Syfte:Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur äldre personer och personal på ett vårdboende i Uppsala uppfattar kvalitéten på den mat som levereras färdig till boendet och sedan serveras. Metod: Studien har en kvalitativ design och genomfördes genom intervjuer på fem äldre och fem personal på ett vårdboende. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ analysmetod. Resultat: I studien framkom att de äldre och personalen ofta hade samma uppfattning om vad bra mat var. De äldre hade dock kritik angående matens temperatur, doft, smaksättning och variation i större utsträckning än personalen. De äldre tyckte att serveringen kunde gå annorlunda till och att personalen skulle sitta med vid bordet mer ofta medan personalen tyckte att måltidsituationen var god. Slutsats: Konkluderat kan vi se att det finns likheter såväl som skillnader bland de äldres och personalens uppfattning gällande maten och måltidssituationen på vårdboendet. Både de äldre och personalen tyckte det var viktigt med smak, doft och utseende samt att maten var välbekant. Däremot hade de äldre kritik mot organisatoriska aspekter såsom bordsplacering, servering och personalens delaktighet vid måltiden. / The purpose: The purpose of this study is to investigate how elderly people and staff in a nursing home in Uppsala perceive the quality of the food that is delivered ready to the nursing home and then served. Method: The study has a qualitative design and was conducted through interviews of five elderly and five of the staff in a nursing home. The interviews were analyzed through a qualitative analysis. Results: The study revealed that the elderly and the staff often had the same idea of what good food was. The elderly, however, had criticism about the foods temperature, aroma, flavour and variety to a greater extent than the staff. The elderly thought that the service could go differently and that the staff should sit with them at the table more often, while the staff thought the meal situation was good. Conclusion: Concludes to similarities as well as to differences among the elderly and the staff´s perception regarding food and meal situation at the nursing home. Both the elderly and the staff thought it was important with flavour, scent and the appearance and that the food was familiar. In contrast, the early criticise of the organizational aspects such as seating at the table, service and how the staff participated in the meal situation.

Sedan 1 november 2009 är det tillåtet att sälja ett stort antal receptfria läkemedel i dagligvaruhandel. Målet med den här reformen är att konsumenterna ska få ökad tillgänglighet och fortsatt säker och ändamålsenlig läkemedelsanvändning. Syftet med den här uppsatsen är att belysa de problem/möjligheter som skapats genom att receptfria smärtstillande läkemedel säljs utanför apotek. Uppsatsen belyser bl.a. aspekter som värdet av ökad tillgänglighet. En kvalitativ metod med intervjuer användes för studien och ett avsiktligt urval av personer som kunde tänkas ha åsikter inom området gjordes. Totalt intervjuades 12 personer. Majoriteten av de intervjuade anser att det är positivt att receptfria smärtstillande läkemedel säljs i dagligvaruhandel och att det därmed är lättare att få tag på läkemedlen vid akuta besvär. Negativt är att det finns en ökad risk för överkonsumtion och missbruk med en ökad tillgänglighet av värktabletter i samhället i kombination med att det i dagligvaruhandel inte finns tillgång till farmacevtisk rådgivning. Slutsats av studien är att det finns både positiva och negativa aspekter med den nya handeln, men i slutändan är det ändå positivt att det säljs i dagligvaruhandel. En säkrare och mer ändamålsenlig läkemedelsanvändning utan rådgivning skulle kunna bevaras genom att man strikt väljer ut vilka läkemedel som får säljas utanför apotek, har en 18-årsgräns och eventuellt minskar förpackningsstorlekarna.

