Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn med psykiska och/eller kognitiva svårigheter i skolan. Författarna gjorde semistrukturerade intervjuer via telefon med 10 föräldrar som har barn med svårigheter i skolan. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i följande kategorier föräldrars behov av att vara spindeln i nätet, frustrationen över att inte få tillräckligt med stöd, skolmiljöns påverkan på barnen, känslan av att inte veta vad som händer samt positiva upplevelser av skolan. Resultatet av studien visade att föräldrar upplever att det finns brister i skolmiljön som påverkar barnen i deras aktivitetsutförande. Föräldrarna upplever att det saknas viktig kunskap hos pedagogerna som ger dem möjlighet att stötta deras barn på rätt sätt så barnen får samma möjligheter som de övriga barnen på skolan. Författarna i studien diskuterar resultatet utifrån vad arbetsterapeuter kan bidra med för kunskap till pedagogerna samt stödja barnen till att uppnå bästa möjliga resultat i skolarbetet. Fortsatt forskning inom ämnet skulle kunna handla om fäders upplevelse samt skolans upplevelse av att ha barn med svårigheter inom skolan. / The purpose of the study was to describe parent´s experiences of having children with mental and/or cognitive difficulties in school.The authors made semi-structured interviews by telephone with 10 parents who have children with difficulties in school. Data was analyzed according to a qualitative content analysis. The analysis resulted in the following categories  parents need to be the spider in the network, the frustration of not getting enough support, the school environment's impact on the children, the feeling of not knowing what is happening and positive experiences of the school. The result of the study showed that parents find that there are deficiencies in the school environment that affect the children in their activity performance. The parents feel that there is no important knowledge among the educators, which gives them the opportunity to support their children in the right way so that the children have the same opportunities as the other children at the school. The authors of the study discuss the results based on what occupational therapists can contribute for knowledge to the pedagogues and support the children in achieving the best possible results in schoolwork. Continued research on this subject could be about the experience of fathers and the school's experience of having children with difficulties in school.

<p><strong><em>Bakgrund</em></strong>Bakgrunden till uppsatsen är att vi vill lyfta fram möjligheterna för barn med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola. För en pedagog som har elever i verksamheten med dessa svårigheter skapas det dagligen problematiska situationer som påverkas av tid, material, ekonomi och acceptansen från klassen och skolan. Utöver detta vill vi lyfta fram möjligheterna som finns, vill vi utvecklas inom området och få en ökad förståelse för barn med diagnos, för att på bästa sätt kunna ge dessa barn en fullständig skolgång. Vår förhoppning är att kunna inkludera alla elever i den gemensamma skolan. Vi vill ta reda på om och hur det arbetas med att inkludera eleverna med dessa neuropsykiatriska diagnoser i verksamheten.</p><p> </p><p>Syftet är att ta reda på vilket stöd det finns för elever med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola.</p><p> </p><p>Våra frågeställningar är:</p><p>1. På vilket sätt stödjer pedagoger elever med neuropsykiatriska diagnoser i skolår 1-3?</p><p>2.Vilka hinder eller svårigheter finns det för pedagoger att ge det stöd elever med neuropsykiatriska diagnoser behöver?</p><p> </p><p><strong><em>Metod</em></strong>Vi har valt att intervjua fyra pedagoger och två föräldrar, för att få djupare infallsvinklar och förståelse för hur de samspelar med dessa barn. Vi anser att svaren skulle bli djupare och mer ingående om vi använde oss av intervjuer istället för enkäter. Enkätsvar skulle inte ge lika mycket utrymme för tolkning som påverkar validiteten, därför anser vi att intervjuer är det som ger det rimligaste resultaten, då vi ville göra en kvalitativ undersökning.</p><p> </p><p><strong><em>Resultat</em></strong>I undersökningen har vi kommit fram till att det inte verkar finnas några större svårigheter som gör att dessa elever med neuropsykiatriska diagnoser inte skulle kunna gå i en vanlig klass. Det som kan bli ett problem är att eleverna växer ifrån varandra när de kommer upp i årskurserna, olikheterna blir då mer påtagliga för denna elev och för resten av eleverna i klassen.  Det var ingen av våra intervjupersoner som tyckte att deras barngrupp inte fungerat, utan eleverna accepterat och respekterat varandra väl. Föräldrarna tyckte klasskamraterna var mycket förstående mot deras barn och de har aldrig mött några större bekymmer från dem.  Det finns många hjälpmedel att få del av, både för föräldrar och pedagoger. Ett av de största hjälpmedlen är habiliteringen som finns som stöd för både skolan och hemmet.<strong> </strong></p>

