<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>En uppföljning av betydande miljöpåverkan ska genomföras för miljöbedömda planer och program. Forskning visar att uppföljningen är eftersatt, både praktiskt och teoretiskt. Denna studie bidrar med erfarenheter och bygger upp kunskap om miljöuppföljning av de kommunala planerna, översiktsplan och detaljplan. Uppföljning är viktigt för en erfarenhets-återföring och miljöhänsyn i den kommunala planprocessen. Utifrån undersökningens mål ställdes fyra frågeställningar upp som behandlar: förekomsten av uppföljningar av miljöbedömda planer i kommuner (1), hur organisations- och ansvarsfrågor är fördelat (2) hur väl lämpade kommuners miljöövervakning är för uppföljning (3), samt vad som är centralt vid genomförande av uppföljning (4). Inom ramen för undersökningen har olika aktörer intervjuats, där kommuner utgjorde den största källan. Studien kom fram till att uppföljningsarbetet fortfarande bara är i sin linda i undersökta kommuner samt att vissa justeringar av befintliga miljöövervakningssystem behövs för att använda dessa för uppföljning av planer. Befintliga problem utgörs främst av oklarhet i fråga om ansvar inom kommun och/eller mellan kommunen och exploatörer samt att det råder brist på uppföljningsmetoder. Viktiga förutsättningar är därför att klargöra ansvarsfördelning och bestämma avstämningstillfällen där uppföljningen ska behandlas. Ett annat verktyg är utvecklandet av ett uppföljningsprogram. Ett sådant program föreslås också kunna omfatta miljöåtgärder och tillsynsaktiviteter i byggskedet. Ett gemensamt miljö- och uppföljningsprogram kan ge möjlighet att säkerställa en enhetlig hantering av miljöhänsyn i det kommunala planarbetet.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p>A follow-up of the significant environmental impacts is required for plans and programs, which are affected by SEA-regulations. Research shows that follow-up is neglected, both practically and theoretically. This study aims to compile experience and knowledge to build understanding of follow-up of municipal plans, specifically land use plans (översiktsplan, detaljplan). Follow-up is important as feedback and to integrate environmental concerns into the municipal planning process. Based on the aim, four questions were raised concerning: the occurrence of follow-up of plans in municipalities (1), organizational and responsibility issues (2) how well suited the existing environmental monitoring in the municipalities is for follow-up (3), and what is important when working with follow-up in a municipality (4). Various stakeholders were interviewed, in which municipalities were the main source. The study shows that follow-up work is still only in its infancy in the surveyed municipalities, and that adjustments to the existing environmental monitoring systems are needed for use in follow-up of plans. Existing problems are uncertainties in responsibility questions and lack of methods to follow-up. Key conditions are to clarify responsibilities within municipalities and with landowner/developer and decide occasions where follow-up is handled. Another tool is the development of a follow-up program. Such program is also proposed to include environmental measures and other activities in the building phase. A common program could ensure a comprehensive management of environmental concerns in the municipal planning process.</p>

<p>Bakgrunden är att vi har identifierat brister i lärandet för ambulanspersonal, det föreligger ett dåligt utvecklat lärande i form av feedback/uppföljning efter ambulansuppdrag. Vi har, efter litteraturgenomgång, skapat en modell med de komponenter som behövs för att organisationen och individernas lärande skall fungera och lärandet ska bli lyckat.</p><p>Syftet med studien är att genom intervju av fyra ambulansöverläkare inom femklöverns ambulansorganisationer, jämföra vår modell om optimalt lärande med hur feedback/uppföljning för ambulansbesättningar ser ut i vekligheten i en kvalitativ undersökning med en deduktiv ansats. Studien innefattar fyra intervjuer av ambulansöverläkarna inom region femklövern. Ambulansöverläkarna är garanter för vårdkvalitén och därmed ansvariga för utbildningsinsatser och de anställdas kompetens/kompetensutveckling. Studien visade att inom femklövern sker det idag ingen kontinuerlig uppföljning eller feedback efter ambulansuppdragen. Däremot finns det sporadisk uppföljning i form av avvikelsehantering och uppföljning efter större händelser. Denna uppföljning fokuserar dock oftast på annat än patientomhändertagandet. Vår modell för optimalt lärande skiljer sig alltså från verkligheten. Uppföljning och feedback måste ingå i patientuppdragen och ske i samband med avlämnandet på mottagande sjukvårdsenhet. Insatser krävs för att förändra synen på lärande och integrera det i organisationen, först då kan man skapa bra vägar för feedback och uppföljning och lära sig av sina erfarenheter.