Bakgrund Humant immunbristvirus (HIV) är en kronisk infektionssjukdom som gör att kroppens immunförsvar bryts ned. Det är en allmänfarlig sjukdom som faller under Smittskyddslagen vilket innebär att patienten måste informera hälso- och sjukvårdspersonal och eventuellt sin sexualpartner om sin sjukdom. Inget botemedel mot HIV har ännu utforsakts men effektiva bromsmediciner gör att patienter med HIV kan leva ett gott liv. Det finns olika fördomar om HIV som bland annat har grundats i att sjukdomen är självförvållad. Diskriminering av patienter som lever med HIV är ett stort problem i världen, då samhällets negativa attityder kan komma att påverka hälso- och sjukvårdspersonalens värderingar och inställningar till mötet av denna patientgrupp. Beroende på hur HIV – positiva patienter upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal läggs en grund för hur vården kommer att utformas och därmed kan HIV – positiva patienters inställningar till vården påverkas. World Health Organization poängterar att alla patienter har rätt till en god vård och att diskriminering av patienter inom vården är förbjudet. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva hur patienter med HIV upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod En litteraturöversikt med kvalitativ ansats har genomförts för att skapa en helhetssyn i hur patienter med HIV upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. I studien användes totalt 17 artiklar för att besvara studiens syfte. Dessa artiklar granskades enligt Sophiahemmets granskningsmall för vetenskapliga artiklar. Resultat Resultatet visade att patienter med HIV både har negativa och positiva erfarenheter och inställningar till hälso- och sjukvården. Beroende på hälso- och sjukvårdspersonalens inställningar till mötet med HIV- positiva patienter upplevs antingen positiva eller negativa attityder. Resultatet pekade även på att rädsla var en återkommande faktor i samband med hälso- och sjukvård. Slutsats Då humant immunbristvirus (HIV) är en smittsam infektionssjukdom som grundar sig på fördomar som kan påverka patientens möte med hälso- och sjukvårdspersonal. Det är av den anledningen viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal reflekterar över sitt möte med denna patientgrupp så att patienter med HIV kan uppleva ett gott möte med hälso- och sjukvården vilket även kommer att resultera i en bättre personcentrerad vård.

Hemlösa personer har sämre hälsa och ett större vårdbehov än befolkningen i allmänhet. Vårdpersonal kan uppleva vård av hemlösa personer som utmanandeoch frustrerande och tidigare forskning har visat att vårdpersonal har fördomar om hemlösa personer och deras livsstil. Syftet var att beskriva vuxna hemlösa personers upplevelse av bemötande inom hälso- och sjukvården. En litteraturstudie med 14 kvalitativa studier viaPubMed och CINAHL. Dataanalyserades medinnehållsanalys och fyrakategorier identifierandes: Sociala roller,Möten utan medkänsla,Likvärdiga mötenoch Positiva upplevelser. De hemlösa personerna upplevde att vårdpersonal bemötte dem på ett bristfälligt sätt. Bemötandet upplevdes vara oempatiskt, respektlöst och diskriminerande. Det fanns även enstaka exempel på bemötande där personalen upplevdes vara omtänksam, förstående och behandlade dem som individer. Ett bristfälligt bemötande skapade misstro mot vårdpersonal hos de hemlösa personerna och ledde till en ovilja att söka vård i framtiden. Resultatet visade att erfarenheter av bristfälligt bemötande kan utgöra en barriär för att söka vård för hemlösa personer. Vidare visade resultatet på ett behov av att öka den etiska medvetenheten och kompetensen inom vården samt vikten av att det finns tillräckligt med resurser inom vården för att personalen skall ha ork och tid att etablera positiva vårdmöten.

Världen över begår cirka 800,000 personer suicid per år, vilket motsvarar ett suicid var fyrtionde sekund. Den vanligaste underliggande orsaken vid suicid är depression. Stödjande nätverk samt omsorg om sina närstående kan vara exempel på skyddande faktorer. Hälso- och sjukvårdspersonal ansågs ha en roll i omvårdnaden av patienter med suicidrisk. Resultatet redovisades utifrån tre kategorier: rädsla för felbedömningar, kunskap och kompetens samt vårdrelation. Vidare framkom subkategorierna: förmåga att tolka suicidalt beteende, magkänsla, farhågor, hälso- och sjukvårdspersonalens tvivel på sin kompetens, utbildning, förutsättningar och utmaningar, hopp och hopplöshet samt autonomi. Relationen mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal kunde väcka känslor som sorg, ångest och ilska samtidigt som relationen beskrevs som avgörande i omvårdnaden. Att använda sig av magkänsla som hälso- och sjukvårdspersonal kunde förekomma i samband med bedömningen av patienter med suicidrisk. Vidare framkom svårigheter att stödja patientens autonomi. Hopplöshet hos patienter med suicidrisk var också framträdande i studiens resultat. Huvudsakliga fynd i denna studie indikerade att hälso- och sjukvårdspersonal upplevde en rädsla för att göra felbedömningar som kunde leda till att patienten suiciderar. Specifik utbildning relaterat till att vårda patienter med suicidrisk efterfrågades.

