<p>Denna uppsats har till syfte att studera den svenska folkhälsans utveckling. Hur mår vi idag i förhållande till förr med utgångspunkt i dödlighet, sjukskrivningar och förtidspensioner under perioden 1970-2005? Den del av folket som behandlas är den arbetsföra gruppen mellan 25-64 alternativt 20-64 år. En annan del av frågeställningen har varit att beskriva den trendmässiga utvecklingen för dessa aspekter och se hur de har förändrats från 1970-talet fram till idag.</p><p>För att utforska detta ämne har en kvantitativ metod vidtagits och statistik över den nämnda tidsperioden har illustrerats grafiskt samt analyserats via regressionsanalyser.</p><p>Om vi ser på den utveckling mortaliteten genomgått över tid så ser det ljust ut. Den totala mortaliteten avser då alla dödsfall som drabbat gruppen 25-64-åringar. Den totala mortaliteten har sjunkit betydligt under denna period. 439,5 per 100,000 av den studerade population avled år 1970 och år 2005 var denna siffra nere i 255,8. Den totala dödligheten har då sjunkit med 41 % under perioden 1970-2005.</p><p>Färre människor dör också på grund av hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar och tumörsjukdomar som under hela den studerade perioden varit de överlägsna dödsorsakerna. Särskilt de hjärt- och kärlrelaterade dödsfallen har minskat lavinartat. 164 av 100,000 personer i arbetsför ålder dog 1970 av hjärt- och kärlrelaterade orsaker. Denna grupp var bara 63,6 stycken år 2005. De tumörrelaterade dödsorsakerna utgjorde år 1970 133,8 fall och år 2005 endast 100 fall per 100,000 invånare.</p><p>Samtidigt finns en mörkare bild av folkhälsan i den bemärkelsen att fler och fler sjukskriver sig ofta och länge. Man kan se en ökning av antalet sjukskrivningar då det år 1974 registrerades 3 190 sjukfrånvarofall och framme vid år 2003 har siffran hunnit öka till 5 098 stycken per 100,000 personer.</p><p>Vi kan också ana en ohälsotrend i det avseendet att antalet förtidspensioner ständigt har ökat. År 1970 var bara 3,3 % av den arbetsföra befolkningen förtidspensionerade. År 2005 var denna siffra uppe i 9 %.</p><p>Den stora ökningen av sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna under perioden 1970 till idag är ett av Sveriges största problem. Att många flyr arbetslivet är ett växande problem som får märkbara konsekvenser i arbetskraften och arbetsmarknaden.</p><p>Trots den uppenbara minskningen vi ser i mortalitetsstatistiken så kan det ökade antalet förtidspensioneringar och sjukskrivningar te sig märkligt. Dessa resultat gör det svårt att tolka bilden av den svenska folkhälsan. Mår vi bara sämre eller bättre och bättre fast vi flyr arbetslivet i större utsträckning? Sådant diskuteras i uppsatsens avslutande Resultatsammanfattning och diskussion vari egna och andras teorier behandlas.</p>

