Mångbesökare är ett begrepp som används för att beskriva patienter som söker vård ofta inom både primärvård och akutsjukvård. Begreppet mångbesökare är ofta negativt laddat på grund av sjukvårdspersonalens och medias förutfattade meningar där mångbesökarna beskrivs som patienter som söker vården i onödan, det vill säga utan medicinskt fog. Ofta redovisas höga kostnader för mångbesökarna och problemet med att gruppen söker många olika vårdgivare. Syftet med studien är att beskriva vad som kännetecknar patienter vilka betraktas som mångbesökare och hur de kan uppleva sin situation. Studien är en litteraturstudie av tre artiklar med kvantitativ ansats, en avhandling med kvantitativ ansats, samt fyra artiklar med kvalitativ ansats. Resultatet visar att mångbesökare kännetecknas av att det är fler kvinnor än män som definieras som mångbesökare, åldersmässigt är mångbesökare i medelåldern, men de kan också vara äldre som är multisjuka och yngre patienter som är i en krissituation. Mångbesökare visar sig ha ett stort vårdbehov, okunskap om den egna hälsan, ha en stor tillit till sin läkare, ha ett stort lidande, att ofta vara svårt sjuka samt att de har flera negativa upplevelser av vården. Flera uttrycker ett lidande och ett utanförskap. Slutsatsen är att mångbesökare är en utsatt patientgrupp med ett stort lidande med både somatisk och psykisk sjukdomsbild som behöver god vård, bra möte med vårdpersonal, kontinuerlig läkarkontakt och god tillgänglighet. En fördel för patientgruppen vore att det fanns multidisciplinära team bestående av läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer och kuratorer som kan identifiera patientgruppens ohälsa och rätt hjälp kan sättas in. / Program: Fristående kurs

<p>In 1995 and 2000 a total of 29 886 non surgical ED visits at Uppsala University Hospital were registered. Presenting complaint, admittance to a ward, length of stay, in-hospital mortality, discharge diagnoses, 30-day and long-term mortality were registered. The presenting complaints were sorted into 33 presenting complaint groups (PCGs). </p><p>For different PCGs there was different in-hospital fatality rate. Compared to the largest PCG, chest pain, the gender and age adjusted OR was 2.12 (95% CI 1.01 – 4.44) for the miscellaneous complaint group and 2.04 (95 % CI 1.35 – 3.08) for the stroke–like symptom group. Within a given PCG the in-hospital mortality could vary depending on discharge diagnoses. By relating PCG and long term mortality to the expected mortality in the population, the Standardized Mortality Ratio (SMR) could be calculated. The SMR was found to be highest in seizure 2.62 (95 % CI 2.13 – 3.22), intoxication 2.51 (95% CI 2.11-2.98) and symptoms of asthma 1.8 (1.65 – 2.06). For the same discharge diagnoses the long term mortality could differ considerably depending on PCG at ED arrival (p<0.001). </p><p>Between 1995 and 2000 there was a 30 % increase in ED visits at the non surgical ED. PCGs representing lesser severe conditions had increased. Demographic changes could account for 45 % of the increment and the remaining increase could be ascribed to change in visiting pattern. </p><p>In the 2000 cohort 41.0 % of all visits were performed by re-visitors. The number of revisits and five-year mortality had an inversed u-shaped relationship were patients with three re-visits within the same year had an increased mortality compared to patients with more or less visits. </p><p>Conclusion: It is possible to define presenting complaint groups (PCGs) that are robust and consistent over time and useful as a tool for epidemiological studies in the ED.</p>

In 1995 and 2000 a total of 29 886 non surgical ED visits at Uppsala University Hospital were registered. Presenting complaint, admittance to a ward, length of stay, in-hospital mortality, discharge diagnoses, 30-day and long-term mortality were registered. The presenting complaints were sorted into 33 presenting complaint groups (PCGs). For different PCGs there was different in-hospital fatality rate. Compared to the largest PCG, chest pain, the gender and age adjusted OR was 2.12 (95% CI 1.01 – 4.44) for the miscellaneous complaint group and 2.04 (95 % CI 1.35 – 3.08) for the stroke–like symptom group. Within a given PCG the in-hospital mortality could vary depending on discharge diagnoses. By relating PCG and long term mortality to the expected mortality in the population, the Standardized Mortality Ratio (SMR) could be calculated. The SMR was found to be highest in seizure 2.62 (95 % CI 2.13 – 3.22), intoxication 2.51 (95% CI 2.11-2.98) and symptoms of asthma 1.8 (1.65 – 2.06). For the same discharge diagnoses the long term mortality could differ considerably depending on PCG at ED arrival (p&lt;0.001). Between 1995 and 2000 there was a 30 % increase in ED visits at the non surgical ED. PCGs representing lesser severe conditions had increased. Demographic changes could account for 45 % of the increment and the remaining increase could be ascribed to change in visiting pattern. In the 2000 cohort 41.0 % of all visits were performed by re-visitors. The number of revisits and five-year mortality had an inversed u-shaped relationship were patients with three re-visits within the same year had an increased mortality compared to patients with more or less visits. Conclusion: It is possible to define presenting complaint groups (PCGs) that are robust and consistent over time and useful as a tool for epidemiological studies in the ED.