Lunginflammation drabbar ungefär 1 % av Sveriges befolkning varje år. Med lunginflammation menas att lungvävnaden är inflammerad och en infektion är orsaken. Detta arbete fokuserar på Samhällsförvärvad Lunginflammation (CAP) orsakad av den grampositiva bakterien Streptococcus pneumoniae som är den vanligaste orsaken till CAP. Resistensutveckling hos bakterier gör det svårare att välja antibiotika för behandling och även att framställa effektiva nya antibiotika. Vid behandling av CAP rekommenderas i Sverige penicillin V i första hand och när infektionen är orsakad av bakterier med nedsatt känslighet rekommenderas i stället amoxicillin. Syftet med detta arbete var att undersöka vilken behandling som är mest effektiv mot resistenta stammar av S.pneumoniae. Metoden som användes var en litteraturstudie som omfattade 8 studier, om CAP och dess behandling, vilka hämtades från databasen PubMed. Totalt utrotade moxifloxacin, telitromycin, amoxicillin/klavulansyra (2000/125 mg), och ceftriaxone, 100 %, 100 %, 97,8 % och 66,7 % respektive av de isolat med penicillinresistenta S.pneumoniae som behandlades. Av de makrolidresistenta S.pneumoniae isolaten utrotades 96,2 % av de som behandlades med moxifloxacin och 95,5 % av de som behandlades med telitromycin. Alla antibiotika i arbetet har gett en god effekt mot resistenta stammar av S.pneumoniae vid CAP. De behandlingar som utmärkt sig mest är moxifloxacin och telitromycin men även den förbättrade formuleringen av amoxicillin/klavulansyra (2000/125 mg) har visat sig vara effektiv. Dock behövs fler studier som enbart inriktar sig på CAP där orsaken är resistenta stammar av S.pneumoniae och hur man på bästa sätt skall behandla dessa infektioner.

Bakgrund: Läkemedel är den vanligaste behandlingsformen inom sjukvården och samtidigt det är det bästa och mest effektiva alternativet, så är användningen av läkemedel förenat med risker och bieffekter. Dessa bieffekter är en av de ledande anledningarna till dödsfall i de flesta länder. Upp till 60 % av läkemedelsrelaterade problem skulle kunna undvikas. Det kan vara ett fel som kommer att skada, eller har potential att skada patienten, även kallad undvikbar läkemedelsavvikelse, som kan förekomma i läkemedelskedjan. I SVerige avlider 3150 personer per år av sådana skador. Syfte: Syftet med studien är att beskriva de undvikbara läkemedelsavvikelser som har rapporterats inom Synergi i Landstinget i Östergötland under 2011. Metod: Genomgång av landstinget avvikelserapporteringssystem Synergi med rapporter relaterade till läkemedel. Utifrån beskrivningen i fritexten bedömdes det som det handlade om en undvikbar läkemedelsavvikelse. Resultat: Under 2011 inkom 2750 rapporter varav 2320 klassades som undvikbara läkemedelsavvikelser och 6,7 % (n=155) av dessa ledde till skador. En patient avled till följd av en undvikbar läkemedelsavvikelse. Den vanligaste typen av fel var brist i rutin (n=1255) och vanligaste konsekvensen var uteblivna doser (n=604). Warfarin var det läkemedel som förekom i flest rapporter (n=140), medan uteblivna/för låga doser av heparin ledde till flest allvarliga skador (n=3). Slutenvården stod för 52 % (n=1211) av alla rapporter och även 80 % (n=125) av skadorna. Slutsats: Bristande rutiner kan vara en vanlig orsak till läkemedelsavvikelser. Därför behöver den svenska sjukvården satsa på att förbättra och förenkla sina rutiner, både mellan avdelningar och enskilt för att förbättra patientsäkerheten. Den har kommit en bit på väg, men behöver tydligare riktlinjer och mer utbildning och information till både avdelningar och de enskilda personer som arbetar inom sjukvården. / Background: Drugs are the most common way to treat illnesses in healthcare and the best and most efficient alternative. At the same time you must keep i mind that the use of drugs is always associated with risks and side effects. These side effects or adverse drug reactions are among the leading causes of death in many countries. At least 60 % of adverse drug reactions are preventable. A preventable drug reation is called a medication error. A medication error occurs when a failure in the treatment leads to harm to the patient, or has the potential to lead to harm to the patient. The treatment process is a chain of several events, from the diagnosis of an illness and the choice of drugs, to monitoring the administration. There are many steps from start to the end that all have the potential to lead to mistakes. Medication errors can lead to great costs for healthcare, poor quality of life for the patient or even death. In Sweden it is estimated that 3150 patients die annually caused by medication errors. Purpose: The purpose of this study was to describe medication errors in Landstinget i Östergötland (the County Council of Östergötland) in 2011. Method: Search was done through the error report system, Synergi, with medication error as a priority. From the description in the primary text judge if the report described a medication error. Results: During 2011 2750 reports were submitted to Synergi, and 2320 of these were identified as medication errors. 6,7 % (n=155) of these medication errors had caused harm to the patient, one of them died due to medication error. The most common type of failure was some sort lack of routine (n=1255) and it usually lead to errors of omission; whern a dose that should have been given was not (n=604). Warfarin, an anticoagulantia, was the most frequent drug in the reports (n=140), while a low dose/missed dose of heparin, another anticoagulantia, lead to harm that was classified as serious, to the patients (n=3). MOre than halfr of the reports were fro inpatient care, 52 % (n=1211) and also 80 % (n=125) of medication errors that caused harm to the patients. Conclusion: Lack of routine can be a major cause of medication errors and therefore Swedish healthcare needs to improve routines and even simplify them for easier and faster access for the staff. The cooperation between members of the staff in hospitals, health centers and community home care sholud be better to improve the safety of patients. The healthcare needs more guidance and education to overcome the lack of routines and even more resources for a labor intensive activity where the need for healthcare is increasing