BakgrundBakgrunden till uppsatsen är att vi vill lyfta fram möjligheterna för barn med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola. För en pedagog som har elever i verksamheten med dessa svårigheter skapas det dagligen problematiska situationer som påverkas av tid, material, ekonomi och acceptansen från klassen och skolan. Utöver detta vill vi lyfta fram möjligheterna som finns, vill vi utvecklas inom området och få en ökad förståelse för barn med diagnos, för att på bästa sätt kunna ge dessa barn en fullständig skolgång. Vår förhoppning är att kunna inkludera alla elever i den gemensamma skolan. Vi vill ta reda på om och hur det arbetas med att inkludera eleverna med dessa neuropsykiatriska diagnoser i verksamheten.   Syftet är att ta reda på vilket stöd det finns för elever med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola.   Våra frågeställningar är: 1. På vilket sätt stödjer pedagoger elever med neuropsykiatriska diagnoser i skolår 1-3? 2.Vilka hinder eller svårigheter finns det för pedagoger att ge det stöd elever med neuropsykiatriska diagnoser behöver?   MetodVi har valt att intervjua fyra pedagoger och två föräldrar, för att få djupare infallsvinklar och förståelse för hur de samspelar med dessa barn. Vi anser att svaren skulle bli djupare och mer ingående om vi använde oss av intervjuer istället för enkäter. Enkätsvar skulle inte ge lika mycket utrymme för tolkning som påverkar validiteten, därför anser vi att intervjuer är det som ger det rimligaste resultaten, då vi ville göra en kvalitativ undersökning.   ResultatI undersökningen har vi kommit fram till att det inte verkar finnas några större svårigheter som gör att dessa elever med neuropsykiatriska diagnoser inte skulle kunna gå i en vanlig klass. Det som kan bli ett problem är att eleverna växer ifrån varandra när de kommer upp i årskurserna, olikheterna blir då mer påtagliga för denna elev och för resten av eleverna i klassen.  Det var ingen av våra intervjupersoner som tyckte att deras barngrupp inte fungerat, utan eleverna accepterat och respekterat varandra väl. Föräldrarna tyckte klasskamraterna var mycket förstående mot deras barn och de har aldrig mött några större bekymmer från dem.  Det finns många hjälpmedel att få del av, både för föräldrar och pedagoger. Ett av de största hjälpmedlen är habiliteringen som finns som stöd för både skolan och hemmet.

Barns uppfattning av delaktighet i vården är utforskat, men när det gäller vårdkvalitet är källan till uppgifterna sällan barnen själva. En förutsättning för ett barnperspektiv i vården är att barn själva deltar i utvärderingen. Studier visar att det är angeläget att ta del av åsikter gällande delaktighet i vården då barns uppfattning inte nödvändigtvis överensstämmer med föräldrars uppfattning. Studiens syfte var att undersöka barn och föräldrars uppfattning om barns delaktighet i vården. Två frågeformulär, ett avsett för barn och ett för föräldrar har använts i studien, som genomfördes med kvantitativ metod och med deskriptiv design. Enkätundersökningen genomfördes på barnavdelningar och barnmottagningar vid ett mellanstort sjukhus i västra Sverige. Totalt ingick 19 barn åldern 10-17 år samt 18 medföljande föräldrar i studien. Barn och föräldrars svar indikerar gynnsamma förutsättningar för delaktighet och en majoritet av barnen upplevde sig delaktiga. Dock ses tendenser som pekar på att det föreligger viss skillnad mellan barns upplevelse av delaktighet, relaterat till barnets ålder. Viss diskrepans mellan barns och föräldrars svar kan även skönjas. Att enbart förlita sig på föräldrars utsago om barns uppfattningar anses därför inte tillräckligt. Vidare kartläggning av barns delaktighet i verksamheter riktade till barn är önskvärt. / Children's perception of participation in health care is rarely based on the children’s experiences. A prerequisite for a child-centered perspective in health care is that children themselves participate in evaluations. Studies show that it is important to take part of opinions regarding participation in health care due to the fact that children and parents' perceptions not always are consistent. The aim of this study was to investigate how the child and their parent perceive the child's participation in health care. Two questionnaires, one intended for children and one for the parents were used in the study. The study was conducted using a quantitative method with descriptive design. The survey was carried out in pediatric wards and child clinics at a midsize hospital in western Sweden. 19 children in the age of 10-17 years and 18 accompanying parents participated in the study. Children’s and parents' responses indicate favorable conditions for participation. A majority of the children stated an experience of involvement. However, trends indicate that there is some difference between children's experience of participation, related to the age of the child. Some discrepancies can be discerned between the children’s and the parents' responses. Relying solely on the parents' admission of the child's perception is therefore not sufficient. Further research of children's participation in activities directed to children is desirable.

