<p>The aim for this thesis is to evaluate whether there is a risk for Sweden to be the subject of a financial crisis. This question is addressed by making a comparative analysis of three different periods in time. These are the prelude to the crisis in the early 90’s, the period before the substantial decrease in the market value of IT-related stock followed by a short recession 2001-2003 and lastly the still on-going economic boom which started about three years ago. The variables and indicators we are focusing on are mainly the same which have been used in earlier studies in this field. We examine the interest risk rate of banks by looking at the variations in market value between assets and liabilities using duration mismatch analysis. We also study the average debt-level among firms, the debt-level of households, currency fluctuations, trade-deficit levels. We analyze our empirical results utilizing crisis theories as well as looking at Sweden’s experiences of financial troubles.</p><p>Our most important results shows that Sweden is unlikely to become a subject of a financial crisis. The main reasons for that statement is that the banks are becoming more prudent in their lending policies. The debt-ratio among the public is today lower than the period before the crisis in the 90’s. Second, the risk management among Swedish banks seem to have improved compared to past events. We can see this through witnessing a reduction in credit-loss and a better coverage of risky loans in their portfolios with own capital in accordance with the Basel guidelines in the later period compared to the previous periods. Third: using duration-gap analysis we conclude that the banks nowadays are better at matching their short-term debts with long-term loans. Fourth, Sweden’s trade surplus is a huge contrast compared to the trade deficit the years before the financial crisis of the 90’s which implies that the productivity in the Swedish firms has improved and their debt-levels have been reduced.</p>

No description available.

The aim for this thesis is to evaluate whether there is a risk for Sweden to be the subject of a financial crisis. This question is addressed by making a comparative analysis of three different periods in time. These are the prelude to the crisis in the early 90’s, the period before the substantial decrease in the market value of IT-related stock followed by a short recession 2001-2003 and lastly the still on-going economic boom which started about three years ago. The variables and indicators we are focusing on are mainly the same which have been used in earlier studies in this field. We examine the interest risk rate of banks by looking at the variations in market value between assets and liabilities using duration mismatch analysis. We also study the average debt-level among firms, the debt-level of households, currency fluctuations, trade-deficit levels. We analyze our empirical results utilizing crisis theories as well as looking at Sweden’s experiences of financial troubles. Our most important results shows that Sweden is unlikely to become a subject of a financial crisis. The main reasons for that statement is that the banks are becoming more prudent in their lending policies. The debt-ratio among the public is today lower than the period before the crisis in the 90’s. Second, the risk management among Swedish banks seem to have improved compared to past events. We can see this through witnessing a reduction in credit-loss and a better coverage of risky loans in their portfolios with own capital in accordance with the Basel guidelines in the later period compared to the previous periods. Third: using duration-gap analysis we conclude that the banks nowadays are better at matching their short-term debts with long-term loans. Fourth, Sweden’s trade surplus is a huge contrast compared to the trade deficit the years before the financial crisis of the 90’s which implies that the productivity in the Swedish firms has improved and their debt-levels have been reduced.

No description available.

Vi har i denna undersökning försökt analysera sambandet mellan framtida vinst och utvalda signaler bland svenska börsbolag. Signaler som tidigare forskning har visat innehålla sådan information har använts; Dupontkomponenterna och förändring i lager, bruttomarginal och omsättning per anställd. Dupontkomponenterna gav ett signifikativt samband under åren 2002 till 2004, medans inget samband fanns för de följande tre åren. De övriga signalerna som byggde på förändring av lager, bruttomarginal och omsättning per anställd gav inget samband med följande års vinst för hela urvalet av företag för någon av perioderna. Ett samband uppstod efter att fastighetsföretag eller företag utan lager plockades bort från urvalet. Resultaten för Dupontanalysen indikerar att bytet från god svensk redovisningsstandard till IFRS har försämrat informationsinnehållet i om framtida vinst. De övriga signalerna gav däremot ett svagt stöd för IFRS. Det går inte att från denna undersökning dra några definitiva slutsatser om vilken standard som är att föredra för vinstprognostisering.