</p> / <p>The background to this study is that we have identified deficiencies in learning for ambulance personnel. Learning in the form of feedback/follow-up after ambulance commissions is none existent. The aim with the study is through interview of ambulance senior physicians within the “femklöverns” ambulance organizations, compare our model about optimized learning with how feedback/follow-up for ambulance crews works in reality. This is a qualitative survey with a deductive approach. The study includes four interviews with the ambulance senior physicians within region of “femklövern”. The ambulance senior physicians are guarantors for the care quality and thereby responsible for educational initiatives and the employees competence/skill development. We have, after literature review, created a model with the components that is needed for both the organization as well as the individuals' to learn properly and that itself will result in successful learning. The study showed that within the “femklövern” there are no continuous feedback or follow-up after ambulance commissions. On the other hand, it exists sporadic follow-up due to incident reports and follow-up after bigger accidents. These kind of follow-ups focuses mostly on other things then the patient care treatment. Our model for optimized learning differs from how the reality presents itself. Follow-up and feedback have to be a part of every ambulance commission and be used every time a patient is admitted to a hospital or another institution. Initiatives are required in order to change the opinion of learning and how to integrate it in the organization, first then can feedback and follow ups be a successful tool for optimized learning.</p>

<p><p>Syftet med denna studie var att beskriva hur patienterna upplevde Brännskadeteamets ettårsuppföljning. Studien har en deskriptiv design med såväl kvalitativa som kvantitativa data. Som underlag för studien har en utvärderingsenkät använts, svaren är insamlade under tidsperioden 2001- juni 2008. Svarsfrekvensen var hög (81,4%), 57 patienter av 70 hade besvarat enkäten.</p><p>Bemötandet skattades av samtliga patienter som mycket bra (77,2%) eller bra (22,8%). Samtliga patienter som hade ställt frågor ansåg att de hade fått svar på sina frågor (93%) medan en mindre grupp svarade att de ej hade ställt några frågor (7%). Informationen innan besöket ansågs som dålig eller mindre bra av 4 patienter (7,1%), bra/tillräcklig av 33 patienter (57,9%) och mycket bra av 19 patienter (33,3%). Informationen under besöket ansågs vara bra eller mycket bra av samtliga patienter utom en som klassade den som mindre bra. Fyra av de fem kommentarerna som skrivits till frågorna gällde brister i information och förberedelse. Majoriteten av patienterna (93%) ansåg att tiden för besöket var lagom.</p><p>Brännskadeteamets ettårsuppföljning är unik och den anpassas i möjligaste mån efter varje patients behov. Svaren på enkäten visar att detta lyckats ganska bra, men att informationen innan besöket behöver förbättras.</p></p> / <p><p>The purpose of this study was to describe the burn patients´ experience of the one-year follow-up, with a multidisciplinary team. The study has a descriptive design with both qualitative and quantitative data. An evaluation questionnaire was used to collect data. The answers are collected in the period from 2001 until June 2008. The response rate was high (81.4%), 57 patients out of 70 had responded to the survey.</p></p><p>The patients replied that they were treated very good (77.2%) or good (22.8%). All patients that had asked any questions felt that they had received answers to their questions (93%) a smaller group replied that they had not asked any questions (7%). The information before the visit was considered as poor or less good by 4 patients (7.1%), good/sufficient by 33 patients (57.9%) and very good by 19 patients (33.3%). Information during the visit was considered to be good or very good by all patients except one who rated it as less good. Four out of the five written comments was about issues related to gaps in information and preparation. The majority of all patients (93%) were satisfied with the length of time of the visit.</p><p>The multidisciplinary one-year follow-up, at the Burn Center, is unique and the aim is to adjust the follow-up visit after each patient's needs. The results show that it has succeeded quite well, but that the information given before the visit needs to be improved.</p>