Problemställning Barns användning av elektroniska skärmar har ökat de senaste åren. Deras skärmanvändning påverkas av deras föräldrars användning och uppfattning till elektroniska skärmar. Distriktssköterskans roll inom elevhälsan är att hjälpa barn och familjer till hälsosamma vanor, även avseende skärmanvändning. Syfte Syftet var att beskriva föräldrars uppfattning om sina barns skärmanvändning. Metod Datainsamling gjordes med kvalitativa frågeformulär med öppna frågor. Materialet analyserades enligt fenomenologisk metod. Resultat Resultatet av studien visar att föräldrars uppfattning kring sina barns skärmanvändning är positiv. Föräldrar upplever att barns skärmanvändning bör begränsas samt att det är svårt. Skärmen kan vara en resurs för att söka kunskap samt sociala kontakter mellan barn via sociala medier. Konklusion Föräldrars uppfattning om sina barns skärmanvändning är både positiv och negativ. Skärmanvändning upplevs som bra när den används i pedagogiskt syfte eller bidrar till ökad fysisk aktivitet. Fortsatta studier Implikationer är studier som undersöker ämnet ur distriktssköterskans perspektiv, både avseende möjlighet till kommunikation med föräldrar samt hur föräldrar och distriktssköterskan kan samverka mot ogynnsam skärmanvändning bland barn. / Problem Children’s use of electronic devices such as smartphones and tablets has increased in recent years. Research shows that children’s screen usage is influenced by their parent’s use and perception of electronic screens. The role of the district nurse in student health is to help children and families with healthy habits, including regarding screen usage. Aim The aim of this study was to describe parent’s perceptions of their children’s screen usage. Method The data collection was done with qualitative open-ended questionnaires. The material was analyzed by phenomenological method. Results The results of the study show that parent’s perception of their children’s screen usage is positive. Parents feel that children’s screen usage should be limited and that it is difficult. The screen can be a resource for seeking knowledge as well as social contacts between children via social media. Conclusion Parents' perceptions of children's screen usage are both positive and negative. Screen usage is perceived as good when it’s used for educational purposes or contributes to increased physical activity. Further studies Implications are studies that investigate the topic from the district nurse's perspective, both regarding the possibility of communication with parents and how parents and the district nurse can work together against unfavorable screen usage among children

The purpose of this study is to find out parents' perception of the needs of their children related to the diagnosis of adhd and how they, the school and the leisure center meet the needs. Through a websurvey where 66 participants participated, we have raised questions about their perceptions linked to the purpose. The result shows that parents of adhd children perceive that their children's needs are directly linked to their impaired ability to control their executive functions. Parents meet the needs by lowering their expectations and keeping routines. Support from the environment is also an important factor in meeting the needs of children. Regarding the school and the leisure center's satisfying children's needs, the views differ from the respondents. Some believe that the school and the leisure center adjust the activities based on the needs of the children, but others say that the staff lack knowledge in their treatment, which leads to the perception that the school and the leisure center do nothing at all. Our conclusion is that knowledge about the diagnosis adhd is a must to be able to work as a teacher and leisure teacher today, because at least one person in each class has adhd. / Syftet med denna undersökning är att ta redan på föräldrars uppfattning om deras barns behov kopplade till diagnosen adhd samt hur de, skolan och fritidshemmet tillgodoser behoven. Genom en websurvey där 66 deltagare deltog har vi  ställt öppna frågor om deras uppfattningar kopplade till syftet. Resultatet visar att föräldrar till barn med adhd uppfattar att deras barns behov är direkt kopplade till deras nedsatta förmåga att  kontrollera sina exekutiva funktioner. Föräldrar tillgodoser behoven genom att sänka sin kravbild och hålla rutiner. Stöd från omgivningen är också en viktig faktor gällande tillgodoseendet av barnens behov. Gällande skolan och fritidshemmets tillgodoseende av barnens behov, går meningarna isär bland respondeneterna. Vissa anser att skolan och fritidshemmet anpassar verksamheten utifrån barnens behov men andra menar att personalen saknar kunskap i sitt bemötande , vilket leder till uppfattningen att skolan och fritidshemmet inte gör någonting alls. Vår slutsats är att kunskap om diagnosen adhd är ett måste för att kunna arbeta som lärare och fritidspedagog idag, eftersom minst en person i varje klass har adhd.

