Purpose: The purpose of the study reported in this thesis is to addto the knowledge concerning what public librarians do to meet theneeds of unaccompanied asylum-seeking minors, thereby helpingthem to develop and establish themselves in a new environment.What tasks, activities and tools do the librarians have at theirdisposal? What problems do they encounter? What values, normsand attitudes guide their work? Method: The thoughts andexperiences of six public librarians have been captured throughqualitative semi-structured interviews, the result of which has beenthematically analysed using notions of social capital and socialexclusion. Findings: Unaccompanied asylum-seeking minors facea number of challenges which the public library with its librarians,collections and various activities can assist in coping with byproviding the children with opportunities to increase their socialcapital and decrease the risk of social exclusion. Researchlimitations: It has for several reasons proven difficult to studyunaccompanied asylum-seeking children as a distinct group, whichis why this study also uses material that deals with refugees as awhole. A significant amount of the latter are undeniablyunaccompanied minors, an especially exposed and vulnerable typeof refugees. The study is limited, local and situated and thereforenot empirically generalizable. Research implications: The studycontributes to the accumulated knowledge concerning the potentialof public libraries as vectors for building social capital in the livesof unaccompanied asylum seeking minors, in a variety of ways.The role, values and attitudes of librarians are especiallyhighlighted. / Program: Bibliotekarie

<p>Förevarande kvalitativa studie hade som syfte att få fördjupade kunskaper om hur det kan upplevas att komma som ensamt flyktingbarn till ett okänt land, samt hur man idag som vuxen ser tillbaka på dessa upplevelser. Materialet analyserades med hjälp av meningskategorisering i en hermeneutisk ansats och grundade sig på halvstrukturerade intervjuer med fyra finska krigsbarn vilka idag uppnått pensionsålder. Resultatet visade skilda upplevelser vilka kan förstås genom olika bemötanden från fosterfamiljernas sida, hemförhållanden, ålder vid tiden för separation från föräldrarna, vistelsetid i det nya landet eller kontakt med biologiska föräldrar. Upplevelserna förefaller ha verkat traumatiserande för den enskilde individen vilket lett till konsekvenser i vuxen ålder. Koncentrationssvårigheter, separationsångest, rädslor, svårigheter att lita på andra och dålig självkänsla är några av följderna men även positiva konsekvenser såsom anpassningsförmåga, har nämnts i intervjuerna. Trots detta har intervjupersonerna levt till synes normala liv där begreppet ”känsla av sammanhang” (KASAM) användes som en förståelsemodell.</p>

<p>Earlier this year the Swedish migration board gave a part of their responsibility for the separated children to those municipalities that have signed an agreement with them, so that the children can get the best handling of their matters and also to lift the heavy pressure of the Swedish migration board. Our aim in this paper is to see how this division is made and which areas of responsibility they have. We want to see how this process is being handled in relation to these children’s rights, the Convention on the Rights of the Child and the Swedish law. To get the best information possible we used a qualitative method. We have in this study used reports written by voluntary organizations and the Swedish migration board. We have also used a few laws and interviewed people that have a central position in handling separated children. The study has shown that the Swedish migration board and the municipalities do not always fulfill the demands that the Convention on the Rights of the Child and the Swedish law require.</p> / <p>Tidigare i år har en del av Migrationsverkets ansvar för de ensamkommande barnen förlagts till kommuner som har skrivit under ett avtal med verket. Detta för att dessa barn ska få den bästa möjliga hanteringen av sina ärenden och för att lyfta på trycket som finns hos Migrationsverket. Vi vill i denna uppsats se hur denna fördelning har gjorts och vilka ansvarsområden som tillhör de olika parterna. Vi vill se hur de sköter denna process i förhållande till barnens rättigheter, barnkonventionen och den svenska lagen. För att få den bästa möjliga informationen har vi använt oss av den kvalitativa metoden. I studien har vi utnyttjat tidigare rapporter från frivilligorganisationer och Migrationsverket, lagar och har även intervjuat personer som har en central roll i hanteringen av de ensamkommande barnen. Studien har visat att Migrationsverket och kommunerna inte alltid uppfyller alla de krav som barnkonventionen och den svenska lagen ställer på dem.</p>

