Byggfukt är förekommande under produktionen av byggnader. Studien ämnar undersöka hur byggbranschen hanterar fuktproblemtiken för nygjuten betong samtbekräfta eller dementera tillförlitligheten hos prognosverktygen Torka S och BI Dry. Genom kvalitativa intervjuer med byggbranschen konstateras det att branschen ärmedveten om problematiken och aktivt tillämpar metoder som ByggaF för attfuktsäkra. Den viktigaste styrparametern byggbranschen tillämpar för att minimera betonguttorkning är att öka mängden cement i betongen. Den kvantitativa undersökningen kan konstatera att prognosverktygen, Torka S ochBI Dry, saknar tillförlitlighet då de inte kan simulera tillsatsämnen som används i dagens cement.

Detta arbete tar upp fuktproblemen vid materialförvaring samt vid leverans. Fokus i arbetet ligger på trämaterial, dock har även andra byggnadmaterial tagits upp. Fuktmätningar och intervjuer på byggarbetsplatser har gjorts för att få en bild på hur byggnadsmaterialet hanteras på byggarbetsplatser. Arbetet visar att beställaren kan ha en stor påverkan på hur byggnadsmaterialet hanteras på byggarbetsplatserna.

I detta examensarbete som utfördes under vårterminen 2019 på Malmö universitet undersöktes hur temperaturförändringar i det omgivande klimatet påverkar mätresultat vid fuktmätningar i betong. Vid fuktmätningar i betong, i fält, används metoden borrhålsmätning. Vid borrhålsmätningar borras ett hål i en betongplatta eller ett betongbjälklag, därefter monteras ett mätrör i hålet sedan monteras en fuktgivare. Detta görs vanligtvis enligt RBK-systemets, Manual – Fuktmätning i betong. För att undersöka hur temperaturförändringar i det omgivande klimatet påverkar mätresultatet vid fuktmätningar utfördes försök där en provkropp gjöts med bascement, vct 0,38. Åtta termistorer gjöts in på olika djup för att kunna logga temperaturen på olika djup i provkroppen vid en temperaturförändring i det omgivande klimatet, dessa mätvärden jämfördes sedan med den loggade temperaturen samt de loggade RF-värdena från fuktgivaren. Fuktgivaren som användes vid försöken var Vaisala HMP110. För att utföra kontrollerade temperaturförändringar utfördes försöken i en fuktgenerator. Tre huvudförsök utfördes, ett med en momentan temperaturförändring i det omgivande klimatet, ett med en långsam temperaturförändring i det omgivande klimatet samt ett där okontrollerade temperaturförändringar i det omgivande klimatet skedde.Resultaten från dessa försök visar att när en temperaturförändring i det omgivande klimatet sker mäter fuktgivarens temperatursensor betongens faktiska temperatur med god noggrannhet, men ett felaktigt RF-värde kommer att ges om en avläsning av mätvärdet sker innan en ny temperaturjämvikt har etablerats. Resultaten visar även att vid omräkning av RF till RF vid 20°C, enligt RBK-systemet, förvärras mätfelet när temperaturen inte är stabil i det omgivande klimatet. / In this bachelor thesis a study is done to see how ambient climate changes impacts the measurement results during moisture measurements in concrete. The method of measurement used is borehole measurements according to the RBK-system, Manual – Fuktmätning i betong. The experiments were conducted in a laboratory environment on a concrete slab, which was casted with bascement and had a w/c ratio of 0,38. To see how well the moisture meter performed during ambient climate changes eight thermistors were cast into the concrete slab to log the temperature at different depths of the concrete during the ambient climate changes.The results show that the moisture meter does read the actual temperature of the concrete during an ambient climate change, however the ambient climate change had an impact on the measurement results of the relative humidity (RH). If a snapshot measurement of the RH is done after a temperature change in the ambient climate, an incorrect measurement result of the RH is obtained. When the obtained RH is converted to RH at 20°C the fault will get enlarged. To obtain a correct RH measurement when a field measurement is done, a logged measurement should be conducted.