Bakgrund: Transpersoner är sedan länge en utsatt grupp i samhället vilket speglar sig även inom vården. Tidigare forskning visar att transpersoner i Sverige, jämfört med den övriga befolkningen, har sämre skattad hälsa. De upplever dessutom, utöver långa väntetider för könsbekräftande vård, okunnigt och respektlöst bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal. Trots att vårdpersonal har ett ansvar att ge vård med respekt för allas lika värde upplever alltså transpersoner brister i vården. Syfte: Denna studie har därför som syfte att belysa hur transpersoner önskar bli bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Metoden som valts är en allmän litteraturöversikt med en kvalitativ ansats. Resultat: Transpersoner vill bli bemötta som vilken patient som helst, men att personal samtidigt ser till de individuella behov som finns. Respekt, ödmjukhet och öppenhet är ledord för bemötandet. Dessutom önskar transpersoner bli bemötta med kompetens och att personal i mötet är noga med sitt språkbruk. Slutsatser: Bilden av hur transpersoner önskar bli bemötta är samstämmig och ett sådant bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal skulle stärka transpersoners hälsa och främja en hållbar utveckling.

Det finns ett heteronormativt synsätt i samhället vilket påverkar transpersoner som faller utanför denna norm, både i samhället och inom vården. Transpersoner utsätts för stigmatisering och självmordsstatistiken för dessa personer är hög. Syftet med denna studie var att beskriva transpersoners upplevelser av bemötandet inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där 16 kvalitativa studier analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det finns en stor kunskapsbrist hos hälso- och sjukvårdspersonal om transpersoner och transfrågor. Transpersoner möts av heteronormativa antaganden och stereotyper samt utsätts för diskriminering och stigmatisering inom vården. Slutsats: Det krävs mer kunskap om transpersoner och de problem som dessa personer stöter på inom vården för att de ska kunna få en likvärdig vård och inte utsättas för diskriminering eller bemötande som upplevs kränkande. Det behövs även mer utbildning inom ämnet för hälso- och sjukvårdspersonal samt redan i utbildningen för sjuksköterskor.

No description available.

Hiv är en av de mest stigmatiserade sjukdomarna i världen. Det är en kronisk sjukdom med livslång behandling. Hiv har sedan dess uppkomst präglats av stigmatisering, diskriminering och fördomar. Ett problem som kvarstår än idag. Rädsla och okunskap kring sjukdomen förekommer hos hälso- och sjukvårdspersonal och bidrar till ett vårdlidande för patienten. Syftet med studien är att belysa hiv-positiva patienters upplevelser i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Examensarbetet är en litteraturstudie som grundar sig på Axelssons metod (2012, ss. 203-220). Arbetet består av  tio  vårdvetenskapliga  artiklar  av  både  kvalitativ  och  kvantitativ  metod.   Det insamlade materialet resulterade i två huvudteman; upplevelsen av stigmatisering och diskriminering samt positiva upplevelser. Dessa två huvudteman beskriver sammanlagt sex subteman. Patienter upplever att sjuksköterskor har en bristande kunskap kring hiv. Detta överensstämmer med sjuksköterskors egna upplevelser om sin okunskap i mötet med hiv-positiva patienter. Hos hälso- och sjukvårdspersonal existerar en rädsla att få infektionen. Denna rädsla resulterar i en sämre vårdupplevelse för patienten och upplevelsen av stigmatisering och diskriminering förstärks. För att vården ska bli bättre är det av betydelse med en kunskapsutveckling hos personalen och att kunskapen regelbundet repeteras. Hälso- och sjukvårdspersonal behöver få insikt om den problematik som finns kring hiv, relaterat till patienters upplevelse av att behandlas annorlunda och utsättas för stigmatisering.

