SammanfattningBakgrund: Depression hos äldre personer över 65 år kan relateras till smärta, ensamhet, dödsångest, samsjuklighet eller ålderspensionering. Depression hos äldre är underdiagnostiserats och svårt att upptäcka även om symtom förekommer. Eftersom sjuksköterskor är ansvariga för att lindra smärta och främja hälsa är det viktigt att stödja äldre personer och hitta omvårdnadsstrategier som kan förebygga och lindra symtom vid depression.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter vid vård av äldre personer med depression.Metod: En litteraturstudie med beskrivande design baserad på 10 vetenskapliga artiklar som har sammanställts. Litteratursökningen gjordes via databaserna PsycINFO och PubMed.Huvudresultat Erfarenheterna från sjuksköterskorna visade att tiden med patienterna var avgörande för att upptäcka depression, men på grund av tidsbrist kunde sjuksköterskorna inte alltid prioritera detta. Ett gott samarbete mellan vårdpersonal hade en positiv påverkan på vården av äldre patienter med depression. Relation mellan sjuksköterska och patient var viktigt. För att patienten skulle känna sig trygga skulle sjuksköterskan kommunicera på ett respektfullt sätt samt lyssna på patienten.Slutsats: De omvårdnadsåtgärder som sjuksköterska kan använda sig av vid vård av äldre personer med depression är god relation mellan sjuksköterskan och patient, relationen beskrevs ge möjlighet till patienten att öppna upp sig till sjuksköterskan samt att tillämpa terapeutiska möten för att hjälpa äldre med depression. Tidsbrist berodde på hög arbetsbelastning, vilket påverkade tiden hos den äldre patienten och sjuksköterskor belyste att de inte hade tillräckligt med tid för att uppmärksamma depression. Aktivitetsstimulering kunde förbättra de äldre personernas mentala hälsa. En betydande del av att uppmärksamma depression var gott samarbete och stöd från kollegor och andra yrkesgrupper. / AbstractBackground: Depression in older people over the age of 65 can be related to pain, loneliness, death anxiety, comorbidity or retirement. Depression in the elderly is underdiagnosed and difficult to detect even if symptoms occur. Because nurses are responsible for relieving pain and promoting health, it is important to support the elderly and find nursing strategies that can prevent and relieve symptoms of depression. Aim: The purpose was to describe nurses' experiences in caring for elderly people with depression.Method: A literature study with descriptive design based on 10 scientific articles compiled. The literature search was performed in the PsycINFO and PubMed databases. Main Result: The experience from the nurses showed that the time with the patients was crucial for detecting depression, but due to lack of time, the nurses could not always prioritize this. A good collaboration between care staff had a positive impact on the care of elderly patients with depression. Relationship between nurse and patient was important. In order for the patient to feel safe, the nurse would communicate in a respectful way and listen to the patient.Conclusion: The nursing measures that a nurse can use when caring for elderly people with depression are a good relationship between the nurse and patient, the relationship was described as giving the patient the opportunity to open up to the nurse and to apply therapeutic meetings to help the elderly with depression. Lack of time was due to a high workload, which affected the time of the elderly patient and nurses highlighted that they did not have enough time to pay attention to depression. Activity stimulation could improve the mental health of the elderly. A significant part of paying attention to depression was good cooperation and support from colleagues and other professions.