Introduktion: Fysisk aktivitet har positiva effekter både på den psykiska och fysiska hälsan och är en friskfaktor till många folksjukdomar. Covid-19-pandemin kan genom restriktioner och nedstängningar ha påverkat den fysiska aktiviteten hos barn negativt och ökat risken för långvariga stillasittande beteenden. Syfte: Syftet med den här studien är att studera föräldrars och målsmäns uppfattning om deras barns fysiska aktivitet givet Covid-19-pandemin, i två kommuner. Metod: Studien är en empirisk studie som genomförts via en enkätundersökning. Studiepopulationen är föräldrar och målsmän till barn som går i åttondeklass på en skola i två olika kommuner. Skolorna valdes genom ett bekvämlighetsurval. Enkäten utformades i EU Surveys. En pilotenkät skickades först ut innan den riktiga enkäten, som sedan skickades ut till 213 föräldrars och målsmäns mailadresser. Resultat: Totalt svarade 67 föräldrar och målsmän inom två kommuner i Sverige på enkäten vilket gav studien en svarsfrekvens på 31 procent. Majoriteten av föräldrar och målsmän anser att deras barns fysiska aktivitet har påverkats under Covid-19-pandemin. De mest påverkande faktorerna, enligt föräldrars och målsmäns uppfattning, var nedstängningsåtgärder, försiktighet samt tillgänglighet till fysiska aktiviteter, inklusive sport. Majoriteten av respondenterna uppfattar att skolan inte bidragit till den fysiska aktiviteten samt att deras barn är mer stillasittande idag jämfört med innan Covid-19-pandemin. Slutsats: Föräldrars och målsmäns uppfattning i de två kommunerna är att deras barns fysiska aktivitet har påverkats givet Covid-19-pandemin. Studien pekar på ett behov av policyer för att prioritera barns fysiska aktivitet givet Covid-19-pandemin. Ytterligare forskning behövs för att utforska vilka effekter pandemin har på den fysiska aktiviteten hos barn. / Introduction: Physical activity has positive effects on both mental and physical health and is a protective factor for many common diseases. The Covid-19 pandemic may have, through restrictions and closures, negatively affected the physical activity of young people and thereby increased the risk of prolonged sedentary behaviour. Aim: The aim of this study is to study parents’ and guardians’ perceptions of their children's physical activity given the Covid-19 pandemic, in two municipalities. Method: This is an empiric study conducted via a survey. The study population is parents and guardians of children in eighth grade at a school in two different municipalities. The schools were chosen through a convenience selection. The survey was hosted in EU Surveys. A pilot test was conducted, and then the final survey was then emailed to 213 parents and guardians. Results: A total of 67 parents and guardians in two study locations in Sweden responded to the survey for a response rate of 31%. Most parents and guardians believe that their children's physical activity was affected during the Covid-19 pandemic. Contributing factors, as described by parents and guardians, were school closure measures, fear of infection and accessibility of physical activities, including sports. The majority of the respondents perceive that the school has not supported physical activity and that their children are more sedentary today compared to before the Covid-19 pandemic. Conclusion: Parents and guardians in both study locations state that their children's physical activity has been affected by the Covid-19 pandemic The study indicates a need for policies to prioritise children’s physical activity following the Covid-19 pandemic. Further research is needed to explore the effects the pandemic has on the physical activity among children.