<p>Munkfors kommun är en kommun som har haft en negativ befolkningsutveckling under en tid då det är brist på unga människor och barnfamiljer. Denna utveckling skapar problem eftersom det bl.a. hotar skolornas bevarande. Syftet med denna uppsats har varit att kartlägga inpendlarnas synsätt på Munkfors kommun. Vi har arbetat utifrån denna problemformulering: Vilka faktorer är det som gör att inpendlarna inte bosätter sig i Munkfors utan istället väljer att pendla till kommunen varje dag för att arbeta? De tre övriga frågeställningarna lyder: Vad anser inpendlarna saknas i Munkfors? Vilka förändringar måste ske för att få inpendlarna att flytta till Munkfors? Vad är kännetecknande för dem som kan tänka sig att flytta till Munkfors? I den teoretiska referensramen har vi haft med saker som platsbegreppet, platsidentitet, vad som är positivt respektive negativt med att pendla, hur beslut om pendling eller flyttning tas och hur/vad människor tänker när de tar ett sådant beslut samt vilken sorts människor i allmänhet det är som är mest benägna att flytta och pendla.</p>

Munkfors kommun är en kommun som har haft en negativ befolkningsutveckling under en tid då det är brist på unga människor och barnfamiljer. Denna utveckling skapar problem eftersom det bl.a. hotar skolornas bevarande. Syftet med denna uppsats har varit att kartlägga inpendlarnas synsätt på Munkfors kommun. Vi har arbetat utifrån denna problemformulering: Vilka faktorer är det som gör att inpendlarna inte bosätter sig i Munkfors utan istället väljer att pendla till kommunen varje dag för att arbeta? De tre övriga frågeställningarna lyder: Vad anser inpendlarna saknas i Munkfors? Vilka förändringar måste ske för att få inpendlarna att flytta till Munkfors? Vad är kännetecknande för dem som kan tänka sig att flytta till Munkfors? I den teoretiska referensramen har vi haft med saker som platsbegreppet, platsidentitet, vad som är positivt respektive negativt med att pendla, hur beslut om pendling eller flyttning tas och hur/vad människor tänker när de tar ett sådant beslut samt vilken sorts människor i allmänhet det är som är mest benägna att flytta och pendla.

We see a trend that more women than men are moving from rural areas to larger cities, while there is also a record high outmigration from Stockholm. This makes it relevant to investigate what attracts young women from Norrbotten to Stockholm and why many are leaving. Previous research shows that greater educational opportunities, more activities, and an attractive image of Stockholm on social media are compelling factors. Young adults between the ages of 18–24 are the most mobile group, followed by those aged 25–34, who often seek to settle down. Investigating why young women move from Norrbotten to Stockholm and why they want to return can provide insight into their migration patterns and help Norrbotten become more attractive to young women. The purpose of this thesis has been to investigate why young women move from Norrbotten to Stockholm and why they want to return. A subsidiary aim is to illustrate what attracts young women to a municipality or place of residence. The research questions were answered using Ravenstein's push-pull theory (interpreted by Nyman-Kurkiala), previous research, and Jonas Stier's work on identity. The collected empirical data consisted of semi-structured interviews, which were processed through thematic analysis. The study showed that women moved to Stockholm either for career and educational opportunities or because it felt like the safest choice when they wanted to try something new in life. All interviewees want to return to Norrbotten. Some wish to return as soon as they complete their education in Stockholm, while others want to gain work experience first and are waiting for a satisfactory job. Finally, the thesis revealed that the women strongly identified with Norrbotten and were proud of their origins. / Vi ser en tendens att fler kvinnor än män flyttar från landsbygden till större städer, samtidigt som vi har en rekordstor utflyttning från Stockholm. Detta gör det relevant att undersöka vad som lockar unga kvinnor från Norrbotten till Stockholm och varför många flyttar därifrån. Tidigare forskning visar att större utbildningsmöjligheter, fler aktiviteter och en attraktiv bild av Stockholm på sociala medier är faktorer som lockar. Unga vuxna mellan 18–24 år är den mest mobila gruppen, följt av 25–34-åringar som ofta vill stadga sig. Att undersöka varför unga kvinnor flyttar från Norrbotten till Stockholm och varför de vill återvända kan ge insikt i deras flyttningsmönster och hjälpa Norrbotten att bli mer attraktiv för unga kvinnor. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka varför unga kvinnor flyttar från Norrbotten till Stockholm och varför de vill återvända. Ett delsyfte är att åskådliggöra vad som attraherar unga kvinnor till en kommun eller bostadsort. Forskningsfrågorna besvarades med hjälp av Ravensteins push-pullteori (tolkat av NymanKurkiala) tidigare forskning samt Jonas Stier, identitet. Den insamlade empirin har bestått av semistrukturerade intervjuer, som bearbetats genom en tematisk analys. Undersökningen visade att kvinnor flyttade till Stockholm antingen för karriär- och utbildningsmöjligheter eller för att det kändes som det tryggaste valet när de ville prova något nytt i livet. Alla intervjupersoner vill återvända till Norrbotten. Några vill återvända så fort de slutfört sin utbildning i Stockholm, medan andra vill skaffa arbetslivserfarenhet först och väntar på ett tillfredsställande jobb. Slutligen visade uppsatsen att kvinnorna identifierade sig starkt med Norrbotten och var stolta över sitt ursprung.