When casting the slab in a slab-on-ground structure most of the drying will occur through the surface of the slab, which is in contact with the air. This will create a non-uniform internal moisture distribution. With the top of the slab drying faster it will also have a faster shrinkage due to drying, which in turn leads to stress in the surface layers of the slab as these wants to contract. With the slab wanting to assume a curled geometry, but being restricted by external loads and self-weight, cracks will usually appear in the surface (Lange, Lee & Liu, 2011).  A concrete slab-on-ground does not dehydrate the same way as, for example, floor bellows or wall elements which has the same climate on both sides. The ground beneath a heated building standing on a slab-on-ground structure is warm and moist with a relative moisture close to 100%. After carefully examining moisture damaged slab-on-ground structures it was concluded that the temperature and moisture behavior in this type of structure is more complicated than earlier presumed. In an attempt to broaden the basis of knowledge about humidity conditions under a concrete slab-on-ground structure, measurements were performed on an existing slab.  The Council for Construction Competence (Rådet för ByggKompetens, RBK) sets the industry standard regarding moisture measurement in Sweden. In 2017 the method recommended by RBK for moisture measurement in concrete includes drilling a hole in the slab, sealing it with a plastic pipe and mounting the sensor inside. This is the method that was used for measurements in this paper. Three different measurement locations in the slab along with two sensors mounted at every location was used to gather data.  The results from the measurements show that the relative humidity near the bottom of the slab is close to 100%. The results from the sensors range from 90% to 100% RH with the majority of the results very close to 100% RH. The results discovered in this paper supports the assumption that the ground beneath a slab-on-ground structure is close to 100% RH. / Vid gjutning av en betongplatta på mark sker uttorkning främst genom ovansidan av plattan. De övre skikten av betongen får en snabbare uttorkning än de undre skikten, detta tillsammans med den krympning som sker under uttorkningen skapar spänningar i betongplattan. Fenomenet gör att plattan vill böja upp sig i kanterna men på grund av egentyngd samt laster ovanifrån uttrycker sig spänningarna istället som sprickor på ovansidan (Lange, Lee & Liu, 2011). Uttorkning av en betongplatta på mark skiljer sig från uttorkning av t.ex. väggelement och mellanbjälklag som har samma klimat på bägge sidor. Marken under en uppvärmd byggnad med grundkonstruktionen platta på mark antas vara varm och fuktig med en relativ fukthalt nära 100 %. Efter noggrann undersökning av fuktskadade platta på mark konstruktioner har det visat sig att temperatur- och fuktbeteende i dessa konstruktioner är mer komplicerade än tidigare förmodat. För att bredda underlaget för de fuktförhållanden som råder i underkant av en betongplatta på mark utfördes mätningar i en befintlig betongplatta. Rådet för ByggKompetens, RBK är de som bestämmer branschstandarden inom fuktmätning i Sverige. Från 2017 är den enda metoden för fuktmätning i betong som RBK rekommenderar en metod där ett hål borras i betongplattan, tätas med ett foderrör och en RF-givare monteras inuti. Denna metod användes vid mätningarna i detta arbete. Tre olika mätpunkter med två RF-givare vid varje mätpunkt har använts vid mätningarna. Resultaten från mätningarna visar på att den relativa fuktigheten i betongplattans underkant är nära 100 %. Resultaten från givarna varierade mellan 90 % till 100 % RF där majoriteten av resultaten ligger väldigt nära 100 % RF. I och med dessa resultat styrker denna rapport antagandet om att marken under en platta på mark har en RF på 100 % eller väldigt nära.