<p>Den tekniska tjänsten är idag av stor betydelse för att Försvarsmakten skall fungera. Uppgifter inomden tekniska tjänsten är bland annat att hantera driftstörningar som inträffar på materiel och hantera uppföljningar av dessa inträffade fel. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka två olika uppföljningssystem för driftstörningar, ett system från armén och ett system från flygvapnet. Utifråndetta diskuteras systemen ur olika synvinklar med fokus på bland annat fördelar och nackdelar. Under bakgrundsbeskrivningen av de olika systemen visade det sig att ARGUS och DA-flyg följer upp i två olika riktningar vid driftstörningar. ARGUS fokuserar på den materiella feluppföljning och DA-Flyg fokuserar på att göra en uppföljning på individnivå. Vidare under bakgrunden framgick det även att generellt sett så använder man samma typ av rapporteringsprocedur, en fyrastegsprocess. Bakgrunden följdes upp av en analys av två olika typfall med utgångspunkt i de båda uppföljningssystemen och därefter diskuterades resultatet. Utifrån diskussionen drogs det slutsatser kring de olika systemen. Några av dessa var bland annat att inledningsvis var ARGUS ett krångligt system att använda då man var tvungen att rapportera i två olika system. Sedermera korrigerades detta och i dagsläget är det en förenklad version av ARGUS som används i ett system. DA-Flygbygger på att man är lojal mot systemet då rapporten som skrivs är helt anonym, sånär som på en otydlig signatur i de flesta fall. Författarens avslutande ord är att en sammanslagning alternativt ett nytt system där både materiel och individuppföljning ingår eventuellt skulle effektivisera hela processen med feluppföljning.</p> / <p><p>The Technical Service is one of the cornerstones that make the Swedish armed force operational. Handle and manage failure within technical materials are, among other tasks, something that technical service needs to deal with. The aim with this paper is to examine two different systems that handle the follow-up of different failures, one system from the army and one system from the airforce. Based on the aim, the systems will be compared and discussed through different points of view, focusing on the advantage and disadvantage. Looking at the background description of the systems, it shows that ARGUS and DA go two different tracks when they do a follow up. ARGUS focus on the follow up of the material, while DA focuses on the follow up in an individual aspect. Further in the background, it shows that, the same procedure isused in the report process, a four-step-model. The background is followed up by an analysis of two different cases where the follow up systems is the main point and after that, a discussion around the result was made. During the discussion, the writer of this paper made up some conclusions, and those are as follows. In the beginning, the ARGUS system was complicated to use. The fact that you needed to type in the report twice in two different kinds of systems made it complicated to use. However, this problem, were fixed due the integration of the system within another system. In the DA system, everyone that uses this system needs to be loyal against the system, due the lack of connection between report and report writer. As a summary of the whole paper, the writer recommends a system that has both of these parts, in other words, both individual follow up and materials follow up, might make the system more effective.</p></p>

