Bakgrund: Tidigare forskning visar på att det relationella perspektivet i mötet med terapeuterna har stor betydelse för utfallet i terapierna oavsett metod eller modell. Att forska tillsammans med de som efterfrågar och behöver vår hjälp känns angeläget då det är de som kanske mest av alla kan bidra med värdefulla kunskaper utifrån deras egna upplevelser.  Syfte: Syftet med studien är att beskriva vad patienter upplevt vara verksamt i mötet med terapeuter i ett kris och konsultationsteam. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Data insamlades genom intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som framstod som viktiga faktorer för en hjälpsam terapeutisk kontakt; att känna tillit, att vara tillgänglig samt att se det som fungerar. Slutsats: Att det är många faktorer som påverkar utfallet i terapierna bekräftas även i denna studie. En röd tråd har varit vikten av relationen till terapeuten. Däremot har det varit svårt att mer specifikt få fram terapeutfaktorer som egenskaper och kvalitéer. Beskrivningar handlar om känslan i mötet och hur det upplevts. Hur man som terapeut är mot de som söker vår hjälp kan ha större betydelse än vad man gör i det terapeutiska sammanhanget belyses. Att möta upp snabbt minskar lidandet, får människor att känna sig tagna på allvar och har dessutom ekonomiska fördelar.

Co-terapi innebär att två terapeuter arbetar tillsammans i terapi med en eller flera patienter och uppstod inom ramen för familjeterapi. Syftet med denna uppsats var att belysa om det finns forskningsstöd för att co-terapi fungerar, såväl för familjer och par i behandling, som för nya terapeuter som ska skolas in i yrket, samt vilken inverkan co-terapiskapet kan ha på terapeuternas utveckling. Vår frågeställning var om det är möjligt att utfärda rekommendationer om när co-terapi är att föredra i behandlingen utifrån den forskning som finns om co-terapi. Metoden i denna litteraturstudie blev en systematisk litteraturgenomgång av vetenskapliga artiklar som avhandlade dessa ämnen. Tio relevanta artiklar valdes och analyserades och presenteras utifrån olika teman. Resultaten var mångfasetterade och gav inga entydiga svar angående om och när co-terapi bör användas. Det betonades att ett gott behandlingsresultat vid co-terapi förutsatte en hög grad av samarbete mellan terapeuterna. Det fanns fördelar med co-terapi: det var värdefullt vid byte av terapeut då utgående och ingående terapeut kunde samverka; en stark allians mellan terapeuterna kunde utgöra en förebild av en relation med fungerande kommunikation; i en utbildningssituation fann oerfarna terapeuter det utvecklande med co-terapi med erfaren terapeut. Slutsatsen är att av de artiklar som analyserades går det inte att rekommendera co-terapi inom några specifika sammanhang men heller inte att avfärda i något sammanhang. Co-terapi är vad co-terapeuterna gör det till och för att göra bra co-terapi krävs kännedom om varandra, en allians och en vilja och tro på att arbeta co-terapeutiskt.

Studien syftar till att undersöka elever och föräldrars upplevelse av insatsen från ”Närvaroteamet”, en samverkansform mellan olika myndigheter för elever med skolfrånvaro i Östersunds kommun. Den har ett systemiskt perspektiv och belyser även familjens påverkan av skolfrånvaron samt skillnaden för familjen utifrån kontakten med ”Närvaroteamet”. Metoden är en enkätstudie med VAS-skala och öppna frågor till föräldrar och barn som deltagit mellan oktober 2011 och mars 2015. Föräldrarna är i huvudsak positiva till insatsen och samverkan mellan myndigheter medan eleverna har en mer blandad upplevelse. Måendet i familjerna har förädrats i positiv riktning utifrån insatsen. Resultatet visar även på att skolklimatet har en stor betydelse för elevers upplevelse av och återgång till skolan. Skolfrånvaro i form av hemmasittare infattar en komplex problematik där BUP:s kunskap är viktig och familjeterpins domän kan ha en central betydelse för familjer och elever.