Denna uppsats har till syfte att studera den svenska folkhälsans utveckling. Hur mår vi idag i förhållande till förr med utgångspunkt i dödlighet, sjukskrivningar och förtidspensioner under perioden 1970-2005? Den del av folket som behandlas är den arbetsföra gruppen mellan 25-64 alternativt 20-64 år. En annan del av frågeställningen har varit att beskriva den trendmässiga utvecklingen för dessa aspekter och se hur de har förändrats från 1970-talet fram till idag. För att utforska detta ämne har en kvantitativ metod vidtagits och statistik över den nämnda tidsperioden har illustrerats grafiskt samt analyserats via regressionsanalyser. Om vi ser på den utveckling mortaliteten genomgått över tid så ser det ljust ut. Den totala mortaliteten avser då alla dödsfall som drabbat gruppen 25-64-åringar. Den totala mortaliteten har sjunkit betydligt under denna period. 439,5 per 100,000 av den studerade population avled år 1970 och år 2005 var denna siffra nere i 255,8. Den totala dödligheten har då sjunkit med 41 % under perioden 1970-2005. Färre människor dör också på grund av hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar och tumörsjukdomar som under hela den studerade perioden varit de överlägsna dödsorsakerna. Särskilt de hjärt- och kärlrelaterade dödsfallen har minskat lavinartat. 164 av 100,000 personer i arbetsför ålder dog 1970 av hjärt- och kärlrelaterade orsaker. Denna grupp var bara 63,6 stycken år 2005. De tumörrelaterade dödsorsakerna utgjorde år 1970 133,8 fall och år 2005 endast 100 fall per 100,000 invånare. Samtidigt finns en mörkare bild av folkhälsan i den bemärkelsen att fler och fler sjukskriver sig ofta och länge. Man kan se en ökning av antalet sjukskrivningar då det år 1974 registrerades 3 190 sjukfrånvarofall och framme vid år 2003 har siffran hunnit öka till 5 098 stycken per 100,000 personer. Vi kan också ana en ohälsotrend i det avseendet att antalet förtidspensioner ständigt har ökat. År 1970 var bara 3,3 % av den arbetsföra befolkningen förtidspensionerade. År 2005 var denna siffra uppe i 9 %. Den stora ökningen av sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna under perioden 1970 till idag är ett av Sveriges största problem. Att många flyr arbetslivet är ett växande problem som får märkbara konsekvenser i arbetskraften och arbetsmarknaden. Trots den uppenbara minskningen vi ser i mortalitetsstatistiken så kan det ökade antalet förtidspensioneringar och sjukskrivningar te sig märkligt. Dessa resultat gör det svårt att tolka bilden av den svenska folkhälsan. Mår vi bara sämre eller bättre och bättre fast vi flyr arbetslivet i större utsträckning? Sådant diskuteras i uppsatsens avslutande Resultatsammanfattning och diskussion vari egna och andras teorier behandlas.

<p>I denna studie undersöks hur sjuktalen i Sverige under åren 2000-2005 utvecklats för inrikes respektive utrikes födda. Datamaterialet utgörs av aggregerade siffror över Sveriges befolkning i arbetsför ålder under tidsperioden. Initialt, utifrån Integrationsverkets rapport1 kunde det konstateras att sjukskrivningarna började minska 2003 men att minskningen var mer påtaglig för utrikes födda. Dessutom var utrikes födda oftare sjukskrivna än inrikes födda. Minskningen kunde dock, till stor del förklaras av en sänkning av ersättningsnivåerna samt införandet av en tredje sjuklönevecka andra halvåret 2003.</p>

I denna studie undersöks hur sjuktalen i Sverige under åren 2000-2005 utvecklats för inrikes respektive utrikes födda. Datamaterialet utgörs av aggregerade siffror över Sveriges befolkning i arbetsför ålder under tidsperioden. Initialt, utifrån Integrationsverkets rapport1 kunde det konstateras att sjukskrivningarna började minska 2003 men att minskningen var mer påtaglig för utrikes födda. Dessutom var utrikes födda oftare sjukskrivna än inrikes födda. Minskningen kunde dock, till stor del förklaras av en sänkning av ersättningsnivåerna samt införandet av en tredje sjuklönevecka andra halvåret 2003.

<p>Studien har genomförts på ett stålföretag som startade friskvårdsprojektet 55+ för anställda som är 55 år eller äldre. Syftet med denna studie är att få en bild över vad äldre anställda har för föreställningar om att arbeta till 65 och diskutera hur friskvårdsprojektet 55+ kan påverka deras förutsättningar att vara kvar i arbete till pensionsålder. I studien användes kvalitativ intervju som metod och undersökningsgruppen bestod av tio anställda på företaget.</p><p>Förutsättningar som de intervjuade tog upp för att arbeta kvar rörde arbetet, hälsan, tajming med partner och ekonomin och många upplevde att de inte skulle kunna arbeta till 65 som de gör idag. Det fanns en besvikelse över att företaget inte längre erbjöd avtalspension i samma utsträckning som tidigare, eftersom de intervjuade mentalt hade förberett sig inför en pensionärstillvaro. Att de intervjuade från början inte var inställda på att arbeta till 65 kan ha påverkat deras upplevda förutsättningar i arbetet. De ställde dock om sina förväntningar och genom jämförelser med andra, såsom utländska kollegor, fann de sig i situationen. En osäkerhet över vad som gäller med pension fanns bland de intervjuade. Friskvårdprojektet kan ha fungerat hälsofrämjande, eftersom det för de intervjuade bidrog till ökad medvetenhet om hälsan. Det enligt oss största bidraget med friskvårdsprojektet var att deltagarna kände välbefinnande i att företaget satsade på just dem. Ett friskvårdprojekt kan därmed leda till ökad motivation hos äldre anställda att arbeta kvar till 65, men eftersom de intervjuade fortfarande upplevde hinder i arbetet skulle insatser även i arbetet kunna öka deras möjligheter och vilja att arbeta till 65.</p>