Background The incidence of traumatic brain injuries (TBI) is about 500 cases per 100,000 inhabitants per year, a majority of which are mild TBI (MTBI). The incidence of whiplash injuries is about 300/100,000/year. There are several similarities between MTBI and whiplash injuries with regard to the causes of injury (traffic crashes and falls), the demographic profile of the injured (mostly young persons), and the type of symptoms exhibited by some of the injured (for example head/neck pain, fatigue, irritability, impaired cognitive functioning, and depression).  Main aim To investigate the epidemiology and long-term consequences in terms of symptoms, disability, and life satisfaction in cases of TBI and whiplash injuries in a well-defined population. Material and methods Data on frequencies and characteristics of TBI and whiplash injuries were extracted from the injury database at the emergency department (ED) of Umeå University Hospital (UUH). The results were presented as descriptive epidemiology. The 18-65 year-old persons who sustained an MTBI or whiplash injury in 2001, were provided a questionnaire three and five years after injury respectively, in which questions were asked about: Symptoms; Rivermead Post Concussion Symptoms Questionnaire (RPQ) Disability; Rivermead Head Injury Follow Up Questionnaire (RHFUQ) Life satisfaction; LiSat-11 A local reference population was used for comparison of the RPQ. A national cohort was used as reference for LiSat-11. Data on sick leave for the cases of whiplash injuries were analysed to calculate the cost to society for loss of productivity. Results In 2001, the incidence of TBI was 354/100,000/year. The mean age was 23 and 55% were men. Ninety-seven percent of the injuries were classified as mild (Glasgow coma scale 13-15). The main causes were falls (55%) and traffic related injury events (30%). In 8% of the cases (17% of the elderly persons) an intracranial bleeding was detected by using CT. The 3-year follow-up of the MTBI patients showed that women had more symptoms and disability (~50%) than men (~30%). Both women and men had more symptoms and lower life satisfaction compared with the reference population. The incidence of traffic-related whiplash injuries in adults was 235/100,000/year and the annual incidences were relatively stable during 2000-2009. Combining the incidences with national insurance data showed that the proportion of insurance claims decreased during the period. When looking at whiplash trauma following all causes of injury in 2001, traffic crashes caused 61% of the injuries and falls caused 14%. Neck fractures occurred in 3% of the cases. Five years after whiplash injury, the injured persons had more symptoms and lower life satisfaction than the references. Sick leave ≥15 days was granted in 14% of the cases of whiplash injuries. The median number of sick days was 298 and the cost of loss of productivity during the follow-up was 5.6 million USD. The frequencies of symptoms were relatively alike when comparing subjects with whiplash injuries to subjects with MTBI. Conclusion TBI and whiplash injuries are common, especially among young people, and the injuries render long-term symptoms, disability, and impaired life satisfaction in up to 50% of the cases. Symptoms exhibited are alike between the two types of injuries. The cost to society for loss of productivity is high, and there is a need for enhanced preventive measures aiming at reducing traffic-related injuries, sports injuries, alcohol-related injuries, and falls. Physical, mental, and social factors are important and should be addressed when examining and treating patients with persisting symptoms following TBI and whiplash injuries. / Bakgrund Skallskador utgör ett stort folkhälsoproblem, särskilt eftersom många som skadas är unga. Skallskador är också, parallellt med självmord, den vanligaste dödsorsaken hos ungdomar och unga vuxna. De flesta av skadorna klassas som ”lätta” i akutskedet men trots det så kommer en del av patienterna att drabbas av kvarstående besvär, t ex smärta, koncentrationssvårigheter, depression och nedsatt livstillfredsställelse. Whiplashskador är nästan lika vanligt förekommande som skallskador och uppkommer framförallt i trafikolyckor. Även fall- och sportskador orsakar emellertid ett betydande antal whiplashskador. I normalfallet avtar de akuta symptomen inom några veckor men en del av patienterna anger att de får kvarstående besvär. Ett flertal skademekanismer i nackens vävnader är kända men tyvärr svåra att verifiera eller utesluta. Huvudsyfte Att undersöka förekomsten av skallskador och whiplashskador i en väldefinierad population samt beskriva restsymptom, funktions-nedsättningar och livstillfredsställelse hos de drabbade tre till fem år efter skadan. Material och metod Förekomsten av skadorna (Studie I, III och IV) Studierna baseras på skadedatabasen vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå (NUS). I skadedatabasen registreras alla patienter som söker till akutmottagningen efter en skadehändelse, ca 10 000 fall per år. När patienterna anmäler sig i receptionen tilldelas de en skadejournal som de själva fyller i i väntan på att bli undersökta. När patienter inkommer med svårare skador får anhöriga i möjligaste mån fylla i journalen. Primärvårdens jour har under åren för studiens genomförande varit belägen på akutmottagningen under kvällar, nätter och helger vilket inneburit att de få skadefall som konsekvent missats har varit lättare skador som behandlats dagtid på vårdcentralerna i upptagningsområdet.   