Ensamkommande flyktingbarns erfarenheter är unika då de har upplevt svåra förhållanden på sin flykt till ett nytt land. Syftet med studien är att undersöka ensamkommande flyktingbarns föreställningar och förväntningar på Sverige, upplevelserna av migrationsprocessen samt vilken framtidssyn de har. Studien bygger på data från två kvalitativa fokusgruppsintervjuer tillsammans med ensamkommande unga. Studien visar ungdomarnas föreställningar och förväntningar på Sverige innan flykten var få. Ungdomarna tog sig igenom svårigheter under flykten för att påbörja ett nytt liv. Studiens teoretiska utgångsram består av KASAM, systemteori samt beskrivning av familjebegreppet och mottagande- och etableringsprocessen. Trots svårigheterna de upplevt under migrationen har de ambitioner och ser positivt på framtiden. Denna studie kan ge en förståelse för ensamkommande flyktingbarns behov och därmed underlätta för deras etablering i Sverige.

SAMMANFATTNING   Den här studien handlar om barn/ungdomar som måste lämna sitt land på grund av förföljelse, krig och våld, dessa barn tvingas många gånger att fly ensamma utan vårdnadshavare. Studien syftar till att beskriva och analysera deras identitetsutveckling efter ankomsten till Sverige utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. För detta ändamål har vi valt att använda oss av en hermeneutisk forskningsmetod där vi använder oss av tolkning som redskap. Vi har utgått från både en symbolisk interaktionistisk teoretisk ram, som innebär att identitetsskapandet är resultatet av den mellanmänskliga interaktionen och KASAM som är ett salutagen perspektiv detta innebär att fokus ligger på tre hälsobringande komponenter; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vad vi har kunnat konstatera är att språket och det nya sociala nätverk som de ensamkommande barnen blir en del av vid ankomsten till Sverige utgör en viktig del i bekräftande av deras självbild. Det är med andra ord i den sociala interaktionen, i samband med flykten och ankomsten till Sverige, som de ensamkommande barnens identitet formas, omformas och bekräftas. Vår studie visar att dessa ungdomar har en förmåga att hantera och göra sin situation begriplig och meningsfull och detta bidrar till deras identitetsutveckling i det nya landet.    Nyckelord: Flykting, ensamkommande flyktingbarn, identitet, hermeneutik

This study aims to describe how active guidance counselors can look at the guidance of unaccompanied refugee children by using their experience. The study will focus on advice and the study is based on a qualitative approach in which interviews were conducted with seven guidance counselors. The result shows that there are major differences in how the interviewee’s approach guidance of newly arrived unaccompanied refugee children. There are differences both in terms of the experience of advising newly arrived unaccompanied refugees and in how their role is designed.Also shown are also some similarities; guidance and counseling with newly arrived unaccompanied refugee is described as difficult. All interviewed guidance counselors believe that guidance is a process, but how the process is handled differ between different guidance counselors. The explanation for the difference is mainly due to personal opinions. For future studies, we believe it would be interesting to investigate the equality of career and education guidance in Swedish schools.

Till Sverige kommer dagligen ensamkommande flyktingbarn som söker asyl. Barnen har ofta varit med om svåra upplevelser som påverkat dem svårt med psykisk ohälsa, ångest och oro som följd. Vissa av barnen placeras i familjehem men de flesta placeras på speciella boenden, så kallade HVB-hem. Syftet med denna studie var att ta reda på hur personalen på dessa boenden upplever sitt arbete och vilka copingstrategier de använder. Uppsatsen bygger på fyra intervjuer med personal från olika boenden i Västerbottniska kommuner. Intervjuerna visar på fördelar och nackdelar med arbetet samt vikten av goda copingstrategier och att ta hand om sig själv. Samtliga intervjupersoner beskriver hur träning, samtal med kollegor, handledning och vila är centralt för att de ska orka med och kunna prestera bra på sitt arbete. / Unaccompanied children seeking asylum arrive to Sweden every day. Many of the children have experienced trauma and are sometimes suffering from PTSD, anxiety or other psychiatric symptoms. These children are sometimes being placed in ordinary families but mostly they stay at residential care homes for children and young persons. In this essay we are interested in the staff at these homes. We wanted to find out how they experienced their work and how they coped with difficult situations. Through interviews we talked with four social workers, working at residential care homes in different municipalities in the north of Sweden. During the interviews the staff explained how they felt about their work, both the positive and the negative sides. Further results show that the staff uses coping strategies. They told us that especially exercise, talking to co-workers and rest is essential to do a good work.

