Licentiatavhandling Växjö : Växjö universitet, 2009.

Åfors glasswork was a company which started in 1876 and closed in 2012 due to the bad economical situation in the company. After its closure, the glasswork left behind contaminated soil with different concentrations of heavy metals such as, arsenic from arsenic trioxide, a chemical used to remove bubbles during the melting of glass, and lead oxide, a chemical used in the production of crystal glass. Crystal glass’s production occurred under 1921-1971, but emissions of lead into the air from Åfors glasswork continued until 2011, because of the artist Bertil Valliens’ artglas was made in Åfors glasswork from 1970’s and onwards. The aim of this study was to estimate how much lead (Pb) and arsenic (As) that were released by Åfors Glasswork into the atmosphere during the operational period of the glasswork in comparison with how much of lead and arsenic were purchased for the company. Added to the assistance of the data from National Archives the variations in the activities of Åfors glasswork could be shown. Finally the study aimed to show the influence of such substances to the environment.  The data that could be collected included information from Åfors glasswork under 1900-1961 and under 1993 -2011. Emission of lead into the air during the period 1900-2011 was about 9 700 kg lead, and the company purchased  approximately 170 000 kg lead oxide under operational period. About the emissions of arsenic to the air during the period 1972-2011 were about 22 kg  of As . Estimations during the period 1900-1971 for arsenic could not be implemented due to lack of information, so probably totals emissions of arsenic could be significantly higher. The knowledge of the amount of metals emitted to the air during all these years helps to present an idea about how polluted the soil, sediment and water around the glasswork may be. It is of most importance to know that lead and arsenic are very stable substances that remain in place for a very long time. This is why those areas must and should be cleaned. / Åfors glasbruk var ett företag som startade 1876 och lades ner 2012 pga. av dålig ekonomi. Efter sin stängning, lämnade bruket efter sig förorenad mark med olika koncentrationer av tungmetaller, bl.a. arsenik från arseniktrioxid som används för att avlägsna blåsor vid smältning och bly från blymönja, en kemikalie som används i tillverkning av kristallglas. Tillverkningen av kristallglas pågick mellan 1921-1971, men Bertil Valliens konstglas gjordes från 1970- talet och därför fortsatte emissionerna av bly till luft från bruket tills 2011. Syftet med studien var att uppskatta hur mycket bly och arsenik som släppts ut från Åfors Glasbruk till luft under driftstiden och beräkna hur mycket bly och arsenik som hamnade i utgående luft jämfört med hur mycket bly och arsenik som köpts in till produktionen. Fakta som kunde samlas in inkluderade information från Åfors glasbruk under åren 1900-1961 samt en del information för åren 1993-2011. Emissioner av bly till luft under perioden 1900-2011 blev ca 9 700 kg bly, och företaget köpte under samma tid ungefär ca 170 000 kg blymönja. Emissioner av arsenik till luft under perioden 1972-2011 blev  ca 22 kg arsenik. Beräkningar för perioden 1900-1971 angående arsenik gick inte att genomföra på grund av databrist så antagligen är de totala emissionerna betydligt större. Att få veta vilken mängd av metaller som släppts ut till luften under alla dessa år hjälper till att skapa en uppfattning om hur förorenad marken, sediment och vatten är i närheten av bruket.