Långtidsuppföljning (Studie II, III och V) En uppföljande enkätundersökning bestående av ett antal validerade frågeformulär skickades till alla skall- och whiplashskadade patienter i arbetsför ålder tre respektive fem år efter skadehändelsen. De frågeformulär som analyserades var: För symptom: Rivermead Post Concussion Symptoms Questionnaire (RPQ) För funktionsnedsättning: Rivermead Head Injury Follow Up Questionnaire (RHFUQ) För livstillfredsställelse: Life Satisfaction-11 (LiSat-11) För smärta (hos de whiplashskadade): Visual Analogue Scale (VAS)  Resultaten från RPQ och LiSat-11 jämfördes med sedan tidigare tillgängligt material från åldersmatchade referenspopulationer. När det gäller de whiplashskadade genomfördes en femårsuppföljning avseende sjukskrivning. Data från Försäkringskassan analyserades och samhällskostnaden för produktionsbortfall beräknades baserat på den genomsnittliga kostnaden för en årsarbetare. Resultat Förekomsten av skallskador vid NUS under 2001 var 354 skadade per 100 000 invånare. Medelåldern på de skadade var 23 år och 55% var män. Andelen lätta skallskador var 97%. Fallolyckor orsakade flest skador (55%) och trafikolyckor var näst vanligast (30%). Minst 17% av patienterna (ofta medelålders personer) var alkoholpåverkade. Hos 8% av patienterna (17% av personer över 65 år) upptäcktes blödningar i hjärnan. I uppföljningen efter tre år noterades att de skallskadade patienterna i arbetsför ålder hade högre symptomfrekvens och lägre livstillfredsställelse än referenspopulationerna. Kvinnorna rapporterade högre förekomst av symptom och funktionsnedsättning än männen. Funktionsnedsättning av varierande grad samt så kallat postkommotionellt syndrom (med förekomst av minst tre specificerade symptom) fanns hos ca 50% av kvinnorna och hos ca 30% av männen. Medelförekomsten av whiplashskador till följd av trafikolyckor var under 2000-2009 235 fall per 100 000 invånare och år. Sammantaget var förekomsten relativt stabil under perioden; en ökning med 1% per år noterades. När siffrorna matchades mot data från Försäkringsförbundet noterades en minskning av andelen försäkringsärenden under perioden. 2001 års incidens av akuta whiplashskador efter alla typer av skadehändelser var 383 skadade per 100 000 invånare. Könsfördelningen var 56% män / 44% kvinnor och medelåldern var 32 år. Trafikolyckor orsakade 61% av whiplashskadorna medan fallolyckor stod för 14%. Frakturer i nacken var ovanliga och hittades hos 3% av patienterna. I femårsuppföljningen av whiplashpatienter i arbetsför ålder noterades att de hade högre frekvens (ca 50%) av symptom samt lägre livstillfredsställelse än referenspopulationerna. Funktionsnedsättning av varierande grad fanns hos ca 50% av patienterna. Kvinnorna skattade sin smärta högre än männen men i övrigt fanns ingen könsskillnad beträffande förekomsten av symptom, funktionsnedsättning och livstillfredsställelse. Vid jämförelse mellan whiplashskadade och skallskadade noterades att förekomsten av symptom med några få undantag inte skilde sig åt mellan grupperna. Fjorton procent av de whiplashskadade blev sjukskrivna i mer än 14 dagar. Sjukskrivningens medianlängd var 298 dagar och i 3% av fallen fortskred sjukskrivningen under hela 5-årsperioden. Trafikskadade sjukskrevs oftare än fallskadade och noterbart är också att nackfrakturer ej resulterade i längre sjukskrivningar än mjukdelsskador. Samhällskostnaden för produktionsbortfall var i snitt ca 600 000 kr per sjukskrivning. Konklusion Avhandlingen bidrar med nya grunddata som ytterligare förstärker bilden av att skallskador och whiplashskador är vanliga och att det framförallt är unga personer som drabbas. Grad och typ av kvarstående besvär är likartade efter båda skadetyper. Samhällskostnaden för skadorna är hög och lämpliga områden för skadepreventivt arbete tycks vara fallskadeprevention, trafikskadeprevention, skadeprevention inom hästsport, fotboll och ishockey samt prevention av alkoholrelaterade skador. Både fysiska, psykologiska och sociala faktorer inverkar på läkningsförloppet och symptombilden efter skadorna och det är viktigt att utvärdera och behandla patienterna med utgångspunkt från detta.

