Orientador: Arnaldo Cortina / Banca: Jean Cristtus Portela / Banca: Elizabeth Harkot-de-La-Taille / Resumo: Devido ao amplo interesse dos estudos da linguagem pelo texto sincrético e midiático, seus mecanismos de produção de sentido e uma metodologia de análise desse tipo de texto, este trabalho dedica-se a aprofundar a discussão do assunto. Como corpus, selecionam-se os filmes de animação dos estúdios da Walt Disney, uma vez que esses textos possuem grande popularidade e circulam com intensidade no meio social, figurando como discursos que, naturalmente, refletem muito características caras à vida cultural do mundo de hoje e das últimas décadas. Unem-se, assim, um assunto precioso à semiótica discursiva - o texto sincrético - e um assunto de interesse peculiar aos estudos do discurso em geral - o estilo no meio social. Como recorte no corpus, são escolhidos apenas quatro filmes, que obtiveram maior destaque dentre a produção dos estúdios. Três deles, A pequena sereia, A bela e a fera e Aladim, lançados, respectivamente, em 1989, 1991 e 1992, fazem parte de uma geração de títulos musicais da era conhecida como renascença Disney. O quarto filme, Frozen: uma aventura congelante, de 2013, parece retomar o estilo musical e conquistar o público em larga escala, pondo a companhia em evidência novamente. Como tópicos teóricos do trabalho, ao lado de questões da imanência do sentido e de articulações internas da expressão e do conteúdo, há também questões relativas à enunciação como uma totalidade concisa de enunciados, no tocante à ligação existente entre os títulos selecionados. Dessa fo... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Abstract: Given the wide interest addressed to the study of syncretic texts and media in general by Linguistics and other language fields that discuss how those texts signify and how to systematize their inner mechanisms, we have decided to mature that debate in the present work. Our corpus is composed by animated films by Walt Disney due their popularity and the intensity with which they relate to society and, therefore, can present many characteristics of nowadays and previous decades culture. Thus, we present both a precious subject to discursive semiotics - syncretic text - and another one common to all discourse theories - style and society. We selected four famous titles from the Studios. Three of them - The little mermaid, Beauty and the beast and Aladdin, released, respectively, in 1989, 1991 and 1992, belong to the musical generation known as Disney Renascence. The fourth film, Frozen, 2013, seems to reclaim the musical style and conquer positively the public, putting Disney on the spotlight once more. Besides meaning's immanent aspects that come the way, the main challenge is to deal with questions relating to enunciation as a totality of enunciates, establishing the relation among them. Hence, the only way is to go through authorship subject, searching for a definition for the Disney enunciative style, with its own discursive and textual isotopies that round the musical issue. At last, we can define a strongly American Disney style, closely linked to the American Dream ideology, that mobilizes its formants by a general structure of amplification and attenuation in the Subject's sensibility and material retention / Mestre

Le sujet de ce travail porte sur le conditions pour qu'il soit pensable une "éthique de l'autonomie". Pour cette enquête j'ai mobilisé la philosophie de l'imaginaire de Cornelius Castoriadis. Ainsi, il s'agit de réfléchir non pas à une éthique "chez" Castoriadis, mais une éthique qui soit en mesure de répondre aux impératifs du projet visant l'autonomie humaine en puisant dans l'oeuvre de Castoriadis le sens d'un tel projet. Le travail tente ainsi d'élucider les conditions de possibilités de l'altération de l'ethos de la société : mode d'être collectif, horizon et source normative d'un groupe social donné (peuple, civilisation, etc.). Or, penser l'altération du monde social signifie penser la possibilité de l'autonomie ce qui implique, par voie de conséquence, penser une éthique et une politique qui favorisent son exercice. Or, nous ne pouvons pas parler d'"autonomie" dans le sens de la philosophie de Castoriadis sans évoquer aussitôt l'ontologie propre au domaine du social-historique, c'est-à-dire la question de l'institution de la société, du rapport psyché/société, de l'effectivité des significations imaginaires sociales, etc. Une "éthique de l'autonomie" : éducation/formation des individus comme membres et coparticipants à l'institution de la société comme telle ; faire être des individus "intéressés" pour le bien commun, capables d'intervenir dans le domaine publique et d'y revendiquer, capables aussi de poser des lois/normes pour la vie en commun / The subject of this work is the conditions that make thinkable an ethics of the autonomy. For such investigation I have mobilized the philosophy of imaginary of Cornelius Castoriadis. Thus, it's a question of thinking not of an ethics "at" Castoriadis, but of an ethics which is able to answer the demands of the project aiming at human autonomy while taking from Castoriadis' work the direction of such a project. The work thus tries to elucidate the conditions that make possible changing the ethos of the society : societal ways of being and normative source of a given social group (people, civilization, etc.). However, to think the change of the social world means to think the possibility of exercising the autonomy, what implies, consequently, of thinking an ethics and a politics that support this exercise. However, we cannot speak about "autonomy" in the sense of Castoriadis' philosophy without evoking at once the ontology specific to the social-historical world, i.e. the issues regarding the institution of the society ; the relations between psyche and society, the effectiveness of the social imaginary significations, etc. an "ethics of the autonomy" will be thus interdependent of the political activity insofar as this one institutes the field where the conditions of the exercise of autonomy can be created indeed : education/formation of the individuals as members and as copartners of the institution of the society as it is ; to create individuals to whom the public good is a major question ; individuals who will be able to intervene and to assert in the public field, as well as to establish laws and rules for the collective life