Uppsatsens syfte var att via intervjuer med behandlingspersonal vid en barnpsykiatrisk klinik undersöka deras syn på behov av att erbjuda familjebehandling/familjeterapeutiska insatser samt hur man, om behov föreligger, ska gå tillväga för att stärka familjeperspektivet utifrån förändrad prioritering. Det visade sig att alla respondenter, både nya och mer erfarna, såg ett tydligt behov av att behandla hela familjer då barnet är en del av detta sammanhang och inte själva kan bära ansvar för förändring. Respondenterna såg både ett behov av familjekompetens hos alla behandlare, men även behov av familjeterapi för mer komplexa ärenden. Tre betydelsefulla åtgärder kunde identifieras för att förstärka familjeperspektivet. Dels framkom ett behov av utbildningsinsatser. En basutbildning för alla på kliniken i familjebehandling med syfte att förstärka och behålla kompetens, men framförallt för att skapa en gemensam grundsyn hos medarbetarna. Man ansåg det också som betydelsefullt och lärorikt att få arbeta tillsammans med erfarna behandlare. Även familjeterapeuterna behöver fortbildas, dels i nya evidensbaserade metoder men också handledarutbildas beroende på hur uppdraget till gruppen kommer att formuleras av ledningen. Specialistgrupp för att möjliggöra metodarbete är den andra åtgärden. Kompetens finns i metod hos klinikens medarbetare men praktiseras inte till fullo. De metoder som används systematiskt inom kliniken, är de som har stöd av specialistgrupp. Rätt använd kompetens ses också som betydelsefullt. Dels utifrån att det bidrar till att behålla och utveckla spetskompetens, men det skapar också ökad respekt för ledningen hos medarbetarna och ger arbetstillfredsställelse om klinikens resurser används på ett effektivt sätt.

Denna studie beskriver hur hela familjen med dess olika familjemedlemmar, påverkas på olika sätt när en förälder drabbas av en cancersjukdom. Föräldrarnas erfarenheter omfattar både deras syn på hur föräldrarollen och parrelationen påverkas samt hur de uppfattar att barnen, tonåringarna och/ eller de unga vuxna påverkas när den ena föräldern är sjuk samt vilken betydelse eventuellt erbjudna samtal har haft.  Även barnen, tonåringarna och de unga vuxna som anhöriga i åldrarna 10-25 år, har givit sin syn på hur de upplever att de själva och föräldrarna påverkats av att den ena föräldern har/har haft en cancersjukdom och vilken betydelse eventuellt erbjudna samtal har haft. Denna studie visar bland annat att partnern skattar högre påverkan för sig själv och sina barn än föräldern som är patient, och att de unga vuxna är mera påverkade av förälderns cancersjukdom än vad föräldrarna tror. / This study describes how the whole family with its various family members are affected in different ways when a parent suffers a cancer disease. Parents ' experience includes both their vision of how parenting and relationship are affected and how they see that the children, teenagers and young adults is affected when one parent is ill, and the significance of any talks had offered.  Even the children, teenagers and young adults as dependents between the ages of 10-25 years, have given their views on how they perceive themselves and parents affected by that one parent has/had a cancerous disease and the significance of any talks had offered. This study shows, among other things, that partner describes a much higher impact for themselves and their children than parents who are patient, and that young adults are more affected by the parent's cancer than what parents think.

Resultatet visar att samtliga informanter uttrycker en stor tillfredsställelse med att ha utbildat sig till psykoterapeut. De intervjuade upplever att den personliga utvecklingen och yrkeskompetensen har stimulerats av utbildningen. De känner sig nu friare och tryggare i samtalen. Samtliga uppger att de har fått flera verktyg att arbeta med som gör att de känner sig säkrare att samtala med flera personer i rummet och att även ta med barnen i samtalen. Informanterna anser att utbildningen har ökat deras reflektionsförmåga. De känner sig mer närvarande, lyhörda och nyfikna.   Legitimationen innebär att högskoleverket prövar utbildningens kvalitet och uppfyller den inte tillräcklig vetenskaplig grund blir den inte godkänd. ”Det här är en utbildning som är allmängiltig. Ingen kan säga att det där var väl ingenting. Det är en utbildning som är hållbar” sade några informanter i vår undersökning. Utbildningen står för många olika delar såsom en bred teoretisk grund, metodinlärning, handledning, familjerekonstruktion och egenterapi.

I Sverige används både individuell – och familjeterapeutisk behandling för unga nyinsjuknade anorexia nervosa patienter. Familjeterapeutisk behandling rekommenderas. Det finns dock kritik mot familjeterapeutisk behandling som säger att man inte tillräckligt påverkar patienternas kognitiva/affektiva svårigheter. Å andra sidan kan familjesamspelet vara en viktig faktor för förändring av kognitiva/affektiva variabler, då våra självbilder och affekter formas i relation till andra. Negativ självbild och stark självkontroll vid anorexia kan kvarstå efter behandling och kan öka risken för återfall. Studiens syfte är dels att beskriva självbilden på gruppnivå innan och efter behandling av unga anorexia nervosa patienter som behandlats på Stockholm Centrum för Ätstörningar. Vidare är syftet att se om självbilden förändras olika mycket, efter familjebaserad respektive individual terapi. Studien är en registerstudie och använder sig av data från kvalitetssäkringsbasen Stepwise. Totalt ingår 44 patienter. I studien mäts självbild med hjälp av Structural Analys of Social Behavior som är ett självskattningsformulär där självbilden beskrivs i åtta kluster. Anorexia Nervosa patienter har en negativ självbild som kännetecknas av självkontroll, självkritik och självhat. Trots detta upplever de att de tar hand om sig själva i högre utsträckning än normalgruppen. Vid ett årsuppföljning har självbilden normaliserats oavsett individual eller familjebehandling, vilket talar för att psykoterapi är verksamt för unga anorexia nervosa patienter.