Mångbesökare är en heterogen grupp med stora komplexa vårdbehov som kräver personcentrerad vård med skräddarsydda lösningar av personal med tvärvetenskaplig kunskap för att ge rätt interventioner. Sjukdomsproblematik som inte anses vara av somatiskt slag kräver stor kunskap om psykosociala symtom och orsaker som troligtvis kräver en omfattande utredning och samverkan för att tillgodose patientens psykosociala behov. En del av dessa behov kan anses vara förebyggande insatser genom att skapa ett tryggt säkerhetsnät där individer med samsjuklighet inte hamnar mellan stolarna samt tryggare boendeformer. Detta kräver ett stort fokus på de sociala aspekterna av mångbesökares liv och villkor där kuratorer anses ha en nyckelroll för att bistå med rätt hjälp och vägledning. Bristande vård- och kommunikationskompetens samt erfarenhet tycks påverka möjligheterna till att diagnostisera rätt. Ett behov av underkategorier för denna heterogena grupp har uppmärksammats. Även behovet av ett stort handlingsutrymme för vårdsamordnaren betonas, någon som anses ha en nyckelroll i det omfattande interventionsarbetet som ofta inkluderar att ansvara för samordning med fokus på social omsorg. På det stora hela krävs vidare forskning angående många aspekter av mångbesökare och deras psykosociala miljö men det är tydligt att vård- och omsorgsvillkor påverkar denna grupp och att långsiktiga lösningar troligen kräver ett omfattande förändringsarbete inom social omsorg. Framför allt tryggt boende för äldre med samsjuklighet men även stöd för att skapa stabila ekonomiska och psykiska förhållanden.

Antalet besök inom akutsjukvården ökar varje år. Det leder till högre krav på akutvårdspersonalens kompetens och förmåga till bemötande. Bemötande tenderar att vara en unik subjektiv upplevelse som kan ha stor betydelse för den enskilda individen. Bemötandet innefattar det skrivna språket, tonfall, ansikte mot ansikte, kroppsspråk och kroppsspråk med beröring. Alla har olika förutsättningar, fördelar och begränsningar. Sex procent av Stockholms läns landstings ca 550 000 akutbesök per år utgör en patientgrupp som har gjort fyra eller fler akutbesök på ett år. Patientgruppen kallas för mångbesökare och utgör en femtedel av den totala andelen akutbesök på akutmottagning. Statistik som tämmer väl överrens med internationell forskning. Liknande beteende påträffas inom primärvård och psykiatri. Det är en utsatt patientgrupp som väcker delade åsikter hos vårdpersonal. Alla är emellertid överrens om att mångbesökare kräver mer tid, resurser och ansträngning. Syftet var att beskriva mångbesökares upplevelser av bemötande inom akutsjukvård. Som metod valdes en litteraturöversikt där relevanta artiklar har samlats in från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultatet av litteraturöversikten visade på mångbesökares förutsättningar och förväntningar på akutsjukvård, bemötande i akutsjukvården och relationen mellan patient och vårdpersonal. Sammanfattningsvis tenderar mångbesökare att utgöras av sårbara individer med svårigheter att hantera oroliga tankar och överväldigas lätt av känslomässig stress. När de väljer att söka vård präglas deras uppfattning av rädsla och oro. Akutsjukvården upplevs som en trygg plats, där mångbesökare vill känna sig respekterade och värderade. Ett dåligt bemötande resulterade i en känsla av att vara ovärdig vård, en fortsatt misstro och en undermedveten strategi där patienterna undvek att aktivt ta del av sin egen hälso- och sjukvårdsprocess. Resultatet visar även på en diskrepans mellan patienten och vårdpersonalen när det kommer till uppfattningar och förväntningar på vården och bemötandet.

