Den här uppsatsen kommer att behandla hur förskolans pedagoger utformarförskolans lärmiljöer inomhus. Denna undersökning lägger vikt på hur barnen görsdelaktiga samt hur de får möjlighet att påverka utformningen av förskolanslärmiljöer. Att kunna se barnen som kompetenta individer skapar en självsäkerhethos barnen. Förskolan ska kunna erbjuda en inspirerande miljö där fokus ligger påatt barnen ska känna ett samspel med varandra som möjliggör barns delaktighet ochinflytande.Studiens syfte är att bidra med kunskap om förskollärarnas förhållningssätt samtutformning av förskolornas lärmiljöer inomhus. Studien utgångspunkt är hur barnengörs delaktiga och får inflytande i förskolans lärmiljöer. Teorin som används för attstärka studien är utvecklingspedagogiken. Som metod har jag använt mig avfenomenografin som via intervjuer med förskollärare har samlat in data omförskollärarnas förhållningssätt samt utformning av förskolornas lärmiljöer.I resultatet lyfts relevant samlade data kopplad till centrala begrepp upp samt olikastrategier som förskollärarna använder för att möjliggöra barns delaktighet ochinflytande. I resultatet visar det även att ett hinder när det kommer till lärmiljön äratt det kan finnas brist på personal eller inte köpa in de material som barnen önskar.Det framhävs även i resultatet att den pedagogiska dokumentationen är av stor vikt,för att kunna se utifrån barnens perspektiv och därmed möjliggöra barnensdelaktighet samt inflytande i förskolans lärmiljöer. Avslutningsvis kommer det attges tips på vidare forskning.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med att inkludera barn med autism i förskolan och hur de bidrar till social utveckling, och vilka verktyg som används. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med sju förskollärare som arbetar på olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarna ansåg att det var svårt att bygga upp ett socialt samspel mellan det autistiska barnet och de övriga barnen. Det uppkom inga leksekvenser mellan det autistiska barnet och de övriga barnen eftersom barn med autism har svårt med socialt samspel och att kommunicera. Det framkom att de vuxna har en betydelsefull roll för barn med autism, eftersom vuxna lättare förstår dem. De verktyg som förskollärarna använde för att underlätta dessa barns vardag och även för att försöka bygga upp ett socialt samspel och en kommunikation mellan barnen var bland annat tecken som stöd och bilder.  Att använda bildschema med bilder som synliggör allt som ska ske under dagen var väldigt viktigt för dessa barn och det arbetades det mycket med på förskolorna. För de här barnen är det viktigt med rutiner, struktuerad miljö och ett särskilt rum dit de kan gå och " tanka" ny energi. På de flesta förskolor hade dessa barn en assistent vilket förskollärarna upplevde som positivt då de kan erbjuda den bästa förutsättningen för barnet att utvecklas på. Trots att barn med autism har svårigheter att utveckla sociala relationer och att kommunicera betonade förskollärarna att det är viktigt att dessa barn känner sig som " en i gruppen".

Bakgrund: Den  sociala  och  fysiska  miljön  är  grundläggande  för  språkutveckling  och  lärande  och förskolan har en stor betydelse för barnens lärande. En stimulerande språkmiljö ska vara under ständig förändring utifrån barnens förutsättningar och intresse. Dessutom är det viktigt att pedagogerna har ett mål och ett syfte med den fysiska miljön, samt att den stödjer och skapar möjligheter för barns samspel, utveckling och lärande. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarnas erfarenheter och kunskaper om hur de arrangerar språkmiljön i förskolan för att stimulera barns språk-, läs - och skrivutveckling. Metod: Vi har valt att använda oss av kvalitativ metod i form av samtalspromenad som verktyg fördatainsamlingen. Resultat: Studiens resultat visar att förskollärarna är medvetna om miljöns betydelse för barnensspråk-, läs- och skrivutveckling. De finns ett syfte med hur de arrangerar miljön och de är medvetna om vikten av förskollärarnas förhållningssätt för barnens språkutveckling, samspel och lärande. Förskollärarna berättade att det är viktigt att barn får erfarenheter av bilder och text för att skapa intresse för skriftspråket. Resultatet visar att organisation av barngruppen är av stor betydelse för att skapa möjligheter till samtal mellan barn och vuxna och barn och barn vilket berikar barnens ordförråd.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver deras förhållningssätt i utomhusmiljön kopplat till genusnormer, inklusive hur de beskriver att genus konstrueras i förskolans utomhusmiljö. Studien är kvalitativ och använder sig av metoderna observation och semistrukturerade intervjuer. Observationerna användes för att skapa förkunskaper och bakgrund till intervjuerna om förskollärarnas förhållningsätt till genusnormerna i utomhusmiljön. Vidare intervjuades sex förskollärare i par, för att bidra med en medvetenhet och eventuell kunskap kring förskollärarnas förhållningsätt till genus i utomhusmiljön, samt konstruktionen av genus i utomhusmiljön. Studien har en teoretisk utgångspunkt i Yvonne Hirdman och Judith Butlers teorier om genus samt att resultatet har bearbetats genom en tematisk analys utifrån teoriernas begrepp, isärhållning, hierarki, genuskontrakt och den heterosexuella matrisen.  Resultatet visade att förskollärarna ansåg att utomhusmiljön var genusneutralt samtidigt som det framkom många sätt som genusnormerna konstrueras i utomhusmiljön. Vidare visade resultatet hur genuskonstruktionen i utomhusmiljön beror på faktorer som materialet, barnens intressen, barnens ålder och förskollärarnas förhållningsätt. Förskollärarna betonade att deras förhållningsätt till genus i utomhusmiljöerna handlar om att se barn som barn, vara tillåtande till barns utforskande men även vara närvarande och där med barnen när genusnormerna behöver problematiseras tillsammans.

Denna kvalitativa studie är baserad på fokusgruppsamtal med förskollärare från tre olika förskolor och syftar till att undersöka förskollärares erfarenheter av att arbeta didaktiskt med förskolans yngsta barn (1–3 år) och deras fonologiska medvetenhet och förmågor. I relation till aktuell forskning diskuterar studien vad förskollärares förhållningssätt kring fonologisk medvetenhet och förmågor har för betydelse för att erbjuda ett didaktiskt språkfrämjande arbete. Studien lyfter även vilka material, verktyg och didaktiska arbetsmetoder som de intervjuade anser som viktiga. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv analyseras sambandet mellan studiens resultat i relation till begreppen interaktion, stöttning, proximal utvecklingszon och artefakt. Med hjälp av en tematisk analysmetod identifierar vi två teman: Den egna medvetenheten och Enkelt och tydligt material. Dessa teman visar att respondenterna har en gemensam utgångspunkt- att vilja främja yngsta barnens språkkunskaper samt att förskollärarna har en medvetenhet om de val som görs och att de aktivt arbetar med de olika materialen. Trots att tillvägagångssätten mellan förskollärarna är olika, så är vår slutsats att barnen erbjuds rika möjligheter till att främja sin fonologiska medvetenhet och förmågor.