Personer som bor på äldreboende uppger sig vara ensamma vilket visat sig ha ett samband med sjukdom och ohälsa. Hur enhetschefer på äldreboenden arbetar med att förebygga ensamheten hos äldre kan vara avgörande för att förbättra hälsan hos gruppen och skapa förutsättningar för jämlik hälsa i hela befolkningen. Syfte: Undersöka enhetschefers erfarenheter av att arbeta med ensamhet hos äldre. Metod: En kvalitativ induktiv metod tillämpades med semistrukturerade intervjuer. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys, manifest tolkning. Resultat: Olika typer av ensamhet finns på äldreboenden, frivillig och ofrivillig och en överhängande existentiell ensamhet trots social samvaro. Komplicerande faktorer är psykisk och fysisk ohälsa. Enhetscheferna hade upplevt vikten av att individanpassa åtgärder för att minska ensamheten genom ett relationsbaserat arbetssätt. Både brister och framgångsfaktorer i arbetet identifierades. Bristerna var bland annat resursbrist och brist på engagemang. Framgångsfaktorerna var att förankra teori i praktik, arbeta i team och genomföra meningsskapande aktiviteter. Anhörigas roll i arbetet med att förebygga ensamheten belystes. Slutsatser: Enhetschefer på äldreboenden har goda möjligheter att arbeta förebyggande mot ensamhet. Fler kvalitativa studier behövs som undersöker hur anhörigas roll i det förebyggande arbetet kan stärkas. / <p>Betyg i Ladok 220603.</p>

Bakgrund: Antalet äldre i världen ökar ständigt. Åtta procent av Sveriges befolkning, som är 65 år och äldre, har någon form av kognitiv svikt. Med åldern ökar risken för mild kognitiv svikt, vilket påverkar alla områden i människans liv. Mild kognitiv svikt är ett tillstånd som kan leda till mer omfattande kognitiv nedsättning om det inte åtgärdas i ett tidigt skede. Det är därför viktigt att tidigt upptäcka och åtgärda de första symtomen på mild kognitiv svikt.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka interventioner som kan förbättra livskvaliteten hos äldre personer med mild kognitiv svikt. Metod: Systematisk blandad litteratur översikt (Systematic mixed studie review) med narrativ sammanfattning (narrativ summary) enligt Ryan (2013) valdes som studiedesign. Artiklar söktes systematiskt i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Följande kategorier fastställdes vid analysen: fysisk aktivitet, kognitiv stimulans, kombinerade fysiska och kognitionsstimulerande interventioner och estetiska aktiviteter. Resultat: Studiens resultat baserades på en analys av elva kvantitativa och tre kvalitativa studier som omfattade äldre personer i ålder 65+ med MCI. Dessa artiklar publicerades mellan åren 2019 och 2023 och omfattade länderna Italien (1), Kanada (1), Kina (6), Mexiko (1), Nederländerna (1), Sverige (1), Tyskland (1) och USA (2). Interventioner som inkluderades i studien omfattade: fysiska aktiviteter som Tai Chi, måttlig aerob träning och squaredans; interventioner för kognitiv stimulans med hjälp av modern teknink; fysiska aktiviteter kombinerade med kognitiv träning; samt estetiska aktiviteter som stråkkonst, akvarell och akrylmålning. Interventionerna visade varierande grad av påverkan på livskvalitet för äldre personer med MCI, men samtliga visade positiv effekt på livskvaliteten. Slutsatser: Det finns evidens som tyder på att användandet av moderna teknologier kan förbättra äldre personernas med MCI livskvalitet. Interventioner som mindfulness, reminiscens, estetiska och fysiska aktiviteter kan också ge en positiv effekt på livskvalitet hos äldre personer med MCI. / Background: The number of elderly people in the world is constantly increasing. Eight percent of Sweden's population, who are 65 years and older, have some form of cognitive impairment. With age, the risk of mild cognitive impairment increases, which affects all areas of a person's life. Mild cognitive impairment is a condition that can lead to more extensive cognitive impairment if not addressed in its early stages. It is therefore important to detect and address the first symptoms of mild cognitive impairment at an early stage.  Aim: The aim of this study was to investigate which interventions can improve the quality of life in older people with mild cognitive impairment. Method: Systematic mixed study review with narrative summary according to Ryan (2013) was chosen as the study design. Articles were systematically searched in the databases Cinahl, PubMed and PsycINFO. The following categories were established in the analysis: physical activity, cognitive stimulation, combined physical and cognition-stimulating interventions, and aesthetic activities. Results: The results of the study were based on an analysis of eleven quantitative and three qualitative studies that included older people aged 65+ with MCI. These articles were published between the years 2019 and 2023 and covered the countries Italy (1), Canada (1), China (6), Mexico (1), the Netherlands (1), Sweden (1) Germany (1), and the United States (2). Interventions in the study included: physical activities such as Tai Chi, moderate aerobic, and square dancing; interventions for cognitive stimulation using modern technology; physical activities combined with cognitive training; as well as aesthetic activities such as string art, watercolor, and acrylic painting. The interventions showed varying degrees of impact on quality of life for older people with MCI, but all showed a positive effect on quality of life.  Conclusions: There is evidence to suggest that the use of modern technologies can improve the quality of life of older people with MCI. Interventions such as mindfulness, reminiscence, aesthetic and physical activities can also have a positive effect on quality of life in older people with MCI.