Sveriges riksdag antog 1999 ett antal nationella miljökvalitetsmål, de så kallade Miljömålen. Dessa beskriver vad miljöarbetet ska leda till för tillstånd fram till år 2020. Det finns idag totalt 16 miljömål varav ett är Giftfri Miljö. Det är ett mål som inte kommer att kunna nås till år 2020, varken regionalt eller nationellt. Som en del av det regionala åtgärdsprogrammet i Kalmar Län finns punkten att utreda och åtgärda förorenade områden. I området Glasriket finns en mängd sjöar och vattendrag att fiska i men under en lång tid bedrevs även miljöpåverkande verksamheter i form av glastillverkning med stora utsläpp av tungmetallerna arsenik (As), bly (Pb) och kadmium (Cd) med fler som följd.  En exponeringskälla för att komma i kontakter med dessa ämnen är fisk. I arbetet har en litteraturstudie utförts som avhandlat ansamling av metaller i fiskvävnad från förorenade områden. Dessa har sedan jämförts med sediments- och vattenprover från Glasriket.  Framför allt området runt Orrefors och Flygsfors glasbruk visar på höga halter av föroreningar. Fyra gäddor fångade i en damm nära Flygsfors glasbruk undersöktes på lab med avseende på halterna As, Cd och Pb i de ätliga delarna av fisken. Provsvaren visade att två av gäddorna ej nådde detektionsgränsen för metallerna medan två visade på förhöjda halter av As och Pb där halten As översteg gränsvärden för dagligt intag.  Konsumtion av fisk i området är ej undersökt i studien. En nationell enkät visade att strax under 2 % av befolkningen är högkonsumenter (äter en gång per vecka eller mer) av insjöfisk medan man i Kalmar län hade en högre konsumtion på 2-3 %. Hur mycket fisk som fångas i området är oklart. I Orrefors Fiskevårdsförening där gäddorna i studien fångades sålde man 450 fiskekort 2014. Exponeringsberäkningen för fisken i studien visar att en person kan få i sig betydande halter arsenik och mindre halter bly.

In this case study I investigate the marketing material published in 2015 by Kosta Glasswork. The aim of this study was to see if and how history and heritage was used for marketing purpose in the cultural economy. I first researched the history of the Glasswork to get a contextual introduction to the place and company. The empirical material I used was brochures and webpages and I categorized the cultural references in different categories. I created four categories: historical references, the year 1742, industrial heritage and heritage and traditions. Theories focus on the cultural economy that play a great part in product and place marketing today. This includes cultural and historical references. There is also an example of influences of the post-industrial era. Former industrial regions can use industrial heritage to become a part of experience tourism and use the heritage as argument to visit and invest in the place. There are often references to the Glassworks history in their marketing material. The history in the advertising has a focus on the founders and the designers of the Glasswork. Kosta was the first glasswork in Sweden to employ a designer and the design traditions is often mentioned in the material. Kosta Glasswork was founded in 1742 and this year is often used in the marketing programme. Kosta Boda since 1742 is the logo of the company. The industrial heritage is casually mentioned, although the glasswork is defined as a national heritage. Kosta Glassworks role in creating the glassworks dominated region in southeast of Sweden, often called “the kingdom of Crystal” is also omitted in the advertising. Closures are not mentioned at all. My conclusion is that history and heritage play a great role in the marketing of Kosta Glasswork. Cultural references are almost in every brochure and article that the company produce. However, the history presented in their published material is not complete and in some cases not correct, in favour to the company.