After decades of investigation, we still have to deal withthe problem of environmental effects of the use of de-icingsalt on roads. Lacking useful indicators of the system, westill do not know the environmental utility of ameliorativemeasures taken. The thesis aims at i) describing the system of de-icing practices and theirenvironmental effects with special reference to the exposure ofthe roadside environment to air-borne salt and damage to Norwayspruce seedlings and ii) at proposing indicators for afollow-up system. By collecting bulk deposition and relatingthe deposition pattern to factors concerning wind androad-maintenance characteristics, the influence of thesefactors on air-borne exposure is investigated. By exposingNorway spruce (Picea abies(L.) Karst.) seedlings to roadsideconditions the influence ofsalt exposure on the degree ofdamage is investigated. Based on a comparison of severalsystems of monitoring, improvements are suggested by proposingnew indicators for salt use and its environmental effects. A large part of the salt that is applied on the road surfacewill be transported by air and deposited on the ground in theroadside. While the vast majority of the salt will be depositedwithin some tens of metres of the road, some may still be windtransported several hundred metres away. The wind directionplays an important role for the deposition already at adistance of some ten metres from the road. Wind speedinfluences the distance to which the salt is transported.Chloride concentration in unwashed needles collected after thesalting season is positively related to the bulk deposition ofCl during the exposure. The degree of damage can be describedby a sigmoid curve of response to the Cl concentration inneedles. Improvements to the follow-up system are suggested byproposing indicators of the driving forces, pressures, states,impacts and possible responses as regards the undesired impactson water resources, vegetation and the roadside scenery as asocietal asset. <b>Keywords:</b>road, de-icing salt, air-borne, environmentalimpact, vegetation damage, Norway spruce, seedling, follow-up,monitoring, indicator

Den tekniska tjänsten är idag av stor betydelse för att Försvarsmakten skall fungera. Uppgifter inomden tekniska tjänsten är bland annat att hantera driftstörningar som inträffar på materiel och hantera uppföljningar av dessa inträffade fel. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka två olika uppföljningssystem för driftstörningar, ett system från armén och ett system från flygvapnet. Utifråndetta diskuteras systemen ur olika synvinklar med fokus på bland annat fördelar och nackdelar. Under bakgrundsbeskrivningen av de olika systemen visade det sig att ARGUS och DA-flyg följer upp i två olika riktningar vid driftstörningar. ARGUS fokuserar på den materiella feluppföljning och DA-Flyg fokuserar på att göra en uppföljning på individnivå. Vidare under bakgrunden framgick det även att generellt sett så använder man samma typ av rapporteringsprocedur, en fyrastegsprocess. Bakgrunden följdes upp av en analys av två olika typfall med utgångspunkt i de båda uppföljningssystemen och därefter diskuterades resultatet. Utifrån diskussionen drogs det slutsatser kring de olika systemen. Några av dessa var bland annat att inledningsvis var ARGUS ett krångligt system att använda då man var tvungen att rapportera i två olika system. Sedermera korrigerades detta och i dagsläget är det en förenklad version av ARGUS som används i ett system. DA-Flygbygger på att man är lojal mot systemet då rapporten som skrivs är helt anonym, sånär som på en otydlig signatur i de flesta fall. Författarens avslutande ord är att en sammanslagning alternativt ett nytt system där både materiel och individuppföljning ingår eventuellt skulle effektivisera hela processen med feluppföljning. / The Technical Service is one of the cornerstones that make the Swedish armed force operational. Handle and manage failure within technical materials are, among other tasks, something that technical service needs to deal with. The aim with this paper is to examine two different systems that handle the follow-up of different failures, one system from the army and one system from the airforce. Based on the aim, the systems will be compared and discussed through different points of view, focusing on the advantage and disadvantage. Looking at the background description of the systems, it shows that ARGUS and DA go two different tracks when they do a follow up. ARGUS focus on the follow up of the material, while DA focuses on the follow up in an individual aspect. Further in the background, it shows that, the same procedure isused in the report process, a four-step-model. The background is followed up by an analysis of two different cases where the follow up systems is the main point and after that, a discussion around the result was made. During the discussion, the writer of this paper made up some conclusions, and those are as follows. In the beginning, the ARGUS system was complicated to use. The fact that you needed to type in the report twice in two different kinds of systems made it complicated to use. However, this problem, were fixed due the integration of the system within another system. In the DA system, everyone that uses this system needs to be loyal against the system, due the lack of connection between report and report writer. As a summary of the whole paper, the writer recommends a system that has both of these parts, in other words, both individual follow up and materials follow up, might make the system more effective.