Bakgrund: Patienter inom äldreomsorgen är i behov av vård och omsorg i allt större utsträckning. I takt med en globalt åldrande befolkning ökar även handhavandet av kliniska insatser som sjuksköterskan blir alltmer pressad till att delegera ut till omsorgspersonal. Det är väl känt att arbetsbelastningen är hög inom äldreomsorg och det innebär avsevärda svårigheter att uppfylla de samhälleliga krav och förväntningar som efterfrågas. Sjuksköterskor och omsorgspersonal besitter ett stort ansvar i att säkerställa den omvårdnad patienter är berättigade till och samtidigt upprätthålla god vårdkvalitet och beakta patientsäkerhet. Utan en fullgod teamsamverkan uppstår hög risk att våra äldre patienter faller mellan stolarna. Dagens delegeringsarbete innefattar stort risktagande då all omsorgspersonal inte anses besitta lämplig kompetens, trots detta delegeras allt fler kliniska insatser inom äldreomsorgen enbart för att sjuksköterskan ska få ihop arbetsdagen och dess kamp mot klockan. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av utmaningar gällande teamsamverkan inom äldreomsorgens delegeringsarbete. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med användning av kvalitativa artiklar och kvalitativa delar av artiklar med mixad metod. En deduktiv ansats tillämpades. Resultat: Studiens analys presenterades i form av fyra bestämda kategorier: Bristande kompetens påverkar systemteorins balans; Bristande kommunikation och interaktion inom vårdteamet; Tids- och resursbrist hämmar adaption; Hanteringsprocessens utfall när organisationens teamsamverkan brister. Slutsats: Flera faktorer pekar på att vårdteamets brist på tid och resurser är det primära problemet. Det faktum att det råder uttalad brist på kommunikation och kompetens är sekundär problematik inom såväl organisation som upprätthållning av bärande lagstiftning.

Introduktion: Fysisk träning är en viktig del av dagens rehabiliterings-paradigmer. Träning leder inte bara till bättre hälsa och förebyggande av sjukdomar; träning ökar dessutom psykiskt välmående. Med stöd av forskning har träningsprinciper tagits fram av fysiologer som beskriver hur fysisk träning kan ske på ett optimalt sätt med snabbast möjliga progression beroende på patientens mål. Användandet av träningsprinciper av fysioterapeuter som ordinerar träning till patienter kräver eftertänksamhet och individanpassning. Dagens forskning visar att följsamheten gällande användning av träningsprinciper ibland är bristfällig i hur användandet rapporteras och tillämpas både i Sverige och internationellt. Syfte: Syftet var att kartlägga i vilken utsträckning fysioterapeuter använder sig av vedertagna träningsprinciper i sitt arbete. Syftet är också att undersöka om det föreligger skillnad mellan fysioterapeuter i primärvård respektive geriatrik, samt undersöka sambandet mellan användandet av träningsprinciper och antal år i yrket. Metod: Fysioterapeuter som ordinerat träning det senaste året inbjöds via utvalda Facebookgrupper att besvara en egenkonstruerad enkät om användandet av träningsprinciper. Resultat: Åttioen svar erhölls. Genomsnittligt skattade studiedeltagarna högt gällande användandet av träningsprinciper. Primärvård skattade aningen högre på samtliga principer med en signifikant skillnad för överbelastningsprincipen (p=0.009). Förindividualiseringsprincipen fanns en liten negativ korrelation (p=0.045) där ökande arbetslivserfarenhet korrelerade med minskat användande av principen. Konklusion: Studiedeltagarna skattade sin användning av träningsprinciper på medelhög nivå. Det föreligger en liten skillnad mellan grupperna där primärvård har högre följsamhet. Erfarenhet korrelerar aningen negativt med användandet av träningsprinciper. Vidareforskning behövs. / Introduction: Physical exercise is an important part of today’s rehabilitation measures. Exercise doesn’t only improve health and prevent diseases; exercise also increases psychological wellbeing and self-efficacy. Training principles have been developed by physiologists with the support of science describing how exercise should be administered by physiotherapists for optimal results and optimal progression. Usage of principles when administering exercise demands thoughtfulness