Denna c-uppsats syftar att genom kvalitativ metod undersöka hur ensamkommande flyktingbarn upplever sig bli bemötta från Migrationsverket ur ett maktperspektiv. Till grund för denna uppsats ligger fyra intervjuer som analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, tidigare forskning och maktperspektiv. Studiens material utgår från ensamkommande barns tillbakablickande berättelser. Urvalet utgörs av fyra personer som kom som ensamkommande flyktingbarn men som idag är över 18 år och inte bor på Hem för vård eller boende. Resultatet visar att makt förekommer igenom hela asylprocessen. Maktdimensionerna tog sig uttryck i väntrummet, under mötet med Migrationsverket och i väntan på beslutet från Migrationsverket. Bärare av makten var handläggaren vid Migrationsverket, god man, tolk och organisationen. Uppsatsen stämmer till viss del överens med vad befintlig forskning kommit fram till men den indikerar på behov av fortsatt forskning. / Nej

Syftet med denna studie är att undersöka hur HVB-hem med ensamkommande flyktingungdomar och dess personal interagerar med varandra med fokus på genus och etnicitet. Detta undersöktes genom sex semistrukturerade intervjuer, tre med personal på HVB-hem med ensamkommande pojkar mellan 14-19 år, samt tre av pojkarna på de olika boendena. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Detta kompletterades sedan med deltagande observationer på ett HVB hem med ensamkommande pojkar. Materialet analyserades utifrån socialkonstruktivistisk och organisatorisk teori. Resultatet av undersökningen visar hur personalen och pojkarna påverkar varandra i varje stund de socialiserar med varandra i det dagliga arbetet.  Verbalt talar de inte ofta om etnicitet eller genus men i sitt görande finns det ständigt närvarande. Arbetsplatsen är jämlik i regelverket men inte alltid i det praktiska arbetet, något man även ser i statistiken för samhället i stort. Organisatorisk makt kan slå ut både etnicitet och genuspåverkan men beroende på situationen kan den ibland inte göra skillnad alls.

Due to the current situation in the world, where war and poverty are causing the need for a lot of people to leave their homelands, there are currently many people trying to find shelter and safety in other countries. A lot of the people fleeing their homelands for a better future are so called unaccompanied minors, who are children arriving at their destination without parents or a legal guardian. The amount of unaccompanied minors seeking refuge in Sweden have steadily grown over the last couple of years. This study aims to investigate  the different difficulties social service workers within four municipalities in the south part of Sweden, whose main work consists of helping and assessing these childrens needs, can encounter while trying to accomplish the different aspects of said work within the boundries of the resources given to them by their organisations. The study also aims to investigate the same social workers possibilities of getting assistence from co-workers and other parts of the organisation, as well as from managers. The study is built upon semi-structured interviews with four social workers who are currently working with unaccompanied minors. The data collected in the interviews were analysed using Michael Lipskys theory of street level bureaucracy, as well as a system theory. The results of the study showed me that while the interviewed social service workers had, to some extent, experienced trouble accomplishing their work-related tasks, they also felt that the support of their organisations and society as a whole made the work possible to perform. The study did show that the social workers employed in smaller municipalities had a harder time coping, but i am doubtful whether or not this can be applied as a general state, considering the small scope of the study.

Title: Integrating unaccompanied refugee children, how does it work? A critical survey from the staff’s perspective [Translated title]   Authors: Hampus Savolainen & Jonas Ohlsson   Supervisor: Melker Labory Assessor: Kerstin Arnesson   The aim of this study is to examine and analyze social workers perceptions on integrating unaccompanied refugee children. A raport published by UNHCR states that over 60 million people has been forced to leave their homes under the last few years due to war and tensions. The number of unaccompanied refugee children fleeing to Sweden has increased drastically, Now more than ever, questions about how to integrate these people in the most efficient way is important to study. In a qualitative approach, the study was conducted through seven interviews with representatives from residential care homes housing unaccompanied refugee children. By using semi-structured interviews to study the perceptions of integration among social workers at residential care homes we anticipated to find out what kind of perceptions they had on integration, and if they could identify any possibilities or obstacles regarding the integration of unaccompanied refugee children.   The study shows that linguistic knowledge was considered as the key component when it comes to integrating unaccompanied refugee children. The study also showed that social workers felt forced to change work procedures from a qualitative way of working to a quantitative way, resulting in less contact with the children. According to our study, social workers at residential care homes for unaccompanied refugee children felt they didn’t have enough time to connect, build and nurture relations with the children on a daily basis.  Our results underlines the importance of developing family like relations and friendships in order for to increase the unaccompanied refugee children’s possibilities to integrate into the Swedish society. The study shows that these kinds of relations are important for having a sense of well- being and purpose of life which strengthens the children and their will to move forward in life. Keywords: Integration, Unaccompanied Refugee Children, Residental care homes, Social work