Den 1 november 2009 infördes en ny lag med bestämmelser som säger att det är tillåtet att bedriva detaljhandel utanför öppenvårdsapotek med nikotinläkemedel och vissa andra receptfria läkemedel. Under 2010, som var det första hela året då receptfria läkemedel fick säljas utanför apotek, uppgick den totala försäljningen av dessa till ungefär 614 miljoner kronor. Det motsvarade ungefär 15 % av den totala försäljningen av receptfria läkemedel för egenvård. De läkemedel som säljs mest utanför apotek är smärtstillande läkemedel, nässprayer mot förkylningsnästäppa och nikotinläkemedel.      Att receptfria läkemedel får säljas i dagligvaruhandeln påverkar sannolikt apotekens omsättning. Hur mycket detta påverkat är dock svårt att säga, då även avregleringen av apoteksmarknaden skett inom samma tidsperiod. Syftet med denna uppsats var att därför ta reda på hur försäljningen av receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln har påverkat apoteken.   För att besvara frågeställningen har en kvalitativ metod använts.  Intervjuer har genomförts med åtta apotekschefer i ett geografiskt område i västra Östergötland  inkluderandes orterna Mjölby, Motala och Skänninge.   Generellt sett har apotekscheferna varit positiva till den ökade tillgänglighet av läkemedel som uppstått då receptfria läkemedel får säljas i dagligvaruhandeln. De påpekar dock att det kan föreligga en risk för felanvändning av ett läkemedel som säljs utan rådgivning.   Sortimenten på apoteken har påverkats och de flesta apotekskedjorna har valt att ta fram egna märkesvaror, vilket ger en ytterligare skillnad i sortiment mellan de olika apoteken. En annan förändring som har skett på apoteken är att apoteksmedarbetarna inom de flesta kedjorna har fått säljutbildning.    De resultat som framkommit i denna studie visar att avregleringen av apoteksmarknaden och konkurrensen från andra apotekskedjor har påverkat apoteken mer än det faktum att receptfria läkemedel numera får säljas i dagligvaruhandeln. Det krävs dock en studie över ett större geografiskt område och därmed med ett större antal apotek involverade för att komma fram till om det är så och få ett mer rättvisande resultat.