and customization to the patient’s needs. Research shows that adherence to training principles is lacking both in how it’s reported and used both in Sweden and internationally. Purpose: The purpose was to examine to what extent physical therapists use established training principles in their work. The secondary purpose was to examine if there’s a difference in usage between primary care and geriatrics, and the connection regarding work experience and adherence to the principles. Method: Respondents prescribing exercise the past year were invited from chosen Facebook groups to answer a survey with self-constructed questions regarding the usage of principles. Results: eightyone responses were submitted. Respondents estimated a high adherence to the principles with primary care adhering slightly more with a significant difference for the overload principles (p=0.009). Regarding the individualisation principle there was a slight negative correlation (p=0.045) concerning more work experience and adherence to the principles. Conclusion: Participants rated their usage of training principles at a medium-high level. A small difference was observed between groups where primary care adhere to principles better. More experience correlated slightly negatively with usage of training principles. More research is needed.

Tidigare forskning har funnit samband mellan gång och kognitiv funktion, men sambandet mellan lindrig kognitiv svikt (MCI) och gång är inte helt klarlagt. Syftet med den föreliggande examensuppsatsen var således att undersöka hur gångvariabler och gångvariabilitet är påverkat hos personer med MCI i relation till kognitivt friska individer. Studien genomfördes i det pågående projektet the Healthy Ageing Initiative vid Umeå Universitet. Totalt 1937 personer inkluderades i studien. Samtliga var 70 år gamla och bosatta i Umeå kommun. Totalt 112 personer bedömdes ha MCI utifrån instrumentet Mini-Mental State Examination (MMSE). Gånganalys genomfördes med den elektroniska gångmattan GAITRite® system och deltagarna utförde fyra gångförsök: egenvald hastighet, snabb hastighet, kognitiv dual task och motorisk dual task. Resultatet visade att det finns skillnader mellan grupper vad gäller både spatiala och temporala aspekter, främst i de tre första försöken. Exempelvis uppvisade gruppen MCI lägre gånghastighet, kortare steg och kliv samt längre double support och kortare swing. Gruppen MCI uppvisade högre variabilitet under kognitiv dual task. Ett flertal gång- och variabilitets-variabler under kognitiv dual task kunde, enligt logistisk regression, predicera sannolikheten att ha MCI. Resultaten indikerar att gången hos de med MCI kan ge ökad fallrisk. / Previous research has found a connection between gait and cognitive function. However, the relationship between mild cognitive impairment (MCI) and gait has not been fully explored. Thus, the aim of this study was to examine how spatiotemporal gait parameters, and gait variability, are affected in people with MCI compared to cognitively healthy individuals (CHI). The study was carried out in cooperation with the Healthy Ageing Initiative research project, Umeå University, Sweden. A total of 1937 participants were included in the study. All participants were 70-years old and residents of the municipality Umeå. A total of 112 participants were classified as having MCI, as measured with the Mini-Mental State Examination (MMSE). Gait analysis was performed with the GAITRite® system, and participants performed four trials: preferred pace, fast pace, cognitive dual task and motor dual task. Results showed group differences in both spatial and temporal aspects of gait, especially during the first three trials. For example, participants with MCI walked more slowly, had shorter steps and strides, as well as a longer duration of the double support phase and lower duration of the swing phase. Participants with MCI revealed higher gait variability during cognitive dual task. Several of these variability variables, as well as spatiotemporal variables, could predict probability of having MCI, as seen through logistic regression. Results indicate that the gait observed in MCI could be related to a higher risk of falling.