Bakgrund: Endometrios är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att livmoderslemhinnan växer i och utanför livmoder. Endometrios påträffas vanligtvis på bukhinnan, livmodermuskulaturen, äggstockarna, urinblåsan eller ändtarmen, men kan även finnas i andra organ i kroppen. I Sverige drabbas uppskattningsvis var tionde kvinna i fertil ålder av endometrios, men det kan dröja uppemot sex-tio år innan diagnosen fastställs. Endometrios kan ge upphov till bland annat svåra smärtor och infertilitet. Aktuellt forskningsläge visar att kompetensen bland hälso- och sjukvårdpersonal är bristande vilket har en påverkan på den vård som ges till kvinnor med misstänkt eller fastställd endometriosdiagnos. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelse av bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal vid endometrios. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på sex bloggar som analyserades enligt av Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier; bra bemötande och dåligt bemötande som sammanfattas av fem respektive fyra underkategorier. Samtliga kvinnor hade upplevelser av dåligt bemötande från sjukvårdspersonal vilket påverkade dem negativt både psykiskt och fysiskt. Kvinnorna ansåg sig till stor del ha blivit misstrodda och inte tagna på allvar vilket hade konsekvenser för deras självkänsla och tro på vården. En annan konsekvens av dåligt bemötande var att de drog sig från att söka hjälp vilket orsakade onödigt lidande och deras vardag påverkades negativt. Resultatet visar också upplevelser av bra bemötande där kvinnorna upplevt att de blivit förstådda och bekräftade vilket ingav dem hopp och framtidstro. Av resultatet framkom att omhändertagandet från sjuksköterskan spelar roll för hur kvinnorna hanterade den påverkan som endometriosen har. Slutsats: Då denna patientgrupp till största del söker sig till vårdcentraler och akutmottagningar för sina symtom är sjuksköterskan bland de första de knyter kontakt med. Av resultatet framkommer det att sjuksköterskans förhållningssätt bör vara i enlighet med Joyce Travelbee’s omvårdnadsteori. Resultatet visar tydligt hur kvinnor som söker vård önskar bli bemötta av hälso- och sjukvårdspersonalen. I enlighet med Travelbee’s teori är omvårdnad att hjälpa den lidande människan att finna mening och hopp i sin situation genom att etablera en tillitsfull och förtroendefull relation med patienten.

Bakrund: Personer som lider av långvarig smärta är återkommande inom hälso- och sjukvården. Långvarig smärta beräknas kosta det svenska samhället cirka 80 miljarder kronor per år. Att behandla långvarig smärta kan vara svårt eftersom smärta ofta innefattar psykologiska faktorer så som känslor, tankar och/eller beteende. Hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande är en viktig del i omvårdnaden av patienter med långvarig smärta. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod: En allmän litteraturstudie med elva inkluderade originalartiklar. Datainsamling gjordes i databaserna Cinahl Complete och PubMed. Granskningen utgick från en granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Analysen utfördes i fem steg utifrån en modell av Friberg (2012b). Resultat: Patienter med långvarig smärta ansåg att det var viktigt att betraktas som en unika personer med individuella behov. Att bli behandlad med respekt och få sin smärtupplevelse bekräftad var viktigt i bemötandet. När hälso- och sjukvårdspersonalen visade intresse och gav adekvat information ökade patientens delaktighet. I resultatet presenteras negativa men även positiva upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande. Diskussion: Studiens kvalitet bedömdes utifrån Shenton (2004) trovärdighetsbegrepp. De tre centrala fynden kommunikation, tilltro och kunskap diskuterades i relation till etik, bemötande samt samhällsperspektiv.

<p>Handskanvändning inom omvårdnadsarbetet är en central del av de basala hygienrutinerna. Handskar är en effektiv skyddsbarriär mot virus och bakterier för såväl hälso- och sjukvårdspersonal som patienter. Sjukhusrelaterade infektioner kostar varje år det svenska samhället flera miljarder kronor och är även en direkt dödsorsak i nästan en procent av alla dödsfall i Sverige. Dålig följsamhet med handskar leder också till en ökad risk att smittas av hepatit eller HIV.</p><p>Syftet var att undersöka kunskaper om, attityder till och följsamhet med att använda handskar bland hälso- och sjukvårdspersonal i omvårdnadsarbetet. Studien genomfördes som en litteraturstudie och tretton vetenskapliga artiklar granskades.</p><p>Resultatet visade att det fanns brister i kunskaper, attityder och följsamhet till handskanvändning. Sjuksköterskor och undersköterskor hade i de flesta fall bättre kunskap och följsamhet till handskanvändning än läkare. Vidare presenterades hur studenter till stor del påverkades av handledares beteende, vilket trots kunskap kunde leda till dålig följsamhet med hygienrutiner.</p><p>Slutsatserna från studien var att det fanns brister i kunskaper och bristande attityder och följsamhet till handskanvändning. Ytterligare och bättre utbildning, samt mer forskning, krävs för att utveckla ett mer hållbart säkerhetsklimat.</p>