Handskanvändning inom omvårdnadsarbetet är en central del av de basala hygienrutinerna. Handskar är en effektiv skyddsbarriär mot virus och bakterier för såväl hälso- och sjukvårdspersonal som patienter. Sjukhusrelaterade infektioner kostar varje år det svenska samhället flera miljarder kronor och är även en direkt dödsorsak i nästan en procent av alla dödsfall i Sverige. Dålig följsamhet med handskar leder också till en ökad risk att smittas av hepatit eller HIV. Syftet var att undersöka kunskaper om, attityder till och följsamhet med att använda handskar bland hälso- och sjukvårdspersonal i omvårdnadsarbetet. Studien genomfördes som en litteraturstudie och tretton vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet visade att det fanns brister i kunskaper, attityder och följsamhet till handskanvändning. Sjuksköterskor och undersköterskor hade i de flesta fall bättre kunskap och följsamhet till handskanvändning än läkare. Vidare presenterades hur studenter till stor del påverkades av handledares beteende, vilket trots kunskap kunde leda till dålig följsamhet med hygienrutiner. Slutsatserna från studien var att det fanns brister i kunskaper och bristande attityder och följsamhet till handskanvändning. Ytterligare och bättre utbildning, samt mer forskning, krävs för att utveckla ett mer hållbart säkerhetsklimat.

Bakgrund: Dagens vårdpersonal kommer allt oftare i kontakt med människor med utländsk bakgrund. Dessa möten kan innebära kulturella olikheter mellan vårdgivare och patient där det är viktigt att patienten upplever ett gott möte och inte känner sig särbehandlad. Syfte: Att beskriva upplevelser av mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen hos vuxna personer med utländsk bakgrund. Metod: En systematisk litteraturstudie med artikelsökning i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna kvalitetsbedömdes, de med lägst kvalitet exkluderades. Kvar blev nio kvalitativa artiklar som analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: Att förstå och göra sig förstådd; informanterna upplevde kommunikationen som bristfällig. Att kommunicera genom tolk ökade förståelsen men det förekom också problemen Att marginaliseras och försummas; informanterna upplevde att vårdgivarna saknade tid för att diskutera informanternas behov. Att bli sedd och hörd; informanterna upplevde att deras problem och symtom blev tagna på allvar samt att vårdgivarna hade deras tillit. Slutsatser: Studien visar att vuxna personer med utländsk bakgrunds upplevelser av mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen varierar mellan individer. Att vårdpersonal hade ett holisitsikt synsätt, att de tog sig tid och visade respekt och engagemang identiferades som mest betydelsefullt för att åstakomma ett gott möte.

Bakgrund: Allt fler väljer att vårda sin anhöriga i hemmet och därför ökar behovet av ett fungerande stöd för den närstående som fungerar som vårdgivare. Närståendevårdare behöver ett stöd för att klara av att vårda i hemmet. Det är upp till professionell hälso- sjukvårds personal att ge dem detta stöd. Syfte: Att belysa vilket professionellt stöd närstående efterfrågar i deras vårdande av en person i ett palliativt skede i hemmet Metod: Systematisk litteraturstudie, baserad på tidigare forskning. Resultat: Resultatet visar att närståendevårdare efterfrågar Stöd i att få leva sina egna liv, stöd i att vara beredd på framtiden och Stöd för att kunna hantera situationen. Närståendevårdare upplever ett stöd i att känna delaktighet i vårdandet av den sjuke, de vill gärna utföra en vis del av omvårdnaden. De kände även ett stöd i att kunna kontakta professionell hälso- sjukvårds personal när det behövdes som mest. Om detta stöd inte fanns att tillgå så kände sig närståendevårdaren orolig, rädd och ensam i vårdandet. Diskussion: Närståendevårdaren bör ges en möjlighet i att vara delaktig i vårdandet men delaktigheten får inte ske på den närståendes bekostnad. Närståendevårdare vill även få en möjlighet att fortsätta leva sina egna liv, för att göra detta ville de först försäkra sig om att den sjuke personen hade det bra även i deras frånvaro. Slutsats: Då närståendevårdare är i behov av ett professionellt stöd är det av vikt att professionell personal är medvetna om att de behöver ett individanpassat stöd baserat på vad de efterfrågar och har behov av.