Patients with Alzheimer's disease (AD) often have a family history of the disease, implicating genetics as a major risk factor. Three genes are currently known to cause familial early-onset AD (&lt;65 years): the amyloid precursor protein (APP) and the presenilins (PSEN1 and PSEN2). For the much more common late-onset disease (&gt;65 years), only the APOE gene has repeatedly been associated to AD, where the ε4 allele increases disease risk and decreases age at onset. As APOE ε4 only explains part of the total estimated disease risk, more genes are expected to contribute to AD. This thesis has focused on the study of genetic risk factors involved in AD. In the first study, we conducted a linkage analysis of six chromosomes previously implicated in AD in a collection of affected relative pairs from Sweden, the UK and the USA. An earlier described linkage peak on chromosome 10q21 could not be replicated in the current sample, while significant linkage was demonstrated to chromosome 19q13 where the APOE gene is located. The linkage to 19q13 was further analyzed in the second study, demonstrating no significant evidence of genes other than APOE contributing to this peak. In the third study, the prevalence of APP duplications, a recently reported cause of early-onset AD, was investigated. No APP duplications were identified in 141 Swedish and Finnish early-onset AD patients, implying that this is not a common disease mechanism in the Scandinavian population. In the fourth study, genes with altered mRNA levels in the brain of a transgenic AD mouse model (tgAPP-ArcSwe) were identified using microarray analysis. Differentially expressed genes were further analyzed in AD brain. Two genes from the Wnt signaling pathway, TCF7L2 and MYC, had significantly increased mRNA levels in both transgenic mice and in AD brains, implicating cell differentiation and possibly neurogenesis in AD.

It is suggested that Alzheimer’s disease (AD) is caused by an imbalance between production, degradation and clearance of the amyloid-β (Aβ) protein. This imbalance leads to aggregation of Aβ and tau proteins and neurodegeneration in the brain. Today there is increasing evidence that the balance between the protease cathepsin B and the protease inhibitor cystatin C affects the tendency for Aβ to aggregate. The primary aim of this thesis was to investigate Aβ, cystatin C and cathepsin B levels in blood and cerebro-spinal fluid (CSF) in relation to the risk of AD. Studies I &amp; II were based on the re-examinations of participants, at ages 70 and 77, in the Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM), a community-based prospective study initiated in 1970 (participants then being 50 years of age). In ULSAM, low plasma Aβ1-40 (Study I) and low serum cystatin C levels (Study II) were associated with a higher risk of AD. Studies III &amp; IV were based on a cross-sectional sample of people with AD, mild cognitive impairment and healthy controls, recruited at three Swedish Memory Disorder units: Uppsala University Hospital, Uppsala, Skåne University Hospital, Malmö, and Karolinska University Hospital, Huddinge, Stockholm. In Study III, CSF cystatin C levels were positively correlated with both Aβ1-42 and tau levels. In Study IV, individuals with AD had higher mean plasma cathepsin B levels than healthy controls. In conclusion, low plasma Aβ1-40 and low serum cystatin C levels may precede clinically manifest AD in elderly men, cystatin C levels are positively correlated with Aβ1-42 and tau levels in CSF, and mean plasma cathepsin B levels are higher in people with AD compared to healthy controls. In addition to Aβ1-42 and tau levels in CSF, Aβ1-40, cystatin C and cathepsin B levels in blood may reflect the risk of AD.