Ce travail a pour objectif l'analyse du fonctionnement discursif dans l'oeuvre de Elomar Figueira de Mello, prenant en compte l'identité "sertaneja" comme une construction discursive, produite par des relations interdiscursives et les affirmations de certaines entités institutionneleles;.....L'analyse passe par les conceptes d'identité dans Stuart Hall et Thomaz Tadeu da silva et par celui de la résistance chez Michel Foucault et Durval Muniz de Albuquerque Junior, avec qui nous abordons l'invention du "Nordeste". Nous recherchons um fondement théorique et methodologique dans l'Analyse du Discours de la lignée française (AD) à partir de la proposition de Dominique Maingueneau por ce qui se réfère à l'analyse de textes littéraires comme but discursif. Nous mettons en évidence quatre points pour analyse, tous fondés sur le contraste entre les dires des uns et des autres. Le premier point est le choc violent à propos de la description du lieu. Les quatre personages voient de manière totalement différente le "Sertão Elomariano" que nous appelons "Globe" ou "Royaume enchanté du Sertão Elomariano". Le deuxième point de notre analyse sépare tout ce qui concerne la protagonista Dassanta, aussi bien ce que l'on dit d'elle que ce que Elle dit d'elle-même. Notre troisième point traite de l'opposition violente entre le Bien et le Mal contenue dans le texte d'Elomar. Et pour terminer, nous nous penchons sur le "Cinquième Chant" qui est un défi pour les chanteurs et qui montre un hybridisme dans les scènes génériques et une violente opposition entre Ethos e Simulacros" / Este trabalho tem como objetivo analisar o funcionamento discursivo na obra de Elomar Figueira de Mello, observando a identidade sertaneja elomariana como uma construção discursiva, produzida por relações interdiscursivas e por dizeres institucionalizados na memória discursiva. A discussão passa pelos conceitos de identidade, em Stuart Hall e Tomaz Tadeu da Silva e a resistência em Michel Foucault e Durval Muniz de Albuquerque Junior, com quem abordamos a invenção do nordeste. Buscamos embasamento teórico-metodológico na Análise do Discurso de linha francesa (AD) a partir do proposto por Dominique Maingueneau no que se refere à análise de textos literários com enfoque discursivo. Instituímos quatro instâncias para análise, todas baseadas no contraste entre o dito de um e o dito do outro. A primeira destas instâncias é o embate entre a descrição do lugar. As quatro personagens têm visões distintas do sertão elomariano, que chamamos de bolha ou de Reino Encantado do Sertão Elomariano; a segunda instância de nossa análise recorta os enunciados sobre a protagonista Dassanta. O que dizem dela e o que ela diz de si mesma; nossa terceira instância trata do embate entre o bem e o mal contido no texto de Elomar; finalizando, fazemos um estudo sobre o Quinto Canto, que é um desafio entre cantadores, apontando um hibridismo nas cenas genéricas e o embate de Ethos e Simulacros

This paper argues against the charges of puerility in the films of Kevin Smith. I analyze Mallrats (1995), Clerks II (2006) and Zack and Miri Make a Porno (2008). To illustrate my contention, I offer close readings of the director's films, particularly the protagonists' bodily/linguistic performances. My efforts will vindicate my assertion that through these specialized performances, through the forceful assertion of their marginal identities, the films' protagonists encroach upon, and finally appropriate, historically dominant spaces. As a result, the spaces they appropriate acquire a new, characteristic hybridity. Michel Foucault's concept of heterotopia provides a framework for delineating the dominant and liminal spaces within Smith's cinematic/real worlds. Mikhail Bakhtin's notion of the 'carnivalesque' helps to elucidate the vagaries of the films' bodily and scriptural performances, while both Kevin Hetherington's concept of utopics and Gilles Deleuze and Felix Guattari's notion of the rhizome attempt to marry Bakhtin and Foucault. through the notion of appropriation of public space through performance to ultimately achieve a utopian, pluralistic ethos.