I äldre svenska bisatser förekommer en rad ledföljdstyper som helt saknas i modernt språkbruk; dels satser där det finita verbet återfinns efter ett objekt och/eller ett infinit verb, s.k. verbfinala strukturer, dels övrig OV-ledföljd där objektet men inte det infinita verbet påträffas högre upp i satsen. Syftet med denna uppsats är att förklara hur och varför bruket av och grammatiken bakom dessa ledföljdstyper förändras i äldre svenska. Materialet består av 32 texter skrivna mellan ca 1290 och 1756 inom ett äldre svenskt språkområde. Ur dessa texter har 4178 bisatser excerperats och analyserats med hjälp av variationslingvistisk metod. Utifrån de empiriska undersökningarnas resultat och uppsatsens teoretiska ställningstaganden – en kombination av generativ grammtik och variationslingvistik – postuleras att det vid två tillfällen i svenskans OV-historia inträffar en förändring i grammatiskt system. Den första sker vid brytpunkten mellan äldre och yngre fornsvenska, då flera typer av nominalfrasobjekt med substantiviskt huvudord förlorar möjligheten att flytta till vänster om sitt huvudverb. Den andra inträffar troligen vid slutet av äldre nysvenska, då även övriga objekt erhåller flyttningsrestriktioner. Ledföljdsvariationen i äldre nysvenska texter beskrivs också som avhängig två distinkta system, vilka antas vara relaterade till formalitetsgrad. Flyttning av particip och infinita verb betraktas som karaktäristiskt för ett mer formellt system. En annan empirisk iakttagelse är att det över tid sker en frekvensförskjutning från OV-ledföljd som är gångbar oavsett satsnivå till bisatsspecifika och verbfinala strukturer. Detta betraktas emellertid inte som relaterat till själva OV-systemet, utan som en konsekvens av att det finita verbets position förändras. Under äldre fornsvensk tid flyttar en bisats finita verb nästan alltid från V° till I°, vilket osynliggör att objektet kan flytta till vänster om det finita verbets basposition i VP. Under yngre fornsvensk och äldre nysvensk tid försvinner flyttning av finit verb succesivt i äldre texter, och bisatsspecifika ledföljder blir således vanligare. Utvecklingen uppvisar också ett diakront samband med det händelseförlopp som traditionellt har associerats med förlusten av V-till-I-flyttning; framväxten av en modern svensk af-ledföljd i bisats.

Möjligheten att utelämna ett finit ha i bisats har varit en integrerad del av det svenska språket under flera århundraden. Det övergripande syftet med denna studie är att förklara varför konstruktionen uppstår och sprids i äldre svenska. Materialet består av 24 texter mellan 1435 och 1756, där bisatser med utsatt eller utelämnat hjälpverb excerperats. Bruket i äldre svenska har analyserats med variationslingvistiska metoder för att kartlägga spridningsprocessen och dess bakomliggande faktorer. Resultatet visar att ha-bortfall ökar kraftigt i frekvens vid slutet av 1600-talet, men att konstruktionen i begränsad mängd återfinns sedan andra hälften av 1400-talet. Uppkomsten under yngre fornsvenska betraktas som en syntaktisk innovation, medan frekvensökningen karaktäriseras som själva förändringen – en normförskjutning (jfr Milroy 1998). Innovationen tycks vara avhängig en ny svensk bisatsledföljd med satsadverbial före finita verb. Under äldre fornsvensk tid förekom obligatorisk flyttning av finit verb till I° i bisatser, vilket under yngre fornsvensk och äldre nysvensk tid övergick till ett system med verbet i V°. När ett finit ha inte flyttar till en högre position i den syntaktiska strukturen upphör det också att vara obligatoriskt. I en modern svensk huvudsats är flyttning till en strukturellt högre position, C°, fortfarande regel, varför ha-bortfall uteslutande förekommer i formella bisatskontexter. Innovationen diskuteras därmed i rent grammatiska termer, medan 1600-talets normförskjutning ses i ljuset av samhälleliga faktorer. Konstruktionens dramatiska frekvensförskjutning kan mycket väl bero på utökat inflytande från talvarieteten bildat umgängesspråk (jfr Widmark 1991). Möjligen har även språkkontakt med högtyskan påverkat konstruktionens stilistiska värde, men att karaktärisera ha-bortfall som ett syntaktiskt lån (jfr Platzack 1983) förefaller helt missvisande.

With teleworking becoming an increasingly normalized work arrangement after the Covid-19 pandemic, it opens up possibilities for workers to be located elsewhere than their workplace. This indicates that work-related relocation may not be a necessity anymore for parts of the workforce, because they can choose to work remotely instead of relocating. The overall purpose of the thesis has been to investigate whether the normalization of telework as a part of the employee value proposition’s benefits will make people in the workforce less likely to relocate for work. The employee value proposition theory was used to understand the current role telework has as a part of the benefit component, and how telework may affect the employees' likelihood to relocate for work. Two research questions were used to answer the overall purpose:  Has telework resulted in the benefit component having a greater influence than other components for the workforce? Has telework offered as a benefit made people in the workforce less likely to relocate for work? The research purpose for the study was exploratory and the research approach was a deductive, qualitative study approach. Semi-structured interviews were used to collect the data and the sampling were selected by both the purposive and snowball sampling method. The sample for the interviews were employees who have a job where it is possible to do teleworking and were between 25-35 years old. After the interviews were conducted, the data was analyzed by using thematic analysis. The finding of the study indicates that the influence of the benefit component did not change compared to previous research and still had a mid-level of importance. It is not likely that telework has made the benefit component to have an overall greater influence compared to other components, but there were components such as affiliation that were very influential when making relocation decisions. It was also found that family members, especially partners and children, were a big influence on relocation decisions. The participants were more likely to consider teleworking instead of relocating when they had partners and children. Several of them could not see themselves only doing teleworking long-term though, because the connection with the colleagues and team at their workplace were also important. The findings of the study indicate that human connection and relationships have become increasingly important for the employees, and this affects both their teleworking and relocation decisions.