Abstract Background. Sweden is one of the European countries that received the largest number of refugees in recent years and a large proportion of these are children. Asylum-seeking children are at greater risk of mental and physical illness. Since all children living in Sweden have the right to go to school, the school nurse has a unique role in the detection of illness and health promotion for this group of children. Objective. To describe what characterizes the school nurse's health promotion work with newly arrived and asylum-seeking children. Method. The study has a qualitative, inductive approach. Eight semi-structured interviews were conducted in the Umeå region. The interviews were analysed using content analysis. Results. The result is presented in three categories. Under the category dedication descriptions of school nurses focus on the children's needs, personal involvement and meeting challenges is reported. Under development descriptions of how adaptation of procedures and their priority, of time is presented. Finally, under collaboration descriptions of cooperation and collaboration with family, school staff and external agencies is described. Conclusion. To develop procedures and forms of cooperation would simplify and streamline the work of school nurses and make more time for health promoting and preventative work with newly arrived and asylum-seeking children. A need for more knowledge about this student group was identified. Targeted training and education for school nurses could enhance the experience of professional skills in the work with newly arrived and asylum-seeking children. Keywords. School nurse, refugee children, mental health, student health, experience, health promotion.

<p> </p><p> </p><p><strong></strong>Syftet med denna studie är att undersöka hur nyanlända invandrarbarn har det i skolan och hur lärarna arbetar med dem. Jag utgår från lärarens perspektiv i mitt arbete.</p><p>Jag har använt mig av en kvalitativ ansats som metod, för att få en djupare förståelse av nyanlända flyktingbarns situation i skolan. Den empiri jag har använt har erhållits från kvalitativa intervjuer. Jag har genomfört tre halvstrukturerade intervjuer.</p><p><em></em></p><p>Tidigare forskning visar att från ett monokulturellt perspektiv där lärarna undervisat utifrån svenskhetens referensramar, värderingar och mål, trots att det har funnits mångkulturella elever i klassrummet, har man nu kommit fram till att en skola med många elever med multietniska bakgrunder bör innehålla ett annat pedagogiskt arbetssätt som utgår mer från elevers olikheter. Detta mångkulturella perspektiv, där man undersöker hur lärarrollen går och bör gå hand i hand med mångkulturell skolutveckling, är en ny gren i forskningen. Ett nytt pedagogisk begrepp har tillkommit vilket är <em>interkulturellt</em> lärande, det tolkas som en mång- och ömsesidig process där individer lär sig att vara öppna och acceptera varandras kulturer. Interkulturell pedagogik tolkas även som ett förhållningssätt i undervisningen vilket genomsyrar lärarens arbete med nyanlända flyktingbarn. Forskning visar även att många flyktingbarn har upplevt våld och trauma på ett eller annat sätt. Många av dessa människor sitter bakom en skolbänk någonstans i landet. Olika metoder och arbetssätt behövs för att hjälpa dessa elever som lider av hemska erfarenheter. Dessa metoder har sin utgångspunkt i den interkulturella pedagogiken.</p><p> </p><p>I min undersökning visar det sig att många nyanlända barn har olika erfarenheter från hemlandet. Några har varit med om hemska upplevelser, trauman och aldrig gått i skolan. Det förekommer även analfabetism bland elever och föräldrar. Lärarens synsätt på de olika kulturerna är att alla ska behandlas lika och undervisas på ett sådant sätt som passar alla. Eleverna måste lära sig att acceptera varandras kulturer. Det jag fann mest intressant i min undersökning var en viss folkgrupps syn på muslimer och andra kulturer. Där fann jag en hierarki och statusskillnader mellan grupper som jag inte visste kunde uppstå. Detta skulle kunna vara en intressant aspekt för vidare forskning.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur nyanlända invandrarbarn har det i skolan och hur lärarna arbetar med dem. Jag utgår från lärarens perspektiv i mitt arbete. Jag har använt mig av en kvalitativ ansats som metod, för att få en djupare förståelse av nyanlända flyktingbarns situation i skolan. Den empiri jag har använt har erhållits från kvalitativa intervjuer. Jag har genomfört tre halvstrukturerade intervjuer. Tidigare forskning visar att från ett monokulturellt perspektiv där lärarna undervisat utifrån svenskhetens referensramar, värderingar och mål, trots att det har funnits mångkulturella elever i klassrummet, har man nu kommit fram till att en skola med många elever med multietniska bakgrunder bör innehålla ett annat pedagogiskt arbetssätt som utgår mer från elevers olikheter. Detta mångkulturella perspektiv, där man undersöker hur lärarrollen går och bör gå hand i hand med mångkulturell skolutveckling, är en ny gren i forskningen. Ett nytt pedagogisk begrepp har tillkommit vilket är interkulturellt lärande, det tolkas som en mång- och ömsesidig process där individer lär sig att vara öppna och acceptera varandras kulturer. Interkulturell pedagogik tolkas även som ett förhållningssätt i undervisningen vilket genomsyrar lärarens arbete med nyanlända flyktingbarn. Forskning visar även att många flyktingbarn har upplevt våld och trauma på ett eller annat sätt. Många av dessa människor sitter bakom en skolbänk någonstans i landet. Olika metoder och arbetssätt behövs för att hjälpa dessa elever som lider av hemska erfarenheter. Dessa metoder har sin utgångspunkt i den interkulturella pedagogiken.   I min undersökning visar det sig att många nyanlända barn har olika erfarenheter från hemlandet. Några har varit med om hemska upplevelser, trauman och aldrig gått i skolan. Det förekommer även analfabetism bland elever och föräldrar. Lärarens synsätt på de olika kulturerna är att alla ska behandlas lika och undervisas på ett sådant sätt som passar alla. Eleverna måste lära sig att acceptera varandras kulturer. Det jag fann mest intressant i min undersökning var en viss folkgrupps syn på muslimer och andra kulturer. Där fann jag en hierarki och statusskillnader mellan grupper som jag inte visste kunde uppstå. Detta skulle kunna vara en intressant aspekt för vidare forskning.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur tre ensamkommande flyktingbarn upplevde det stöd de fick då de vistades på ett HVB-hem placerat i Mellansverige, i väntan på permanent uppehållstillstånd. Vi belyser i uppsatsen huruvida stödet har hjälpt ungdomarna att socialiseras in i det svenska samhället samt om de fick den hjälp de behövde för att uvecklas till självständiga individer.