Psoriasisartrit (PsA) är en inflammatorisk ledsjukdom som förekommer hos patienter med hudsjukdomen psoriasis. Sjukdomen kan se väldigt olika ut hos olika patienter, allt från några få till väldigt många leder kan vara drabbade. Det är ofta de distala lederna i fingrar och tår som drabbas men även större leder kan ge symtom. Daktylit (korvliknande svullnader av fingrar och tår) och entesit (smärtsamma inflammationer vid seninfästen) är sjukdomsspecifika kännetecken. Vid PsA angriper immunförsvaret kroppens egna vävnader och den inflammatoriska reaktion som uppstår hålls igång och blir kronisk. Man har hittat höga nivåer av TNF-α i ledvätskan och i vävnaden hos patienter med PsA. TNF-α är ett cytokin som på flera olika sätt stimulerar inflammationen. Också höga nivåer av T-lymfocyter kan ses i angripen vävnad vid PsA. PsA kan behandlas med biologiska läkemedel. TNF-α-hämmarna adalimumab, etanercept och infliximab verkar genom att hämma funktionen hos TNF-α medan alefacept och efalizumab angriper T-cellerna genom att på olika sätt blockera den andra signalen i T-cellsaktiveringen. Syftet med den här litteraturstudien var att utreda den kliniska effekten och effekten på strukturella skador som dessa biologiska läkemedel har vid psoriasisartrit. Litteratursökningen gjordes i PubMed. Resultatet visade att alefacept, adalimumab, infliximab och etanercept har klinisk effekt vid PsA. De tre TNF-α-hämmarna inhiberade dessutom de strukturella skador som orsakas av sjukdomen. Det fanns ingen studie med alefacept som utredde effekten på strukturella skador, vilket skulle vara intressant att se i framtiden. Behandling med efalizumab visade sig däremot inte ha någon klinisk effekt vid PsA.

No description available.

Inledning: Läkemedelsbiverkningar är negativa effekter av läkemedelsbehandling utöver de förväntade terapeutiska effekter som läkemedlet används för, och utgör ett stort problem i sjukvården då de medför lidande och skador för drabbade patienter. År 2001 visade beräkningar att läkemedelsbiverkningar var orsaken till 3 % av alla dödsfall i Sverige, och att ca 2-10 % av alla sjukhusinläggningar beror på läkemedelsbiverkningar. Syfte: Syftet var att undersöka prevalens av läkemedelsbiverkningar som orsak till sjukhusvård och hur stor del av dessa som kunde beräknas ha varit möjliga att undvika, genom att söka och sammanställa information från vetenskapliga artiklar. Metod: Litteratur söktes på databasen PubMed och tillhandahölls även av handledare. Studier som publicerats innan år 2000 exkluderades ur litteraturstudien, likaså studier som studerat specifika patientgrupper. Till läkemedelsbiverkningar innefattades inte felaktig läkemedelsbehandling som missbruk och överdoseringar, utan dessa exkluderades. Studier från olika länder och olika typer av sjukhusinrättningar utgjorde inte en begränsning. Resultat: 7 prospektiva studier inkluderades i litteraturstudien, vilka var publicerade mellan år 2004 – 2008 och utfördes på sjukhus. Prevalensen av läkemedelsbiverkningar varierade mellan 2,7 – 48,4 % i de olika studierna och andelen biverkningar som definitivt skulle ha kunnat förebyggts varierade mellan 9 – 85,7 %. Diskussion: Resultatet för prevalens av läkemedelsbiverkningar beräknades genom att dividera det totala antalet läkemedelsbiverkningar med det totala antalet patientepisoder, eller patientantal när detta angetts. Olika metoder användes av de olika författarna för att identifiera läkemedelsbiverkningar och beräkna hur många av dessa som ansågs kunde förebyggas. I många fall utgjordes insamlingen av ansvariga författare, läkare, farmaceuter eller andra utbildade specialister och deras kliniska bedömning. För att minska risken för bias kunde datan kontrolleras av utomstående med kunskap inom ämnet. Artiklarna som jämfördes kunde ha olika primära eller sekundära frågeställningar och använda olika sjukhusinrättningar eller avdelningar, men presenterade alla resultat för läkemedelsbiverkningsprevalensen och hur många av läkemedelsbiverkningarna som kunde undvikas. Slutsats: Resultatet tyder på att läkemedelsbiverkningar fortsätter bidra till sjukhusinläggningar i vården. Fler studier bör genomföras för att följa utvecklingen av läkemedelsbiverkningsprevalens under 2000-talet för att öka kunskapen och bidra till möjligheterna att upptäcka och förebygga läkemedelsbiverkningar i vården idag.

No description available.

No description available.