I denna uppsats beskrivs situationen för mångbesökarna inom missbruks- och beroendevården. Kvalitativt intervjumaterial belyser upplevelser och erfarenheter som rör deras beroendeproblematik. De bär alla på någon form av samsjuklighet och återkommer till psykiatriska intensiv- och akutmottagningen för avgiftning på sjukhus. Att hitta sätt att avlasta den mentala smärtan är ledande genom berättelserna tillsammans med uttalade behov av att bli lyssnade på och av att bli tagna på allvar. Genom makt att påverka sin situation och kraft att förändra den i gemenskap med andra kan de lindra sin ohälsa. Pendlingen mellan nedbrytning och uppbyggnad tär på både kropp och själ, samtidigt som vården de erhåller gör att de känner sig fångade i ett ekorrhjul. Att fokusera på självuppfattning kan leda till banbrytande förändringsmöjligheter och återuppbyggnad genom att ta hänsyn till hela människans potential. Teorier kring emotionell energi, skam och stolthet förklarar hur detta är möjligt. / In this study the situation for frequent attenders at substance abuse and addiction carefacilities is described. Qualitative interview data illustrates their experiences related to substance abuse. They all carry some form of co-morbidity and recurrence of psychiatric intensive care with detoxification in hospital. Finding ways to relieve mental illness is ever present in their narratives, along with the expressed needs to be listened to and to be taken seriously. The power to influence their situation and the power to change it in community with others, can relieve their illness. Commuting between formation and degradation depletes body and soul, while the care they receive makes them feel like they are caught in a ratrace. Focusing on selfperception could lead to groundbreaking opportunities for change and reconstruction by taking into account their full human potential. Theories of emotional energy, shame and pride explains how this is possible.

Bakgrund: Sjuksköterskan och distriktssköterskan ska ha kompetens att arbeta med komplexa patientfall och med ett brett perspektiv där patienten står i fokus. Patienter som söker vård oftare än genomsnittsvårdsökaren kallas mångsökande patient och förekomsten är stor i telefonrådgivningen i primärvården. Tidigare forskning har visatatt mångsökande patienter har sämre förutsättningar till god vård.Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva sjuksköterskors och distriktssköterskors erfarenheter av mångsökande patienter i telefonrådgivning.Metod: En kvalitativ studie med en beskrivande design har använts för att beskriva sjuksköterskans och distriktssköterskans erfarenheter. Data har samlats in viasemistrukturerade intervjuer med tio sjuksköterskor och distriktssköterskor som arbetade i telefonrådgivningen inom primärvården.Huvudresultat: Sjuksköterskorna och distriktssköterskorna beskrev sina erfarenheter av mångsökande patienter i telefonrådgivningen som frustrerande och utmanande, men även som intressant och meningsfullt. Den största svårigheten i arbetet med de mångsökande patienterna var tids- och resursbristen. Sjuksköterskorna och distriktssköterskorna beskrev det även som omöjligt att arbeta enligt de riktlinjer som fanns för de mångsökande patienterna, då tiden inte fanns rent organisatoriskt. Trygghet till mångsökande patienter kunde skapas med förtroende, tid och kontinuitet. Sjuksköterskorna och distriktssköterskorna uttryckte också en oro över att missanytillkomna eller allvarligt symtom.Slutsats: Hälsocentralernas ledning bör ge primärvårdssköterskorna mer tid och resurser organisatoriskt för att implementera arbetet med fast vårdkontakt. När patienten som söker vård ofta får trygghet och kontinuitet i och med en fast vårdkontakt pekar erfarenheterna på mindre belastning på vården, nöjdare patienter och en ökad patientsäkerhet. Detta skulle även innebära en ökad arbetstillfredsställelse för primärvårdssköterskorna och ökad tillgänglighet i telefonrådgivningen för samtliga patiente / Background: The district nurse should have the competence to work with complex patient cases and with a broad perspective where the patient is in focus. Patients that seek care more often than average care seekers are called frequent attenders and the occurrence is great in telephone advice nursing in primary care. Earlier research has shown that frequent attenders have worse prerequisites to good care.Purpose: The aim of the present study was to describe nurses’ and district nurses’experiences of frequent attenders in telephone advice nursing.Method: A qualitative study with a describe design has been used to describe nurses’ and district nurses’ experiences. Data has been collected through semi-structured interviews with ten nurses and district nurses that work in telephone advice nursing in primary care.Results: The nurses and the district nurses described their experience of frequent attenders in telephone advice nursing as frustrating and challenging, but also as interesting and meaningful. The greatest difficulty in work with frequent attenders were lack of time and resources. The nurses and the district nurses also described it as impossible to work according to the guidelines that existed for the frequent attenderswhen the time did not exist because of the organisation. A feeling of security for the frequent attenders can be created with trust, time and continuity. The nurses and the district nurses expressed concern about missing new occurred or severe symptoms.Conclusion: The management of primary care should give the nurses and the district nurses more time and resources organizationally to implement the work with permanent care contact. If the frequent attenders get a feeling of security and continuity with a clear strategy or routine, experiences point to less strain up on health care and more satisfied patients. This should also mean an increased work satisfaction for nurses and district nurses and increased availability for all patients in the telephone advice nursing.