Anorexia nervosa är en allvarlig ätstörning som ofta har en psykiatrisk samsjuklighet. Maudsleys familjeterapi är en evidensbaserad metod som har empiriskt stöd att vara effektiv och bör erbjudas alla ungdomar och familjer med anorexia nervosa. Det har dock konstaterats att de inte alltid räcker med Maudsley-modellen, utan i dessa fall rekommenderas tilläggsbehandling för att fler ska bli friska. Den behandling som erbjuds patienter med anorexia nervosa för ungdomar under 18 år delas in i tre faser enligt Maudsley-modellen och studien undersöker Dialektisk beteendeterapi (DBT), färdighetsträning som en tilläggsbehandling till familjeterapin under slutfasen i behandlingen. Via en enkät undersöktes ungdomarnas upplevda nöjdhet och nytta med behandlingen samt deras upplevelse av gruppledarnas insats. Utvärderingen som baseras på 25 ungdomars svar vid sista grupptillfället och visar att ungdomarna upplevt sig nöjda med den tilläggsbehandling de fått samt gruppledarnas insats. Ett moment om självkänsla/självförtroende, som även innehöll områden som perfektion, var särskilt uppskattat av flertalet som också tyckte att det avsnittet borde få större plats. Slutsatsen är att DBT färdighetsträning kan vara en värdefull tilläggsbehandling vid svår och långdragen anorexia nervosa för ungdomar.

<p>Syftet med uppsatsen var att följa upp den korttidsterapi som bedrivs vid barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i Östersund samt undersöka om en till två samtal, utifrån ett systemiskt förhållningssätt och till utvalda familjer, kan ge goda upplevda behandlingsresultat och nöjda klienter. Metoden som användes var telefonintervjuer med 21 föräldrar till 20 barn som genomgått korttidsterapi vid BUP Östersund. Intervjuguiden var halvstrukturerad och undersökningsdesignen är därmed baserad på insamling av främst kvantitativ data med viss kvalitativ ansats. Resultatet av uppsatsen visar att behandlingen kan ge goda upplevda resultat och nöjda familjer. Hos majoriteten av barnen hade problemen minskat/försvunnit och de flesta har inte behövt söka hjälp igen. Alla föräldrar utom en kan tänka sig att rekommendera korttidsterapi till andra. Flera nämner även att de gärna vill ha något fler samtal och betydelsen av att få snabb hjälp. En fortsatt utveckling av korttidsterapin i Östersund skulle kunna vara att se över den problematik som varit exkluderad för korttidsterapi, då flera av de barn som haft mer behov av hjälp hade som sökorsak utåtriktade symtom.</p>

Syftet med uppsatsen var att följa upp den korttidsterapi som bedrivs vid barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i Östersund samt undersöka om en till två samtal, utifrån ett systemiskt förhållningssätt och till utvalda familjer, kan ge goda upplevda behandlingsresultat och nöjda klienter. Metoden som användes var telefonintervjuer med 21 föräldrar till 20 barn som genomgått korttidsterapi vid BUP Östersund. Intervjuguiden var halvstrukturerad och undersökningsdesignen är därmed baserad på insamling av främst kvantitativ data med viss kvalitativ ansats. Resultatet av uppsatsen visar att behandlingen kan ge goda upplevda resultat och nöjda familjer. Hos majoriteten av barnen hade problemen minskat/försvunnit och de flesta har inte behövt söka hjälp igen. Alla föräldrar utom en kan tänka sig att rekommendera korttidsterapi till andra. Flera nämner även att de gärna vill ha något fler samtal och betydelsen av att få snabb hjälp. En fortsatt utveckling av korttidsterapin i Östersund skulle kunna vara att se över den problematik som varit exkluderad för korttidsterapi, då flera av de barn som haft mer behov av hjälp hade som sökorsak utåtriktade symtom.