<p>Arbetsmarknaden utsätts för en ständigt pågående globalisering där informationsspridning blir av allt större betydelse. Europeiska Unionen har sedan 2002 beslutat att det gemensamma redovisningssystemet IFRS skall införas. Detta med syfte till att underlätta fortsatt globalisering för företagen inom EU. Det nya redovisningssystemet som tas i bruk den första januari 2005, är framarbetad för att skapa harmonisering företagen sinsemellan. I syfte att skapa en enhetlig, integrerad och mer effektiv kapitalmarknad infördes att alla noterade bolag skulle ha anpassat sin koncernredovisning till den internationella redovisningsstandarden IFRS. De standarder som skulle komma att bli gällande skulle efter utarbetning godkännas av Europeiska kommissionen innan införandet 2005. Dock finns det några un-dantag vilket fick till följd att sex av de poster som kommissionen godkände inte hade någon motsvarighet i RR. En av dem är IAS 39. Denna post (IAS 39 Financial Instrument: Recognition and Measurement) behandlar värdering och redovisning av finansiella instrument. IAS 39 är den standard som blivit mest omdebatterad och väckte stora protester hos flera av medlemsländerna redan när den presenterades för kommissionen. Debatten angående IAS 39 grundade sig bland annat på hur den kom att påverka företagets resultat. Med detta som bakgrund blev syftet med denna uppsats hur företagen har informerat sina in-tressenter om huruvida denna post har haft den stora inverkan som man tidigare befarade. För att genomföra studiens syfte undersöktes alla A-listade företag på stockholmsbörsen. De granskades på så vis att deras delårsrapporter studerades utifrån sju stycken frågor. Dessa frågor var formulerade på så vis att de besvarade om företagen redovisat specifikt för posten IAS 39. Den empiriska studien i uppsatsen visar att utav de 50 bolag som granskades i undersökningen var det åtta av dessa som inte hade utformat någon som helst information i sin delårsrapport om vare sig IFRS eller IAS 39. Endast två företag har redovisat enligt sex av de sju frågorna som upprättades för undersökningen. Huvudfrågan kan därmed sammanfattningsvis besvaras med att övergången till IFRS och IAS 39 inte har redovisats fullt ut utifrån de kriterier som sammanställts i forskningsfrågorna.</p><p>Upplysning om IFRS och IAS 39 anser vi vara viktigt för att intressenter av företagens finansiella information ska få en uppfattning om hur detta kommer att påverka bolaget. Ett misstag med inte lämna eller lämna knapphändig information till sina intressenter är att det motverkar en effektiv kapitalmarknad.</p>