Ottosson, B. & Skog, S. Åtgärder för att symtomlindra depression eller nedstämdhet hos äldre - en litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2020.Bakgrund: Många äldre lider av nedstämdhet, vilket kan vara ett tecken på depression. Det anses ofta inte som något att söka vård för då det till stor del räknas som en naturlig del av åldrandet. De symtom på nedstämdhet som ignoreras då är: ökad oro, känsla av hopplöshet, sömnsvårigheter, minskad aptit och viktminskning.Metod: En litteraturstudie med 10 kvantitativa artiklar, artiklarna delades in i fyra kategorier som de sedan presenterades genom. Nivån av symtom mättes med Geriatric depression scale (GDS).Syfte: Målet med den här litteraturstudien var att undersöka och beskriva åtgärder som kan användas för att lindra depressionssymtom eller nedstämdhet hos äldre.Resultat: Alla studier hade inte signifikanta sänkningar av GDS i slutet av studien men alla hade det under tiden studien pågick. Den minsta sänkningen av GDS var 4,34 % med minnesterapi (Wang 2005) och den högsta sänkningen var efter interventionen med konst då GDS minskade med 66 % (Ching-Teng M.fl. 2019).Konklusion: Det sammanfattade resultatet visade att alla interventioner gav bra resultat under tiden studien varade. Enligt de procentuella beräkningarna så var det konst (66 %), mindfulness (50,7 %) och Qi-Gong (41,3 %) som gav bäst resultat enligt GDS skalan.Nyckelbegrepp: Depressionssymtom, geriatrik, nedstämdhet, sjuksköterska, symtomlindring. / Ottosson, B. & Skog, S. Strategies to ease depression symptoms or blues in the elderly - a literature review. Degree project in nursing 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science), 2020.En litteraturstudie med 10 kvantitativa artiklar, artiklarna delades in i fyra kategorier som de sedan presenterades genom.Background: Many elderly people suffer from the blues, which can be a sign of depression. It is not often considered something to seek care for as it is largely regarded as a natural part of aging. The symptoms of depression that are then ignored are: increased anxiety, feelings of hopelessness, insomnia, decreased appetite and weight loss.Method: A literature review of 10 quantitative articles, the articles were selected into 4 different categories and then presented through these. Symptoms were measured with the geriatric depression scale (GDS).Aim: The main purpose of this literature study was to investigate and describe what measures that can be used to prevent or alleviate depression symptoms or the blues in the elderly.Results: All the studies did not have significant reductions of GDS at the end of the study but they all had it during the study. The smallest reduction of GDS was 4.34 % with reminiscence therapy (Wang 2005) and the highest decrease was after the intervention with art when GDS decreased by 66 % (Ching-Teng M.fl. 2019).Conclusion: The summarized results showed that all interventions produced good results during the study. According to the percentage calculations, art (66 %), mindfulness (50.7 %) and Qi-Gong (41.3 %) gave the best results according to the GDS scale.Keywords: Blues, depression symptom, geriatric, nurse, symptom relief.

Bakgrund: Polyfarmaci hos äldre är ett av vårdens stora problemområden. Många äldre patienter är missnöjda med det höga antalet tabletter de konsumerar. Polyfarmaci kan leda till negativa konsekvenser som exempelvis fall, konfusion och sjukhusinläggningar. Sjuksköterskan har en viktig roll i det förebyggande arbetet för konsekvenserna av polyfarmaci.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att förebygga konsekvenser av polyfarmaci hos äldre patienter.Metod: En litteraturöversikt genomfördes med induktiv ansats och kvalitativ design. Litteraturöversikten inkluderade tolv vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2011–2021. Data inhämtades från databaserna CINAHL och MEDLINE. Innehållsanalysen genomfördes med Fribergs metod.Resultat: Första huvudkategorin blev läkemedelsgenomgångar med underkategorierna uppdaterad läkemedelslista och att ändra rutiner för förskrivning av läkemedel. Andra huvudkategorin blev multiprofessionellt arbete. Tredje huvudkategorin blev farmakologisk kunskap vars underkategorier blev vikten av att ha goda kliniska kunskaper och välinformerade patienter.Slutsats: Polyfarmaci är ett komplext problem som i många fall inte kan undvikas. Däremot kan det förebyggas med hjälp av läkemedelsgenomgångar, multiprofessionellt arbete och sjuksköterskans farmakologiska kunskap.