Betong är ett av världens vanligaste byggmaterial och består av cement, ballast, vatten och eventuella tillsatser. Trots dess utbredda användning uppstår det ofta problem både vid gjutning och efter gjutning. För att motverka dessa problem behandlas betongen på olika sätt, bland annat genom fukthärdning vid gjutning. Fukthärdning medför att fukt hindras avgå från betongen under hydratationen. Har betongen inte tillräckligt med fukt finns det risk att hållfasthetstillväxten avstannar. Syftet med arbetet är att studera hur fukthärdning med en vattenbaserad membranhärdare med silikat påverkar uttorkning och hållfasthet för en betong med lågt vct. I arbetet jämförs fullständig fukthärdning med plast, fukthärdning med membranhärdare och betong som lufthärdas. Membranhärdaren som använts är en vattenbaserad membranhärdare med silikat och den använda betongen har ett vct på 0,38 och hållfasthetklass C45/55. Hållfasthetsutvecklingen hos betong startar så fort cement blandas med vatten och den kemiska reaktionen kallas hydratation. Vid hydratationen reagerar belit (C2S) och alit (C3S) som finns i cement med vatten och bildar bland annat kalciumsilikathydrat (C-S-H) vilket är den beståndsdel som ger betongen sin hållfasthet. Faktorerna som påverkar betongens hållfasthetsutveckling är bland annat fukttillgång, temperatur, cementtyp och vattencementtal. Direkt efter gjutning innehåller betong stora mängder fukt, både som fritt vatten och i form av vattenånga, som ska torka ut. Uttorkningen av betong tar lång tid och pågår tills den är i fuktjämvikt med omgivningen. Uttorkningshastigheten beror på olika faktorer som vct och tillsatser, även metod för fukthärdning kan påverka uttorkningstiden. För att besvara syftet har betongkuber gjutits som fukthärdats med antingen membranhärdare eller genom att plastats in, samt har vissa kuber lufthärdats. I vissa betongkuber placerades fuktmätare för mätning av relativ fuktighet. Övriga provkuber provtrycktes för bestämning av tryckhållfasthet. Resultatet visar att membranhärdaren medför en långsammare uttorkning jämfört med betong som inte fukthärdats, men kortare uttorkningstid jämfört med betong som plastats in. Gällande hållfastheten visar resultatet att de kuber som membranhärdats får högre medelhållfasthet än de kuber som inte fukthärdats, men lägre medelhållfasthet än de som plastats in. Diskussionen behandlar resultatet och felkällor som kan påverka resultatet, och andra saker som kan påverka resultatet. Hållfastheten för de kuber som inte fukthärdats påverkas av en stor avvikelse, till skillnad mot de kuber som fukthärdats. Detta medför en stor påverkan på medelhållfastheten. Slutsatsen från arbetet visar att det finns tendenser som visar på längre uttorkningstid jämfört med betong som inte fukthärdats, men betong som plastats in har längre uttorkningstid än membranhärdad med den använda membranhärdaren. Gällande hållfastheten syns inget tydligt samband mellan hållfasthet och membranhärdning och att det behövs fler provkuber som testas för ett pålitligt resultat. / Concrete is one of the most common building materials in the world, consisting of cement, aggregate, water and optional additives. Despite its widespread use, problem often arise. To counteract these issues, concrete is treated in various ways, such as moist curing after casting, as insufficient moisture during hydration can halt strength development. The aim of this study is to investigate how moist curing with a water-based membrane hardener containing silicate affects dehydration and strength for concrete with low water-tocement ratio (w/c). The study compares complete moist curing with plastic, moist curing with membrane hardener and uncured concrete. The membrane hardener used is a water- based membrane hardener with silicate, and the concrete used has a water-to-cement ratio of 0,38 and a strength class of C45/55. The development of strength in concrete begins as soon as cement is mixed with water, and this chemical reaction is called hydration. During hydration, belite (C2S) and alite (C3S) in the cement react with water and form, among other things, calcium silicate hydrate (C-S-H), which is the component that gives concrete its strength. Factors that affect the strength development of concrete include moisture availability, temperature, type of cement, and water-cement ratio. Immediately after casting, concrete contains large amounts of moisture, both as free water and in the form of water vapor, which needs to dry out. The drying of concrete takes a long time and continues until it reaches moisture equilibrium with the surrounding environment. The drying rate depends on various factors such as water-cement ratio and additives, and the method of moisture curing can also affect the drying time. To address the objective, concrete cubes were cast and cured using either a membrane curing compound or by being wrapped in plastic, while some cubes were air-cured. Moisture meters were placed in some of the concrete cubes to measure relative humidity. The remaining test cubes were subjected to compression testing to determine their compressive strength. The results indicate that the membrane hardener leads to slower drying compared to uncured concrete cubes, but shorter drying times compared to plastic sheet curing. Regarding strength, the results shows that that cubes treated with membrane hardener exhibit higher average compressive strength than uncured cubes but lower average compressive strength then the cubes moisture cured with plastic. The discussion addresses the results and potential sources of error, and other things that can affect the result. The significant deviation in strength for uncured cubes compared to those subjected to moist curing greatly impacts the average compressive strength. The conclusion suggests trends indicating longer drying times compared to uncured concrete cubes, moisture curing with plastic curing demonstrating longer drying times than membrane hardening with the specific membrane hardener used. Regarding strength, no clear correlation is observed between strength and membrane hardener, indicating the need for further testing with more specimens for reliable results.

Byggsektorn har fortfarande svårigheter med att hantera fuktproblematiken.  Vi har valt att fokusera på hanteringen av material i produktion. Den informationssamling vi utfört ligger till grund för vår analys och slutsats. Vi har intervjuat flera olika entreprenörer från byggbranschen för att ge oss en helhetssyn av fuktsäkerheten ute på byggarbetsplatserna. Studien påvisar att det råder brister både på beställar- och entreprenörssidan. Vi ser att det finns potential för förbättring när det så krävs. Därför rekommenderar vi att högre krav ställs på fuktsäkerheten och att tydliga riktlinjer finns att följa. Den handbok som framtagits är riktat till att hjälpa yrkesarbetarna på entreprenörssidan att uppnå de krav som ställs. Handboken innehåller tillvägagångssätt för materialhantering och fuktkvotsmätning samt kritiska fuktvärden för olika material. / The construction sector still has difficulties in dealing with moisture problems. We have chosen to focus on the material handling in the production phase at the building site. The information collection we performed is the basis for our analysis and conclusion. We have interviewed several contractors in the construction industry to give us a comprehensive view of the moisture safety out on construction sites. The study shows that there are shortcomings on both constructor- and contractor’s side. We see that there is a potential for improvement when it’s required. We recommend that greater demands are placed on the moisture safety and that clear guidelines are to follow. The handbook is directed at helping skilled workers in the contractor end to achieve the required demands. The handbook includes procedures for material handling and moisture measurements as well as critical moisture values for different materials.