Arbetsmarknaden utsätts för en ständigt pågående globalisering där informationsspridning blir av allt större betydelse. Europeiska Unionen har sedan 2002 beslutat att det gemensamma redovisningssystemet IFRS skall införas. Detta med syfte till att underlätta fortsatt globalisering för företagen inom EU. Det nya redovisningssystemet som tas i bruk den första januari 2005, är framarbetad för att skapa harmonisering företagen sinsemellan. I syfte att skapa en enhetlig, integrerad och mer effektiv kapitalmarknad infördes att alla noterade bolag skulle ha anpassat sin koncernredovisning till den internationella redovisningsstandarden IFRS. De standarder som skulle komma att bli gällande skulle efter utarbetning godkännas av Europeiska kommissionen innan införandet 2005. Dock finns det några un-dantag vilket fick till följd att sex av de poster som kommissionen godkände inte hade någon motsvarighet i RR. En av dem är IAS 39. Denna post (IAS 39 Financial Instrument: Recognition and Measurement) behandlar värdering och redovisning av finansiella instrument. IAS 39 är den standard som blivit mest omdebatterad och väckte stora protester hos flera av medlemsländerna redan när den presenterades för kommissionen. Debatten angående IAS 39 grundade sig bland annat på hur den kom att påverka företagets resultat. Med detta som bakgrund blev syftet med denna uppsats hur företagen har informerat sina in-tressenter om huruvida denna post har haft den stora inverkan som man tidigare befarade. För att genomföra studiens syfte undersöktes alla A-listade företag på stockholmsbörsen. De granskades på så vis att deras delårsrapporter studerades utifrån sju stycken frågor. Dessa frågor var formulerade på så vis att de besvarade om företagen redovisat specifikt för posten IAS 39. Den empiriska studien i uppsatsen visar att utav de 50 bolag som granskades i undersökningen var det åtta av dessa som inte hade utformat någon som helst information i sin delårsrapport om vare sig IFRS eller IAS 39. Endast två företag har redovisat enligt sex av de sju frågorna som upprättades för undersökningen. Huvudfrågan kan därmed sammanfattningsvis besvaras med att övergången till IFRS och IAS 39 inte har redovisats fullt ut utifrån de kriterier som sammanställts i forskningsfrågorna. Upplysning om IFRS och IAS 39 anser vi vara viktigt för att intressenter av företagens finansiella information ska få en uppfattning om hur detta kommer att påverka bolaget. Ett misstag med inte lämna eller lämna knapphändig information till sina intressenter är att det motverkar en effektiv kapitalmarknad.

<p>Det allt mer globala företagandet har bidragit till skapandet av IFRS 7, vilket är en gemensam standard för upplysningar rörande risker för finansiella instrument. För noterade bolag med räkenskapsår som börjar 1 januari 2007 är den nya standarden obligatorisk. Detta innebär att även ickefinansiella företag måste tillämpa den.</p><p>Studien inriktar sig på att analysera hur svenska industriföretag har tillämpat de nya kraven på redovisning som IFRS 7 ställer på upplysningarna för kredit-, likviditets- samt marknadsrisk. Data har inhämtats från 2007 års årsredovisningar och författarna avser att utgå från hur de kvalitativa egenskaperna relevans, begriplighet, tillförlitlighet och jämförbarhet påverkas av införandet.</p><p>Författarna kommer i slutsatserna fram till att de studerade industriföretagen lever upp till de högre kraven på upplysningar som behandlar deras finansiella instrument, men att skillnader i omfattning och upplägg förekommer. De kvalitativa egenskaperna påverkas övervägande positivt. Ett mer specificerat regelverk eller en utstakad praxis skulle leda till ännu bättre kvalité för användarna.</p>

Företagens kommunikation på sociala medier är en relativt ny företeelse och som sådan är den outforskad och bruket varierar mellan företagen. Vår studie syftar till en ökad förståelse för företagens kommunikation på sociala medier, främst genom en kartläggning av företagens bidrag till kanalerna. Vi har använt oss av en netnografisk metod för att samla in materialet och har sedan tolkat och kategoriserat materialet i en metod som bär drag av grundad teori. Materialet består av 1318 inlägg på Facebook, Twitter och LinkedIn, och dessa inlägg har analyserats med hjälp av parametrar både av kvantitativ och kvalitativ art. Flera av de kvalitativa parametrarna har kategoriserats för att därefter kvantifieras för analysen. Resultaten visar en sammansatt bild av företagens kommunikation på sociala medier. Ett tydligt resultat är att inläggens innehåll domineras av ”Information om företaget och dess tjänster”, samtidigt som inläggen på olika sätt signalerar att företagen söker dialog med läsaren. Företagens kommunikation kontrasterar därför delvis mot de råd som finns att tillgå från den litteratur med råd och ”best practice”, där företagen får råden att söka dialog och att sträva efter relevant innehåll. I någon mån kan vi alltså säga att företagens kommunikation blir tudelad, med en dialogisk del och en egocentrisk.

No description available.