Studien har genomförts på ett stålföretag som startade friskvårdsprojektet 55+ för anställda som är 55 år eller äldre. Syftet med denna studie är att få en bild över vad äldre anställda har för föreställningar om att arbeta till 65 och diskutera hur friskvårdsprojektet 55+ kan påverka deras förutsättningar att vara kvar i arbete till pensionsålder. I studien användes kvalitativ intervju som metod och undersökningsgruppen bestod av tio anställda på företaget. Förutsättningar som de intervjuade tog upp för att arbeta kvar rörde arbetet, hälsan, tajming med partner och ekonomin och många upplevde att de inte skulle kunna arbeta till 65 som de gör idag. Det fanns en besvikelse över att företaget inte längre erbjöd avtalspension i samma utsträckning som tidigare, eftersom de intervjuade mentalt hade förberett sig inför en pensionärstillvaro. Att de intervjuade från början inte var inställda på att arbeta till 65 kan ha påverkat deras upplevda förutsättningar i arbetet. De ställde dock om sina förväntningar och genom jämförelser med andra, såsom utländska kollegor, fann de sig i situationen. En osäkerhet över vad som gäller med pension fanns bland de intervjuade. Friskvårdprojektet kan ha fungerat hälsofrämjande, eftersom det för de intervjuade bidrog till ökad medvetenhet om hälsan. Det enligt oss största bidraget med friskvårdsprojektet var att deltagarna kände välbefinnande i att företaget satsade på just dem. Ett friskvårdprojekt kan därmed leda till ökad motivation hos äldre anställda att arbeta kvar till 65, men eftersom de intervjuade fortfarande upplevde hinder i arbetet skulle insatser även i arbetet kunna öka deras möjligheter och vilja att arbeta till 65.

<p>The aim of this study was to examine how individuals with disability pension reason about a return to work. Action theory, as presented by Berglind, was used as theoretical approach. Qualitative interviews were conducted with five individuals who have disability pension due to mental illness. The respondents describe how they weigh benefits and disadvantages against each other. The main reason for a return to work is economical. The greatest disadvan-tage is the risk of losing their right to disability pension, which seems to limit their motivation to return to work. All respondents stress benefits associated with work but they do not all wish to return to work. Work is not described as equal to paid work but as an essential part of life. All respondents’ express a belief in their ability to work but are doubtful concerning their chances of getting employment, which seems to have a negative impact on their motivation as well. Furthermore, the respondents criticize the public authorities in the field of rehabilitation for not contributing to a return to work process. However, they give an example of how a non-governmental organisation has been important for increasing their possibilities of a return to work.</p>

The aim of this study was to examine how individuals with disability pension reason about a return to work. Action theory, as presented by Berglind, was used as theoretical approach. Qualitative interviews were conducted with five individuals who have disability pension due to mental illness. The respondents describe how they weigh benefits and disadvantages against each other. The main reason for a return to work is economical. The greatest disadvan-tage is the risk of losing their right to disability pension, which seems to limit their motivation to return to work. All respondents stress benefits associated with work but they do not all wish to return to work. Work is not described as equal to paid work but as an essential part of life. All respondents’ express a belief in their ability to work but are doubtful concerning their chances of getting employment, which seems to have a negative impact on their motivation as well. Furthermore, the respondents criticize the public authorities in the field of rehabilitation for not contributing to a return to work process. However, they give an example of how a non-governmental organisation has been important for increasing their possibilities of a return to work.