Denna studie tar avstamp i den mediala beskrivningen av ensamkommande barn. Syftet med denna uppsats är att undersöka på vilket sätt media beskriver ensamkommande flyktingbarn och vilken syn på dessa barn förmedlas till samhället genom att se hur barnen framställs i utvalda digitala nyhetsartiklar. Genom en kvalitativ textanalys har vi undersökt artiklar publicerade oktober 2015 i tidningarna Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten som innehåller sökordet ”flyktingbarn”. Vårt material baseras på totalt 61 artiklar från ovannämnda tidningar. Vid genomläsning av materialet framkom vissa teman som upprepades. Dessa kategorier var; åldersrelaterat, flyktresan, “De Andra”, missförhållanden, misstro, hälsa, kunskap, beteende, brott, börda, objektifiering, samt nutid och framtid. För att analysera resultatet har teorierna makt, intersektionalitet samt stigma använts. Studiens resultat visar att tidningarna framställer två skilda och motsatta bilder av ensamkommande barn. Barnen framställdes som antingen harmlösa, goda eller hotfulla, farliga och främmande. Även i en och samma tidning kunde det finnas två skilda framställningar.

Det senaste året har hela världen på olika sätt berörts av en pågående flyktingkatastrof som resulterat framförallt av kriget i Syrien. Fler människor än någonsin söker asyl i Sverige och svenskarnas engagemang för att hjälpa har synts i både traditionella och sociala medier. Detta är dock inget nytt fenomen. Sverige stod inför en liknande situation under åren 1939-1945 när tiotusentals finska barn togs om hand av svenska fosterfamiljer. Reportaget De finska krigsbarnen beskriver fenomenet med de finska krigsbarnen och visar på de likheter som finns med dagens situation. Reportaget består utav tre olika delar: två dokumentärfilmer i tre delar vardera, kallade Armos resa respektive Irjas resa. Till dessa hör även en kortare artikel som presenterar förflyttningen av de finska krigsbarnen under andra världskriget och förklarar varför denna händelse är relevant än idag. I filmerna får man lära känna Christer (Armo) Faberstedt och Irja Olsson som båda kom till Sverige som krigsbarn för drygt 70 år sedan. Utöver det journalistiska arbetet tillkommer även denna reflektionsrapport där författaren reflekterar över sina erfarenheter från arbetsprocessen.

Ungdomar som är placerade inom samhällsvård upplever ofta oron inför tiden de fyller 21 år och kommer att lämna vården. Ofta möter de svårigheter kopplade till övergången från samhällsvården till det självständiga livet beroende på att de inte känner sig tillräckligt förberedda. Ensamkommande flyktingbarn placerade inom HVB-verksameter lämnar också samhällsvården när de fyller 21 vilket medför många risker för dem som grupp. Det kan handla om deras socialanpassning och andra viktiga praktiska färdigheter för att kunna leva som en självständig individ i det svenska samhället. Den här kvalitativ studie handlar om ungdomar som kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn och som kommer i en snar framtid att lämna samhällsvården. Studien riktar sig mot deras upplevelser av hur förberedda de är inför det självständiga livet och vilka faktorer de anser som stödjande, samt hur de ser på framtiden när de kommer att lämna samhällsvården vid 21 års ålder. Resultatet visar att det finns en viss oro inför framtiden beroende på ovissheten inför vad som sker efter att man fyllt 21 och på kunskapsbrister inom vissa viktiga livsområden.