<p>Children and adolescents without a parent, or other representative, annually come to seek asylum in Sweden. In the work with unaccompanied children there are many actors who have different responsibilities and interaction between these actors is essential to meet the unaccompanied children’s needs. Our purpose with this study was to generate knowledge for professionals for a possible development in the receipt of unaccompanied children. We have conducted a qualitative study, through interviews with eight professionals. In the result, we concluded that the interaction of these actors exist in varying degrees. The difference in the extent of interaction depends mainly on the authorities involved in the interaction but also on the individual officials within the authorities. There is an expectation of an improved and developed collaboration in the future between authorities.</p>

Children and adolescents without a parent, or other representative, annually come to seek asylum in Sweden. In the work with unaccompanied children there are many actors who have different responsibilities and interaction between these actors is essential to meet the unaccompanied children’s needs. Our purpose with this study was to generate knowledge for professionals for a possible development in the receipt of unaccompanied children. We have conducted a qualitative study, through interviews with eight professionals. In the result, we concluded that the interaction of these actors exist in varying degrees. The difference in the extent of interaction depends mainly on the authorities involved in the interaction but also on the individual officials within the authorities. There is an expectation of an improved and developed collaboration in the future between authorities.

No description available.

Earlier this year the Swedish migration board gave a part of their responsibility for the separated children to those municipalities that have signed an agreement with them, so that the children can get the best handling of their matters and also to lift the heavy pressure of the Swedish migration board. Our aim in this paper is to see how this division is made and which areas of responsibility they have. We want to see how this process is being handled in relation to these children’s rights, the Convention on the Rights of the Child and the Swedish law. To get the best information possible we used a qualitative method. We have in this study used reports written by voluntary organizations and the Swedish migration board. We have also used a few laws and interviewed people that have a central position in handling separated children. The study has shown that the Swedish migration board and the municipalities do not always fulfill the demands that the Convention on the Rights of the Child and the Swedish law require. / Tidigare i år har en del av Migrationsverkets ansvar för de ensamkommande barnen förlagts till kommuner som har skrivit under ett avtal med verket. Detta för att dessa barn ska få den bästa möjliga hanteringen av sina ärenden och för att lyfta på trycket som finns hos Migrationsverket. Vi vill i denna uppsats se hur denna fördelning har gjorts och vilka ansvarsområden som tillhör de olika parterna. Vi vill se hur de sköter denna process i förhållande till barnens rättigheter, barnkonventionen och den svenska lagen. För att få den bästa möjliga informationen har vi använt oss av den kvalitativa metoden. I studien har vi utnyttjat tidigare rapporter från frivilligorganisationer och Migrationsverket, lagar och har även intervjuat personer som har en central roll i hanteringen av de ensamkommande barnen. Studien har visat att Migrationsverket och kommunerna inte alltid uppfyller alla de krav som barnkonventionen och den svenska lagen ställer på dem.

Förevarande kvalitativa studie hade som syfte att få fördjupade kunskaper om hur det kan upplevas att komma som ensamt flyktingbarn till ett okänt land, samt hur man idag som vuxen ser tillbaka på dessa upplevelser. Materialet analyserades med hjälp av meningskategorisering i en hermeneutisk ansats och grundade sig på halvstrukturerade intervjuer med fyra finska krigsbarn vilka idag uppnått pensionsålder. Resultatet visade skilda upplevelser vilka kan förstås genom olika bemötanden från fosterfamiljernas sida, hemförhållanden, ålder vid tiden för separation från föräldrarna, vistelsetid i det nya landet eller kontakt med biologiska föräldrar. Upplevelserna förefaller ha verkat traumatiserande för den enskilde individen vilket lett till konsekvenser i vuxen ålder. Koncentrationssvårigheter, separationsångest, rädslor, svårigheter att lita på andra och dålig självkänsla är några av följderna men även positiva konsekvenser såsom anpassningsförmåga, har nämnts i intervjuerna. Trots detta har intervjupersonerna levt till synes normala liv där begreppet ”känsla av sammanhang” (KASAM) användes som en förståelsemodell.