Bakgrund Humant immunbristvirus (HIV) är ett virus som attackerar kroppens immunförsvar. ISverige lever cirka 6200 personer med HIV. Sjukdomen smittar bland annat via sexuellakontakter och blod. Det är viktigt med tidig diagnostisering och påbörjad behandling för attförhindra följdsjukdomar och smittspridning. Det finns möjligheter till långsiktigöverlevnad med bromsmediciner.Enligt tidigare studier behövs mer utbildning om HIV. Studier visar att bemötandet frånhälso- och sjukvårdspersonal är viktigt för hanteringen av sjukdomen. Stigmatisering ochdiskriminering har visats sig haft starkt samband med HIV. Det kan orsaka hinder förprevention, behandling samt påverkan av välbefinnandet för hivpositiva personer. Syfte Syftet var att beskriva hur personer med HIV upplever bemötandet av hälso- ochsjukvårdspersonal. Metod En kvalitativ design användes. Sju personer med HIV, i Sverige, intervjuades med hjälp aven semistrukturerad intervjuguide. Olika intervjumetoder användes; två ansikte mot ansikteintervjuer och fem telefonintervjuer. En kvalitativ innehållsanalys har sedan genomförts. Resultat Studiens resultat visade varierande upplevelser angående bemötandet av hälso- ochsjukvårdspersonal. Kunskapen om HIV visade sig vara bristfällig, främst på vårdcentraleroch akutmottagningar. Sämre bemötande efter diagnos var också något som framkom. Detbästa bemötandet ansågs vara på infektionskliniker, där kunskapen ansågs vara tillräcklig. Slutsats Bemötande hade ett starkt samband med kunskap. I och med den bristfälliga kunskap omHIV som finns bland hälso- och sjukvårdspersonal, bör utbildningen om sjukdomenutökas. Förhoppningsvis leder det till att bemötandet av HIV-positiva personer förbättras.Det är viktigt att ta tillvara på denna kunskap som finns idag och implimerar den i vårdenför att bemötandet ska bli bättre.

Syftet med föreliggande studie var att redogöra för hälso- och sjukvårdspersonalens följsamhet till hygienföreskrifter avseende handhygien och de faktorer som påverkar detta. Metod: Artiklar söktes via CINAHL, Pubmed och Scopus. Sökord som användes i olika kombinationer var: hand hygiene, adherence, hygiene guidelines, health care workers, compliance, hand disinfection, infection control, nursing, nurse och hand cleansing. Tretton vetenskapliga artiklar erhölls. Vidare gjordes en manuell sökning ifrån inkluderade artiklars referenslistor och genererade två artiklar som ingick i resultatet. Resultat: Resultatet visade att hälso- och sjukvårdspersonalens följsamhet till hygienföreskrifter avseende handhygien var låg. Vidare framkom av resultatet att det fanns sju kategorier av faktorer som påverkade följsamheten till hygienföreskrifterna. Dessa var: utbildning och kunskap, arbetsbelastning och tidsbrist, tillgänglighet, hudproblem och handskar. Slutsats: Följsamheten till hygienföreskrifter avseende handhygien är låg. Kontinuerlig utbildning i kombination med ökad tillgänglighet och minskad arbetsbelastning är de viktigaste förutsättningarna för att öka följsamheten till hygienföreskrifter gällande handhygien.