The Swedish industrial society has left several areas with contaminated soil and water which today is of danger for the environment and human health. One of these areas with contaminated soil and water is the region where the former Glava glassworks operated during 1859 to 1939. The main object in this study has been to study the responsibility for the contaminations according to the Environmental Code. The method used is a qualitative content analysis of relevant literature to answer the following questions: What types of contaminations can be found in the area of Glava glasswork and what health issues can these cause? What kind of activity has been conducted in the area that have caused the contaminations in soil and water? According to law, what are the responsibilities for the contaminations in soil and water at Glava glassworks? The contamination in the region has been confirmed to originate from the glasswork due to the environmental engineering survey made in the area in 2009. The contaminations found in the area are arsenic, zinc, boron and other heavy metals which can cause severe damage in the environment and people’s health. A historical analysis has been crucial to study the situation of responsibility. The time dimension is crucial according to Swedish environmental law, the Environmental Code (SFS 1998:808). To find the responsible of the contamination in the region, the contaminations must have occurred after the 30 June 1969 according to 8 § the law (SFS 1998:811) on the introduction of the Environmental Code or someone must have obtained the property after the 1 January 1999 according to 15 § the same law (SFS 1998:811). None of these criteria have been fulfilled which means that the Swedish state is responsible of investigation and remediation of the contaminations in the area. / Det svenska industrisamhället har efterlämnat flera områden med föroreningar i mark och vatten som idag är en fara för både människors hälsa och miljön. Ett av dessa är området kring Glava glasbruk som bedrev sin verksamhet mellan 1859 och 1939. I denna kvalitativa studie, där en kvalitativ innehållsanalys av relevant litteratur har använts, är syftet att undersöka hur ansvarsförhållandena ser ut för föroreningarna på glasbruksområdet där följande frågeställningar har legat som grund. Vilka är föroreningarna på Glava glasbrukområdet och vilka hälsoskador kan dessa ge upphov till? Vilka verksamheter har bedrivits på platsen som kan ha lett till uppkomsten av föroreningarna? Hur ser ansvarsförhållandena ut enligt miljöbalken för mark- och vattenföroreningarna vid Glava glasbruk? Föroreningar på platsen har konstaterats härstamma från bruket i och med en genomförd miljöteknisk markundersökning som gjorts på området under 2009. De föroreningar som hittats på platsen är bland annat arsenik, zink, bor och andra tungemetaller som kan ge allvarliga skador människors hälsa och på miljön. För att undersöka ansvarsförhållandena har en historisk analys av platsen gjorts. En djupdykning i miljöbalken har visat att tidsaspekten har varit avgörande. För att en ansvarig ska kunna ställas till svars måste föroreningarna ha uppkommit efter den 30 juni 1969 enligt 8 § Lag (SFS 1998:811) om införande av miljöbalken eller fastigheten måste ha förvärvats efter den 1 januari 1999 enligt 15 § samma lag (SFS 1998:811). Ingen av dessa kriterier uppfylls här vilket då innebär att ansvaret för undersökning och efterbehandling ligger hos staten.

Diss. Linköping : Univ., 2002.

<p>Mitt examensarbete har gjorts i samarbete med Skrufs Glasbruk som är ett familjeföretag beläget i Småland. Skrufs Glasbruk står för klarglas, enkelt formspråk som görs på traditionellt sätt och inriktar sig på vardagliga bruks­föremål.</p><p>Uppdraget gick ut på att formge en glasartefakt till hemmiljö, en värmeljus­lykta eller lampa, som ska passa in i Skrufs sortiment. Syftet har varit att öka förståelsen för samarbetet mellan mig som designer och min uppdragsgivare. Målet var att utveckla min kompetens inom glastillverkning i kombination med ljuset.</p><p>Som utgångspunkt i mitt arbete har observationer och intervjuer gjorts samt ljustester löpande under hela projektet. I min designprocess har fokus legat på formarbetet och ITK (identity tool kit). Tillsammans med formkoncept och funktionsanalys har mitt projektarbete formulerats.</p><p>Med nyckelord som enkel, tidlös, dekorativ samt funktionell har jag arbetat fram värmeljuslyktor och lampor i glas. Vackra <em>Ting</em>, stämningsljus som inb­juder till gemenskap, värme och tid för reflektion.</p>

Mitt examensarbete har gjorts i samarbete med Skrufs Glasbruk som är ett familjeföretag beläget i Småland. Skrufs Glasbruk står för klarglas, enkelt formspråk som görs på traditionellt sätt och inriktar sig på vardagliga bruks­föremål. Uppdraget gick ut på att formge en glasartefakt till hemmiljö, en värmeljus­lykta eller lampa, som ska passa in i Skrufs sortiment. Syftet har varit att öka förståelsen för samarbetet mellan mig som designer och min uppdragsgivare. Målet var att utveckla min kompetens inom glastillverkning i kombination med ljuset. Som utgångspunkt i mitt arbete har observationer och intervjuer gjorts samt ljustester löpande under hela projektet. I min designprocess har fokus legat på formarbetet och ITK (identity tool kit). Tillsammans med formkoncept och funktionsanalys har mitt projektarbete formulerats. Med nyckelord som enkel, tidlös, dekorativ samt funktionell har jag arbetat fram värmeljuslyktor och lampor i glas. Vackra Ting, stämningsljus som inb­juder till gemenskap, värme och tid för reflektion.