Fashion is a site of cultural production where issues of gender, identity and consumerism meet. While the rhetoric of the fashion industry often remains focused on innovation at the expense of women's lived experiences, independent fashion bloggers provide a necessary cultural critique of its practices. However, as the fashion industry pays more attention to bloggers in order to engage their growing readership, bloggers’ oppositional role has become more complicated. To explore the current context of these women’s writing in relation to a powerful economic industry, I analyze the role that ethos plays as a rhetorical concept and analyze how it is used by female bloggers who write about women’s fashion. In light of recent scholarship and of the current media landscape, bloggers’ use of ethos is important to their work even as it is complex and contradictory.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom?   Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech).   Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även. Vad gäller uppsatsens metod utgörs den av en kombination av olika metoder då det inte finns någon enskild metod som är ultimat för uppsatsens syfte. De metoder som använts är delar av Maria Karlberg & Brigitte Mrals analysmodell från Heder och påverkan, nämligen kontext-, stil- och dispositionsanalys, ordvalsanalys enligt Roderick P. Hart samt en narrativ analysmetod utifrån Sonja K. Foss bok Rhetorical Criticism – Exploration and Practice.   Vad gäller de slutsatser som kan dras är två tydliga retoriska grepp som Obama använder sig av de värdeladdade orden och kodorden. Det finns ett överskott av positiva termer i de analyserade delarna av talen och det är knappast konstigt med tanke på att han pratar om saker som betyder mycket för honom. Familj är något som många kan relatera till, och därför kan man skapa gemenskap genom att prata om familjen och familjerelaterade frågor. Han beskriver hela tiden sin familj och släkt mycket kärleksfullt, och sanningen i det hela kan sägas bekräftas till exempel när Michelle Obama i slutet av The Keynote Speech kommer upp på scenen och omfamnar sin make. Vad gäller kodorden i sin tur är det ett effektivt sätt att göra USA:s befolkning till en grupp. Han använder begrepp som förmodligen är självklara för de flesta amerikaner och får dem därigenom att känna sig insatta och på samma nivå som talaren. På samma sätt finns även många stilfigurer som syftar till att måla upp positiva och vackra bilder av både familjen och landet USA.  Genom att använda sig av berättelserna om sin familj och bakgrund blir han personlig med publiken vilket gör att det är lättare att ta till sig vad han säger, och även lättare att få förtroende för honom.

Ett av huvudmålen med års- och hållbarhetsredovisningar har tidigare konstaterats vara att skapa förtroende för och att legitimera ett företags handlingar. Vid studier av redovisning utifrån ett retoriskt perspektiv blir därför ethosbegreppet särskilt intressant. Denna uppsats behandlar användandet av förtroendeskapande medel med särskilt fokus på ethosargumentation. Uppsatsen bygger vidare på tidigare forskning inom legitimitetsskapande och retorisk kommunikation i års- och hållbarhetsredovisning. VD-ord i fem hållbarhetsredovisningar från svenska företag framgångsrika inom CSR studeras och argumenten kodas med teoretisk utgångspunkt i Aristoteles strategier för skapandet av förtroende (uppfyllandet av ethos), fronesis, arete och eunoia. Resultaten visar att topiker baserade på välvilja, eunoia, genomgående i hållbarhetsredovisningarna tillskrivs en större tyngd än övriga strategier för trovärdighet. Kluster av topiker identifieras där moraliska topiker, arete, och topiker som framhäver företagens kompetens, fronesis, konsekvent stöds av eunoia och av topiker som framhäver ekonomisk välvilja, ofta riktad mot aktieägare och andra intressenter. Vidare forskning behövs för att bringa ytterligare klarhet i varför, i vilka sammanhang och i vilken utsträckning dessa funna kluster återfinns i såväl redovisning som i andra typer av förtroendeingivande företagskommunikation.