Bakgrund Specialistsjuksköterskan med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar har ett ansvar för att barn får hälsosamma levnadsvanor. Amning beskrivs i många studier medföra hälsofördelar, men mammor väljer ändå av olika orsaker att inte amma. I samband med att mammor tar detta beslut behöver de få stöd av hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte Syftet var att beskriva hur mammor upplevde bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal när de valde att inte börja amma eller att sluta amma under barnets första tre månader. Metod Ett strategiskt urval gjordes och tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes med deltagare i åldrarna 26 till 40 år. För analys av det transkriberade materialet användes kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats utifrån de fyra dimensionerna av det vårdvetenskapliga begreppet vårdlidande. Resultat Mammorna hade skilda upplevelser av hur hälso- och sjukvårdspersonalen bemötte dem i samband med att de tog beslutet att inte amma. Vissa mammor hade såväl positiva som negativa erfarenheter, medan andra mammor antingen upplevt ett positivt eller negativt bemötande. När mammorna upplevde att personalen fick dem att tvivla på sitt värde som mammor, uttalade sig om vad som var bäst, försökte få dem att fortsätta amma eller inte såg till mammornas behov upplevde mammorna att personalen brast i sitt bemötande. Slutsats Resultatet visade på att det var av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonalen hade förmågan att sätta sig in i mammornas situation, förstå att beslutet var mammornas eget och fokusera på barns och mammors välmående.

Bakgrund: Fibromyalgi tillhör den nociplastiska smärtklassifikationen och innebär långvarig och diffus smärta i rörelseorganen. Det är en sjukdom som har en stor inverkan på individens livsvärld. Vägen mot att få diagnosen upplevs ofta som en svår och lång kamp, vilket kan medföra känslor som ångest, frustation och ilska. Det tar i genomsnitt fem år att få denna diagnos.Syfte: Syftet med studien var att belysa hur individer med fibromyalgi upplever möten med hälso- och sjukvårdspersonal.Metod: Kvalitativ intervjustudie där sex informanter intervjuats. Materialet från intervjuerna bearbetades utifrån en manifest kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Resultatet baserades på tre huvudkategorier som på olika sätt belyser möten i vården. Kategorierna utmynnade i “Vikten av att få en diagnos”, “upplevelsen av att få hjälp i hälso- och sjukvården” och “känslor kring hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande”.Slutsats: Informanterna hade upplevt både bra och mindre bra möten i hälso- och sjukvården. En generell uppfattning var att det är en stigmatiserad sjukdom som dock börjar bli mer accepterad både inom hälso- och sjukvården och i omgivningen. Det krävs mer kunskap om sjukdomen för att på bästa sätt bemöta och hjälpa individer med fibromyalgi.

Bakgrund Vård- och omsorgspersonal är den yrkesgrupp som står för den högsta sjukfrånvaron på arbetsmarknaden. Psykisk ohälsa är den största orsaken till sjukfrånvaro. Sjukfrånvaron skiljer sig dock mellan män och kvinnor samt mellan yrken och verksamheter. Syfte Syftet med studien var att studera vad som kännetecknar arbetsgrupper inom kommunal vård- och omsorg med låg sjukfrånvaro. Metod Denna studie var baserad på en kvalitativ enkätstundersökning i en kommun där arbetsgrupper inom vård- och omsorg hade en sjukfrånvaro lägre än 6,8%. Enkätsvaren analyserades med innehållsanalys för att hitta kategorier. 35 personer utav 75 svarade på den öppna enkäten och svarsfrekvensen var 47%. Resultat Resultatet visade sex kategorier av friskfaktorer som kännetecknar arbetsgrupper med låg sjukfrånvaro. Resultatet visade också att arbetsgrupperna upplevde få svårigheter och motgångar samt använder handledning och kompetensutveckling för att hantera dem. Slutsats Slutsatsen från denna studie är att ytterligare forskning är nödvändig i arbetsgrupper med låg sjukfrånvaro för att finna faktorer, strategier och hållbara arbetssätt för att minska den höga sjukfrånvaron inom vård- och omsorgsyrken framöver. / <p>Betyg i Ladok 2020-12-15.</p>

