No description available.

No description available.

Kombinerade preventivmedel används för att förhindra graviditet. Dessa preventivmedel innehåller både östrogen och progesteron. Kombinerade preparat som innehåller levonorgestrel (LNG) rekommenderas i första hand för denna kombination ger minst risk att utveckla venös tromboembolism (VTE). LNG ges ofta i kombination med etinylestradiol (EE). Dienogest (DNG) är ett progesteron som säljs i Sverige i kombination med estradiolvalerat (E2V). Kombinationen säljs under produktnamnet Qlaira. Risken att få VTE med kombinerade preventivmedel som innehåller DNG är inte kartlagd än. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om risken att få VTE med kombinerade preventivmedel som innehåller DNG är större jämfört med preventivmedel som innehåller LNG. Studier samlades från databasen PubMed och sökord som användes var ”dienogest VTE” och ”dienogest venous thrombosis”. Några av studierna hittades genom dessa sökord och resterande kunde hittas genom funktionen ”similar articles” på PubMeds hemsida. Fyra kliniska studier och två epidemiologiska studier ligger till grund för denna studie. Studierna jämförde kombinationspreparat som innehöll DNG eller LNG avseende risken att drabbas av VTE. Resultatet från de kliniska studierna visar att användarna av DNG/E2V och LNG/EE saknade statistiskt signifikanta (p>0,05) skillnader mellan varandra. Dock fanns det statistiskt signifikanta (p<0,05) skillnader mellan användarna av DNG/E2V och LNG/EE på intraindividuell nivå. Mellan användarna av DNG/EE och LNG/EE fanns det statistiskt signifikanta skillnader (p<0,05) mellan användargrupperna. Resultaten från de epidemiologiska studierna visade att det inte fanns någon statistiskt signifikant (p>0,05) skillnad mellan DNG/EE och LNG/EE angående risken att drabbas av VTE. Preparat med DNG ger, precis som alla kombinerade preventivmedel, en ökad risk att drabbas av VTE. Denna risk är jämförbar med kombinerade preparat som innehåller LNG. Risken att drabbas av VTE beror troligen på vilket östrogen som progesteronet är kombinerat med och om individen redan är utsatt för en större risk att drabbas av VTE. Studier med större behandlingsgrupper behövs för att undersöka ämnet ytterligare.

Staphylococcus aureus (S. aureus) är en av många bakterier som har utvecklat resistens mot olika typer av antibiotika. På mitten av 1940-talet detekterades penicillinresistent S. aureus. Meticillinresistent S. aureus (MRSA) identifierades sedan år 1961. Vankomycin, en tricyklisk hydrofil glykopeptid, används fortfarande som ett förstahandsläkemedel mot allvarliga MRSA-infektioner trots förekomsten av vankomycinresistens och tillgången till nya MRSA-läkemedel. Syftet med detta arbete är att jämföra effektiviteten av vankomycin med andra läkemedel vid behandlingen av MRSA. Detta görs för att kunna bedöma om användningen av vankomycin som ett förstahandsläkemedel mot MRSA bör omprövas. Detta arbete är en litteraturstudie som är gjord med hjälp av artiklar från databasen PubMed. Det hittades fem studier om behandlingen av olika MRSA-infektioner. Linezolid visade sig vara effektivare än vankomycin vid behandlingen av hud- och mjukdelsinfektioner samt nosokomial pneumoni. Daptomycin var inte underlägset vankomycin mot bakteriemi och endokardit. Arbekacin visade sig vara mindre effektiv än vankomycin mot kronisk mediaotit. Kombinationen trimetoprim/ sulfametoxazol (TMP/SMX) verkade vara överlägset vankomycin vid behandlingen av hälsovårdsförvärvad pneumoni och ventilatorförvärvad pneumoni. Den slutsats som kan dras i detta arbete är att vid en jämförelse av vankomycin med linezolid, daptomycin, TMP/SMX och arbekacin vid behandling av olika MRSA-infektioner var vankomycin överlag mindre effektiv. Det kan därför vara lämpligt att ompröva ifall vankomycin bör användas som ett förstahandsläkemedel mot MRSA.

No description available.

Statiner är ett av de mest förskrivna läkemedlen i Sverige. Det används för att sänka kolesterolvärdet i blodet för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar. Höga kolesterolvärden anses vara en viktig riskfaktor för hjärtsjukdom. Det är främst höga halter av lipoproteinet LDL som anses vara en riskfaktor för hjärtsjukdomar eftersom denna bidrar till aterosklerosprocessen. Statiner används både som primärprevention (förebyggande) och som sekundärprevention (efter personen drabbats av hjärtsjukdom). Syftet med arbetet var att med hjälp av metaanalyser och kliniska studier undersöka effekten av statiner för prevention av hjärt- och kärlsjukdomar. Studierna som inkluderades i arbetet hittades genom sökning på Pubmed. Fem studier inkluderades i arbetet. Dessa visade att statiner minskar dödligheten och insjuknande i hjärt- och kärlhändelser vid sekundär prevention, att de kan minska risken att insjukna vid primär prevention men att statiner inte påverkar dödligheten vid primär prevention. En av studierna visade att statiner ger en ökad risk att drabbas av myopati, leversjukdom och diabetes typ 2. Resultatet av detta arbete visar att statiner har effekt för sekundär prevention och att personer som haft hjärtsjukdom kan behandlas med statiner. Statiner visade sig dock inte effektiva vid primär prevention, vilket kan tyda på att statiner skrivs ut i för hög utsträckning idag och att statiner inte bör ges till personer som inte är sjuka i hjärtsjukdom i första hand.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.