Sammanfattning En uppföljning av betydande miljöpåverkan ska genomföras för miljöbedömda planer och program. Forskning visar att uppföljningen är eftersatt, både praktiskt och teoretiskt. Denna studie bidrar med erfarenheter och bygger upp kunskap om miljöuppföljning av de kommunala planerna, översiktsplan och detaljplan. Uppföljning är viktigt för en erfarenhets-återföring och miljöhänsyn i den kommunala planprocessen. Utifrån undersökningens mål ställdes fyra frågeställningar upp som behandlar: förekomsten av uppföljningar av miljöbedömda planer i kommuner (1), hur organisations- och ansvarsfrågor är fördelat (2) hur väl lämpade kommuners miljöövervakning är för uppföljning (3), samt vad som är centralt vid genomförande av uppföljning (4). Inom ramen för undersökningen har olika aktörer intervjuats, där kommuner utgjorde den största källan. Studien kom fram till att uppföljningsarbetet fortfarande bara är i sin linda i undersökta kommuner samt att vissa justeringar av befintliga miljöövervakningssystem behövs för att använda dessa för uppföljning av planer. Befintliga problem utgörs främst av oklarhet i fråga om ansvar inom kommun och/eller mellan kommunen och exploatörer samt att det råder brist på uppföljningsmetoder. Viktiga förutsättningar är därför att klargöra ansvarsfördelning och bestämma avstämningstillfällen där uppföljningen ska behandlas. Ett annat verktyg är utvecklandet av ett uppföljningsprogram. Ett sådant program föreslås också kunna omfatta miljöåtgärder och tillsynsaktiviteter i byggskedet. Ett gemensamt miljö- och uppföljningsprogram kan ge möjlighet att säkerställa en enhetlig hantering av miljöhänsyn i det kommunala planarbetet. / Abstract A follow-up of the significant environmental impacts is required for plans and programs, which are affected by SEA-regulations. Research shows that follow-up is neglected, both practically and theoretically. This study aims to compile experience and knowledge to build understanding of follow-up of municipal plans, specifically land use plans (översiktsplan, detaljplan). Follow-up is important as feedback and to integrate environmental concerns into the municipal planning process. Based on the aim, four questions were raised concerning: the occurrence of follow-up of plans in municipalities (1), organizational and responsibility issues (2) how well suited the existing environmental monitoring in the municipalities is for follow-up (3), and what is important when working with follow-up in a municipality (4). Various stakeholders were interviewed, in which municipalities were the main source. The study shows that follow-up work is still only in its infancy in the surveyed municipalities, and that adjustments to the existing environmental monitoring systems are needed for use in follow-up of plans. Existing problems are uncertainties in responsibility questions and lack of methods to follow-up. Key conditions are to clarify responsibilities within municipalities and with landowner/developer and decide occasions where follow-up is handled. Another tool is the development of a follow-up program. Such program is also proposed to include environmental measures and other activities in the building phase. A common program could ensure a comprehensive management of environmental concerns in the municipal planning process.

Bakgrunden är att vi har identifierat brister i lärandet för ambulanspersonal, det föreligger ett dåligt utvecklat lärande i form av feedback/uppföljning efter ambulansuppdrag. Vi har, efter litteraturgenomgång, skapat en modell med de komponenter som behövs för att organisationen och individernas lärande skall fungera och lärandet ska bli lyckat. Syftet med studien är att genom intervju av fyra ambulansöverläkare inom femklöverns ambulansorganisationer, jämföra vår modell om optimalt lärande med hur feedback/uppföljning för ambulansbesättningar ser ut i vekligheten i en kvalitativ undersökning med en deduktiv ansats. Studien innefattar fyra intervjuer av ambulansöverläkarna inom region femklövern. Ambulansöverläkarna är garanter för vårdkvalitén och därmed ansvariga för utbildningsinsatser och de anställdas kompetens/kompetensutveckling. Studien visade att inom femklövern sker det idag ingen kontinuerlig uppföljning eller feedback efter ambulansuppdragen. Däremot finns det sporadisk uppföljning i form av avvikelsehantering och uppföljning efter större händelser. Denna uppföljning fokuserar dock oftast på annat än patientomhändertagandet. Vår modell för optimalt lärande skiljer sig alltså från verkligheten. Uppföljning och feedback måste ingå i patientuppdragen och ske i samband med avlämnandet på mottagande sjukvårdsenhet. Insatser krävs för att förändra synen på lärande och integrera det i organisationen, först då kan man skapa bra vägar för feedback och uppföljning och lära sig av sina erfarenheter. / The background to this study is that we have identified deficiencies in learning for ambulance personnel. Learning in the form of feedback/follow-up after ambulance commissions is none existent. The aim with the study is through interview of ambulance senior physicians within the “femklöverns” ambulance organizations, compare our model about optimized learning with how feedback/follow-up for ambulance crews works in reality. This is a qualitative survey with a deductive approach. The study includes four interviews with the ambulance senior physicians within region of “femklövern”. The ambulance senior physicians are guarantors for the care quality and thereby responsible for educational initiatives and the employees competence/skill development. We have, after literature review, created a model with the components that is needed for both the organization as well as the individuals' to learn properly and that itself will result in successful learning. The study showed that within the “femklövern” there are no continuous feedback or follow-up after ambulance commissions. On the other hand, it exists sporadic follow-up due to incident reports and follow-up after bigger accidents. These kind of follow-ups focuses mostly on other things then the patient care treatment. Our model for optimized learning differs from how the reality presents itself. Follow-up and feedback have to be a part of every ambulance commission and be used every time a patient is admitted to a hospital or another institution. Initiatives are required in order to change the opinion of learning and how to integrate it in the organization, first then can feedback and follow ups be a successful tool for optimized learning.