Bakgrund: Droganvändningen i Sverige ökar och drogmissbruk ses idag som ett folkhälsoproblem. Ofta behöver personer med ett drogmissbruk söka somatisk vård för sjukdomar eller skador som uppstått på grund av sitt drogmissbruk. Hälso- och sjukvårdspersonal kan därför stöta på dessa personer oberoende av vilket område de arbetar inom. Sjuksköterskan är ansvarig för omvårdnaden och ska även bidra till att vården är personcentrerad. För att personer med ett drogmissbruk ska få en personcentrerad vård behövs kunskap om dessa personers upplevelser och behov.      Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur personer med drogmissbruk upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande inom den somatiska vården.  Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ design. Studien baserades på sju vetenskapliga artiklar. Som analysmetod användes Fribergs (2017) beskrivning.  Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier och sex underkategorier som beskriver hur personer med drogmissbruk upplever bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonalen. De två huvudkategorierna blev upplevelser av positivt bemötande och upplevelser av negativt bemötande. Underkategorierna blev inte lika mycket värd, känslan av misstro, brist på respekt, brist på kunskap samt hjälpsamhet. I resultatet framkom det att personer med ett drogmissbruk upplever att de inte blir bemötta på samma sätt som övriga patienter. De kände sig misstrodda av hälso- och sjukvårdspersonalen och bemötandet var väldigt respektlöst flertal gånger. Trots övervägande negativa upplevelser fanns det även en del positiva upplevelser.  Slutsats: De flesta upplever ett negativt bemötande från hälso- och sjukvårdspersonalen vilket också stämmer överens med forskningen ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv. Brist på kunskap skulle kunna vara en möjlig orsak till detta. Genom ökad kunskap och utbildning kan detta förebyggas.

Bakgrund: Studier visar att regnbågsfamiljer ibland upplever sig bemötta med heteronormativa värderingar inom barn- och mödrahälsovården. Antaganden görs att föräldrapar ska vara olikkönade istället för samkönade. Transföräldrar upplever att de behövt utbilda vårdpersonal. Hur specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården erfar möten med regnbågsföräldrar är dock sparsamt studerat.   Syfte: Syftet i föreliggande examensarbete är att studera specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta regnbågsföräldrar, när de söker vård för sitt barn.   Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design där nio specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården deltog. Individuella intervjuer genomfördes, spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Innehållsanalysen av specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter inom barnhälsovården av att bemöta regnbågsfamiljer resulterade i fem kategorier: Regnbågsfamiljer är mer sårbara; Ett otydligt journalsystem och attityder från regnbågsföräldrar skapar osäkerhet; Bemötande av regnbågsfamiljer kräver kompetens; Det sker en ökad acceptans och tolerans gentemot regnbågsfamiljer; Det sker en ökad medvetenhet om värdet av inkluderande vårdmiljö inom barnhälsovården. Specialistutbildande sjuksköterskor inom barnhälsovården upplever att de bemöter regnbågsföräldrar likadant som andra föräldrar men att det ändå förekommer skillnader som kan skapa osäkerhet, exempelvis vid dokumentation. Slutsats: Specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården förmedlade att möten med regnbågsfamiljer i grunden inte skiljer sig gentemot möten med andra familjer. Dock framkom att det används strategier för att få familjerna att känna sig mer välkomna, exempelvis genom att visa viss extra omsorg. / Background: Lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT) parents sometimes experience heteronormative values within the child- and maternal health care. Assumptions are made that parental couples will be of different sex instead of same sex. Transgender parents experience that they have to educate health personnel. Still, how specialist trained nurses within child health care experience meeting with LGBT-families is understudied.    Aim: The aim of this study it to explore the experiences among specialist trained nurses within the child health care when it comes to meeting LGBT-parents seeking heath care for their children.   Method: This was a qualitative interview study with a descriptive design including nine specialist trained nurses within the child health care. Individual interviews were conducted, recorded, transcribed verbatim and analyzed through a qualitative content analysis.   Result: The content analysis of the study generated five categories: LGBT-families are more vulnerable; Un unclear documentation-system and attitudes from LGBT-parents create insecurity; Approach of LGBT-families requires competence; There has been an increased acceptance and tolerance to LGBT-families; There has been an increased awareness about the value of an including health environment within child health care. Specialist trained nurses in child health care experience that they approach LGBT-parents in the same way as other parents, but that it can be differences that can create insecurity, for example about documentation.   Conclusion: Specialist trained nurses within the child health care expressed that there are no differences in the meeting with LGBT-families and other families. Still, strategies to make the families feel more welcomed, for example by showing extra care, were used.