Denna uppsats handlar om gode män i Umeå som arbetar med asylsökande ensamkommande barn och de förväntningar som de har i sin yrkesroll. I denna uppsats används kvalitativa intervjuer för att få information om gode männens förväntningar och rollteorier för att förstå innebörden av dessa förväntningar. Två intervjuer gjordes och resultatet visar att gode män i Umeå har rollkonflikter mellan dem och andra aktörer, och även inom sig själva. Utifrån rollteorier uppstår vissa situationer i deras yrkesutövande som kännetecknas av rollkonflikter Detta tycks bero på en del otydliga arbetsuppgifter med också på att det kan vara svårt att skilja på gode mansrollen och en mamma/papparoll. Detta kan exempelvis visa sig i en svår situation när gode mannen dels ska stötta och hjälpa men även förhålla sig professionellt till beslutet.

The aim of this study has been to reach an understanding of how refugee children, who live in refugee quarters, experience their situation, in relation to their daily life and school attendance. Further my intention has been to investigate if the refugee children are segregated and/or excluded in the Swedish society, and if so in what kind of way.     In order to investigate these questions, a qualitative method consisting of five interviews was conducted in a refugee quarter. The study included two boys, aged eight and thirteen, and three girls, aged ten and twelve.   The results showed that the children in the study had experienced both positive and negative aspects of their situation at the refugee quarter. Among the positive aspects were the friends the children made and the time they spent together, playing in the refugee quarters. The children also expressed negative experiences. They were disappointed in their schooling arrangements; the children attend a preparation class. Their needs are not being met and they show a desire to study in a regular Swedish class. The study also showed that the refugee quarters and the children are segregated and excluded in several ways in the Swedish society. The refugees are strictly bound to the refugee quarters area and do not participate in the rest of the Swedish society, which means that the children are not given the opportunity to interact with Swedish children.