parents arrive to Sweden and can take responsibility for the mit. Arbetsförmedlingen and the Swedish municipalities have the primary responsibility for introduction activities for newly arrived immigrants in Sweden. A conclusion was made, that the child becomes affected of a reunion with his parents in Sweden, primarily because the child feels responsible for helping the family establish itself. Children are affected by the establishment law, because the responsibility is given to actors how do not have the opportunity to meet the family and the childs needs.The theoretical framework shows how the different domains of society, such as schools, Arbetsförmedligen and the laws of Sweden may also affect the family life.

No description available.

No description available.

På grund av den förvärrade krigssituationen i Syrien under 2015 har invandringen till Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet ökat avsevärt (UNHCR, 2015). En stor grupp av dem som sökt sig till Sverige i hopp om ett nytt liv är ensamkommande barn. Barnen och arbetet kring dem föranleder en ökad arbetsbelastning på de svenska kommunerna till vilka barnen kommer och enligt lag har rätt att tas om hand.   Arbetet med ensamkommande barn är komplext. Den största delen av de ensamkommande barnen är pojkar i övre tonåren som tagit sig till Sverige på ett ofta svårt och krävande sätt. Många gånger med svåra mentala trauman som följd vilka utvecklar överlevnadsstrategier som försvårar livsanpassningen till det svenska samhället. Barnens psykiska hälsostatus påverkar även om de anammar den hjälp och den vård de erbjuds vid ankomst till den nya hemkommunen. Komplexiteten i samarbetet mellan flertalet myndigheter och kommunen försvårar även arbetet för kommunens socialtjänstemän.   Denna studies syfte är att få en djupare förståelse för hur Nacka Kommun arbetar med ensamkommande barn samt att lyfta fram vilka svårigheter som socialsekreterare har i sitt arbete med ensamkommande barn. Studiens resultat baseras på intervjuer med tre socialsekreterare anställda vid avdelningen för Integration och flyktingmottagande på Nacka kommun. Respondenternas svar har därefter analyserats/jämförts med tidigare forskning på området.   Studiens resultat beskriver att det är till en fördel om socialsekreterarna har erfarenhet av att arbeta inom Socialtjänsten med barn och ungdomar. Då det bidrar till en förståelse för hur man ska arbeta för att nå de ungas behov i from av stöd och omsorg, men även sociala relationer. Svårigheter som socialsekreterarna dagligen arbetar med, är de ensamkommande barnens psykiska ohälsa, då de fortfarande lever men en överlevnadsstrategi, något som ibland kan resultera i en destruktivitet. Stora delar av de vårdinsatser som ges för att behandla barnets psykiska ohälsa accepteras inte av det individuella barnet. Det har resulterat i att socialsekreterarna får arbeta med andra metoder än planerat för att barnet ska få en så positiv personlig utveckling som möjligt för att utveckla ett gott liv i Sverige.