Under Hösten 2011 startade ett mediedrev mot Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt, där han anklagades för att ha bluffat till sig för mycket i bostadsbidrag. Den här uppsatsens uppgift är att undersöka vilka strategier Juholt använde sig av i sina försvarstal utifrån statusläran och om han argumenterade efter det. Undersökningen är intressant då Juholt misslyckades i sin kommunikation till allmänheten under krisens gång. Jag fann att det man trodde var en ursäkt från början visade det sig vara undvikande av ansvar. Även medias roll visade sig ha en avgörande betydelse då de satte dagordningen. De retoriska begrepp och teorier jag använder mig av är centrala inom retoriken och då särskilt inom genus judiciale (försvarstal). Med utgångspunkt ur dessa begrepp kan man sedan forma sig en mall som kan ge vägledning i ett försvarstal.

The overall purpose of this study is to analyze how students talk and write about writing to understand why mainstream students struggle with writing when they are neither economically nor culturally marginalized. Composition scholars' literacy narratives have identified problems in education and literacy encountered by marginalized students, but they fall short in identifying and accounting for problems that mainstream students face. After examining literacy narratives by composition scholars, this study assesses interviews, questionnaires, and literacy narratives from 77 college students, ranging in ages from 18 to 26. These accounts indicate that mainstream students have had few opportunities to examine their literacy skills within the context of their developing sense of self. Because literacy narratives are stories about writers developing a voice to share with their community, ethos is central to this examination. Building upon classical and contemporary models, two aspects of ethos are developed in my analysis: ethos as it relates to students' character, identity, and self-awareness, and ethos as students' sense of their relationship to the communities that shape their character and form their audience as writers. My assessment of student accounts develops four conclusions. First, standardized testing and formulaic writing have done little to foster students' confidence or self-awareness. Second, as a result, exigence becomes a necessary addition to writing assignments to encourage students to learn from their writing and see themselves as writers. Third, having students write their own literacy narrative is a valuable exercise so that they may become aware of how literacy affects their identity. Fourth, students' self-assessments reveal that their perceptions of writing bear little resemblance to issues defined in recent debates in composition studies, particularly the rift between personal and academic writing and the debate concerning expressivist and social-epistemic pedagogies. I define an alternative, an ethos-based pedagogy, placed within the post-process theory paradigm as defined by Thomas Kent. An ethical pedagogy focuses on developing students' character and confidence and on moving students to examine the relationship between interior and exterior spaces they inhabit and on considering how these spaces influence them on a personal and a social level. An ethical pedagogy can move students to form stronger relationships with language and their literacy practices.

Ethos har inom retoriken alltid haft en stark aristotelisk prägel, ett arv sprunget ur hur talares karaktär framhölls i rättegångar i antikens Grekland. Eftersom retorikens uttryck och användningsområden har utvecklats enormt sedan dess, inte minst inom den politiska retoriken, finns en risk att vi idag begränsas av den uppfattning av ethos beståndsdelar som lever kvar efter Aristoteles. Genom att enbart se till vad som kan ses som god moral, sunt förnuft och välvilja hos talaren kan vi missa viktiga kontextuella faktorer som talaren kan använda sig av i sitt ethosbyggande, speciellt inom politisk retorik: exempelvis det ämbete som personen besitter, de regler och normer som omger situationen eller partiets värderingar och traditioner. Alla dessa är faktorer som en politiker ofta använder sig av för att inge förtroende för sig själv som politiker idag, vilka en aristotelisk ethosanalys inte ger utrymme för. I denna uppsats prövas, med den teoretiska inspirationen från Kenneth Burkes ”terministic screens”, sociologen Max Webers tre legitimitetstyper på begreppet ethos, vilka sedan appliceras på den socialdemokratiska retoriken, i hopp om att kunna bidra till utvecklingen av ethosbegreppet. Detta har gjorts genom att exemplifiera ethosskapande utifrån de tre legitimitetstyperna legal-rationell, traditionell och karismatisk legitimitet med politikerna Erik Åsbrink, Stefan Löfvén och Olof Palme. För att ytterligare konkretisera hur begreppen kan användas i en webersk ethosstudie har ett analysexempel gjorts på Mona Sahlins försvarstal efter Tobleroneaffären där alla tre aspekter har tagits i beaktning. Den weberska analysen har visat sig vara ett behjälpligt verktyg för att bredda vår syn på ethoskonstruktionen då den bidrar med en dimension till begreppet som kan innefatta kontextuella faktorer till den retoriska situationen.