Syfte med undersökningen var att undersöka vilka socialisationsverktyg använder personalen vid kommunala HVB (Hem för vård eller boende) för ensamkommande barn, samt ta reda på om personalen använder makt genom att stämpla ensamkommande barn som avvikare. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med personal inom fem olika kommunala HVB för ensamkommande barn. Resultatet analyserades med utgångspunkt i symbolisk interaktionistiskt perspektiv, socialisationsteorin, maktteori samt stämplingsteorin. Resultat visade att socialisationsarbetet kan i hög grad bli bättre på att socialisera barnen på ett positivt sätt. Fyra socialisationsverktyg identifierades: 1) riktlinjer och handlingsplaner 2) språket 3) bemötandet i vardagen och personalens attityd 4) att överföra normer och värderingar. Vi fann att HVB för ensamkommande barn har stora kvalitetsbrister. Vi konstaterade också att makt och stämpling förekommer inom HVB för ensamkommande barn i syfte att forma barnen genom att det fastställs vad som är normalt/onormalt, önskvärt/icke önskvärt inom boendet. Nya sociala normer, värderingar och helt nya livsvillkor gör att barnen känner personalens upprepade påtryckningar om deras uppträdande och personlig egenskaper. Att inte rätta sig efter normerna ses som en avvikare och personalen betecknar barnets egenhet som avvikelse. Barnen går igenom en process som upphör i ett tankesätt om bestående avvikelse, som inkluderas av barnen själv och dem som omger honom. I detta sammanhang kunde vi koppla hur personalen med påtryckningar möjliggör för barnen ett negativt synsätt på sig själva. Vi fann också en positiv aspekt med resultatet och det är att det finns personal som är medvetna om bristerna och vill bättre ta hand om ensamkommande barnen inom boendena samt strävar efter att förbättra arbets siuationen på boendena genom att efterlysa behovet att bygga upp kompetensen bland personalen. Informanterna upplever att personalen behöver specialinriktad utbildning för att kunna bemöta barnen på ett professionellt sätt.

Sedan 2006 har barn och ungdomar som flyttat till Sverige utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare ökat kraftigt. Till skillnad från vuxna är ensamkommande flyktingbarns livssituation mer komplex eftersom det saknas en ansvarig vuxen som kan tillgodose deras behov. Enligt svensk lag har dessa barn och ungdomar samma rättigheter som alla andra svenska barn vilket är anledningen till att det finns väl samordnat stöd från olika myndigheter. Socialtjänsten är en av dessa myndigheter som har en central roll i mottagandet av ensamkommande barn. Hela socialtjänsten står inför nya utmaningar som är en påföljd av förändringar i klienters demografi. Mycket internationell forskning har gjorts utifrån barnen men väldigt lite om socialsekreterarna. Denna uppsats bygger därför på en kvalitativ studie, gjord på intervjuer av tre socialsekreterare som ansvar för mottagandet av ensamkommande barn. Syftet med studien är att undersöka deras arbetsförhållande samt identifiera de utmaningar som förekommer. Studien visar att socialsekreterare upplever arbetet med ensamkommande barn som väldigt intressant och givande samtidigt som de möter olika utmaningar i arbetet, exempelvis kommunikationssvårigheter, kulturella skillnader samt arbetsmetoder som inte är riktigt anpassade till klientens behov. Vi kom fram till att användning av tolk inte alltid är tillförlitligt och att utredning enligt BBiC inte är optimalt. Trots svårigheterna tycker de intervjuade att de lyckas tillgodose barnens behov tack vare stöd från sina medarbetare och deras engagemang.