Många ensamkommande flyktingbarn lider av psykisk ohälsa i form av posttraumatisk stress och har därför behov av omvårdnadsåtgärder. Studier har visat att symtom på psykisk ohälsa hos ensamkommande flyktingbarn förvärras över tid om de inte får stöd vid ankomst till mottagarlandet. På grund av bristfällig forskning vad gäller omvårdnad till ensamkommande flyktingbarn var syftet att belysa hälsofrämjande strategier hos ensamkommande flyktingbarn. Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie där artiklar granskades och analyserades för att erhålla djupare förståelse kring relevant forskning inom det valda problemområdet. Resultatet presenterade fyra teman vilka innefattade hälsofrämjande strategier som de ensamkommande flyktingbarnen tillämpade: skapa hopp om en bättre framtid, skapa mening i sin situation, skapa förtroendefulla relationer och skapa distans och acceptans. För att kunna erhålla kontroll och hantera negativa känslor kopplade till traumatisk stress var hälsofrämjande strategier avgörande för de ensamkommande flyktingbarnen. Det finns behov av forskning kring lämpliga omvårdnadsåtgärder som kan främja hälsa hos de ensamkommande flyktingbarnen. Det finns även behov av forskning kring transkulturell omvårdnad för att sjuksköterskor ska kunna bedriva ändamålsenlig omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle.

Antalet ensamkommande asylsökande barn och ungdomar har ökat kraftigt det senaste året. Detta har medfört nya utmaningar för HVB-hemmen för ensamkommande barn, varav en är hur man fortsatt skall kunna skapa trygghet för detta stora antal barn och ungdomar. Syftet med den här studien är därför att undersöka hur personalen på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i åldrarna 15-18 år anser att man kan skapa trygghet för de individer som bor på boendet samt personalens upplevelser kring att skapa trygghet för målgruppen. För att besvara vårt syfte genomförde vi sex stycken semistrukturerade intervjuer med personal på boenden för ensamkommande flyktingbarn i två kommuner i Västerbotten. Den målgrupp som vi vill undersöka tryggheten för är ungdomar som bor på asylboenden för ensamkommande flyktingbarn som är 15-18 år gamla. Vi intervjuade personalen för att få en uppfattning om deras syn kring detta och för att på så sätt förstå hur man kan skapa trygghet för målgruppen. Studien visade på att det finns flera olika faktorer som påverkar skapandet av trygghet för ungdomarna. Dessa är trygga relationer, skolan och språket, hemmiljön, stress och en meningsfull vardag. Under studiens gång har relationens betydelse vuxit i omfattning och fått en betydande roll gällande skapandet av trygghet.

Ensamkommande flyktingbarn är en extremt utsatt grupp i samhället, och de senaste åren har fler och fler av denna grupp anlänt till Sverige för att söka asyl. Den här studien undersöker hur personalen på två Hem för vård och boende (HVB) arbetar för att ge ensamkommande flyktingbarn en trygg bas i Sverige. Studien syftar till att få svar på dels hur HVB-hemmen arbetar för att främja en bra integration, dels att undersöka HVB-hemmens roll i det stora integrationsarbetet och dels att se ifall det finns några eventuella brister inom verksamheterna. För att svara på de frågorna omfattar studien åtta intervjuer med personal på två olika HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Studien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och ämnar se hur HVB-hemmen hjälper de ensamkommande flyktingbarnen att få en ökad känsla av sammanhang (KASAM). I resultatet framkommer den stora vikten av att barnen har en trygg bas att utgå ifrån, på deras fortsatta resa i Sverige, samt den stora vikten av utbildning och den stora osäkerheten som uppstår utifrån asylprocessen.