När jag grundade på mitt koncept om kökets trädgård expanderades mitt projekt till att bli två. Det har inneburit att mitt examensarbete har gått ut på att arbeta med två skilda företag och utveckla två olika produkter i glas. Företagen Skrufs glasbruk och Artilleriet har varit mina uppdragsgivare. Projektet har varit en utmaning i form av olika utgångspunkter och avgränsningar vilket har gjort att jag utforskat två olika riktningar på formspråk. Själva uttrycket i produkterna har varit prioritet då företagen strävat åt olika mål vilket inte alla gången har varit det enklaste. Konceptet vardagsglas för kökets trädgård baseras på betydelsen av inomhusodling och närodling, som ger en vetskap om hur grönsaker blivit odlade och vart de kommer ifrån samt betydelsen om andra typer av växtlighet i köket. En stor del i mitt projekt har varit att undersöka olika metoder på att lyfta fram glasets egenskaper för att framhäva det transparenta glaset i sig själv. Transparent glas får chans till att färgsätta sig själv beroende på dess kontext och användningsområde vilket ger en variation för användaren att själv kontrollera. / When I founded my concept about the kitchen's garden, my project expanded to become two. This meant that my graduation project has been about working with two different companies and developing two different glass products. The companies Skrufs glasbruk and Artilleriet have been my outsoursers. The project has been a challenge in the form of different starting points and delimitations, which has meant that I have explored two different directions in design aesthetics. The expression in the products has been my priority as I recall the companies strive for different aims, which has not always been the easiest task. My concept of functional glassware in The Kitchen’s Garden is based on the importance of indoor cultivation and gardening, which secures the knowledge of the origin and care of the vegetables as well as the importance of emphasizing other types of vegetation in the kitchen. A great part of my project has been to explore different methods of highlighting the glass properties to emphasize the transparent glass itself. Transparent glass has the ability to color itself depending on its context and how it is used, which gives a personal variation which contributes with options for the user to decide.

This dissertation considers how the transition from craft manufacture to mechanized glass production affected the organization of work and the consequences for the recruitment of labour. Based on gender and ethnicity, the dissertation studies the composition of the workforce, the significance of qualifications, and differences in career paths and length of stay have been investigated at Surte glassworks 1943–1978. Charles Tilly’s theory of durable inequality is applied to analyse whether primarily gender and ethnicity had any effect on the assignment of tasks and on discrimination. In conclusion, the results from Surte are compared with conditions at Kosta glassworks. Whereas Surte’s specialty was machine-made bottles, Kosta was geared to craft production of utility glass and art glass. After mechanization at Surte, machine-tenders were counted among the most qualified category, instead of the glass-blowers who had previously been in demand. Manufacture at a pace regulated by machines led to more routine chores such as inspection and packaging. At Kosta, with its focus on craft, glass-blowers still had the highest positions and had learned glass-blowing in the traditional way through practical exercise. At neither Surte nor Kosta did women have any opportunity to receive comparable training. After the Second World War there was a growing need for labour at both Surte and Kosta, and to keep production going the main alternative was foreign labour. The peak was reached in the 1960s, and of roughly 660 collectively employed workers at Surte in November 1964, almost 40% were immigrants, chiefly from Finland. Kosta at the same time, with just under 330 employees, had slightly under 10% foreign workers, mainly from Greece. Kosta attracted a number of skilled glass-workers from abroad, but the majority of immigrants there, and all those at Surte, lacked experience of glass manufacture At neither Surte nor Kosta, with their different production methods, is there any evidence of durable inequality based on ethnicity. The assignment of tasks was guided rather by the functions in demand at the companies and by the applicants’ qualifications. Internal training and career opportunities were open to all male workers, regardless of which country they came from. On the other hand, the gender division of labour at both glassworks created durable inequality for all women regardless of nationality. / <p>Projektet delfinasierat av Kulturparken Småland.</p>