The Lidcombe-program (LP) is an empirically developed treatment program for stuttering based on behavioral therapy that adopts operant conditioning as methodology. The program is designed for children up to the age of six, and it is mainly conducted in the home environment by a parent under the supervision of a speech-language pathologist (Onslow, 2003a). In countries around the world, studies of outcomes of the program have shown positive effects (Lincoln &amp;Onslow, 1997). LP is conducted in Sweden, but no major long-term study has been performed.Criticism towards LP regards that the intervention would affect the relationship between thechild and the parent in negative ways (Woods, Shearsby, Onslow &amp; Burnham, 2002).The present study is a follow up of children and parents who have undergone treatment withLP. The aim was to investigate how childrens’ fluency of speech changed after treatmentand to examine how parents' experiences of the program can be characterized. Ten parents were included in the study, and they all answered a questionnaire about the experiences of thetreatment. Fluency of speech was documented and assessed in eight children.The results of the present study showed that all of the participating childrens’ stuttering was significantly reduced after treatment. A strong significant correlation between the time the child spent in treatment and the percentage of stuttered syllables at baseline was observed. The majority of the parents had positive experiences of the treatment, and would recommend the program to other families. However, parents also found it difficult to execute the therapy, mainly as regards finding the time in the everyday life of the family. In addition, four of the participating parents disregarded the treatment manual and shared the responsibility of implementing the treatment with their spouse, but this did not appear to influence the outcome of the treatment. / Lidcombe-programmet (LP) är ett empiriskt framtaget behandlingsprogram som grundar sig i beteendeterapi och som antar operant betingning som metod. Behandlingen är utformad för barn upp till sex års ålder och bedrivs huvudsakligen i hemmet av en förälder under handledningav logoped (Onslow, 2003a). I flera länder runt om i världen har uppföljningsstudier visat positiva effekter av programmet (Lincoln &amp; Onslow, 1997). Behandlingsprogrammet bedrivs i Sverige, men ingen större långtidsuppföljning har utförts. Kritik som riktats mot LP avser att interventionsformen påverkar relationen mellan barn och förälder negativt (Woods et al., 2002).Föreliggande studie är en uppföljning av barn och föräldrar som genomgått stamningsbehandling enligt LP. Syftet var att undersöka hur barns talflyt förändrats efter avslutad behandling samt att undersöka hur föräldrars upplevelser av programmet kan karaktäriseras. I studien ingick tio föräldrar, vilka besvarade en enkät kring upplevelser av behandlingen, samt åtta barn vars talfly tdokumenterades och bedömdes.Resultatet visade att samtliga av de deltagande barnens stamning minskade signifikant efteravslutad behandling. Ett starkt signifikant samband mellan tiden barnet spenderade i behandling och andelen stammade stavelser i procent vid behandlingsstart kunde påvisas. Majoriteten av föräldrarna hade positiva upplevelser av behandlingen och samtliga skulle rekommendera behandlingsprogrammet till andra familjer. Dock upplevde föräldrarna vissa svårigheter kring implementeringen av behandlingen, främst avseende att finna tid i vardagen. Fyra av de deltagande föräldrarna frångick behandlingens manual och delade på ansvaret för utförandet medmake/maka eller motsvarande, men detta föreföll inte påverka utgången av behandlingen.